23.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/60

—

med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2005, ”Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren: Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa” (KOM(2005)0184),

—

med beaktande av den jämförande studie om officiella handlingar som utförts av utskottet för rättsliga frågor,

—

med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0451/2008), och av följande skäl:

A.

I sitt meddelande om Haagprogrammet har kommissionen som en av sina prioriterade målsättningar angett att det är nödvändigt att säkerställa ett europeiskt civilrättsligt område med verklig rättvisa, särskilt när det gäller erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden. För att öka det ömsesidiga förtroendet inom Europeiska unionen är det enligt Haagprogrammet en prioriterad målsättning att under kommande år fortsätta arbetet med att genomföra principen om ömsesidigt erkännande, eftersom detta är en konkret åtgärd för att skydda medborgarnas rättigheter och garantera tillämpningen av dessa rättigheter över gränserna i Europa.

B.

I Haagprogrammet fastställs att ett fortsatt arbete med att genomföra programmet om ömsesidigt erkännande är en mycket viktig prioritet och att detta arbete måste slutföras senast 2011.

C.

Medborgarnas rörlighet inom EU ökar ständigt. Därför uppstår det allt oftare rättsliga situationer som berör två eller fler medlemsstater.

D.

I det ovannämnda meddelandet om Haagprogrammet har kommissionen erkänt att man inom det civilrättsliga området bl.a. måste behandla frågan om erkännande av handlingar av offentligrättslig natur. Det är i detta sammanhang nödvändigt att så snart som möjligt främja erkännande och verkställighet av sådana officiella handlingar som definieras i Unibank-domen (1).

E.

Det är otillfredsställande att lagstiftningen på området är sektorsbaserad och inkonsekvent (2).

F.

Det är nödvändigt att skydda europeiska medborgare i deras familje- och egendomsförhållanden över gränserna.

G.

Företagen etablerar sig allt oftare i utlandet och har allt mer verksamhet inom gemenskapen, vilket leder till att officiella handlingar som berör starten och arbetssättet för företagen cirkulerar alltmer.

H.

Det är nödvändigt att för unionen skapa ett tydligt och heltäckande regelverk som ger medborgarna och de ekonomiska aktörerna trygghet och förutsägbarhet i rättsliga situationer och i transaktioner som utförs av myndighetsombud.

I.

När det gäller tvistemål bygger upprättandet av ett verkligt europeiskt område för rättvisa på ett gränsöverskridande erkännande av domar som avkunnats av en domstol eller en förvaltningsmyndighet. När det gäller andra mål än tvistemål bygger upprättandet i stället på ett gränsöverskridande erkännande av officiella handlingar som mottagits av en rättslig myndighet eller av offentliga tjänstemän som utsetts för att bestyrka rättsliga handlingar.

J.

De nuvarande förordningarna om ömsesidigt erkännande av domar bör tillämpas på officiella handlingar som kommer från offentliga myndigheter.

K.

Ett centralt kännetecken för en officiell handling är att den har ett högre bevisvärde än bevisvärdet för en namnteckning och att detta bevisvärde, som måste godkännas av domstolen, regelbundet tillskrivs handlingen i medlemsstaternas lagar på grund av det förtroende som finns för de handlingar som inom ramen för rättsliga transaktioner utfärdats av en behörig tjänsteman eller en offentlig myndighet (3).

L.

En förutsättning för en officiell handlings bevisvärde är att handlingens äkthet erkänns av en person med ett officiellt bemyndigande att utfärda handlingar eller av en offentlig myndighet. Med tanke på det ömsesidiga förtroendet för medlemsstaternas rättsväsenden kommer det i framtiden att vara motiverat att tillämpa äkthetskontroller endast om det finns allvarliga tvivel om dokumentets äkthet.

M.

Respekten för lagstiftningen i den medlemsstat där handlingen ska utfärdas och användas förutsätter dock att det finns en visshet om att erkännandet av bevisvärdet inte medför att den utländska officiella handlingen har ett högre bevisvärde än bevisvärdet för nationella officiella handlingar i den medlemsstaten på grund av erkännandet i den medlemsstat där handlingen ska utfärdas. Det materiella tillämpningsområdet för den förordning som önskas bör omfatta merparten av privaträtten, med undantag för vissa tydligt definierade ämnen.

N.

Med tanke på att det finns strukturella och organisatoriska skillnader inom de offentliga registreringssystemen när det gäller fast egendom liksom skillnader när det gäller naturen och omfattningen av den allmänna tilltro som dessa system åtnjuter är det nödvändigt att utesluta överlåtelse av sakrätt i fast egendom ur en framtida gemenskapsrättsakt. Hänsyn bör i detta fall tas till det nära sambandet mellan å ena sidan sättet att upprätta en officiell handling och å andra sidan inskrivningen i ett offentligt register.

O.

När det gäller erkännande av domstolsavgöranden i unionen kan en sådan uteslutning likställas med att ge exklusiv behörighet till domstolarna i den medlemsstat där egendomen är belägen om talan avser sakrätt i fast egendom och till domstolarna i den medlemsstat där registret förs om talan avser giltigheten av inskrivningar i offentliga register (4).

P.

Begreppet ”officiell handling” finns inte i ”common law”-system, i synnerhet inte i lagstiftningen i England och Wales eller i nordiska länder. Även om det i England och Wales finns advokater som fungerar som notarius publicus och yrkesverksamma notarier, kan dessa advokater inte utfärda officiella handlingar utan enbart vidimera namnteckningar. Vid antagande av all lagstiftning om europeiska officiella handlingar bör åtgärder därför vidtas för att se till att det inte kan uppstå förvirring i detta avseende. Alla försiktighetsåtgärder bör dock vidtas för att se till att officiella handlingar inte kan användas i länder där sådana handlingar inte kan utfärdas av ländernas medborgare för att kringgå förfaranden som föreskrivs i de ländernas rättssystem (t.ex. homologation). För att höja medvetenheten bland jurister i de medlemsstater där det inte finns officiella handlingar bör en lämplig informationskampanj inledas av kommissionen, och alla insatser bör göras för att se till att jurister inom ”common law”-systemen är medvetna om det arbete som utförs av offentliga tjänstemän enligt romersk rätt och om de potentiella fördelarna för deras klienter – framför allt i rättssäkerhetshänseende – med att använda officiella handlingar i transaktioner som de vill göra i de länder där det instrumentet används. Detta understryker något som ofta framförts av parlamentets utskott för rättsliga frågor, nämligen behovet av transeuropeiska nät för rättstillämpare, informationskampanjer och informationsmaterial och gemensam utbildning, som kommissionen uppmanas att stödja.

Q.

Den förordning som önskas får inte tillämpas på vare sig frågor om tillämplig lag som omfattas av andra gemenskapsrättsakter eller frågor som rör offentliga myndigheters och tjänstemäns behörighet, organisation och struktur, inklusive förfarandet för bestyrkande, och som faller inom medlemsstaternas behörighet.