19.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 279/51

—

med beaktande av sitt beslut av den 25 april 2007 om att tillsätta ett tillfälligt utskott för klimatförändringar (1), som antagits i enlighet med artikel 175 i arbetsordningen,

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 8–9 mars 2007,

—

med beaktande av förklaringen från G8-toppmötet i Heiligendamm den 7 juni 2007, särskilt avsnittet om klimatförändringar, energieffektivitet och energitrygghet – utmaningar och möjligheter för världsekonomins tillväxt,

—

med beaktande av slutsatserna från den fjärde bedömningsrapporten (AR4) från FN:s panel för klimatförändringar (IPCC), som offentliggjordes i Valencia i Spanien den 17 november 2007, och de ytterligare undersökningar som har beställts av nationella regeringar eller har utförts av andra FN-organ,

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Framsteg mot Kyotomålen” (KOM(2007)0757),

—

med beaktande av det gemensamma parlamentariska mötet om klimatförändringar mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i medlemsstaterna och kandidatländerna den 1–2 oktober 2007,

—

med beaktande av den 13:e partskonferensen (COP 13) för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och den tredje partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 3) på Bali i Indonesien den 3–15 december 2007,

—

med beaktande av de offentliga utfrågningar och diskussioner med högnivåexperter på området och resultatet av de delegationsbesök som har genomförts av parlamentets tillfälliga utskott för klimatförändringar, särskilt den information som har samlats in genom experternas redogörelser och den efterföljande diskussion som hölls vid det tematiska sammanträdet den 10 september 2007 om klimatpåverkan vid olika uppvärmningsnivåer,

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av interimsbetänkandet från tillfälliga utskottet för klimatförändringar (A6-0136/2008), och av följande skäl:

A.

Enligt sitt mandat har det tillfälliga utskottet för klimatförändringar fått till uppgift att utarbeta rekommendationer om EU:s framtida integrerade klimatpolitik. Dessa rekommendationer bör bygga på aktuell forskning och bör inte utesluta senaste vetenskapliga bevis.

B.

I sitt interimsbetänkande behandlar det tillfälliga utskottet endast de följder och effekter av klimatförändringarna som det finns vetenskapliga bevis för. Det tillfälliga utskottet kommer i ett slutligt betänkande att utarbeta förslag om EU:s framtida integrerade klimatpolitik i enlighet med det mandat som det har tilldelats och på grundval av all information som det har samlat in under arbetets gång. Det slutliga betänkandet kommer även att innehålla parlamentets ståndpunkt i förhandlingarna om den internationella ramen för klimatpolitiken efter 2012 inför UNFCCC:s 14:e partskonferens (COP 14), som kommer att hållas i Poznan i Polen i december 2008.

C.

Det råder ett väletablerat och världsomfattande vetenskapligt samförstånd om källorna och orsakerna till klimatförändringar, både inom och utanför IPCC. Den vetenskapliga kunskapen om och förståelsen av de bakomliggande mänskliga orsakerna till de nuvarande tendenserna när det gäller den globala uppvärmningen har ökat oerhört mycket sedan IPCC:s första bedömningsrapport 1990 och betraktas nu som vetenskapliga fakta. Det råder ett djupt vetenskapligt samförstånd om den roll som de antropogena utsläppen av växthusgaser spelar i det globala klimatet. Mot bakgrund av den riskbedömning som tillhandahålls kräver osäkerheten att åtgärder vidtas snarare än att åtgärderna skjuts upp.

D.

Den kunskap om klimatförändringarna och om orsakerna till den globala uppvärmningen som har samlats in hittills genom forskning och insamling av uppgifter är tillräcklig för att man ska börja agera politiskt och fatta de beslut som omedelbart behövs för att minska utsläppen i mycket betydande grad och förbereda för anpassning till de oundvikliga klimatförändringarna.

E.

Enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport (AR4) har de globala koldioxidutsläppen ökat med omkring 80 procent mellan 1970 och 2004 och ökningen beror främst på användningen av fossila bränslen.

F.

Forskning som grundar sig på observationer och arbete med modeller påvisar risken för allvarliga konsekvenser för vår planet om inte åtgärder vidtas snabbt för att minska eller till och med helt stoppa ytterligare ökningar av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser, som finns upptagna på IPCC:s förteckning över växthusgaser.

G.

Sedan översynsperioden och IPCC:s efterföljande offentliggörande av den fjärde bedömningsrapporten (AR4) har man i ett flertal nya vetenskapliga undersökningar mätt och lagt fram uppgifter som bekräftar tendenserna för den globala uppvärmningen och ytterligare bedömt klimatförändringarnas sociala, ekonomiska och miljömässiga följder för mänskligheten samt behovet av anpassning till klimatförändringarna och av att mildra klimatförändringarna.

H.

I Sternrapporten dras slutsatserna att om inga åtgärder vidtas kan de beräknade kostnaderna för klimatförändringarna årligen komma att uppgå till mellan 5 och 20 procent av BNP år 2050. Enligt samma rapport dras slutsatserna att klimatmålen kan nås om man årligen från och med nu avsätter 1 procent av BNP till åtgärder på detta område.

I.

I den fortsatta vetenskapliga debatten ifrågasätts inte längre de bakomliggande orsakerna till den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. All vetenskaplig debatt är endast ett uttryck för vetenskapliga framsteg för att klargöra återstående osäkerhetsfaktorer eller tvivel, och den vetenskapliga debatten är historiskt präglad av sökandet efter en djupare förståelse av människornas inverkan på naturliga processer.

J.

Nyligen genomförda vetenskapliga undersökningar har gett ytterligare belägg för de antropogena störningarna av jordens atmosfär. I de naturvetenskapliga undersökningarna av klimatförändringarna bedömer man de konkreta följderna av nuvarande nivåer av global uppvärmning, som orsakats av historiska utsläpp. Genom uppgifterna från dessa undersökningar understryks att det är bråttom att vidta anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder för att begränsa betänkliga risker för människor, florans och faunas biologiska mångfald, livsmiljöer och infrastrukturer, först och främst i utvecklingsländerna, men även i Europa och andra rika delar av världen.

K.

Inom vetenskapen har man identifierat ett antal brytpunkter (”tipping points”) i jordens klimatsystem. Dessa brytpunkter motsvarar ”punkter utan återvändo”, då i praktiken oåterkalleliga klimatförändringar uppstår, vars konsekvenser inte längre rimligen kan hanteras av människor. Dessa brytpunkter och de ohejdbara biogeofysiska processer som de utlöser kan inte inberäknas till fullo i de befintliga framtida klimatscenarierna. Exempel på dessa brytpunkter är att permafrosten smälter, vilket leder till stora metanutsläpp i atmosfären, att glaciärerna smälter, vilket ökar absorberingen av solljuset, och att koldioxidens löslighet i haven minskar, vilket leder till stigande temperaturer. På grund av temperaturhöjningarna tenderar dessa mekanismer att gradvis förvärra den globala uppvärmningen genom en kumulationseffekt.

L.

Om temperaturerna stiger med 1,5 °C–2,5 °C beräknas 20–30 procent av alla arter vara utsatta för ökad risk för utplåning. Om temperaturerna stiger med 3,5 °C är andelen 40–70 procent, vilket gör att det är livsviktigt att begränsa klimatförändringar för att bevara den biologiska mångfalden världen över och för att bevara ekosystemtjänster.

M.

Mer än 70 procent av jordens yta täcks av världshaven, som innehåller mer än 97 procent av jordens vatten, och utgör 99 procent av jordens livsutrymme. Fisk är den största källan för människors samlade proteinkonsumtion i världen och utgör den främsta näringskällan för 3,5 miljarder människor. Tre fjärdedelar av världens megastäder ligger vid havet.

N.

Det vetenskapliga samförstånd som uttrycks i IPCC:s fjärde bedömningsrapport (AR4) leder till slutsatsen att nivåerna av globala växthusutsläpp måste minskas med 50–85 procent jämfört med 2000 för att en allvarlig risk ska undvikas. Det kommer att bli allt svårare att nå detta mål om de globala växthusgasutsläppen fortsätter att öka fram till 2020 och därefter. Nästan alla medlemsstater gör goda framsteg i sina insatser för att nå sina enskilda EU-mål för bördefördelningen, vilket ökar sannolikheten för att EU kommer att nå sitt Kyotomål till 2012. Efter 2012 måste medlemsstaterna emellertid minska växthusgasutsläppen på ett mer ambitiöst sätt om de ska kunna infria de målsättningar som antogs vid Europeiska rådets ovannämnda möte den 8–9 mars 2007, som ska uppfyllas av de utvecklade länderna gemensamt, genom att de minskar sina växthusgasutsläpp med 60–80 procent till 2050 jämfört med 1990.

O.

Enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport kan det påvisade sambandet mellan uppvärmningen och minskningen av kolsänkor på land och i världshaven komma att kräva en avsevärd ytterligare utsläppsminskning för att stabilisera växthusgaskoncentrationerna.

P.

Det råder politiskt samförstånd inom EU om den avgörande betydelsen av att uppnå det strategiska målet att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2 °C i förhållande till förindustriell tid. Den globala temperaturen har redan ökat med 0,74 °C under det senaste århundradet, och kommer ofrånkomligen att öka med ytterligare 0,5 °C–0,7 °C på grund av historiska utsläpp.

Q.

Enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport (AR4) har de globala växthusgasutsläppen ökat sedan förindustriell tid, och ökar för närvarande snabbare än någonsin tidigare, med en ökning på 70 procent mellan 1970 och 2004 som beror på mänsklig verksamhet och en betydande ökning på 24 procent har skett sedan 1990. Många natursystem på alla kontinenter och i de flesta världshaven påverkas redan av regionala klimatförändringar genom stigande temperaturer, ändrade regn- och vindmönster och ökad vattenbrist.

R.

När det gäller klimatsystemet är det den totala mängden ackumulerade växthusgaser som släpps ut i atmosfären som är relevant, inte relativa utsläpp eller relativa utsläppsminskningar. De totala utsläppsmängderna av växthusgaser under de närmaste åren och årtiondena kommer därför att vara den avgörande faktorn för att undvika farliga klimatförändringar.

S.

I IPCC:s fjärde bedömningsrapport (AR4) har man för första gången samlat befintlig dokumentation av de vittomfattande effekterna av förändringar i det nuvarande klimatet för Europa, såsom glaciärer som drar sig tillbaka, längre växtodlingssäsonger, förändringar i utbredningen av arter och hälsoeffekter på grund av en värmebölja av aldrig tidigare skådat slag. De förändringar som observerats stämmer överens med dem som förutsagts för de framtida klimatförändringarna. Jämnt fördelat över hela Europa kommer nästan alla regioner att påverkas negativt av vissa framtida effekter av klimatförändringarna och dessa kommer att utgöra utmaningar för många socioekonomiska sektorer. Klimatförändringarna förväntas öka de regionala skillnaderna när det gäller Europas naturresurser, t.ex. tillgången på vatten.

T.

Klimatförändringar tillsammans med massiv urbanisering beroende på befolkningstillväxt förväntas öka värmen i städerna, vilket får direkta negativa följder för stadsbornas hälsa och välbefinnande.

U.

Den nuvarande politiken för att mildra effekterna av klimatförändringar och politik för hållbar utveckling i samband härmed måste under alla omständigheter intensifieras men kommer ändå inte att vara tillräcklig för att minska de globala växthusgasutsläppen under de närmaste årtiondena. Enligt vetenskapliga rekommendationer kommer möjligheten att framgångsrikt stabilisera den globala växthusgaskoncentrationen till en nivå som motsvarar 50 procents sannolikhet att klimatförändringen begränsas till 2 °C att stå öppen till 2015, då de globala utsläppen bör nå sin högsta nivå.

V.

Arbetsgrupp III:s bidrag till IPCC:s bedömningsrapport (AR4) visar att för att kunna nå de lägsta nivåerna som IPCC hittills fastställt och motsvarande möjlig skadebegränsning, skulle parterna till FN:s ramkonvention om klimatförändringar enligt dess bilaga I gemensamt behöva minska utsläppen med 25–40 procent under 1990 års nivåer fram till 2020.

W.

IPCC:s nästa bedömningsrapport kommer troligen inte att offentliggöras förrän 2012 eller 2013. Ytterligare kunskap från fackgranskad vetenskaplig litteratur och från vetenskapliga rapporter som beställts av regeringar eller har genomförts av andra internationella organ eller FN-institutioner, som t.ex. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världsmeteorologiska organisationen (WMO) eller Världshälsoorganisationen (WHO), bidrar avsevärt till att fördjupa förståelsen av de nuvarande och framtida följderna av klimatförändringarna för människorna och miljön samt till anpassning till och mildrande av dessa klimatförändringar.

X.

De flesta resultaten från dessa ytterligare undersökningar betonar att det är bråttom att utan dröjsmål agera för att motverka den globala uppvärmningen. Detta gäller särskilt de senaste WMO-uppgifterna som offentliggjordes i december 2007, där det anges att årtiondet från 1998 till 2007 var det varmaste som har uppmätts hittills, och att 2007 då hamnar bland de tio varmaste åren som någonsin har uppmätts med en beräknad temperaturavvikelse på 0,41°C i förhållande till de mångåriga genomsnittstemperaturerna. I vissa delar av Europa har man under 2007 uppmätt temperaturavvikelser på över 4 °C jämfört med de mångåriga månatliga genomsnittstemperaturerna för januari och april.

Y.

Det är nödvändigt att se på den globala uppvärmningen och klimatförändringarnas olika dimensioner ur ett perspektiv som omfattar andra globala problem, som t.ex. fattigdom eller globala hälsofrågor, eftersom dessa problem kommer att förvärras av effekterna av de stigande temperaturerna, torka, översvämningar, stigande havsnivå och alltmer förekommande extrema väderförhållanden. Klimatförändringar kan hindra länders förmåga att arbeta för hållbar utveckling och uppnå millenieutvecklingsmålen. Klimatförändringarna kan utgöra ett allvarligt hot mot exempel på framgångsrik utveckling, och bör följaktligen vara en övergripande fråga inom det internationella samarbetet.

1.

Europaparlamentet välkomnar att parterna till UNFCCC vid sitt möte på Bali konstaterade att IPCC:s fjärde bedömningsrapport (AR4) utgör den mest omfattande och sakkunniga bedömningen av klimatförändringar hittills. Bedömningsrapporten ger ett integrerat vetenskapligt, tekniskt och socioekonomiskt perspektiv på relevanta frågor och parterna uppmuntras i rapporten att utnyttja den information som den innehåller i utarbetandet och genomförandet av nationell klimatpolitik.

2.

Europaparlamentet är övertygat om att vetenskapen går framåt genom att vedertagna kunskaper och hypoteser bryts mot andra idéer och genom att fackgranskning tillämpas. Parlamentet lovordar IPCC:s arbete och förmåga att knyta samman tusentals forskares arbete och anser att IPCC bör ta nya resonemang på allvar för att fortsättningsvis garantera att IPCC:s forskning står för trovärdighet och kvalitet.

3.

Europaparlamentet betraktar den vetenskapliga forskningen om klimatförändringar som tillräckligt etablerad och upprepar sitt engagemang för att nå EU:s strategiska mål att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2 °C över förindustriella värden. Detta kan enligt flera vetenskapliga rapporter uppnås med cirka 50 procents sannolikhet vid en växthusgaskoncentration i atmosfären på 400–450 ppm koldioxidekvivalenter, och enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport (AR4) kommer detta att kräva att industriländerna minskar sina växthusgasutsläpp med 25–40 procent under 1990 års nivåer fram till 2020. Parlamentet anser emellertid att alla insatser för att begränsa utsläppen i själva verket bör inriktas på att hålla sig väl under målet på 2 °C, eftersom en sådan uppvärmningsnivå redan starkt skulle påverka vårt samhälle och våra individuella livsstilar, och även skulle medföra betydande förändringar av ekosystem och vattenresurser.

4.

Europaparlamentet betonar att allteftersom utsläppen av växthusgaser orsakade av människan ökar kommer marina ekosystem, resurser och fiskesamhällen att drabbas på ett dramatiskt sätt och hotas allvarligt och att de betydande ändringarna av vattentemperaturen kan leda till förflyttningar av vissa bestånd av marina organismer (migration), inbegripet invasion av främmande arter och försvinnande av inhemska arter.

5.

Europaparlamentet inser att dataprognoserna för 2050 tydligt visar att det är dags att agera nu, och betonar att möjligheterna att inleda de begränsningsinsatser som krävs för att nå målet 2 °C kommer att försvinna i mitten av nästa årtionde.

6.

Europaparlamentet betonar att vetenskapliga bevis från alla kontinenter och de flesta världshaven visar att många naturliga system redan påverkas av regionala klimatförändringar på grund av historiska koldioxidutsläpp från de industrialiserade länderna. Parlamentet framhåller att det finns vetenskapliga bevis för att de bakomliggande orsakerna till den globala uppvärmningen framför allt är skapade av människor och att den kunskap som nu finns tillgänglig utgör ett tillräckligt bevis på de antropogena störningarna av jordens atmosfär.

7.

Europaparlamentet betonar att den beräknade försurningen av världshaven på grund av ökade koldioxidhalter kan få mycket allvarliga följder för det marina ekosystemet, och uppmanar till ytterligare forskning inom detta område för att förbättra vår förståelse av problemet och för att fastställa vad detta kan innebära för det politiska handlandet.

8.

Europaparlamentet anser att tendenserna när det gäller temperatur, syre, salthalt, pH, klorofyll och vindvariationer först blir uppenbara efter många år. Parlamentet betonar att det krävs uppgifter och omfattande observationer av ocean- och havsbottnen för att kunna förstå lokala förändringar som inverkar på fisket, eftersom vår förmåga att reda ut orsaker och konsekvenser av förändringar i ekosystemet förändras.

9.

Europaparlamentet betonar att den tillgängliga forskningen tydligt visar hur klimatförändringarna kommer att utvecklas inom den närmaste framtiden. De kommer att följa olika regionala mönster, vilket visar att den globala uppvärmningen både är en utvecklingsfråga och en global miljöfråga, där fattiga människor och utvecklingsländerna är de mest utsatta. Parlamentet anser att anpassningsåtgärder i syfte att hantera de oundvikliga konsekvenserna av den globala uppvärmning som orsakats av historiska utsläpp från de industrialiserade länderna är lika viktiga som de intensiva minskningsinsatser som har utformats för att undvika ytterligare ohanterliga följder av den ökade globala uppvärmningen.

10.

Europaparlamentet betonar att brytpunkter (”tipping points”), bland annat att regnskogen i Amazonas minskar i omfång, att glaciärerna på Grönland och det västantarktiska istäcket smälter, att den indiska monsunen kraftigt försvagas och att stora mängder metangas frigörs från den sibiriska tundran, är svåra att förutse men att samtliga mycket troligen kan nå sin kritiska punkt under det här århundradet under nuvarande klimatförändringsförhållanden. Parlamentet framhåller att det krävs större begränsningssatsningar än vad som anges i IPCC:s fjärde bedömningsrapport (ARA4) för att undvika dessa brytpunkter.

11.

Europaparlamentet välkomnar i detta avseende slutsatserna från UNFCCC:s 13:e partskonferens (COP 13) och den tredje partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 3), som har utarbetats med hjälp av etablerad vetenskaplig praxis, och särskilt färdplanen från Bali som borde utvärderas av UNFCCC:s 14:e partskonferens (COP 14) under 2008 och leda till en överenskommelse om ett heltäckande system till 2009. Parlamentet välkomnar också att expertgruppen för tekniköverföring (EGTT) har fått till uppgift att bedöma luckor och hinder för användningen av och tillgången till de finansiella resurser som ställs till utvecklingsländernas förfogande för att hjälpa dem att inleda överenskomna lämpliga åtgärder för att mildra effekterna på ett mätbart, rapporterbart och kontrollerbart sätt. Parlamentet välkomnar likaså inrättandet av anpassningsfonden, och att skogarna har tagits med i en ny överenskommelse om klimatskydd med målsättningen att undvika ytterligare avskogning och koldioxidutsläpp som orsakas av skogsbränder eller bränder i torvmossar, som även orsakar enorma skador för lokala samhällen, vilket till och med inbegriper expropriering av deras egen mark genom olagliga eller halvlagliga förfaranden.

12.

Europaparlamentet håller inte med om försöken att utan vetenskapligt stöd framställa resultaten av forskning om orsaker och effekter av klimatförändringarna som tvivelaktiga, osäkra eller diskutabla, men inser icke desto mindre att de vetenskapliga framstegen alltid har kantats av tvivel som gradvis har undanröjts, samt sökandet efter förklaringar eller modeller utöver de rådande vetenskapliga teorierna.

13.

Europaparlamentet anser därför att ytterligare forskning i syfte att förbättra förståelsen av orsakerna och konsekvenserna av den globala uppvärmningen är av avgörande betydelse för ansvarsfulla beslutsprocesser. Parlamentet anser dock att den kunskap som har inhämtats hittills är tillräcklig för att utan dröjsmål utforma politiska åtgärder som skulle minska utsläppen av växthusgaser och begränsa klimatförändringen till 2°C samt åtgärder för anpassning till de nuvarande klimatförändringarna.

14.

Europaparlamentet betonar behovet av ytterligare analys av och forskning om konsekvenserna av klimatförändringarna, exempelvis effekterna på den ekonomiska konkurrenskraften, energikostnaderna och den sociala utvecklingen i Europa, markanvändningens, skogarnas och avskogningens roll, den marina miljöns roll och beräkning av industrisektorns externa klimatkostnader, inte minst transportsektorns, inbegripet kvantifiering av effekterna av föroreningar från flygplan. Parlamentet anser att det behövs ytterligare undersökningar för att se till att anpassning och riskminskning integreras i alla politiska åtgärder inom utvecklingspolitik och fattigdomsbekämpning.

15.

Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare forskning om effekterna av politiken för främjande av biobränslen och dess följder för den ökande avskogningen, utvidgningen av odlade jordbruksarealer och det globala livsmedelsutbudet.

16.

Europaparlamentet betonar behovet av forskning om fysiologi och ekologi avseende havsfiskar, särskilt i tropikerna där jämförelsevis lite forskningsarbete har utförts. Parlamentet påpekar att med stöd av en växande databas kommer forskarna att kunna ställa mer korrekta prognoser och föreslå lämpliga lösningar. Landningen av all bifångst för vetenskaplig analys skulle kunna bidra stort till databasen. Parlamentet konstaterar även att det krävs fortlöpande forskning om hur klimatförändringarna inverkar på sjöfågelpopulationerna genom brist på mat och konsekvenser för deras fortplantning och överlevnad.

17.

Europaparlamentet anser att kommunikation av vetenskapliga bevis för mänsklig inverkan på det globala klimatet måste vara det huvudsakliga inslaget i en bredare insats för att öka allmänhetens medvetande i syfte att vinna och upprätthålla allmänhetens stöd för politiska åtgärder för att minska koldioxidutsläppen, exempelvis samspel med de olika sociala aktörerna, inte bara i de industrialiserade länderna utan även i tillväxtekonomierna. Parlamentet uppmanar IPPC att offentliggöra en sammanfattning av sina bedömningsrapporter för allmänheten. Parlamentet anser vidare att individuella förändringar i livsstilsmönster är nödvändiga och bör ingå i utbildningsprogram för att informera om orsakerna och effekterna av den globala uppvärmningen.

18.

Europaparlamentet uppmanar därför forskarvärlden och de politiska företrädarna att med gemensamma krafter medvetandegöra och förespråka ”små saker som förändrar”, med tanke på att även samhällen med en välutvecklad kapacitet att anpassa sig till effekterna av klimatförändringen är fortsatt utsatta för extrema och oförutsägbara händelser.

19.

Europaparlamentet betonar att den utförliga information som behövs för upplysning om hur man ska leva för att minska koldioxidutsläppen, exempelvis märkning av konsumentvaror med uppgifter om växthusgaskonsekvenser, är bristande för närvarande och måste utarbetas snarast. Parlamentet betonar att sådana initiativ lämpligen bör baseras på gemensamma standarder och även beakta växthusgasutsläpp i samband med import.

20.

Europaparlamentet uppmanar det tillfälliga utskottet för klimatförändringar att fortsätta sitt arbete och att lägga fram ett betänkande för parlamentet i slutet av sin mandattid, i förekommande fall med rekommendationer om vilka åtgärder eller initiativ och åtgärder för anpassning och mildrande som bör vidtas när det gäller EU:s framtida integrerade klimatpolitik i linje med EU:s mål att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2 °C, och i enlighet med slutsatserna och rekommendationerna i IPCC:s fjärde bedömningsrapport (AR4).

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och parlamentet att på högsta förhandlings- och dialognivå förespråka att EU- och tredjeländers beprövade strategier, principer och normer inom vetenskaplig forskning och åtgärder för att hantera klimatförändringen även omfattar alla partnerländer i hela världen, i överensstämmelse med rekommendationer från forskarvärlden.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.