29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 141/11

—

ReK anser att de politiska aktörerna (nationella, regionala och kommunala) måste verka och utnyttja sitt inflytande för att undanröja krisens negativa konsekvenser samt ge högsta prioritet åt de möjligheter som en ekonomi med lägre koldioxidutsläpp erbjuder. De bör främja dessa möjligheter med hjälp av en integrerad och hållbar tillämpning av den reviderade Lissabonstrategin.

—

Under den rådande krisen har tusentals arbetstagare i medlemsstaterna redan förlorat sina jobb. I och med att nya marknader uppkommer och företagen flyttar till länder med billig produktion förstärks denna effekt ytterligare. Det är absolut nödvändigt att höja alla arbetstagares kompetensnivå och matcha denna kompetens med arbetsmarknadens behov.

—

Regionkommittén anser att en grundutbildning av hög kvalitet skapar grunden för tillägnandet av kunskaper och ökar beredvilligheten till livslångt lärande. Dagens samhälle – i synnerhet inom Europeiska unionen – håller i allt högre grad på att bli ett kunskapssamhälle, där efterfrågan på högkvalificerad arbetskraft ökar alltmer och merparten av arbetstillfällena finns inom tjänstesektorn.

—

Den övergång till en ekonomi med lägre koldioxidutsläpp som är en nödvändig följd av klimatförändringarna samt den tekniska vidareutvecklingen, framför allt på informations- och kommunikationsområdet, kräver i vissa fall en genomgående förändring av existerande strukturer. Detta innebär motsvarande förändringar på arbetsmarknaden, men samtidigt också stora möjligheter till nya arbetstillfällen (”Green Jobs”), som till sin natur ofta är tvärvetenskapliga och kräver kunskaper på många olika områden.

Föredragande

:

Marianne Fügl (AT–PSE), vice borgmästare i kommunen Traisen

1.

Regionkommittén välkomnar det engagemang som kommissionen visar i meddelandet ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”.

2.

Den finansiella och ekonomiska krisen, som är den svåraste på flera årtionden, har redan lett till en sysselsättningskris och en social kris som framdeles kommer att förvärras, och därför måste dess konsekvenser förutses och mildras (1)

3.

ReK anser att de politiska aktörerna (nationella, regionala och kommunala) måste verka och utnyttja sitt inflytande för att undanröja krisens negativa konsekvenser samt ge högsta prioritet åt de möjligheter som en ekonomi med lägre koldioxidutsläpp erbjuder. De bör främja dessa möjligheter med hjälp av en integrerad och hållbar tillämpning av den reviderade Lissabonstrategin.

4.

För detta krävs en analys av utvecklingen på EU:s arbetsmarknad under de kommande åren.

5.

Regionkommittén framhåller att Europeiska unionen och dess 27 medlemsstater under de kommande åren står inför ett stort antal utmaningar i och med att industri- och informationssamhällets traditionella strukturer och verksamhetskultur omvandlas till ny praxis i kunskaps- och innovationssamhället, där det är av avgörande betydelse att snabbt kunna förutse framtiden.

6.

Under den rådande krisen har tusentals arbetstagare i medlemsstaterna redan förlorat sina jobb. I och med att nya marknader uppkommer och företagen flyttar till länder med billig produktion förstärks denna effekt ytterligare. Det är absolut nödvändigt att höja alla arbetstagares kompetensnivå och matcha denna kompetens med arbetsmarknadens behov.

7.

Regionkommittén anser att en grundutbildning av hög kvalitet skapar grunden för tillägnandet av kunskaper och ökar beredvilligheten till livslångt lärande. Dagens samhälle – i synnerhet inom Europeiska unionen – håller i allt högre grad på att bli ett kunskapssamhälle, där efterfrågan på högkvalificerad arbetskraft ökar alltmer och merparten av arbetstillfällena finns inom tjänstesektorn.

8.

Den demografiska förändringen och befolkningens åldrande måste också beaktas i större utsträckning.

9.

Den övergång till en ekonomi med lägre koldioxidutsläpp som är en nödvändig följd av klimatförändringarna samt den tekniska vidareutvecklingen, framför allt på informations- och kommunikationsområdet, kräver i vissa fall en genomgående förändring av existerande strukturer. Detta innebär motsvarande förändringar på arbetsmarknaden, men samtidigt också stora möjligheter till nya arbetstillfällen (”Green Jobs”), som till sin natur ofta är tvärvetenskapliga och kräver kunskaper på många olika områden.

10.

Kommittén understryker att alla dessa förändringar påverkar såväl arbetstagarna som arbetsmarknaden och företagen.

11.

Vi föreslår att man vidtar långsiktiga och konkreta åtgärder, med fokus på radikala åtgärder som bygger på ett nära samarbete mellan forskning, utbildning och innovationsverksamhet (s.k. Knowledge Triangle), och att man samarbetar på EU-nivå för att utbyta erfarenheter och skapa lämpliga lösningar.

12.

Kommunerna och regionerna spelar en viktig roll när det gäller att nå de mål som fastställs i kommissionens meddelande.

13.

ReK välkomnar att de regionala skillnaderna i fråga om kompetensbehov och arbetsmarknad uttryckligen erkänns i meddelandet. Dessutom är kommunerna och regionerna de främsta tillhandahållarna av primär- och sekundärutbildning, och det är just genom grundutbildningen som grunden för ytterligare kunskaper läggs. Det är mycket ofta de lokala och regionala myndigheterna som ansvarar för de nödvändiga förutsättningarna för rörlighet och vidareutbildning, det vill säga trafikförbindelser, barnomsorg och utbildningsorganisationer.

14.

Kommittén anser att rörlighet i arbetslivet även över gränserna är en förutsättning för fler valmöjligheter och för att fler människor ska hitta nya och bättre jobb.

15.

Vi understryker att det för strukturellt svaga landsbygdsregioner som hotas av avflyttning och för de yttersta randområdena är nödvändigt med ett djupare engagemang från kommunernas och regionernas sida genom ett ökat regionalt samarbete mellan alla intressegrupper samt med en analys av de regionala arbetsmarknaderna och en bedömning av de framtida kompetensbehoven. För att man på EU-nivå ska kunna möta utmaningarna måste de lokala och regionala myndigheternas kunskaper och erfarenheter tas i beaktande.

16.

Regionkommittén förespråkar att medlen från Europeiska socialfonden används på ett effektivare sätt för lokala myndigheters och regioners del. På detta sätt kan man garantera att de får snabb och direkt tillgång till de pengar de behöver och att de bättre kan samordna användningen av dem.

17.

ReK understryker att arbetsmarknaden såväl inom de enskilda medlemsstaterna som i hela unionen ställs inför olika former av förändringar.

18.

Det är i dag mycket ovanligt att en arbetstagare har ett och samma jobb under hela sin livstid. En studie från år 2005 visade att en arbetstagare dittills under sitt arbetsliv redan hade haft i genomsnitt fyra olika jobb (2). Många arbetstagare drabbas dessutom av en växling mellan arbete och arbetslöshet, och de osäkra arbetstillfällena blir allt vanligare. ReK efterlyser därför en arbetstagarvänlig balans mellan å ena sidan det grundläggande behovet av social trygghet och å andra sidan kravet på flexibilitet på arbetsmarknaden (vilket avspeglas i ”flexicurity-konceptet”).

19.

Kommittén anser att rörlighet i arbetslivet spelar en viktig roll i dag, och det är framför allt unga kvalificerade arbetstagare som är beredda att möta nya utmaningar i yrkeslivet. Personer som är flexibla både arbetsmässigt och geografiskt torde ha lättare att anpassa sig till nya situationer och därmed också att skaffa sig nya kunskaper.

20.

Vi vill påpeka att befolkningen åldras i snabb takt, och arbetskraftspotentialen i EU kan fram till år 2030 komma att minska med nästan 20 miljoner människor (3). Därför måste arbetstagarna redan i dag skaffa sig tillräckliga kunskaper för att i framtiden kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Tillgången till utbildning och fortbildning måste säkerställas. Samtidigt behövs det intelligenta system för att styra invandringen, där man tar hänsyn till enskilda personers, mottagarländernas och ursprungsländernas behov.

21.

En ökad efterfrågan på högkvalificerad och anpassningsbar arbetskraft med mycket mångsidiga kunskaper (inte enbart tekniska utan också sociala och kulturella, såsom kommunikationsförmåga och förmåga att lösa konflikter) är att vänta under de kommande tio åren. Kraven som ställs på arbetstagare inom så kallade låg- och medelkvalificerade arbeten närmar sig varandra allt mer. Sammantaget kommer det att krävas högre kvalifikationer för dessa arbeten, medan efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft kommer att sjunka. Samtidigt stiger lönenivån för högkvalificerade arbeten och sjunker för mindre kvalificerade. Följden av en sådan arbetspolarisering måste bli en produktivitetsorienterad lönepolitik i syfte att undvika låglönesektorer. Det krävs ansträngningar för att med hjälp av lämpliga kompetenshöjande åtgärder skapa verkliga möjligheter till rörlighet för medborgarna.

22.

ReK uppmanar medlemsstaterna att utveckla insynsvänliga verktyg för att förutse och föregripa, med vars hjälp man kan främja uppkomsten av nya kunskapsintensiva arbetstillfällen och utveckla utbildningen på basis av vilka kvalifikationer arbetsmarknaden har behov av.

23.

Vi rekommenderar att man använder både kvantitativa och kvalitativa åtgärder för att garantera att dessa verktyg blir tillförlitliga och effektiva. På detta sätt kan man få tillförlitliga prognoser om vilken form av arbetskraft respektive kompetens som i framtiden kommer att efterfrågas på arbetsmarknaden.

24.

För att arbetstagarna ska kunna vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden måste de framför allt vara flexibla, kunna anpassa sig till oväntade förändringar och ha god kommunikationsförmåga (4). Samtidigt måste de ramvillkoren vara sådana att flexibiliteten inte ensidigt går ut över arbetstagarna. Detta innebär att de offentliga myndigheterna på olika nivåer tillsammans med arbetsmarknadsparterna måste diskutera hur en nödvändig social trygghet kan kombineras med arbetsmarknadens krav på flexibilitet. I detta sammanhang måste man också komma ihåg att en konkurrens om miniminormer inte får främjas på inre marknaden.

25.

ReK anser att samarbetet mellan företag, utbildningsinstanser, däribland yrkesutbildningscentrum, kommuner, regioner och intresseorganisationer måste intensifieras på detta område. Framför allt måste ett samarbete mellan företag och utbildningsinstanser, däribland yrkesutbildningscentrum, främjas, så att partnerskap som bidrar till att uppfylla kvalifikationskraven på medellång sikt kan ingås. Vidare skulle kvalitativa undersökningar kunna ge viktig information om arbetsgivarnas förväntningar på studerande och utexaminerade.

26.

ReK stöder kommissionens ståndpunkt att ytterligare information om situationen i medlemsstaterna är en nödvändig förutsättning för en lämplig politisk reaktion på utmaningarna.

27.

Regionkommittén ber Europeiska kommissionen att fortsätta och fördjupa samarbetet med Cedefop (Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning) och ta till vara Cedefops forskningsresultat, så att man kan utarbeta tillförlitliga prognoser och i god tid fastställa behoven av ny kompetens på arbetsmarknaden.

28.

ReK påpekar att man i samband med insamling och användning av information bör vara uppmärksam på regionala skillnader. Bara på detta sätt är det möjligt att vidta konkreta åtgärder som är anpassade till enskilda regioner i medlemsstaterna.

29.

ReK konstaterar att utbildning och yrkesfortbildning av arbetstagare spelar en viktig roll när det gäller att förse den arbetskraft som i framtiden kommer att behövas på arbetsmarknaden med nödvändig kompetens. Universitet och övriga utbildningsinstanser samt yrkesutbildningscentrum måste betrakta uppgiften att förse personer som redan befinner sig i arbetslivet med nödvändig kompetens som en lika viktig uppgift som den allmänna grundutbildningen i skolan för barn och ungdomar är.

30.

Regionkommittén vill peka på behovet av att utforma och genomföra lämpliga strategier och politiska åtgärder för att främja livslångt lärande och öka flexibiliteten och tryggheten på sysselsättningsområdet.

31.

Redan existerande arbetsplatser måste bevaras och investeringar i dessa måste göras. Därför är det företagens ansvar att erbjuda arbetstagarna utbildning och fortbildning inom ramen för arbetet. Fortbildning främjar produktiviteten och den ekonomiska tillväxten. Europeiska unionen och medlemsstaterna uppmanas därför att genom en samordnad strategi skapa incitament även för företag och främja fortbildning.

32.

Kommittén anser att man genom Bologna- och Köpenhamnsprocesserna redan har tagit ett viktigt steg mot att skapa ett europeiskt utbildningsområde. Eftersom man i framtiden kommer att behöva bättre kvalifikationer på EU:s arbetsmarknad är det med tanke på arbetstagarnas rörlighet viktigt att se till att betyg och examina i högre grad erkänns i medlemsstaterna.

33.

Fram till år 2020 förväntas andelen arbetstillfällen som kräver en hög utbildningsnivå öka från 25,1 % till 31,3 % (5). Å andra sidan måste risken för ett överutbud av högkvalificerad arbetskraft motverkas. Parallellt med den nödvändiga kompetensutvecklingen måste man därför se till att de kvalifikationer som efterfrågas på arbetsmarknaden identifieras i god tid, så att det finns ett tillräckligt utbud av sådana högkvalificerade arbeten, så att man uppnår en jämvikt mellan utbud och efterfrågan.

34.

Den praktiska tillämpningen av den europeiska ramen för kvalifikationer kommer sannolikt att öka kvalifikationernas tydlighet, underlätta tillgång till vidareutbildning samt främja arbetstagarnas flexibilitet och rörlighet. Här ska rörlighet inte endast uppfattas som rörlighet mellan olika företag utan också, och i synnerhet, inom företag.

35.

Även personer som inte är EU-medborgare samt invandrare måste få möjlighet att få sin utbildning erkänd, så att redan befintlig eller medförd kompetens inte går förlorad. I detta sammanhang spelar också samarbetet på internationell nivå en stor roll (till exempel samarbetet med invandrarnas ursprungsländer för att bekämpa kunskapsflykt).

36.

Kompetensöverföringen måste börja redan i den tidiga barndomen eftersom beredvilligheten till livslångt lärande främjas primärt genom grundutbildningen. Under denna livsfas tillägnar sig barn ny kompetens allra snabbast och enklast.

37.

Genom samarbete mellan företag och utbildningsinstanser samt yrkesutbildningscentrum kan man åstadkomma en bättre matchning mellan de kvalifikationer och den kompetens som behövs samt de arbetstillfällen som erbjuds. För att åstadkomma detta bör man utforma och genomföra ett program för e-kompetens som omfattar hela EU och som kan anpassas till behoven och situationen på lokal och regional nivå. Praktik och prao-dagar ger ytterligare kompetens och en inblick i arbetslivet.

38.

ReK anser att det vore ändamålsenligt att utarbeta en EU-stadga för praktik. En sådan skulle förbättra ungdomarnas rättigheter i samband med införskaffande och erkännande av arbetslivserfarenheter och därigenom underlätta deras inträde i arbetslivet.

39.

ReK anser att man generellt sett även på EU-nivå bör fästa större uppmärksamhet vid arbetets kvalitet. I detta sammanhang bör man komma ihåg att skapandet av människovärdigt arbete sedan 2008 är ett av FN:s millenniumutvecklingsmål.

40.

Kommittén betonar att det inte räcker med tillväxt och sysselsättning för att få till stånd ett uppsving i EU:s ekonomi igen. Man måste också vidta åtgärder som syftar till att främja den sociala sammanhållningen.

41.

Alla som på grund av sina intressen eller sin fysiska eller psykiska förmåga inte uppfyller de krav som råder på en högkvalificerad arbetsmarknad bör garanteras tillträde till arbetsmarknaden med hjälp av nödvändiga stödåtgärder och -program, och, om så är nödvändigt, en skälig lön eller garanteras den minimilön som tillämpas i vissa medlemsstater.

42.

ReK förespråkar att kvinnors och mäns lika möjligheter att få tillträde till arbetsmarknaden måste forceras genom att man undanröjer allt som lägger hinder i vägen för detta. En viktig faktor i detta sammanhang är att utjämna de löneskillnader som fortfarande finns mellan kvinnor och män (”gender pay gap”).

43.

ReK erinrar om att det på grund av den åldrande befolkningen också kommer att råda ökad efterfrågan på arbetskraft, och därigenom skapas fler arbetstillfällen, inom omsorgs- och socialsektorn. Det är därför viktigt att vidta lämpliga åtgärder på utbildningsområdet och stärka samarbetet på EU-nivå så att man kan råda bot på en eventuell obalans mellan utbud och efterfrågan i EU.

44.

ReK föreslår att man främjar sysselsättningsformer med flexibel arbetstid och anpassade till äldre arbetstagares färdigheter och hälsa. På så sätt kan man göra det möjligt för framför allt äldre personer att stanna kvar på arbetsmarknaden tills de når pensionsåldern.

45.

Samarbetet mellan lokala myndigheter, regioner, företag och utbildningsinstanser samt yrkesutbildningscentrum har redan lett till framgångsrika modeller för vidareutbildning, erkännande av yrkeserfarenhet, kompetensutveckling och skapande av arbetstillfällen. Det vore önskvärt att man samlade in och offentliggjorde sådana exempel på bästa metoder. Dessutom bör man investera kraftigt i att utveckla de bästa metoderna till koncept, undervisningsinnehåll samt metoder för undervisning, yrkesutbildning och inlärning som kan spridas till och utnyttjas av alla, och med vars hjälp man till små lokala merkostnader kan utveckla de kunskaper som behövs i arbetet (en i stor skala skräddarsydd insats av IKT-teknik).

46.

ReK anser att de befintliga finansiella instrumenten (Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för regional utveckling) bör anpassas så att de på ett effektivt sätt kan hantera de skiftande villkoren på arbetsmarknaden.