31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/6

—

Regionkommittén konstaterar att de regionala och lokala myndigheterna spelar en viktig roll för det europeiska området för forskningsverksamhet, eftersom de för ut politiken till medborgarna och befinner sig närmare den miljö som politikens aktörer verkar i.

—

Kommittén stöder inrättandet av en gemensam rättslig ram som har efterlysts av medlemsstaterna och som syftar till att underlätta inrättandet och genomförandet av europeisk infrastruktur för spetskompetens som kan stimulera forskningen och i förlängningen ge Europa en bättre ställning i konkurrensen med tredje land.

—

Kommittén anser att man särskilt bör betrakta EGTS som ett giltigt alternativ för att inrätta forskningsinfrastruktur med en europeisk dimension (1). Därför bör skälen 5 och 9 i rådets nya förordning innehålla en tydligare hänvisning till detta.

—

Kommittén understryker att de regionala och lokala myndigheterna spelar en viktig roll som drivkraft för gemensamma forskningsprogram, eftersom de är mer insatta i de lokala förhållandena, både när det gäller forskning, teknik och näringsliv, och därför vet mer om samarbetsbehovet på strategiska områden.

—

I detta sammanhang är det mycket viktigt att de regionala och lokala effekterna optimeras genom decentraliserad forskningsinfrastruktur, och det är nödvändigt att vara medveten om det stöd som den europeiska forskningsinfrastrukturen kan få genom inrättandet av ett virtuellt infrastrukturnät i Europa.

Föredragande

:

Iñaki Aguirre ARIZMENDI (ES–ALDE), generalsekreterare vid Baskiens regionregering, med ansvar för yttre förbindelser

1.

Regionkommittén konstaterar att de regionala och lokala myndigheterna spelar en viktig roll för det europeiska området för forskningsverksamhet, eftersom de för ut politiken till medborgarna och befinner sig närmare den miljö som politikens aktörer verkar i. Därför anser kommittén att regionerna måste spela en viktig roll i de initiativ som tas för att stärka och utvidga det europeiska området för forskningsverksamhet, särskilt i de initiativ som gäller skapande av stabila forskningsinstitut i innovativ miljö och samarbete i forskningsfrågor.

2.

Vi välkomnar de initiativ som presenteras och konstaterar att de är ett viktigt bidrag till fördjupningen och utvidgningen av det europeiska forskningsområdet. I sitt yttrande om ”Europeiska området för forskningsverksamhet – Nya utsikter” (2) har kommittén redan framhållit att man måste genomföra de insatser som krävs för att intensifiera processen för att införa detta område, som ett led i Europas förvandling till världens mest dynamiska ekonomi.

3.

Kommittén är helt övertygad om att de regionala och lokala myndigheterna är de viktigaste förvaltningsorganen både i geografiskt och ekonomiskt hänseende, och vi vill framhålla den avgörande roll som europeiska regioner och kommuner spelar för genomförandet av den nya Lissabonagendan, för att skapa en mer konkurrenskraftig europeisk ekonomi med hjälp av en innovationsinriktad strategi.

4.

Var och en av de europeiska regionerna har sin särprägel som beror på hur företagssektorn ser ut och hur utvecklad och specialiserad den är. Därför vill vi påpeka hur viktigt det är att beakta denna särprägel när regionerna kopplas samman för att förbättra den internationella konkurrenskraften. Mot den bakgrunden är det viktigt att säkerställa att de särskilda svårigheter som är kopplade till vissa regioner, t.ex. i de yttersta randområdena, inte orsakar utestängning när ERI skapas. Det är också nödvändigt att vidta åtgärder för att säkerställa tillgång till detta virtuella infrastrukturnät för regioner i yttersta randområden.

5.

ReK uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med de regioner de består av utforma sin innovationspolitik samt åtgärder och redskap till stöd för denna politik, så att de resultat som uppnås även motsvarar behoven på lokal och regional nivå.

6.

Kommittén instämmer i slutsatserna från rådets möte (konkurrenskraft) (3) om förbättrade styresformer för det europeiska forskningsområdet, vilka grundar sig på en långsiktig vision för detta område som ska utvecklas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna i samarbete med intressegrupper och medborgare. I detta sammanhang insisterar kommittén på att alla berörda aktörer, särskilt forskarsamfundet, ska involveras redan i det första skedet i utarbetandet av styresformerna för det europeiska forskningsområdet, genom att man respekterar subsidiaritetsprincipen och skapar kopplingar till utbildnings-, innovations- och sammanhållningspolitiken.

7.

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att göra regionala och lokala myndigheter verkligt och fullständigt delaktiga i förvaltningen av de två initiativ som detta yttrande handlar om.

8.

Kommittén stöder inrättandet av en gemensam rättslig ram som har efterlysts av medlemsstaterna och som syftar till att underlätta inrättandet och genomförandet av europeisk infrastruktur för spetskompetens som kan stimulera forskningen och i förlängningen ge Europa en bättre ställning i konkurrensen med tredje land.

9.

ReK uppmanar kommissionen att låta regionerna bli fullvärdiga deltagare vid sidan av medlemsstater, icke-statliga organisationer och tredjeland i arbetet med att fastställa särdragen för och kraven på medlemmarna i varje enskild ERI. Regionerna bör inte betraktas som företrädare för en medlemsstat utan som autonoma förvaltningsenheter, eftersom de har kapacitet, resurser och välutvecklade vetenskapliga och tekniska system som gör att de gemensamt på ett tillfredsställande sätt kan ta ledningen för inrättandet och genomförandet av omfattande infrastruktur för spetskompetens.

10.

Forskningsinfrastrukturens transnationella karaktär ska kunna garanteras. Därför föreslår vi att man när medlemmarna i en ERI är regionala eller lokala myndigheter kräver att det ska vara minst tre regionala eller lokala myndigheter från olika medlemsstater, utan att detta påverkar de övriga medlemmarnas hemhörighet.

11.

Kommittén ser positivt på att den europeiska forskningsinfrastrukturen kan finansieras både genom ramprogrammet för forskning och strukturfonderna. Vi föreslår också att man på ett samordnat sätt använder andra finansieringskällor i medlemsstaterna, såväl offentliga som privata.

12.

Kommittén föreslår att man på europeisk nivå inrättar samordningsmekanismer som de viktigaste intressegrupperna kan delta i, för att garantera att en konsekvent politik för den europeiska forskningsinfrastrukturen genomförs på ett effektivt sätt och t.ex. inbegriper de viktiga frågorna om utvärdering av initiativ och om hur man ska lösa problemen med placering av den europeiska forskningsinfrastrukturen.

13.

Kommittén håller med kommissionen om att man måste främja initiativ som bygger på samordning mellan aktörer, för att underlätta inbördes överföring av information och kunskap så att fördelarna får spridning inom näringslivet, forskarvärlden, universitetsvärlden och den tekniska sektorn i de olika regionerna och kommunerna. I detta sammanhang välkomnar vi den webbplats om forskningsinfrastruktur som kommissionen nyligen satt upp i samarbete med ESF (European Science Foundation).

14.

ReK konstaterar att de nuvarande rättsliga formerna för inrättande av europeisk forskningsinfrastruktur har sina begränsningar, och att det krävs en europeisk ram för att infrastrukturen ska fungera bättre och hindren för transnationell forskning kunna undanröjas.

15.

Vi vill påminna om att det finns andra instrument som kompletterar den europeiska forskningsinfrastrukturen på internationell, nationell och europeisk nivå. Medan den europeiska forskningsinfrastrukturen inrättas för särskilda syften har exempelvis den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) mer omfattande mål: att underlätta och stödja det territoriella samarbetet för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen på olika områden. Kommittén rekommenderar därför att den europeiska forskningsinfrastrukturen utvecklas i linje med EGTS och andra befintliga instrument, för att de alla ska ge bästa möjliga resultat.

16.

Kommittén anser att man särskilt bör betrakta EGTS som ett giltigt alternativ för att inrätta forskningsinfrastruktur med en europeisk dimension (4). Därför bör skälen 5 och 9 i rådets nya förordning innehålla en tydligare hänvisning till detta.

17.

Kommittén vill påpeka att den europeiska forskningsinfrastrukturen för närvarande, och främst av historiska skäl, är geografiskt koncentrerad till EU:s västra delar. Man bör se till att det blir en jämn fördelning över hela territoriet och om möjligt också mellan medlemsstaterna. En decentraliserad fördelning av anläggningar kommer att ge regionala fördelar samtidigt som den tillgodoser behovet av ny infrastruktur på Europanivå, och den kan förstärkas genom ett virtuellt nätverk som knyter samman alla dessa anläggningar och särskilt stöder liten och medelstor forskningsinfrastruktur som kan ha betydelse för kunskapsutvecklingen på strategiskt viktiga områden liksom för den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen av innovationer i de berörda lokala och regionala myndigheterna.

18.

Kommittén instämmer i slutsatserna från rådets möte (konkurrenskraft) den 30 maj 2008, i vilka rådet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till de europeiska regionernas och kommunernas kapacitet att bygga upp och använda modern forskningsinfrastruktur. I detta sammanhang föreslår kommittén följande åtgärder:

19.

Kommittén vill framhålla att de regionala och lokala myndigheterna är viktiga för utvecklingen av den innovativa miljön runt den europeiska forskningsinfrastrukturen, eftersom regionalpolitiken i hög grad påverkar dragningskraften på forskare och främjandet av europeiska forskningsinfrastrukturer som centrum för regional utveckling. Den europeiska forskningsinfrastrukturen har potential att ge de anslutna städerna och regionerna omfattande socioekonomiska fördelar.

20.

Kommittén är positiv till att kommissionen fattar beslut om den europeiska forskningsinfrastrukturen. Enligt vår åsikt kommer förfarandet på så vis att bli enklare och kortare än om rådet fattar varje enskilt beslut om den europeiska forskningsinfrastrukturen. För att man ska kunna garantera att besluten i denna process fattas med fullständig öppenhet och är berättigade efterlyser kommittén detaljerade kriterier för kommissionens utvärdering, och vi anser att en förvaltningskommitté med företrädare för medlemsstaterna och vid behov regionerna eller företrädare för de lokala och regionala myndigheterna eller deras sammanslutningar bör inrättas och få sista ordet i kommissionens beslut om europeisk forskningsinfrastruktur. ReK föreslår också att medlemsstaterna inrättar lämpliga samordningsmekanismer, så att varje lands ståndpunkt i förvaltningskommittén återspeglar synpunkterna från de regionala och lokala myndigheter som landet företräder.

21.

Kommittén välkomnar att man undanröjer de administrativa, rättsliga och skattemässiga hindren för den rättsliga form för den europeiska forskningsinfrastrukturen som föreslås i denna förordning. Det handlar om undantag från skatter samt smidigare och flexiblare upphandlingsförfaranden som enligt vår åsikt bidrar till att förenkla införandet av omfattande forskningsinfrastruktur och till att åstadkomma effektivare verksamhet och resultat.

22.

Kommittén understryker att de regionala och lokala myndigheterna spelar en viktig roll som drivkraft för gemensamma forskningsprogram, eftersom de är mer insatta i de lokala förhållandena, både när det gäller forskning, teknik och näringsliv, och därför vet mer om samarbetsbehovet på strategiska områden. Flera europeiska regioner deltar redan i och leder med framgång samordnings- och samarbetsinstrument för forskningsprogrammen, t.ex. i samband med ERA-NET-projekten. Regionkommitténs förslag går främst ut på att inte bara medlemsstaterna, utan även och framför allt de regionala offentliga myndigheterna ska spela en aktiv roll i det gemensamma programmets samarbetsavtal.

23.

Det är nödvändigt att mer effektiva samordningsmekanismer införs i förslaget och definieras på ett lämpligt sätt, för att avtalen mellan de olika regioner och kommuner som utgör Europa ska fungera ordentligt.

24.

Kommittén är medveten om att det är nödvändigt att föreslå ett program som innehåller dessa element. Det är dock önskvärt att införandet av detta program inte medför en ytterligare börda för medlemsstaterna och regionerna, och därför föreslår vi att kommissionens stöd till programmet inte bara ska bestå i att underlätta avtalen, utan även i åtaganden och ekonomiska resurser. Ett finansiellt åtagande är en grundförutsättning för att programmet ska kunna ge tillfredsställande resultat. Kommittén föreslår att kommissionen i framtiden inrättar en särskild fond för att stödja detta initiativ.

25.

Innan EU och medlemsstaterna lanserar nya program bör de utforska alla möjligheter till samverkanseffekter mellan befintliga transnationella strategier och samarbetsinstrument, och inrätta mekanismer som garanterar att man får ut mesta möjliga av de samordningsprogram som redan finns, t.ex. ERA-NET, den öppna samordningsmetoden, de europeiska teknikplattformarna etc.

26.

ReK inser hur viktigt det är att ta initiativ som grundar sig på samordning och samarbete mellan de aktörer som utgör den europeiska FoU-miljön, för att uppnå Lissabonstrategins mål att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomi. Denna samordning måste dock ske med ett nedifrån-och-upp-perspektiv, med beaktande av principerna för variabel geometri och subsidiaritet. I detta avseende bör regionernas frivilliga medverkan ses som ett steg mot ökad variabel geometri.

27.

ReK håller med kommissionen om att utmaningar som överskrider den nationella nivån måste hanteras gemensamt. Det är ju de regionala och lokala myndigheterna som bäst känner till problemen och bristerna, och det är just när man förenar ekonomiska och mänskliga resurser och kunskap som det blir möjligt att lösa de mest komplicerade forsknings- och teknikproblemen.

28.

ReK begär att beslut om det gemensamma programmets viktigaste teman ska fattas i samförstånd, med hänsyn till det stora antalet regioner med behörighet på området och genom särskilda samråd med forskarvärlden och intressegrupperna på varje enskilt område.

29.

Kommittén föreslår att detta program på grund av sin natur och nydanande karaktär ska innehålla en pragmatisk, flexibel och detaljerad utvecklingsprocess i vilken de regionala forskningsprioriteringarna får en viktig plats.