Överklagande ingett den 12 december 2008 av Agrar-Invest-Tatschl GmbH av den dom som förstainstansrätten meddelade den 8 oktober 2008 i mål T-51/07, Agrar-Invest-Tatschl GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-552/08 P)

(2009/C 55/16)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Agrar-Invest-Tatschl GmbH (ombud: U. Schrömbges och O. Wenzlaff, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande riktar sig mot förstainstansrättens dom, där den ogillade klagandens talan mot kommissionens beslut K(2006) 5789 av den 4 december 2006 om bokföring i efterhand av importtullar som klaganden var skyldig för import av socker från Kroatien.

Förstainstansrätten grundade sitt ogillande av klagandens talan på att villkoret om god tro, ett av de fyra kumulativa villkoren för att inte importtullar ska påföras i efterhand. Förstainstansrätten fann att enligt artikel 220.2 b femte stycket i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (nedan kallad tullkodexen) kan tullgäldenären inte åberopa god tro när kommissionen, som i förevarande fall, i Europeiska unionens officiella tidning har offentliggjort ett yttrande om att det finns välgrundade tvivel om huruvida det land som omfattas av förmånsordningen tillämpar denna korrekt. Det saknar därvid betydelse att klaganden med hänsyn till att handelsintygens äkthet och riktighet bekräftats i efterhand varit i god tro, eftersom företaget inte var i god tro vid när importen skedde.

Klaganden anför som grund för sitt överklagande att förstainstansrätten gjort en oriktig tolkning av artikel 220.2 b femte stycket i tullkodexen. Förstainstansrättens tolkning utgör felaktig rättstillämpning, då kommissionen yttrande i Europeiska unionens officiella tidning om tvivel huruvida det land som omfattas av förmånsordningen tillämpar denna korrekt i så fall i sig utesluter god tro, när som i förevarande fall det ifrågasatta beviset om förmånsställning genomgick en kontroll i efterhand efter att detta yttrande offentliggjordes och bevisets äkthet och riktighet bekräftades.

Förstainstansrätten fann oriktigt att verkan av ett yttrande enligt artikel 220.2 b femte stycket i tullkodexen begränsas genom principen om erkännande av information från tullmyndigheter utanför gemenskapen inom ramen för ett system för administrativt samarbete. Det handlar, beträffande den aktuella bestämmelsen i tullkodexen, om en presumtion om ond tro som kan motbevisas, och förvisso, som i förevarande fall, genom en efterhandskontroll. Klaganden blir alltså godtroende genom bekräftelsen i efterhand av handelsintygets äkthet och riktighet, det vill säga att klaganden ska kunna lita på att de välgrundade tvivel som motiverade kommissionens yttrande undanröjts inom ramen för efterhandskontrollen. Klagandens goda tro är alltså inte beroende av att de kroatiska tullmyndigheterna på ett korrekt sätt utfärdar handelsintyg, utan av att dessa myndigheter gör en korrekt efterkontroll av dessa intyg på grundval av de tvivel som kommissionen offentliggjort i sitt yttrande kring huruvida utfärdandet skett på ett riktigt sätt.