27.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 79/13

1.

Regionkommittén välkomnar vitboken om anpassning till klimatförändringarna och de tillhörande bilagorna och anser att det är ett väl utarbetat och genomarbetat initiativ. ReK noterar att det råder enighet i forskarvärlden, inklusive FN:s klimatpanel, om att klimatförändringarna sker i en allt snabbare takt och att en stor del av förändringarna beror på fortlöpande och ökande växthusgasutsläpp från mänsklig verksamhet. Utmaningen består därför i att engagera alla berörda aktörer i en bred och långsiktig insats som kombinerar såväl förebyggande och begränsande åtgärder som anpassningsåtgärder.

2.

ReK stöder Europeiska kommissionens breda ansats, som omfattar olika sektorskrav och som utgår från att anpassningen måste integreras på ett övergripande sätt på EU:s viktigaste politikområden.

3.

Kommittén betonar att EU:s olika geografiska områden påverkas på olika sätt. I en europeisk handlingsram måste man beakta detta. Detta betyder största möjliga flexibilitet i de möjliga åtgärderna och en stringent tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Endast på så sätt kan man ta tillräcklig hänsyn till regionala skillnader för att minska de ekonomiska, ekologiska och sociala effekterna.

4.

ReK påpekar att klimatförändringarna inte är avhängiga av geografiska, organisatoriska eller administrativa gränser. Vi menar därför att en övergripande och gemensam angreppsmetod bör användas av lokala, regionala och nationella organ i områden med gemensamma särdrag, t.ex. vattendrag, flodmynningar, kust- och flodslätter, öar och yttersta randområden, men att anpassningsinsatserna, ur vertikal synvinkel, kräver ett nedifrån-och-upp-perspektiv. Vi rekommenderar att alla berörda myndighetsnivåer vidtar gemensamma anpassningsåtgärder för att fastställa de olika insatserna, det ekonomiska ansvaret och tidsfristerna för att uppnå de föreslagna målen samt möjliggöra samordnade insatser och ett gemensamt ansvar för resultaten.

5.

Det är ytterst viktigt att säkerställa att de olika initiativen inte är kontraproduktiva eller överlappar varandra på olika myndighetsnivåer. Genom att i god tid involvera de lokala och regionala myndigheterna kan man säkerställa att förslagen kompletterar varandra eftersom kommunerna, städerna och regionerna kan tillhandahålla information om erfarenheter och beprövade lösningar på lokal och regional nivå.

6.

En ambitiös och effektiv klimatpolitik kan förhindra att klimatförändringarna leder till växande sociala klyftor. Syftet är att lansera en grön ”New Deal” genom åtgärder för att till exempel öka forskningen om klimatvänliga energilösningar, stärka sysselsättningen i miljövänliga sektorer och utveckla en miljömedvetenhet samt hjälpa anställda inom berörda sektorer att öka sin flexibilitet. Brist på lämplig utbildning och flexibelt tänkande är ett stort hinder för anpassning, både i lokala och regionala myndigheter och i den privata sektorn. Det kommer att krävas att projekterings- och byggbranschen samt de lokala myndigheternas planerings- och tillsynsorgan genomför investeringar och utbildning på lång sikt för att utveckla denna kompetens och se till att den genomsyrar deras arbete. En grön ”New Deal” skulle också kunna bidra till att förebygga oönskad klimatrelaterad migration. Klimatutmaningen kan således omvandlas till en möjlighet att uppnå en hållbar miljövänlig ekonomisk tillväxt som ett medel i kampen mot finanskrisen, och det är därför viktigt att man skapar en koppling till de framtida prioriteringarna inom EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning efter 2010.

7.

Det är viktigt att använda en kombination av politiska instrument, däribland lokal strategisk planering. Det är ytterst viktigt att klimataspekter kan tas upp direkt i de lokala planeringsverktygen för att säkerställa att klimateffekterna verkligen beaktas.

8.

ReK anser också att klimatförändringarna påverkar många områden och att infrastrukturer (byggnader, transporter, bilvägar, gator, energi, avloppssystem, högvattenskydd och vattenförsörjning), ekosystem samt jord- och skogsbruk belastas särskilt hårt av klimatförändringarna och att det därför behövs både sektorsspecifika och sektorsövergripande verktyg inom dessa områden. Det är viktigt att man tillämpar en sektorsövergripande politisk strategi när man vidtar klimatanpassningsåtgärder, en strategi som dock inte får upphäva de ursprungliga målen för politiken på de olika områdena.

9.

Kommittén delar synpunkten att utvecklingen av riktlinjer och mekanismer för att övervaka klimatförändringarnas effekter på folkhälsan skulle kunna bidra till att förbättra redskapen för att hantera exempelvis gränsöverskridande klimatrelaterade sjukdomar, som kommer att påverka allmänheten på olika sätt.

10.

Kommittén betonar att det helhetsperspektiv och integrationstänkande som krävs för att välfungerande klimatanpassningslösningar ska kunna genomföras förutsätter offentlig tillsyn över de utvalda lösningsmodellerna inom skilda sektorer. Dessutom måste man räkna med synergieffekter både när det gäller ekonomi och miljö och spin off-effekter mellan olika sektorer.

11.

ReK instämmer i att klimatförändringarna kommer att få direkta effekter på jord- och skogsbrukssektorn och på hela landsbygden och betonar att landsbygdsbefolkningens och jord- och skogsbruksföretagens anpassningsåtgärder har en allt viktigare roll att spela. För att genomföra en snar anpassning som mildrar effekterna på denna sektor är det nödvändigt att främja forskning kring klimat och jordbruk som tar hänsyn till jordbrukets särdrag i olika regioner. Begränsnings- och anpassningsåtgärder leder ofta till minskad avkastning eller ökade kostnader. När det gäller enskilda åtgärder måste man därför göra en avvägning mellan olika mål. Dessutom måste kostnaderna för begränsnings- och anpassningsåtgärderna vara försvarbara. Jordbrukssektorn har ett direkt ansvar för att landsbygdsområden tar itu med klimatutmaningarna när det gäller bland annat vattenmagasinering och vattenvård, växtskötsel, nyplantering av skog och skogsvård, utom i regioner där andelen skog överstiger 50 %, omställning av åkermark till ängsmark, ekologiskt jordbruk och skötsel av våtmarker. Stads- och tätortsnära landsbygd och jordbruksmark kan också komma att få en strategisk betydelse när det gäller att kunna skapa säkra fördröjningsytor för vatten, vid extrema väder och översvämningar.

12.

ReK konstaterar att klimatförändringarna kommer att få effekter på skogarna och deras omgivande ekosystem. Klimatförändringarna kan inverka på virkesproduktionen och negativt påverka fritidsaktiviteter utomhus, vattenkvaliteten, den biologiska mångfalden och koldioxidlagringskapaciteten. Inom ramen för EU:s handlingsplan för skogen bör en diskussion inledas för att se klimatanpassningens konsekvenser och effekter på skogen, samt eventuella behov av åtgärder.

13.

ReK delar uppfattningen att klimatförändringarna kommer att innebära en ytterligare stressfaktor för (inlands-) fiskerisektorn eftersom de påverkar (de marina) ekosystemen, som redan är belastade av överfiskning och minskande bestånd.

14.

Klimatförändringarna kommer att få en direkt effekt på både tillgången och efterfrågan på energi. Värmeböljor och torka kommer att påverka elproduktionen medan våldsamma stormar och översvämningar kommer att medföra avbrott i elförsörjningen. Därför är det positivt att man i samband med de strategiska energirapporterna beaktar effekterna av klimatförändringarna. Det handlar framför allt om att förbättra koldioxidbalansen och förbättra användningen av och effektiviteten hos alternativa energikällor.

15.

Kommittén vill uppmärksamma att turismen kommer att drabbas både positivt och negativt, vilket kommer att förändra etablerade resmönster.

16.

Det är förvånande att man i kommissionens vitbok inte nämner behovet av att fastställa sektorsspecifika mål om minskade utsläpp inom flyget och sjöfarten. Det bästa sättet att förebygga kostnader för anpassning till klimatförändringarnas negativa effekter är att förebygga utsläpp.

17.

Ändrade väderförhållanden kommer att påverka förvaltningen av kustområden. Det är viktigt att säkerställa att rekommendationerna om integrerad förvaltning av kustområden efterlevs till fullo. Man bör vid uppföljningen av dessa rekommendationer och konsekvensbedömningen (som inleds 2009) kontrollera att förvaltningen av kustområden ingår i anpassningsåtgärderna och beaktar subsidiaritetsprincipen, till exempel genom användning av lokala partnerskap för förvaltning av kustområden med deltagande av lokalsamhällen och berörda aktörer, varigenom anpassningsåtgärderna fullt ut integreras i kustförvaltningen nedifrån och upp.

18.

Regionkommittén framhåller att klimatförändringarna sker snabbare i de alpina regionerna och att dessa regioner på många områden är särskilt utsatta när det gäller klimatförändringarnas effekter.

19.

ReK delar synpunkten att djurhälsan och växtskyddet också i hög grad kommer att påverkas och att det kommer att bli allt vanligare att icke-inhemska sjukdomar och skadedjur tar sig in och sprider sig i djur- och växtbestånden. De terrestra ekosystemen kommer att genomgå stora förändringar till följd av en allt mer utarmad inhemsk biologisk mångfald och till följd av arter som invandrar. Åtgärder för anpassning till klimatförändringar kan ocksåi oförutsägbar utsträckning påverka den biologiska mångfalden. Direktivet om livsmiljöer är ett viktigt verktyg som bör användas i förebyggande syfte för att säkerställa en god bevarandestatus för Natura 2000-områden och vidareutveckla dem.

20.

Kommittén konstaterar att klimatförändringarna inte endast påverkar djurhälsan och växtskyddet, utan också i hög grad människornas hälsa och livsmiljö.

21.

Kommittén påpekar att det finns ett behov av helhetsplanering när det gäller kustområden med tanke på att havsnivån förväntas stiga och antalet stormar med stormfloder till följd väntas öka. Därför måste medel avsättas till en integrerad kusttillsyn och kustförvaltning.

22.

ReK är medveten om att vattenresursernas kvantitet och kvalitet kommer att påverkas, med allvarliga konsekvenser för miljön, människan och ekonomin. EU kommer att drabbas av både översvämningar och torka. En kombination av översvämningar och de befintliga avloppssystemens begränsade dräneringskapacitet skulle kunna minska rörligheten på grund av översvämmade vägar och skador på bostäder och infrastruktur. Det är därför beklagligt att kommissionen inte specifikt nämner avloppssystemen som ett centralt åtgärdsområde. Dessa system är särskilt utsatta för påfrestningar, och anpassning av de befintliga avloppssystemen kommer att bli mycket dyrt. Även om dessa anläggningar faller inom de lokala och regionala myndigheternas behörighets- och ansvarsområde kommer dessa inte att kunna bära den finansiella bördan helt ensamma.

23.

ReK konstaterar att flera EU-direktiv kommer att påverka tillståndet för EU:s vattenresurser. Bindande tidsplaner för genomförande finns angivna i direktiven. I vattenramdirektivet är tidsfristen satt till 2015, då alla vattenmyndigheter ska ha uppnått en god ekologisk status. De första förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt ska kompletteras senast den 22 december 2009, och det är därför viktigt att riktlinjerna och verktygen är färdiga före slutet av 2009 för att säkerställa att förvaltningsplanerna beaktar det rådande kunskapsläget om klimatförändringarnas lokala effekter och kontinuerligt anpassas till klimatmodelleringens nya rön och forskningen. I översvämningsdirektivet finns tre tidsfrister. Under 2011, 2013 och 2015 ska preliminärbedömningen av översvämningsriskerna, kartorna över översvämningsrisker och riskhanteringsplanerna vara klara. Genom strategin för vattenbrist och torka införs planer för hantering av torka. Ansvaret för att uppnå dessa klart definierade mål kommer till stor del att falla på kommunerna och regionerna i Europa. Det är därför ytterst viktigt att EU och medlemsstaterna förser de lokala och regionala myndigheterna med riktiga verktyg och tillräckliga resurser i god tid.

24.

Regionerna ska på basis av aktuella vetenskapliga fakta och samhälleligt genomförbara åtgärder vidta åtgärder för att i den första generationen förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt i så stor utsträckning som möjligt beakta klimatförändringarna samt beakta klimatforskningens nya rön när de utarbetar den andra generationen förvaltningsplaner efter 2015. En grundförutsättning för det är att de riktlinjer och instrument som ska utvecklas bygger på den senaste vetenskapliga forskningen och att de är praktiskt genomförbara för regionala myndigheter.

25.

Det är viktigt att säkerställa att EU:s gällande lagstiftning om vattenförvaltning (t.ex. ramdirektivet för vatten, grundvattendirektivet, direktivet om översvämningar och strategin för vattenbrist och torka) är helt konsekvent och att EU:s framtida förslag och mål som rör anpassning till klimatförändringarna är i linje med gällande lagstiftning. Tillämpningen av EU:s lagstiftning om vattenförvaltning kommer att få stor betydelse för hur vattenförvaltningen sköts i EU:s kommuner, städer och regioner.

26.

När det gäller finansieringen av anpassningen av vattenförvaltningen kommer lokala och regionala myndigheter att tvingas förbättra grundvattenskyddet för att garantera en långsiktigt hållbar vattendistribution. En del av finansieringen kan tillhandahållas genom inrättande av en finansieringsmekanism, i enlighet med ramdirektivet om vatten, vilket kommer att garantera att klimatförändringarnas inverkan på vattnets kretslopp sprids i enlighet med vattenkonsumenternas vattenkonsumtion.

27.

ReK ser positivt på att kommissionen har föreslagit ”no regret-åtgärder” för att stärka ekosystemens motståndskraft och infrastrukturernas hållbarhet.

28.

Kommittén betonar att lösningarna på sektorsspecifika problem kan bidra till att skapa hållbar miljövänlig tillväxt och mer framtidsinriktad sysselsättning på basis av innovation och forskning.

29.

Regionkommittén välkomnar kommissionens ansats i två faser. Den uppgift vi har framför oss kräver dock ett nära samarbete mellan alla myndighetsnivåer i alla faser. De lokala och regionala myndigheterna accepterar inte att bara delta i den första fasen. Det måste erkännas att kommunerna, städerna och regionerna är centrala aktörer i anpassningen till klimatförändringarna. Den övergripande anpassningsstrategin på EU-nivå bör vara så pass detaljerad att strategin kan tillämpas på regional nivå i hela EU medan man tar hänsyn till skillnaderna med avseende på landområden, klimatförhållanden och ekonomiska strukturer.

30.

Kommittén begär att det befintliga vetenskapliga underlaget ska vara tillgängligt senast 2012. Lokala, regionala och nationella myndigheter har andra budgetmönster än EU, och många lokala och regionala myndigheter arbetar redan med anpassningsåtgärder. De behöver veta vilka klimatscenarier de ska anpassa sig till. De lokala, regionala och nationella myndigheterna ska samla in data, utforma anpassningsstrategierna och inleda anpassningsarbetet senast 2012. EU bör stödja denna utveckling, för det första genom att tillhandahålla vetenskapligt grundade scenarier som är tillräckligt detaljerade för alla regioner i EU, och för det andra genom att bevilja budgetanslag till arbetet när anpassningen till klimatförändringar förs in i budgeten.

31.

ReK välkomnar inrättandet av en ”clearing house-mekanism” baserad på nationella plattformar som gör det möjligt att utbyta information om klimatförändringarnas effekter, om sårbarhet och bästa praxis. Vi vill dock betona att det måste vara möjligt för lokala och regionala myndigheter att genom lokala eller regionala klimatförändringsobservatorier bidra till och använda denna mekanism. Interaktiva tjänster som ger de lokala och regionala myndigheterna möjlighet att, genom sina klimatförändringsobservatorier och andra organ, låta de främst berörda sektorerna medverka aktivt samt vid behov dra fördel av andra myndigheters sakkunskap och erfarenheter, t.ex. för att klara svåra väderförhållanden, skulle vara till stor nytta och bör inarbetas. Mekanismen bör vara inriktad på att tillhandahålla användarvänliga modeller, data och instrument samt på att underlätta ett utbyte av erfarenheter och kunskaper.

32.

ReK förespråkar inrättandet av en övervakningsplattform för klimatförändringarna med stöd av kommissionen och med borgmästaravtalets framgångsrika modell som förebild. Plattformen skulle kunna bistå lokala och regionala myndigheter med att ta fram och utbyta lokal klimatkunskap. Det skulle direkt gynna dessa myndigheter och utgöra ett redskap som kan bidra till EU:s clearing house-mekanism.

33.

ReK uppmanar EU och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja de lokala och regionala myndigheternas närhet till och större kunskaper om de lokala effekterna av klimatförändringarna genom att dessa myndigheter ges ledningsansvar och anslag i en utsträckning som gör det möjligt för dem att genomföra lokala anpassningsinitiativ.

34.

ReK håller med om att ekonomiska begränsningar är ett av de största hindren för klimatanpassning. De ekonomiska resurser som EU och medlemsstaterna i dag bidrar med är otillräckliga. Det är därför nödvändigt att ge kommuner och regioner ökade resurser som är öronmärkta för anpassning till klimatförändringarna, och att samordna dem med de medel som tillförs det förebyggande arbetet med naturolyckor.

35.

Kommittén ser positivt på att den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa beaktar åtgärder för att mildra effekterna av klimatförändringarna och åtgärder för anpassning till dem i de ekonomiska återhämtningsåtgärderna. Vi beklagar dock att man inte har föreslagit en europeisk grön återhämtningsplan och att miljöfrågan har överlämnats till de olika nationella handlingsplanerna, vilket medför bristande samordning, trots att det nu är lägligt att bana väg för en miljövänlig, hållbar och utsläppssnål ekonomi som kan leda oss ut ur den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen.

36.

Regionkommittén stöder Europeiska kommissionens uppfattning att minst 50 % av intäkterna från auktionering av utsläppsrätter från år 2013 bör öronmärkas till åtgärder för att komma till rätta med klimatproblematiken genom anpassningsåtgärder. Kommittén anser vidare att anslag av tillgängliga medel för anpassning delvis måste baseras på specifika lokala och regionala förhållanden. Lokala och regionala myndigheter kommer att behöva stora ekonomiska resurser. Särskilt på kort sikt måste därför den procentandel av medlen som öronmärkts för lokala och regionala projekt ökas väsentligt.

37.

Det finns ett behov av att undersöka hur den privata sektorn ska kunna delta med utgångspunkt i de fördelar som kan uppnås genom frivilliga (eller ekologiska) avtal eller genom finansiella mekanismer. Mot bakgrund av klimatförändringarnas strukturella betydelse på längre sikt kan dock stöd från den offentliga sektorn vara nödvändigt, främst för att åtgärda de problem och marknadsbrister som den privata sektorn inte har lyckats hantera.

38.

ReK delar synpunkten att särskilda marknadsbaserade instrument och offentlig-privata partnerskap också bör övervägas som finansiella instrument i kampen mot klimatförändringar. Om den privata sektorn involveras genom marknadsbaserade instrument och offentlig-privata partnerskap kan det skapa lämpliga ekonomiska incitament för att privata aktörer ska ta hänsyn till anpassningsåtgärderna i sitt agerande.

39.

Det är viktigt att se till att samordnade åtgärder, som för närvarande planeras på EU-nivå, utnyttjas för att hantera övergripande och tvärpolitiska utmaningar, bland annat till följd av klimatförändringarna. På så sätt kan man utifrån ett helhetsperspektiv ta sig an överlappningar, inkonsekvenser och skillnader mellan olika politikområden och myndighetsnivåer, däribland på lokal och regional nivå.

40.

ReK anser att den kommande översynen av EU-budgeten och budgetplanen för perioden efter 2013 måste innebära att kampen mot klimatförändringarna prioriteras, dels för att beakta den förstärkning av världsmiljöfonden och Kyotoprotokollets anpassningsfond som ska antas vid partskonferensen i Köpenhamn i december 2009, dels för att finansiera specifika europeiska åtgärder som man fattat beslut om i samband med EU:s kommande strategi för hållbar utveckling. Man måste dessutom fullt ut erkänna att hållbar ekonomisk tillväxt och åtgärder för anpassning till klimatförändringarna går hand i hand trots de initialkostnader som klimatanpassningen kan ge upphov till på kort och medellång sikt. Eftersom anpassningsåtgärderna i många fall genomförs på lokal nivå är det viktigt att lokala och regionala myndigheter får tillgång till EU-stöd.

41.

ReK delar synpunkten att EU:s finansieringsmekanismer och nätverk, som TEN, strukturfonderna eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, bör beakta klimatförändrings- och anpassningstematiken inom de olika politikområdena, särskilt när det gäller att öka produktionssystemens och den fysiska infrastrukturens motståndskraft, men att det ursprungliga syftet med denna politik och dessa fonder inte får motverkas av behovet att bekämpa klimatförändringarna. Därför bör man överväga att genomföra specifika åtgärder och skapa särskilda EU-fonder för detta ändamål, särskilt för att undvika en splittrad användning av gemenskapsmedel på detta område. Vi uppmanar därför Europeiska kommissionen att undersöka den ”gröna öronmärkningen” i de existerande strukturfonderna på basis av den öronmärkningsmodell som används för Lissabonstrategin, eller att inrätta en europeisk miljöanpassningsfond för finansiering av utbildning, omskolning och program för återinträde i arbetslivet för arbetstagare i sektorer som troligen kommer att påverkas av hållbar utveckling, eller att stödja nya företag som är anpassade till miljöbehoven.

42.

Regionkommittén stöder inrättandet av en styrgrupp för effekter och anpassning eftersom arbetet med att utforma en EU-strategi och nationella strategier måste styras för att säkerställa samordning på olika politikområden och myndighetsnivåer. Det är dock av avgörande betydelse att styrgruppens mandat och budget fastställs innan styrgruppen inrättas. Kommissionen uppmanas därför att klargöra detta snarast.

43.

ReK betonar att lokala och regionala myndigheter måste medverka i styrgruppen eftersom det är de lokala och regionala myndigheterna som är ansvariga för planering, styrning och genomförande av många åtgärder. Lokala och regionala myndigheter besitter därför värdefulla kunskaper och skulle kunna bidra väsentligt till att bygga upp en kunskapsbas om både effekter och möjliga lösningar. Styrgruppen bör utgå från ett nedifrån-och-upp-perspektiv och klart definiera ansvarsområden utifrån subsidiaritetsprincipen.

44.

Kommittén efterlyser inrättandet av klimatarbetsgrupper på nationell nivå med full medverkan av lokala och regionala myndigheter. De handlingsplaner för anpassning till klimatförändringarna som utarbetas på lokal och regional nivå ska ligga till grund för arbetet i dessa arbetsgrupper. Deras arbete bör vara direkt kopplat till arbetet inom styrgruppen. Dessa arbetsgrupper skulle kunna organiseras kring frågor som rör forskningsbehov, samhällsekonomiska effekter, lokala och regionala myndigheter, allmänheten och privata företag.

45.

ReK vill framhålla behovet av att öka allmänhetens kunskaper, eftersom klimatförändringarna kommer att innebära en förändrad livsstil. Medborgarna måste förstå varför anpassningsåtgärder krävs, varför kostnaderna för vissa tjänster kan komma att öka, hur de kan bidra och vad som görs för att minimera riskerna för dem. Denna kommunikations- och beteendeförändring kommer att kräva en noggrant utformad och målinriktad strategi, som stöds av lämpliga åtgärder. Kommittén uppmanar därför EU, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att samarbeta med massmedia för att utforma en Europatäckande informationskampanj om orsaker till och effekter av klimatförändringarna och om förändringar som dessa kommer att medföra. Det bör klargöras att klimatförändringarna kommer att leda till ökad knapphet på resurser, vilket är skälet till att man måste fokusera på ett förändrat vardagsbeteende. De lokala och regionala myndigheterna betonar att det krävs adekvat finansiering av sådana kampanjer, och att man måste anpassa budskapet till olika medlemsstater, nationer och regioner.

46.

ReK påpekar att lokala och regionala myndigheter också spelar en viktig roll utanför EU:s gränser. Kommuner, städer och regioner kan spela en konstruktiv roll genom att överföra fackkunskaper till de utvecklingsländer som har störst anpassningsproblem.

47.

Regionkommittén ber kommissionen och EU:s ordförandeskap att verka för ett politiskt åtagande att EU i god tid ska utforma och genomföra sin anpassningsstrategi i samarbete med lokala och regionala myndigheter.

48.

Kommittén begär att kommissionen och EU:s ordförandeskap engagerar de lokala och regionala myndigheterna i utformningen och genomförandet av EU:s handlingsram och involverar dem i styrgruppen för effekter och anpassning. För att säkerställa att de samlade långsiktiga strategierna genomförs på ett framgångsrikt sätt måste de utformas i ett brett samarbete mellan de olika myndighetsnivåerna. Lokala och regionala myndigheter har praktiska kunskaper om klimatförändringarnas effekter eftersom de befinner sig i frontlinjen. Om klimatförändringarna skulle ge upphov till akutsituationer, skulle dessutom medborgarna i första hand vända sig till sina lokala och regionala myndigheter. Det motiverar utan tvekan deras deltagande.

49.

ReK betonar att de lokala och regionala myndigheterna måste erkännas som centrala aktöreri kampen mot de negativa effekterna av klimatförändringarna, eftersom de är beredda att ta sin del av ansvaret och redan arbetar för att anpassa kommunerna och regionerna till effekterna.

50.

Kommittén efterlyser större uppmärksamhet på lösningar och verktyg som rör urbana miljöer (framför allt vid havet och vid större floder) och infrastruktur, t.ex. fördämningsvallar och avloppssystemen, som är ytterst viktiga för att minska infrastrukturens sårbarhet.

51.

Kommittén anser att det bör utarbetas realistiska gränsöverskridande klimatriskscenarier som är tillräckligt detaljerade för alla regioner i EU, i samarbete mellan lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Data, modeller, metoder och klimatscenarier bör fritt tillhandahållas snarast möjligt för att riskområden ska kunna fastställas och motåtgärder sättas in.

52.

ReK betonar behovet av lämpliga ekonomiska incitament i anpassningsarbetet. Lokala och regionala myndigheter bör stödjas i sin strävan att ta fram proaktiva lösningar som minskar lokalsamhällenas sårbarhet.

53.

Kommittén understryker att lokala och regionala myndigheter bör få finansiellt extrastöd för att mildra förluster och klara av merkostnader för anpassningsåtgärder eftersom de olika klimatutmaningarna kommer att lägga stora ekonomiska bördor på de lokala myndigheterna.