Talan väckt den 11 februari 2009 — Tyskland mot kommissionen

(Mål T-59/09)

2009/C 113/73

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Bundesrepublik Deutschland (ombud: M. Lumma och B. Klein)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

Grunder och huvudargument

Sökanden har väckt talan mot kommissionens beslut av den 5 december 2008 att mot Tysklands vilja enligt artikel 2.5 i förordning nr 1049/2001 ge enskilda personer tillgång till handlingar som har överlämnats av tyska myndigheter i ett överträdelseförfarande.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat att det ifrågasatta beslutet strider mot artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 (1) jämförd med principen om lojalt samarbete mellan gemenskapen och medlemsstaterna enligt artikel 10 EG.

I artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 ges medlemsstaterna möjlighet att begära att en institution inte ska lämna ut en handling som härrör från denna medlemsstat utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande. Kommissionen saknar befogenhet att göra en omfattande egen prövning av grunderna för beslutet att neka tillgång till handlingar enligt artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001. Genom domen i mål C-64/05 P (2), Sverige mot kommissionen m.fl., fastställdes slutgiltiga kriterier enligt vilka den berörda institutionen kan ignorera ett sådant beslut och göra en egen bedömning av om det enligt artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001föreligger en grund för att neka tillgång. Beslutet ska antingen helt sakna grund eller samband med grunderna för att neka tillgång.

Härav följer, med beaktande av principen om lojalt samarbete mellan gemenskapen och medlemsstaterna enligt artikel 10 EG, att det som regel ankommer på medlemsstaten att avgöra huruvida någon av grunderna för att neka tillgång enligt artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 föreligger. Kommission kan endast i undantagsfall ignorera ett beslut att neka medgivande, när de skäl som har åberopas av medlemsstaten inte uppfyller ovannämnda kriterier. Detta följer också av en jämförelse med artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001. Vid båda kriterierna i rättspraxis rör det sig om väsentliga formföreskrifter vilka innehållsmässigt ska vara anpassade till motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG. För kontrollen av om beslutet att neka tillgång till handlingar uppfyller kriterierna i artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 svarar emellertid gemenskapens domstolar och inte kommissionen.

Sökanden har i andra hand anfört att även om domstolen skulle tolka den rättspraxis som följer av domen i målet C-64/05 P så, att en medlemsstats beslut att inte lämna sitt medgivande enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 endast är bindande för en institution om beslutet är förenligt med artikel 4.1–4.3 i denna förordning, har kommissionen på sin höjd rätt att undersöka den grund som har åberopats av medlemsstaten i bevishänseende. Tysklands grunder för att motsätta sig utlämnande av handlingarna kan emellertid inte under några omständigheter anses vara uppenbart felaktiga.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43)

(2)  Dom av den 18 december 2007 i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen m.fl., REG 2007, s. I-11389.