23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/47

---

Varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln

P6_TA(2008)0634

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln (2008/2133(INI))

(2010/C 45 E/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rapporten ”De ekonomiska konsekvenserna av varumärkesförfalskning och pirattillverkning” som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) offentliggjorde 2007,

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 10 november 2005 med titeln ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Tillväxt och sysselsättning genom en modern politik för små och medelstora företag” (KOM(2005)0551),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 oktober 2006 med titeln ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 18 april 2007 med titeln ”Europa i världen: ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer”(KOM(2007)0183),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2008 om genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om EU:s om handel och ekonomiska förbindelser med Sydkorea (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om handel och ekonomiska förbindelser med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina (8),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 24 oktober 2006 med titeln ”EU – Kina: Närmare partner med ökat ansvar” (KOM(2006)0631) och kommissionens åtföljande arbetsdokument med titeln ”Närmare partner med ökat ansvar: En rapport om handel och investeringar mellan EU och Kina Konkurrens och partnerskap” (KOM(2006)0632),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (9),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt (KOM(2008)0465),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 21 februari 2001 med titeln ”Handlingsprogram: Påskyndade insatser mot hiv/aids, malaria och tuberkulos som led i fattigdomsbekämpningen” (KOM(2001)0096),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 26 februari 2003 med titeln ”Uppdatering av EG:s handlingsprogram – Påskyndade insatser mot hiv/aids, malaria och tuberkulos som led i fattigdomsbekämpningen – Olösta policyfrågor och kommande utmaningar” (KOM(2003)0093),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 26 oktober 2004 med titeln ”En samstämmig europeisk policyram för yttre åtgärder mot hiv/aids, malaria och tuberkulos” (KOM(2004)0726),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 816/2006 av den 17 maj 2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem (10),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (11),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 19 maj 2008 om gemenskapens tullinsatser på området för varumärkesförfalskning och piratkopiering,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (12),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 april 2008 med titeln ”En strategi för vidareutveckling av tullunionen” (KOM(2008)0169),

—	med beaktande av det ändrade förslaget av den 26 april 2006 till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2006)0168),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om 40-årsdagen för tullunionen (13),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (14),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (15),

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A6-0447/2008), och av följande skäl:

A.	Det krävs effektiva motåtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning om målen med den förnyade Lissabonagendan ska uppnås, både vad gäller dess interna aspekter som de externa aspekter som kommissionen hänvisar till i sitt ovannämnda meddelande av den 18 april 2007.

B.	EU är världens andra största importör av varor och tjänster, och den extrema öppenhet och insyn som kännetecknar dess inre marknad erbjuder väldiga möjligheter men innebär också allvarliga risker för att förfalskade produkter ska flöda in.

C.	Europeiska unionens ekonomi har specialiserat sig på högkvalitativa varor med högt mervärde, som ofta är skyddade av varumärken, patent eller geografiska beteckningar och som på grund av sin karaktär löper störst risk att förfalskas.

D.	Allvarliga kränkningar av den immateriella äganderätten utgör i praktiken icke-tariffära handelshinder som gör det svårare och dyrare att etablera sig på tredjelandsmarknader, inte minst för små och medelstora företag med begränsade medel och resurser.

E.	Europas konkurrenskraft förknippas traditionellt med dess kvalificerade arbetskraft och, i stigande grad och i synnerhet för små och medelstora företag, med dess satsningar på forskning och utveckling, innovation och skydd av immaterialrätten.

F.	EU:s handelspartner respekterar inte alltid immaterialrätten, inbegripet skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar, med vederbörlig omsorg.

G.	Varumärkesförfalskning rör många typer av varor, ökar i omfattning och är inte längre begränsad till lyxvaror och högkvalitativa varor utan har spridits till allmänt använda varor, såsom leksaker, läkemedel, kosmetika och livsmedel.

H.	I en undersökning nyligen från OECD uppskattades det att värdet på internationell handel som avsåg brott mot immaterialrätten uppgick till 150 miljarder euro under 2005, plus beloppet för nationella transaktioner och förfalskade och pirattillverkade varor som saluförs via Internet.

I.	Värdet på de varor som beslagtogs av EU:s tullmyndigheter under 2007 pga. intrång i immaterialrättsliga rättigheter ökade med 17 procent jämfört med året innan, med en ökning på 264 procent för kosmetika och hygienprodukter, 98 procent för leksaker och 51 procent för läkemedel.

J.

Varumärkesförfalskning och pirattillverkning har svåra konsekvenser för EU:s ekonomi och för gemenskapens interna sociala och ekonomiska system genom att de hämmar innovation, bromsar utländska direktinvesteringar, får kvalificerade arbetstillfällen inom industrin att försvinna och främjar utvecklingen, parallellt med den lagliga ekonomin, av en svart ekonomi som kontrolleras av organiserad brottslighet.

K.	Den globala omfattningen, den snabba framväxten och de skadliga ekonomiska effekterna av digital piratkopiering för rättsinnehavare betonas i OECD:s ovannämnda rapport från 2007 och i OECD:s kommande fas II-rapport om piratkopiering av digitalt innehåll.

L.	Varumärkesförfalskning orsakar svåra skador på miljön, som följd dels av den bristande kvaliteten på de förfalskade varorna, dels av de höga kostnaderna förknippade med att bortskaffa och förstöra dem.

M.	Det är komplicerat, dyrt och tidskrävande att bekämpa pirattillverkade varor, särskilt för små och medelstora företag.

N.

Medan den inre marknaden garanterar att de europeiska konsumenterna kan göra fria och trygga produktval med god insyn, kan ett utbud av förfalskade varor, om det inte bekämpas på rätt sätt, inte bara skada den trovärdighetsprincip som underbygger hela systemet utan även sätta konsumenternas säkerhet, hälsa och, i extrema fall, liv på spel. Det är därför viktigt att se till att konsumenternas rättigheter garanteras på bättre sätt.

O.	Initiativ för att öka medvetenheten bland konsumenterna om hälso- och säkerhetsriskerna med och, mer allmänt, följderna av att köpa varumärkesförfalskade varor är ett effektivt sätt att bekämpa varumärkesförfalskning.

P.	Det bör tillämpas strängare påföljder för förfalskare av sådana varor som har en direkt effekt på folkhälsan.

Q.

De skillnader i immaterialrättslagstiftningen som råder mellan i olika medlemsstater i fråga om straffrättsliga åtgärder för att hävda immaterialrätten innebär inte bara att EU:s förhandlingsposition försvagas utan även att de ansträngningar som hittills gjorts för att komma åt detta problem på ett effektivt sätt på internationell nivå undergrävs.

R.

Det förenklade förfarande som fastställs i artikel 11 i förordning (EG) nr 1383/2003 och som gör det möjligt att snabbt och till relativt låga kostnader destruera stora mängder varumärkesförfalskade varor har varit mycket framgångsrikt i medlemsstater som Portugal, Grekland, Ungern, Nederländerna och Litauen.

S.	Vid G8-toppmötet 2006 i Sankt Petersburg erkändes det att problemet med varumärkesförfalskning och pirattillverkning hade en global karaktär och det betonades att samarbetet måste förbättras mellan G8, tredjeländer och de behöriga internationella institutionerna.

T.	Vid det följande G8-toppmötet i Heiligendamm inrättades en arbetsgrupp för immateriella rättigheter för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning som en del av ”Heiligendamm-processen” (16).

U.	EU, Japan och Förenta staterna inledde 2007 förhandlingar om ett nytt internationellt avtal för att stärka skyddet av immateriella rättigheter och för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning (”Anti Counterfeiting Trade Agreement”, ACTA).

V.

Ett positivt slutförande av handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) kommer att göra det möjligt att inrätta gemensamma standarder för civilt och administrativt skydd, bättre interinstitutionellt samarbete och samarbete med den privata sektorn och införandet av tekniskt bistånd, så att det blir lättare, säkrare och billigare att respektera immateriella rättigheter.

W.

Det är nödvändigt att göra en tydlig åtskillnad mellan generiska läkemedel, å ena sidan, spridningen av och handeln med vilka såväl EU som utvecklingsländerna bör främja, och förfalskade läkemedel, å andra sidan, vilka åsamkar de drabbade företagen svåra ekonomiska förluster och sinkar utvecklingen av nya produkter utan att därmed gynna befolkningarna i mindre utvecklade länder. Förfalskade läkemedel utgör dock endast en del av de illegala läkemedlen.

X.	När det gäller varor som har en direkt effekt på folkhälsan bidrar Internet och distributionsnät som är kopplade till parallellhandeln i hög grad till att sprida förfalskade varor som är farliga för folkhälsan.

Y.

EU fortsätter sina pågående insatser för att harmonisera skyddsåtgärderna för de immateriella rättigheterna, särskilt med förslaget av den 12 juli 2005 till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2005)0276), och denna process bör inte kringgås genom handelsavtal som ligger utanför EU:s sedvanliga beslutsprocesser.

Z.

Det är också mycket viktigt att skyddsåtgärderna för de immateriella rättigheterna genomförs på ett sådant sätt att de inte hindrar innovation eller konkurrenskraft, undergräver begränsningarna och undantagen eller personuppgifter i samband med immateriella rättigheter, begränsar det fria informationsflödet eller orättmätigt belastar laglig handel.

AA.	EU har visat sitt engagemang för ett effektivt och väl avvägt skydd av de immateriella rättigheterna genom att under många år anta en rad direktiv på detta område som Europaparlamentet och rådet granskat ingående.

AB.	Vid behandling av rättsliga åtgärder är det av avgörande betydelse att man erkänner den väsentliga skillnaden mellan intellektuell och materiell äganderätt, och följaktligen mellan kränkning av rättigheter och stöld.

AC.	Alla intrång i immaterialrätten skadar handeln och affärslivet, men intrång som har kommersiell omfattning får ännu fler och mer långtgående effekter.

AD.	När det gäller läkemedelspatent regleras patentintrång i varje enskilt fall på basis av framförda sakskäl i en civilrättslig talan som väckts på grund av patentintrånget, medan kränkningar av upphovsrätt och varumärkesintrång utgör uppsåtliga brott.

Den multilaterala ramen

1.   Europaparlamentet anser att WTO-systemet syftar till ett bredare internationellt erkännande av immateriella rättigheter genom att erbjuda en gemensam standardnivå i detta hänseende genom dels avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet), dels den dialog som förs såväl mellan medlemsstaterna som med andra institutioner som Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) och Världstullorganisationen (WCO) samt genom att införa en mekanism för förebyggande och lösning av tvister.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom TRIPS-rådet arbeta vidare för att säkra att de bestämmelser om minimiskydd som inlemmats i den nationella lagstiftningen åtföljs av såväl verkningsfulla tillämpningsåtgärder som åtgärder för att beivra överträdelser av dessa bestämmelser. Europaparlamentet anser att de flexibilitetsklausuler som föreskrivs i TRIPS-avtalet och bekräftas i Doha-förklaringen om folkhälsa bör bibehållas eftersom de syftar till att garantera en rättvis balans mellan rättsinnehavarnas och slutanvändarnas intressen.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till parlamentet för att garantera att exportverksamhet, transitering och omlastning hanteras på lämpligt sätt i TRIPS-avtalet och att undersöka om det behövs ytterligare ändringar i avtalet för att skapa en rättvis balans mellan rättsinnehavarnas och de potentiella användarnas intressen i fråga om immateriella rättigheter, varvid särskild hänsyn alltid bör tas till utvecklingsnivån hos de olika parterna, och åtskillnad alltid göras mellan de länder som tillverkar, transiterar och brukar förfalskade eller pirattillverkade produkter.

4.   Europaparlamentet välkomnar Europeiska unionens framsteg när det gäller tekniska biståndsprogram, som har hjälpt till att stärka de immateriella rättigheterna i tillväxt- och utvecklingsländer, och betonar att sådana program bör bevaras med tanke på de fördelar som de kan leda till i termer av hållbar ekonomisk utveckling och deras viktiga roll i kampen mot varumärkesförfalskning.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta specifika åtgärder riktade, med adekvat ekonomiskt stöd, mot mer omfattande konsumentupplysning i Europa och också i utvecklingsländerna för att undvika de risker som förknippas med potentiellt farliga produktförfalskningar.

6.   Europaparlamentet stöder de lösningar som föreslogs vid UNCTAD:s tolfte sammanträde, inom ramen för initiativet ”Creative Africa”, som går ut på att den kreativa industrin är en viktig faktor för de underutvecklade ländernas tillväxt, och bekräftar de immateriella rättigheternas viktiga roll för den hållbara utvecklingen i dessa regioner.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå och stödja upprättandet av ett protokoll om varumärkesförfalskning, som ska läggas till FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermo-konventionen).

8.   Europaparlamentet erinrar om att tillverkningen av förfalskade och piratkopierade varor har nått en alarmerande omfattning i vissa framväxande ekonomier. Samtidigt som det välkomnar de initiativ till samarbete som detta har föranlett anser parlamentet att särskilda åtgärder måste vidtas för att bättre samordna tull-, rätts- och polismyndigheter i de berörda länderna och för att påskynda harmoniseringen av lagstiftningen i dessa länder med EU:s lagstiftning.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med artikel 3.2 (17) i direktiv 2004/48/EG, införa garantier på ett internationellt plan för att säkerställa att patentskyddsåtgärder inte missbrukas på ett sådant sätt att det hindrar lagenlig handel.

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt samarbete med partnerländerna i Euromed inom ramen för Euromeds marknadsprogram. De uppmanas också att i Europa-Medelhavsområdet främja ett gemensamt förhållningssätt till lagstiftningen, förfarandena och genomförandet när det gäller tullsamarbetet och kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning i syfte att underlätta handelsutbytet med partnerländerna i Euromed.

11.   Europaparlamentet är övertygat om att kampen mot varumärkesförfalskning bör stärkas genom att man i större omfattning hänvisar ärenden till WTO:s tvistlösningsorgan som, tillsammans med europeiska och nationella domstolar och genom att sammanställa ett regelverk som stärker TRIPS-avtalet, till såväl innehåll som omfattning, kan se till att Europas industri och konsumenter garanteras ett bättre skydd.

12.   Europaparlamentet slår än en gång fast att harmoniseringen av materiell rätt ska respektera nationell suveränitet och internationella avtal på detta område.

Handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) och andra bilaterala och regionala EU-initiativ

13.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samtidigt med de multilaterala förhandlingarna även föra kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning vidare genom bilaterala, regionala och multilaterala avtal som syftar till ett närmande av lagar och deras effektiva tillämpning och som därtill lägger grunden till effektiva system för tvistlösning och sanktioner om de skyldigheter som anges i avtalen inte uppfylls.

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra förhandlingarna om ACTA-avtalet på ett sätt som säkerställer största möjliga insyn för EU-medborgarna, särskilt i fråga om definitionerna av termerna ”varumärkesförfalskning” och ”piratkopiering” och de planerade straffrättsliga påföljderna. Parlamentet anser att de sociala följderna av avtalet samt dess inverkan på de medborgerliga friheterna måste bedömas. Parlamentet främjar inrättandet av en arbetsgrupp med uppgiften att undersöka genomförandet av avtalet, genom att prioritera denna fråga i dialogen mellan Europeiska unionen och tredjeländer och inom ramen för samarbetsåtgärder med dessa länder.

15.   Europaparlamentet anser att det ännu inte är säkert huruvida det i EG-fördraget ges någon rättslig grund för gemenskapsåtgärder som fastställer typen av och nivån på brottspåföljder, och att kommissionen kanske därför inte har någon behörighet att på gemenskapens vägnar förhandla fram ett internationellt avtal som specificerar arten av och nivån på straffrättsliga åtgärder som ska vidtas mot varumärkesförfalskare och dem som kränker upphovsrätten.

16.   Europaparlamentet betonar att i alla avtal till skydd för den immateriella äganderätten bör man skilja på personligt bruk utan vinstsyfte och olaglig och uppsåtlig saluföring av varumärkesförfalskade och piratkopierade varor.

17.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla med tredjeländer om inrättandet av arbetsgrupper för att bekämpa varumärkesförfalskning.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA-avtalet inte ger offentliga myndigheter rätt att få tillgång till privata datorer och annan elektronisk utrustning.

19.   Europaparlamentet gläder sig över det växande intresse som många WTO-medlemsstater har visat för ACTA. Parlamentet anser att ansträngningar bör göras för att inkludera tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien samt regionala handelsblock som Mercosur, Caricom och Asean i förhandlingarna om avtalet, och samtidigt uppmana dem att åta sig att garantera att immaterialrätten respekteras inom deras respektive territorier.

20.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undvika riskerna med motsägelser och överlappning mellan ACTA- och TRIPS-avtalet och andra internationella fördrag om immateriella rättigheter.

21.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA enbart inriktas på åtgärder till skydd för den immateriella äganderätten och inte på sakfrågor i samband med den immateriella äganderätten såsom skyddets omfattning, begränsningar och undantag, sekundärt ansvar eller mellanhänders ansvar.

22.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA inte används för att ändra befintlig europeisk lagstiftning till skydd för den immateriella äganderätten utan till fullo avspeglar den avvägning man kommit fram till i olika direktiv som antagits av Europaparlamentet och rådet på detta område, framför allt skäl 2 i direktiv 2004/48/EG.

23.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att klargöra vilken roll och behörighet som tillkommer artikel 133-kommittén och andra kommittéer som är involverade i förhandlingarna om ACTA-avtalet.

24.   Europaparlamentet anser att kommissionen bör beakta viss stark kritik mot ACTA i sina pågående förhandlingar, nämligen att varumärkes- och upphovsrättsinnehavare utan rättsliga förfaranden ska kunna inkräkta på påstådda lagöverträdares integritet, att icke kommersiella överträdelser mot upphovsrätten och varumärken ska straffbeläggas ytterligare, att tekniken för förvaltningen av digitala rättigheter ska stärkas på bekostnad av rätten till ”skälig användning”, att ett tvistlösningsförfarande vid sidan om befintliga WTO-strukturer kan komma att inrättas och slutligen att alla signatärer kan komma att tvingas betala kostnaderna för att upphovsrätten och varumärkesskyddet ska respekteras.

25.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang säkerställa ett kontinuerligt och öppet offentligt samrådsförfarande och att framhålla fördelarna med ett sådant förfarande för alla länder som deltar i förhandlingarna samt att se till att parlamentet regelbundet får ingående information om förhandlingsläget.

26.   Europaparlamentet påminner om att EG-fördraget innehåller bestämmelser om undantag som kan tillämpas när förhandlingar om och ingående av avtal om handelsrelaterade immateriella rättigheter gäller handel med kulturella och audiovisuella tjänster. Parlamentet påpekar att förhandlingar om och ingående av avtal i sådana fall omfattas av gemenskapens och medlemsstaternas delade ansvarsområde. Parlamentet påpekar dessutom att förhandlingar om sådana avtal kräver ett gemenskapsbeslut antaget i enlighet med relevanta bestämmelser i EG-fördraget, men även en gemensam överenskommelse från medlemsstaternas sida, och avtal som förhandlats fram på detta sätt måste ingås gemensamt av gemenskapen och medlemsstaterna.

27.   I samband med förhandlingarna om handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) påminner Europaparlamentet kommissionen om artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som gäller skydd av personuppgifter, och om Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (18).

28.   Europaparlamentet anser att allmänintresset när det gäller offentliggörande av de preliminära utkasten till handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning, inklusive lägesrapporter, och av kommissionens förhandlingsmandat, inte bör få åsidosättas genom artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/20011 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (19). Rådet uppmanas att se till att artikel 255 i EG-fördraget tillämpas så att största möjliga tillgång till handlingar garanteras, förutsatt att de säkerhetsåtgärder som krävs enligt dataskyddslagarna vidtas.

29.   Europaparlamentet beklagar att skyddet av immateriella rättigheter i Turkiet ännu inte uppfyller EU:s standarder och därför bör ses över. Parlamentet påpekar att Turkiet endast kommer att bli en trovärdig kandidat för medlemskap när landet kan införa gemenskapens regelverk och garantera full respekt för immateriella rättigheter inom sina gränser.

Förbindelser mellan EU och Kina

30.   Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att öka sina ansträngningar och med förnyad energi vidta åtgärder mot de personer som kränker de immateriella rättigheterna och välkomnar, i detta sammanhang, rättsorganens attitydförändring, eftersom dessa nyligen erkände EU-medborgares immateriella rättigheter i Kina och dömde lokala företag som har kränkt dessa rättigheter.

31.   Europaparlamentet bekräftar behovet av att öka samarbetet med de kinesiska tullmyndigheterna och att de motsvarande europeiska administrativa enheterna ger bistånd och stöd.

32.   Europaparlamentet påpekar att 60 procent av de varumärkesförfalskade varor som beslagtagits av tullmyndigheterna i EU är tillverkade i Kina. Kommissionen uppmanas att snarast möjligt lägga fram en handlingsplan i samarbete med de kinesiska myndigheterna för att bekämpa varumärkesförfalskning.

Externa stödåtgärder i kampen mot varumärkesförfalskning

33.   Europaparlamentet rekommenderar att en verkningsfull mekanism införs för att övervaka eventuella brott mot den immateriella äganderätten såsom den stadfästs i olika avtal, kombinerat med handelspolitiska påtryckningsinstrument och konkreta åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning.

34.   Europaparlamentet erinrar om att det allmänna preferenssystemet bland annat ger möjlighet att tillfälligt inställa förmåner för parter som använder sig av illojala handelsmetoder. anser att i särskilt allvarliga fall av brott mot immaterialrätten, som till exempel utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och folkhälsan, bör kommissionen överväga att tillämpa detta avskräckande.

35.   Europaparlamentet anser att handelshinderförordningen kan vara till stor hjälp för europeiska företag som har svårighet att etablera sig på tredjelandsmarknader på grund av brott mot immaterialrätten, och uppmanar kommissionen att uppmuntra till och förenkla tillämpningen av denna förordning, särskilt för små och medelstora företag.

36.   Europaparlamentet anser att ett bättre samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna i tredjeländer kan garantera ett effektivare informationsutbyte, en bättre användning av tillgängliga resurser och ett större inflytande avseende åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning, både när det gäller politiska och diplomatiska aspekter och rent tekniska aspekter.

37.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra ”marknadstillträdesgrupper” på EU:s delegationer till en behjälplig kontaktpunkt för företag från gemenskapen (särskilt små och medelstora företag) som framställt klagomål om immaterialrättsbrott.

Normativa och organisatoriska frågor

38.   Europaparlamentet noterar kommissionens många försök att stärka immaterialrätten i EU, och efterlyser kraftigare insatser för att bekämpa varumärkesförfalskning och främja harmonisering av de lagar på området som gäller i de olika medlemsstaterna.

39.   Europaparlamentet noterar att det inte finns några harmoniserade definitioner i Europeiska unionen av varumärkesförfalskning och pirattillverkning och att medlemsstaternas definitioner skiljer sig åt.

40.   Europaparlamentet noterar den oroväckande utvecklingen när det gäller varumärkesförfalskning och pirattillverkning, i synnerhet i en globaliserad ekonomi, och de allvarliga följder som detta får för konkurrenskraften, företagen, skaparna och konsumenterna i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge konsumenterna tillräckligt med information om riskerna med varumärkesförfalskning och pirattillverkning, i synnerhet de betydande risker som förfalskade varor, bland annat läkemedel, medför för konsumenternas hälsa och säkerhet.

41.   Europaparlamentet ber kommissionen att särskilt utreda hälso- och säkerhetsriskerna med varumärkesförfalskning för en bedömning av om det behövs ytterligare åtgärder.

42.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att få till stånd gemensamma minimipåföljder för allvarliga kränkningar av den immateriella äganderätten.

43.   Europaparlamentet anser att en harmonisering av befintlig nationell lagstiftning mot varumärkesförfalskning är nödvändig för att det framtida ACTA-avtalet ska bli verkningsfullt och tillämpas konsekvent.

44.   Europaparlamentet insisterar på behovet att samordna de tjänster som har i uppdrag att bekämpa varumärkesförfalskning på ett bättre sätt inom gemenskapen samt att utöka gemenskapens initiativ på detta område eftersom de olika påföljdssystemen skadar den inre marknaden och missgynnar Europeiska unionen vid handelsförhandlingar. Parlamentet insisterar även på att den privata och offentliga sektorn måste öka sitt samarbete för att kampen mot varumärkesförfalskning ska bli mer aktiv, dynamisk och effektiv.

45.   Europaparlamentet insisterar på behovet av att utveckla en anpassad fortbildning för tulltjänstemän, domare och andra berörda yrkespersoner och att uppmuntra medlemsstaterna att inrätta specialiserade enheter för att bekämpa varumärkesförfalskning.

46.   Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin vitbok om idrott från juli 2007 erkänner att den ekonomiska livskraften i rättigheter till idrottsevenemang är beroende av om det effektivt går att skydda sig mot överträdelser mot den immateriella äganderätten på nationell och internationell nivå och kräver att man beaktar rättsinnehavarna till idrottsevenemang vid insatserna för att bekämpa varumärkesförfalskning och digital piratkopiering.

47.   Europaparlamentet efterlyser ytterligare förbättringar och bättre samordning av tullförfarandena inom EU i syfte att på ett avgörande sätt hindra att förfalskade och piratkopierade produkter når den inre marknaden. Kommissionen uppmanas dessutom att förse Europeiska unionen och dess medlemsstater med statistiska uppgifter på unionsnivå om varumärkesförfalskning.

48.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de särskilda aspekterna när det gäller användning av Internet för att sprida förfalskade varor och bedöma vilka effekter detta har för medlemsstaternas ekonomier genom att utveckla statistiska och kvalitativa verktyg för att underlätta ett samordnat svar.

49.   Europaparlamentet ber kommissionen att inrätta eller främja en hjälpcentral för små och medelstora företag, som helst ska integreras med övriga hjälpcentralstjänster, för att ge tekniskt stöd till små och medelstora företag om hur man ska gå till väga i hanteringen av varumärkesförfalskade varor.

50.   Europaparlamentet anser att det är av största vikt att den europeiska industrin inte brister i sitt stöd utan aktivt bidrar till de initiativ som de europeiska institutionerna kommer att ta på detta område. Parlamentet anser det som särskilt viktigt att se till att små och medelstora företag har möjlighet att på ett verkningsfullt sätt försvara sig mot intrång i deras immaterialrättsliga rättigheter i tredjeland.

51.   Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra initiativ som ska öka medvetenheten bland konsumenterna om följderna av att köpa varumärkesförfalskade varor. Parlamentet betonar att företagen spelar en viktig roll i sådana initiativ.

52.   Europaparlamentet anser att det i spårningssyfte är nödvändigt att uppmuntra industrins insatser att använda modern teknik för att bättre skilja på originalvaror och förfalskade varor och begär att kommissionen ska vidta de åtgärder som behövs för att bevara och främja alla konstruktiva åtgärder i detta syfte.

53.   Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har genomfört direktiv 2004/48/EG att skyndsamt göra detta.

54.   Europaparlamentet understryker hur nödvändigt det är att respektera de fyra grundläggande friheterna på den inre marknaden och att få den att fungera bättre.

55.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter från medlemsstaterna om hälsoskador som har drabbat konsumenter på grund av förfalskade produkter och om klagomål från konsumenter angående förfalskade produkter. Kommissionen uppmanas också att sörja för att dessa uppgifter blir tillgängliga för myndigheter i alla medlemsstater.

56.   Europaparlamentet står i detta sammanhang fast vid nödvändigheten att mobilisera samtliga berörda aktörer och skärpa verktygen i kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden.

57.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka tullpersonalen på sina egna territorier och att inrätta en enhet, igenkännbar av tredje part (däribland medlemsstater och icke-medlemsstater, gemenskapsinstitutioner, företag och privatpersoner), med ansvar för att bekämpa varumärkesförfalskning och informera om problemet.

58.   Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om vikten av gemenskapspatent och ett patenträttssystem, som ett sätt att skydda användarnas immateriella rättigheter i hela EU och göra det möjligt för innovativa företag att ge sina uppfinningar optimalt skydd och dra större nytta av dem.

59.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten och förbättra informationen om varumärkesförfalskning och pirattillverkning på turistorter samt på mässor och marknader.

60.   Europaparlamentet påpekar att harmoniseringen av de immateriella rättigheterna och befintliga patent på nationell nivå och gemenskapsnivå spelar en stor roll i kampen mot varumärkesförfalskning. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra företagen att skydda sina varor och tjänster genom att registrera varumärken, mönster, patent och dylikt, så att de kan försvara sina immateriella rättigheter på ett bättre sätt.

61.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en resultattavla för att kunna utvärdera medlemsstaternas tullåtgärder för att främja kampen mot varumärkesförfalskning och att inrätta ett nätverk för snabbt informationsutbyte om förfalskade produkter. I detta arbete bör kommissionen utgå från nationella kontaktpunkter och moderna verktyg för informationsutbyte.

62.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka samordningen mellan de nationella tullverken och att tillämpa gemenskapens tullbestämmelser på ett enhetligt sätt i hela EU.

63.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen utarbeta en gemensam strategi för förstöring av förfalskade varor.

64.   Europaparlamentet ber kommissionen att främja genomförandet av det förenklade förfarandet som fastställs i artikel 11 i förordning (EG) nr 1383/2003 i alla medlemsstater.

65.   Europaparlamentet föreslår dessutom att väsentliga aspekter av varumärkesförfalskning (produktimitation eller varumärkesbrott av kommersiell omfattning) ska skiljas från piratkopiering (kränkning av upphovsrätten av kommersiell omfattning), och anser att man bör överväga att behandla dessa brott oberoende av varandra och var för sig, särskilt med hänsyn till det brådskande behovet av att ta itu med vanligt förekommande aspekter inom varumärkesförfalskningen som berör folkhälsan och säkerheten.

66.   När det gäller folkhälsan stöder Europaparlamentet Världshälsoorganisationens definition av ett förfalskat läkemedel: ”En medicin som medvetet och bedrägligt är felmärkt med avseende på identitet och/eller ursprung. Både originalläkemedel och generika kan förfalskas. Förfalskade läkemedel kan vara produkter med korrekta eller felaktiga ingredienser, utan aktiva ingredienser, med otillräcklig mängd aktiva ingredienser eller med förfalskad förpackning.”

67.   Europaparlamentet betonar vikten av att grundläggande rättigheter såsom skydd av privatliv och personuppgifter respekteras när åtgärder vidtas för att bekämpa varumärkesförfalskning och piratkopiering.

Slutliga överväganden

68.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med rådet och medlemsstaterna ange tydliga, strukturerade och ambitiösa politiska riktlinjer för att – parallellt med interna initiativ på tullområdet – samordna och inrikta EU:s och dess medlemsstaters ”externa” åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning.

69.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder som kompletterar lagstiftningsnormerna, och särskilt se till att skapa större europeisk medvetenheten om riskerna med varumärkesförfalskning, i syfte att ändra allmänhetens inställning till varumärkesförfalskning och pirattillverkning.

70.   Europaparlamentet anser att kommissionen bör överväga att inrätta en internationell resultattavla för varumärkesförfalskning som bör vara utformad som resultattavlan för den inre marknaden och framhålla länder som inte når upp till genomsnittet när det gäller att bekämpa varumärkesförfalskade varor.

71.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att låta parlamentet spela en mer central roll i kampen mot varumärkesförfalskning. Parlamentet anser det särskilt viktigt att EU påskyndar dess medverkan i internationella sammankomster kring denna fråga, såsom världskongressen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning (”Global Anti-counterfeiting and Piracy Congress”) och internationella organisationer inriktade på immaterialrättsskydd.

72.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att hålla parlamentet helt och fullt underrättat om, och involvera det i, de olika åtgärder som vidtas på detta område. Parlamentet anser att Europaparlamentet i Lissabonfördragets anda bör medverka fullt ut i ACTA-förhandlingarna.

*

* *

73.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.

---

(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0053.

(2)  EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 128.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0247.

(4)  EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235.

(5)  EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 182.

(6)  Antagna texter, P6_TA(2007)0629.

(7)  Antagna texter, P6_TA(2008)0195.

(8)  EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 103.

(9)  EGT L 349, 31.12.1994, s. 71.

(10)  EUT L 157, 9.6.2006, s. 1.

(11)  EUT L 169, 30.6.2005, s. 1.

(12)  EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

(13)  Antagna texter, P6_TA(2008)0305.

(14)  EUT L 157, 30.4.2004, s. 45.

(15)  EUT L 196, 2.8.2003, s. 7.

(16)  Förklaring från toppmötet om tillväxt och ansvar i världsekonomin, den 7 juni 2007 vid G8-toppmötet i Heiligendamm.

(17)  I artikel 3.2 står det: ”Åtgärderna, förfarandena och sanktionerna skall också vara effektiva, proportionella och avskräckande och skall tillämpas så att hinder för lagenlig handel inte uppkommer och så att missbruk inte sker”.

(18)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(19)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

---