This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62009CN0071
Case C-71/09 P: Appeal brought on 17 February 2009 by the Comitato Venezia vuole vivere against the judgment delivered on 28 November 2008 in Joined Cases T-254/00, T-270/00 and T-277/00 Hotel Cipriani SpA and Others v Commission
Mål C-71/09 P: Överklagande ingett den 17 februari 2009 av Comitato Venezia vuole vivere av den dom som förstainstansrätten (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 28 november 2008 i de förenade målen T-254/00, T-270/00 och T-277/00, Hotel Cipriani SpA m.fl. mot kommissionen
Mål C-71/09 P: Överklagande ingett den 17 februari 2009 av Comitato Venezia vuole vivere av den dom som förstainstansrätten (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 28 november 2008 i de förenade målen T-254/00, T-270/00 och T-277/00, Hotel Cipriani SpA m.fl. mot kommissionen
EUT C 113, 16.5.2009, p. 20–21
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
16.5.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 113/20 |
Överklagande ingett den 17 februari 2009 av Comitato ”Venezia vuole vivere” av den dom som förstainstansrätten (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 28 november 2008 i de förenade målen T-254/00, T-270/00 och T-277/00, Hotel Cipriani SpA m.fl. mot kommissionen
(Mål C-71/09 P)
2009/C 113/41
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Comitato Venezia vuole vivere (ombud: A. Vianello, avvocato)
Övriga parter i målet: Hotel Cipriani SpA, Società Italiana per il gas SpA (Italgas), Republiken Italien, Coopservice — Servizi di fiducia Soc. coop. rl, Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
|
— |
bifalla förevarande överklagande, |
|
— |
upphäva Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) av den 28 november 2008 i de förenade målen T-254/00, T-270/00 och T-277/00, Comitato ”Venezia vuole vivere” mot Europeiska gemenskapernas kommission, vilken delgavs den 3 december 2008, och ogiltigförklara kommissionens beslut 2000/394/EG (1) av den 25 november 1999, samt i andra hand ogiltigförklara artikel 5 i detta beslut i den del som det däri föreskrivs en skyldighet att återkräva det belopp som avser de ifrågavarande slopade eller minskade sociala avgifterna och det föreskrivs att det till detta belopp ska läggas den ränta som avser den aktuella perioden. |
Grunder och huvudargument
Comitato ”Venezia vuole vivere” åberopar sex grunder som stöd för sitt överklagande.
Den första grunden avser att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att den åsidosatte artikel 87.1 EG och att den inte uppfyllde sin motiveringsskyldighet enligt artikel 253 EG. I den överklagade domen har framför allt karaktären av kompensation hos de stöd som är i fråga i beslutet och dessa stöds inverkan på marknaden inte i tillräcklig mån analyserats och motiverats. Vidare har icke-diskrimineringsprincipen och principen om likabehandling åsidosatts med hänvisning till analysen av kommunala företags ställning i förhållande till klagandeföretagen.
Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 86.2 EG och närmare bestämt den omständigheten att förstainstansrätten underlåtit att undersöka huruvida undantaget avseende tjänster av allmänt ekonomiskt intresse var tillämpligt i det aktuella fallet. En sådan prövning gjordes emellertid med avseende på kommunala företag.
Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 87.3 c EG. Klaganden invänder emot vad som fastslagits i den överklagade domen med avseende på kommissionens absoluta utrymme för skönsmässig bedömning beträffande tillämpningen av undantaget avseende svårigheter i vissa regioner och framhåller att en ändamålsenlig undersökning av det aktuella fallet inte gjorts.
Den fjärde grunden avser åsidosättande av artikel 87.3 d EG och närmare bestämt att undantaget avseende kulturhistoriska skäl tillämpats på Consorzio Venezia nuova och att det inte gjorts någon undersökning med avseende på andra företag.
Klaganden anmärker genom den femte grunden mot att förstainstansrätten underlåtit att bedöma kontinuiteten mellan de stöd som beviljats (efter juni år 1994) och den tidigare ordningen (från år 1973), vilket innebär ett åsidosättande av artiklarna 1 och 15 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (2) av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88] i EG-fördraget.
Den sjätte grunden avser automatiken inom ordningen för återkrav, vilken innebär ett åsidosättande av artikel 14 i förordning nr 659/1999.
(1) Kommissionens beslut av den 25 november 1999 om stöd till företagen i Venedig och Chioggia enligt lag nr 30/1997 och lag nr 206/1995 avseende slopade eller minskade sociala avgifter (EGT L 150, 2000, s. 50)
(2) EGT L 83, s. 1