7.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/4

1)

Gemenskapsrätten, i synnerhet effektivitetsprincipen, kräver att en specialdomstol, vid vilken talan har väckts inom ramen för den behörighet, om än fakultativ, som nämnda domstols getts i den lag genom vilken rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP införlivats, att pröva en talan som grundar sig på ett åsidosättande av denna lag, även förklarar sig vara behörig att pröva de av kärandens krav som direkt grundar sig på detta direktiv, när de är hänförliga till perioden från det att införlivandefristen för direktivet löpte ut till ikraftträdandet av nämnda lag, om skyldigheten för käranden att samtidigt väcka en separat talan vid allmän domstol som direkt grundar sig på själva direktivet skulle ge upphov till processuella olägenheter som kan göra det orimligt svårt att utöva de rättigheter som käranden har enligt gemenskapsrätten. Det åligger den nationella domstolen att vidta de undersökningar som behövs i detta avseende.

2)

Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, som ingicks den 1 mars 1999 och som finns som bilaga till direktiv 1999/70, är ovillkorlig och tillräckligt precis för att kunna åberopas av en enskild inför nationell domstol, vilket däremot inte är fallet med klausul 5.1 i nämnda ramavtal.

3)

Artiklarna 10 EG och 249 tredje stycket EG samt direktiv 1999/70 ska tolkas så, att en myndighet i en medlemsstat som agerar i egenskap av offentlig arbetsgivare inte har rätt att, i strid med det syfte som eftersträvas med nämnda direktiv och ramavtalet om visstidsarbete, vilket består i att förhindra missbruk av visstidsanställningsavtal, vidta åtgärder bestående i att sådana avtal förnyas för ovanligt långa perioder under perioden från det att införlivandefristen för direktiv 1999/70 löpt ut till ikraftträdandet av den lag genom vilken direktivet införlivats.

4)

När den tillämpliga nationella rätten innehåller en regel om att en lag inte kan tillämpas retroaktivt om det inte klart och tydligt anges i lagen att det är tillåtet, är den nationella domstolen, som har att pröva ett yrkande som grundar sig på åsidosättande av en bestämmelse i nationell lag genom vilken direktiv 1999/70 införlivades, enligt gemenskapsrätten bara skyldig att tillerkänna nämnda bestämmelse retroaktiv verkan från det att införlivandefristen för nämnda direktiv löpte ut om den nationella rätten innehåller en uppgift av sådant slag, vilken kan tillerkänna nämnda bestämmelse retroaktiv verkan.

5)

Klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att de anställningsvillkor som avses i nämnda klausul omfattar villkor avseende lön och pensioner som härrör från anställningsförhållandet, med undantag för villkor avseende pensioner som härrör från ett lagstadgat socialt trygghetssystem.