31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/38

—

Kommittén menar att sammanhållningspolitiken även i fortsättningen måste eftersträva ekonomisk och social balans för att hålla begreppen social integration och solidaritet levande, utan att falla för frestelsen att överlasta sammanhållningspolitiken med många motstridiga mål.

—

Sammanhållnings- och tillväxtmålen kan och bör vara förenliga med varandra eftersom det finns så starka samband mellan dem. Kommittén framhåller att man bör undersöka hur tillväxten kan förbättra sammanhållningen i stället för hur sammanhållningen kan bidra till tillväxt.

—

ReK tvivlar på det rimliga i att tillämpa tillväxtstrategins konkurrensmål på sammanhållningspolitikens instrument och uppmanar till en analys – i samband med diskussionerna om den framtida utformningen av strukturfonderna – av hur öronmärkning i enlighet med Lissabonstrategin påverkar den ekonomiska och sociala sammanhållningens resultat.

—

Kommittén anser att man bör studera möjligheterna att utveckla mer omfattande och fullständiga utvecklings- och välståndsindikatorer som återspeglar de icke obetydliga skillnaderna i inkomst på regional och lokal nivå, i tillgänglighet till offentliga tjänster, vårdkvalitet och utbudet av kulturell och yrkesinriktad fortbildning.

—

ReK framhåller att en förutsättning för att sammanhållningspolitiken ska spela en viktig roll för att stärka den ekonomiska och sociala balansen är att den förfogar över tillräckliga resurser och medel, och påpekar att den nuvarande finansieringsnivån endast ligger på ett absolut minimum för att kunna uppfylla denna uppgift.

Föredragande

:

Marta VINCENZI (PSE–IT), borgmästare i Genua

1.

ReK anser att det blir allt viktigare att ge sammanhållningspolitiken en territoriell dimension vid sidan av den ekonomiska och sociala eftersom skillnader i utveckling mellan regioner, trots framsteg och förbättringar, inte bara kvarstår, utan de strukturella problemen inom regionerna blir till och med fler. Det är viktigt att den territoriella dimensionen åtföljs av respekt för principerna om lika möjligheter och proportionalitet.

2.

Kommittén håller med om att många insatser finansierade av EU har ett bevisat mervärde. Stödet gör det lättare att hitta offentliga och privata finansiärer och snabbare utveckla innovation inom förvaltning och genomförande.

3.

ReK beklagar att kommissionen fortfarande negligerar strukturfondernas hävstångseffekt, och vi erinrar om att vi i ett förberedande yttrande i denna fråga föreslagit en ram för bedömning av olika aspekter på mervärde i sammanhållningspolitiken.

4.

Kommittén välkomnar begreppet övergångsregioner, som inbegriper inte bara de nuvarande infasnings- och utfasningsregionerna utan även de regioner vars stöd upphör när stödperioden 2007–2013 har löpt ut, och stöder utarbetandet av särskilda lösningar för dessa områden.

5.

Kommittén ser positivt på det samråd som föregick offentliggörandet av kommissionens grönbok om territoriell sammanhållning och som visar att alla berörda parter fortsätter att erkänna och stödja sammanhållningspolitikens betydelse för unionens uppbyggnad.

6.

Möjligheten att införa nya och olika kriterier för stödberättigande har framförts i debatten. Vid sidan av BNP och BNI har önskemål framförts om att man även ska beakta t.ex. den demografiska strukturen och befolkningens bosättning (uppgifter om befolkningens spridning, ålder och försörjningsbörda), arbetsmarknad, tjänsteutbud, geografiska förhållanden, stads- och landsbygdsdimensionerna, naturtillgångar, kulturella tillgångar, miljö- och klimatfaktorer m.m. Alla dessa faktorer kan sägas påverka den ekonomiska och sociala utvecklingen. De gemenskapsomfattande indikatorerna för avgränsning av stödområden fungerar bra, men det är lämpligt med en bredare uppsättning indikatorer som hämtats från ett mer omfattande spektrum av uppgifter för den innehållsliga bedömningen av effekterna av sammanhållningspolitiken.

7.

Det är önskvärt att man vid den innehållsliga bedömningen av skillnader i utveckling och framsteg för sammanhållningen inte bara beaktar BNP och BNI, utan även arbetsmarknaden (uppgifter om sysselsättning, rörlighet och utbildning), utbudet av tjänster (uppgifter om tillgång, effektivitet och fördelning) och geografiska förhållanden (uppgifter om storlek, kontinuitet och polycentrism), den demografiska strukturen och befolkningens bosättning (uppgifter om befolkningens spridning, ålder och försörjningsbörda), befolkningens utbildningsnivå, investeringar i forskning och innovation (uppgifter om andel av BNP som anslås till FoU och innovation) samt de specifika geografiska särdragen i vissa av EU:s yttersta randområden, öregioner och bergsregioner.

8.

ReK anser att klimatförändringens utmaningar och energiförsörjningsproblemen på olika sätt och i olika utsträckning fortsätter att påverka olika frågor som rör ekonomisk och social utveckling, och får effekter på sammanhållningspolitikens insatser och kapacitet.

9.

De yttersta randområdena och öregionerna är särskilt sårbara när det gäller de nya utmaningarna på klimat- och energiområdet, men utgör å andra sidan en möjlighet för EU, eftersom de kan användas som naturliga laboratorier för att studera effekterna och söka lösningar i anslutning till dessa utmaningar, vilket kan gynna hela EU.

10.

Trots att regional statistik utgör ett viktigt redskap för att förbättra kriterierna för stödberättigande eller ändra utvecklingsindikatorerna, kan uppgifterna, om de redan är tillgängliga, i många medlemsstater vara svåra att använda och bearbeta, eller kan, om de ännu inte är tillgängliga, vara svåra att samla in eller mäta.

11.

Målet är fortfarande att främja europeisk sammanhållning genom att minska utvecklingsklyftorna. Stödet bör därför främst gå till ekonomiskt svagare regioner, men för att vara framgångsrik och en angelägenhet för alla måste sammanhållningspolitiken omfatta samtliga europeiska områden.

12.

Kommittén anser att den viktigaste utmaningen består i att skynda på konvergensen i regioner som släpar efter i utvecklingen, särskilt när det gäller integration av de nya medlemsstaternas territorier, något som regelbundet och med rätta påpekas i kommissionens olika dokument om sammanhållningspolitik.

13.

ReK anser att brister i infrastruktur behöver kartläggas och åtgärdas med hög prioritet.

14.

Kommittén framhåller att sammanhållningspolitiken syftar till att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och till att, med denna utgångspunkt även bidra till EU:s alla politikområden eller all nationell politik i medlemsstaterna.

15.

ReK anser att sammanhållningspolitiken ännu inte har införlivats i övrig politik i någon större utsträckning, och att man om helhetsperspektivet ska stärkas måste sätta upp övergripande mål för att i första hand harmonisera utvecklingen av jordbruk, miljö, energifrågor och transporter.

16.

Regionkommittén anser att det med tanke på nuläget i den ekonomiska politiken finns ett ännu starkare behov av nätverk och koncentration i nätverksprojekt och klusterprojekt, oberoende av områdesavgränsningarna.

17.

Sammanhållnings- och tillväxtmålen kan och bör vara förenliga med varandra eftersom det finns så starka samband mellan dem. Kommittén framhåller att man bör undersöka hur tillväxten kan förbättra sammanhållningen i stället för hur sammanhållningen kan bidra till tillväxt.

18.

ReK tvivlar på det rimliga i att tillämpa tillväxtstrategins konkurrensmål på sammanhållningspolitikens instrument och uppmanar till en analys – i samband med diskussionerna om den framtida utformningen av strukturfonderna – av hur öronmärkning i enlighet med Lissabonstrategin påverkar den ekonomiska och sociala sammanhållningens resultat.

19.

Alla parter anser att en rationalisering av förfarandena skulle göra det lättare att förvalta fondmedlen, men kommittén vill påpeka att reformer inte får ske på bekostnad av det mervärde som utgörs av regionala och lokala myndigheters medverkan på olika nivåer i gemenskapens styresformer.

20.

ReK anser att den rättsliga och administrativa miljön är avgörande för att sammanhållningspolitiken ska lyckas, och att förstärkning av institutionerna är ett av de mest värdefulla men minst synliga redskapen för att genomföra insatser och få sammanhållningspolitiken att fungera.

21.

Den ökade konkurrensen mellan de europeiska regionerna i fråga om effektiv produktion och administration är en faktor som måste beaktas ur den ekonomiska och sociala sammanhållningens perspektiv, eftersom det handlar om möjlighet till utländska investeringar och integration i världsekonomin.

22.

Kommittén håller med om att det är lämpligt att utveckla och förstärka nya och innovativa finansiella instrument inom ramen för sammanhållningspolitiken (t.ex. roterande fonder), och påpekar samtidigt att samfinansieringsprincipen är ett värdefullt och effektivt instrument för att upprätthålla sammanhållningspolitikens mervärde.

23.

Kommittén framhåller att sammanhållningspolitiken i hög grad kan bidra till att göra det europeiska projektet synligt, och att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna bör finna ännu mer effektiva sätt att informera allmänheten om sammanhållningspolitikens fördelar och resultat.

24.

Principerna för den nuvarande europeiska sammanhållningspolitiken, det vill säga koncentration, programplanering, samfinansiering, additionalitet och partnerskap, har visat sig fungera, och vi anser att de bör få en central plats i gemenskapsinsatserna även i framtiden.

25.

Den gemensamma sammanhållningspolitiken bör även i fortsättningen grunda sig på ett stabilt partnerskap mellan alla styresnivåer, och de lokala och regionala myndigheterna bör i allt högre grad involveras i alla skeden, från utformningen av projekt till bedömningen av program.

26.

Kommittén betonar det territoriella samarbetets betydelse för sammanhållningspolitikens alla dimensioner när det gäller mervärde och lokal synlighet, och det lämpliga i att till fullo utnyttja de möjligheter som den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) erbjuder.

27.

Sammanhållningspolitikens stadsdimension bör stärkas, eftersom stadsområden ofta utgör drivkraften för den ekonomiska tillväxten men även rymmer allvarliga fenomen såsom ekonomiska klyftor, social orättvisa och kulturell isolering.

28.

Det är nödvändigt att i högre grad samordna hanteringen av problem i landsbygdsområdena och svårigheterna i stadsområdena, eftersom sambandet mellan förhållandena i städerna och landsbygdsmiljön är en viktig faktor i en heltäckande politik för regional utveckling.

29.

Kommittén rekommenderar att instrumenten för landsbygdsutveckling införlivas i den allmänna sammanhållningspolitiken, eftersom strukturfonderna redan används för att finansiera många åtgärder med parallella mål och denna lösning kan bli den bästa för att undvika överlappningar mellan projekt och åtgärder.

30.

ReK föreslår samarbete mellan förvaltningsmyndigheter och statistikinstitut för att få till stånd nya instrument för regional statistik, göra en lämplig och målinriktad utvärdering av sammanhållningspolitiken, utforma utvecklingsindikatorerna tydligare eller fastställa kriterierna för stödberättigande på ett lämpligt sätt.

31.

Kommittén anser att man bör studera möjligheterna att utveckla mer omfattande och fullständiga utvecklings- och välståndsindikatorer som återspeglar de icke obetydliga skillnaderna i inkomst på regional och lokal nivå, i tillgänglighet till offentliga tjänster, vårdkvalitet och utbudet av kulturell och yrkesinriktad fortbildning.

32.

Vi vill påpeka att möjligheten till heltäckande finansieringsformer, t.ex. roterande fonder med riskkapital och mjuka eller garanterade lån skulle kunna få en positiv spridningseffekt utan att sammanhållningspolitikens stödsystem undermineras.

33.

ReK anser att de offentliga myndigheterna, även de lokala och regionala, kommer att tvingas investera mer än tidigare i tillhandahållande av och stöd till tjänster i allmänhetens intresse för att komma till rätta med de olikheter som förekommer, särskilt när det gäller allmännyttiga tjänster och transporter.

34.

Kommittén erinrar om att den successivt åldrande befolkningen ställer EU:s medlemsstater inför en utmaning, och framhåller att en av aspekterna på denna förändring är den ökade efterfrågan på offentliga tjänster, framför allt vårdtjänster och sociala tjänster, som garanterat är lika effektiva och håller lika hög kvalitet för alla.

35.

Förenklingen av sammanhållningspolitiken bör bygga på subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och kraven på redovisning och kontrollförfaranden bör knytas till åtgärdernas omfattning och projektens geografiska lokalisering, för att minska kostnaderna och decentralisera förvaltningen.

36.

Kommittén anser att EU bör erkänna och stärka sammanhållningspolitikens territoriella dimension för att möjliggöra en ekonomisk och social utveckling som inte bara är balanserad och hållbar mellan olika regioner utan även polycentrisk och harmonisk i själva regionerna.

37.

ReK framhåller att sammanhållningen fortfarande är en stor utmaning, eftersom de stora skillnaderna i ekonomisk och social utveckling mellan olika regioner samt inom dessa regioner består och till och med har ökat sedan den senaste utvidgningen.

38.

Kommittén menar att sammanhållningspolitiken även i fortsättningen måste eftersträva ekonomisk och social balans för att hålla begreppen social integration och solidaritet levande, utan att falla för frestelsen att överlasta sammanhållningspolitiken med många motstridiga mål.

39.

ReK framhåller att en förutsättning för att sammanhållningspolitiken ska spela en viktig roll för att stärka den ekonomiska och sociala balansen är att den förfogar över tillräckliga resurser och medel, och påpekar att den nuvarande finansieringsnivån endast ligger på ett absolut minimum för att kunna uppfylla denna uppgift. Det är också viktigt att stå emot trycket som skapats av den globala finanskrisen att begränsa utgifterna, i en situation då en starkare sammanhållningspolitik förefaller än mer motiverad.

40.

ReK påpekar att sammanhållningen bör ha en europeisk dimension och motsätter sig varje försök att åternationalisera gemenskapsåtgärderna, vars mervärde även består i att detta är en omfattande, gemensam politik med tydliga strategiska mål som kan möta utmaningarna kontinentalt och globalt samt anpassas till regionala och lokala krav.

41.

Kommittén framhåller sammanhållningspolitikens hävstångseffekt, eftersom investeringarna ger långvariga strukturella effekter för den regionala och lokala ekonomin, främjar innovativa utvecklings- och sysselsättningsmetoder och i hög grad inverkar på myndigheternas och företagens kapacitetsuppbyggnad.

42.

Vi efterlyser nya finansiella instrument som på ett enkelt och effektivt sätt kan bidra till investeringar framför allt i de regioner som behöver omstrukturering och innovation, i synnerhet för att stödja de små och medelstora företagens roll och utveckling.

43.

Man kan erinra om att det i enlighet med subsidiaritetsprincipen är nödvändigt att de lokala och regionala myndigheterna involveras i alla skeden, från planering till utvärdering, eftersom denna styrelsenivå befinner sig närmast både slutmottagarna och dem som främst är ansvariga för sammanhållningspolitikens genomförande på plats.