24.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/5

1)

I syfte att kontrollera huruvida den medlemsstat som beslutat om uppbörd av tullarna var behörig att göra detta, ankommer det på den nationella domstolen att avgöra huruvida det, vid tidpunkten när det konstaterades att försändelsen inte hade uppvisats för bestämmelsekontoret, kunde fastställas på vilken plats överträdelsen eller oegentligheten begåtts. Om detta är fallet, följer det av bestämmelserna i artiklarna 203.1 och 215.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen att den medlemsstat som är behörig att besluta om uppbörd av tullarna är den medlemsstat på vars territorium den första överträdelse eller oegentlighet som kan kvalificeras som undandragande från tullövervakning har begåtts. Om platsen där den första överträdelsen eller oegentligheten begåtts inte kan fastställas på ovan angivet sätt, är den medlemsstat som avgångskontoret tillhör behörig att besluta om uppbörd av tullarna, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 378 och 379 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92.

2)

När en försändelse inte har uppvisats för bestämmelsekontoret och den plats där överträdelsen eller oegentligheten begåtts inte kan fastställas, är det endast avgångskontoret som är skyldigt att lämna den föreskrivna underrättelsen, med iakttagande av de i artikel 379.1 och 379.2 i förordning nr 2454/93 angivna tidsfristerna om elva och tre månader.

3)

Det strider inte mot proportionalitetsprincipen att ett tullombud, i egenskap av huvudansvarig, är ansvarigt för tullskulden.