24.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 103/1

I–IV

1–7

1–3

4–6

7

8–12

13–38

15–27

17–19

20–21

22–25

26–27

28–38

31–33

34–37

38

39–48

39–42

43–48

43–44

45

46

47

48

I.

Ett bindande klassificeringsbesked (BKB) är ett beslut om tullklassificering som lämnas skriftligen av tullmyndigheterna i en medlemsstat på begäran av ekonomiska aktörer. Det är rättsligt bindande för alla tullmyndigheter inom Europeiska unionen gentemot innehavaren under högst sex år från det datum då det utfärdas.

II.

Med BKB främjas en enhetlig tillämpning av tullpolitiken, något som både tullunionen och Världshandelsorganisationen (WTO) kräver, och det bidrar också till att garantera att korrekt tull tas ut. Detta sker genom att en viss vara tilldelas en klassificering som gäller inom hela EU. Ekonomiska aktörer och tullkontor kan på detta sätt vara helt säkra på tullklassificeringen av sådana varor som den ekonomiska aktören har för avsikt att importera (eller exportera).

III.

Revisionsrätten granskade kommissionens förvaltningsroll och undersökte tillämpningen av BKB i sex medlemsstater. Generellt sätt konstaterades att BKB-systemet var väl utformat. I allmänhet var kommissionens förvaltning tillfredsställande, och de sex granskade medlemsstaterna tillämpade i stor utsträckning de rättsliga bestämmelserna om BKB. Likväl visar de viktigaste resultat som redovisas nedan att det krävs förbättringar för att systemet som helhet ska fungera bättre:

IV.

De viktigaste rekommendationerna efter revisionsrättens granskning är följande:

1.

Vid import eller export av en vara är den ekonomiske aktören (1) skyldig att fylla i deklaration till tullmyndigheterna. Deklarationen ska innehålla en tullkod som klassificerar varan beroende på dess exakta natur. Den använda koden (2) motsvaras av en importtull (eller ett exportbidrag) som ska betalas, och den anger vilka krav och restriktioner (3) som gäller för import (eller export) av denna vara. Den ekonomiske aktören har det juridiska ansvaret för att korrekt fastställa den kod som förs in i deklarationen.

2.

Det kan vara svårt att fastställa en korrekt tullkod till exempel när det gäller innovativa produkter med ny teknik eller produkter som består av många delar. För att få ett rättsligt bindande besked före importen (eller exporten) av en vara kan den ekonomiske aktören hos tullmyndigheterna ansöka om en officiell klassificering. Denna klassificering kallas bindande klassificeringsbesked (BKB) och är ett skriftligt beslut som skickas till den ekonomiske aktören.

3.

BKB-förfarandet blev 1993 ett gemenskapstäckande system som förser ekonomiska aktörer med tullklassificeringsbeslut som är rättsligt bindande under upp till sex år för tullmyndigheterna i hela EU gentemot BKB-innehavaren. Detta hjälper till att lösa problemet med potentiellt olika klassificeringar av samma vara, och bidrar samtidigt till att tullunionen fungerar på ett enhetligt sätt.

4.

De specifika bestämmelserna för BKB anges i artikel 12 i gemenskapens tullkodex (4) och i artiklarna 5–14 i tillämpningsföreskrifterna till denna (5). Allmänna bestämmelser om beslut och information om BKB anges även i artiklarna 6–11 i tullkodexen. Kommissionen gav 2004 ut administrativa riktlinjer för det europeiska informationssystemet för bindande klassificeringsbesked och hur det fungerar (6).

5.

BKB-systemet för tullklassificering underlättar handel och tullklarering. Det är ett stöd för Europeiska unionen när det gäller att uppfylla dess åtaganden i enlighet med artikel X i Gatt-avtalet genom att det blir enklare att se till att samma vara behandlas enhetligt i alla medlemsstater.

6.

Över 46 000 BKB utfärdades 2006 och över 167 000 BKB var fortfarande giltiga i mitten av 2007 (situationen per medlemsstat redovisas i bilaga I).

7.

I figur 1 visas BKB-systemet i form av ett flödesschema. När en ekonomisk aktör ansöker om ett BKB ska de nationella tullmyndigheterna kontrollera att villkoren för att bevilja ett sådant är uppfyllda och, om så är fallet, utfärda det. De ska också föra in både BKB-ansökan och utfärdat BKB i databasen EBTI-3 (7) som förvaltas av kommissionen och som utgör systemets viktigaste del. Ansökningarna i databasen är endast tillgängliga för nationella tullmyndigheter och kommissionen medan utfärdade BKB är tillgängliga för allmänheten via Internet (8). Om ett BKB upphör att gälla och alltså blir ogiltigt kan den ekonomiske aktören under vissa förutsättningar ansöka om anstånd (9) på upp till ytterligare sex månader, då han fortfarande kan använda detta BKB för import (och export). För att anståndet ska kunna beviljas måste den ekonomiske aktören ha slutit bindande avtal om köp eller försäljning av varan i fråga på grundval av sitt BKB innan den bestämmelse antogs (10) som leder till att BKB blir ogiltigt.

8.

BKB-systemet är avsett att underlätta en enhetlig tillämpning av tullpolitiken, vilket tullunionen kräver, och därigenom också bidra till att garantera att korrekt tull tas ut (11).

9.

Revisionsmålen var följande:

10.

I revisionen ingick en analys och en bedömning av de övervaknings- och kontrollåtgärder som kommissionen och medlemsstaterna utför. Samtidigt kombinerades en genomgång av BKB-systemet med en stickprovsgranskning av 185 importtransaktioner med BKB för att kontrollera om de gällande bestämmelserna tillämpades.

11.

Revisionsrätten utförde sin revision vid följande avdelningar inom kommissionen: generaldirektoratet för skatter och tullar, generaldirektoratet för budget och Olaf.

12.

I revisionen i medlemsstaterna ingick förfarandena för utfärdande och förvaltning av BKB i Danmark, Tyskland, Grekland, Ungern, Slovenien och Förenade kungariket, vilket motsvarar 63,8 % av de BKB som utfärdades i EU under 2005 (12). Revisionsrätten analyserade också de kontroller som tullen hade gjort vid importtillfället och de ekonomiska aktörernas användning av BKB. BKB-akter och importdeklarationer med BKB granskades. Sammanlagt granskades 340 akter (13).

13.

I allmänhet konstaterades att BKB-systemet var väl utformat och att de besökta medlemsstaterna i stor utsträckning tillämpade de rättsliga bestämmelserna.

14.

Brister påträffades dock under revisionen (se bilaga II) som, även om de inte är avgörande för hur systemet fungerar, bör åtgärdas. Bristerna redovisas enligt systemets två viktigaste delar, nämligen

15.

Den kommissionsenhet vid GD Skatter och tullar som ansvarar för tullklassificeringen administrerar BKB på gemenskapsnivå. Den utformar lagförslag, är ordförande i tullkodexkommitténs ”sektion för tulltaxe- och statistiknomenklatur”, förvaltar databasen EBTI-3 och organiserar lämplig utbildning för utbildare i medlemsstaterna.

16.

Revisionsrättens revision visade att man via tullkodexkommittén i allmänhet kan avgöra olika tullklassificeringar, men förseningar identifierades (punkterna 17–19). I databasen EBTI-3 finns informationen om BKB, och dess tillgänglighet är tillfredsställande. Genom den utbildning som kommissionen bedriver förmedlas kunskap om systemets viktigaste delar som sedan kan föras vidare till slutanvändarna. Dock bör kommissionens övervakning förbättras (punkterna 20–25). Lagstiftningen, kompletterad med kommissionens administrativa riktlinjer, är adekvat men bör förbättras i två avseenden (punkterna 26 och 27).

17.

När olika medlemsstater har utfärdat avvikande BKB (14) görs först ett försök att lösa frågan bilateralt. Om detta misslyckas ska kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat, ta upp frågan på dagordningen för tullkodexkommitténs nästa sammanträde (15). I enlighet med kommitténs arbetssätt ska kommissionen snarast möjligt och inom sex månader efter sammanträdet vidta åtgärder för att säkra en enhetlig tillämpning av nomenklaturen. Det är viktigt att avvikande BKB avgörs så snabbt som möjligt så att en korrekt tullklassificering kan tilldelas den aktuella varan och den tillhörande risken avseende uppbörden av korrekt tull minskas.

18.

Mellan 2004 och 2006 lades 156 ärenden om klassificering för BKB fram inför tullkodexkommittén. Även om en enhetlig tillämpning av nomenklaturen är tullkodexkommitténs främsta drivkraft när det gäller att avgöra klassificeringsärenden identifierades följande situationer:

19.

Kommissionen anser att den gällande tidsgränsen på sex månader inte är realistisk och har föreslagit en ändring av artikel 9 i tillämpningsföreskrifterna som innebär att tidsgränsen för att genomföra en åtgärd räknas från det sammanträde då åtgärden godkändes. Dock skulle detta kunna förlänga den period då det kan finnas olika tolkningar av hur importerade eller exporterade varor ska tullklassificeras i olika medlemsstater.

20.

Medlemsstaterna bär det ekonomiska ansvaret för förluster av traditionella egna medel som orsakats av administrativa misstag i medlemsstaterna oavsett graden av försumlighet (16). Kommissionen har dock inte systematiskt behandlat frågan om det eventuella ekonomiska ansvaret för en medlemsstat som har utfärdat en felaktig tullklassificering i ett BKB.

21.

Enligt databasen EBTI-3 fanns 1 080 BKB-ärenden som medlemsstaterna hade ogiltigförklarat på grund av en felaktig tullklassificering 2005 och 1 134 ärenden 2006. Alla ogiltigförklarade BKB får dock inte ekonomiska konsekvenser. Det finns ingen tillförlitlig beräkning vare sig av antalet tulldeklarationer eller av beloppet avseende importtullar som har påverkats av ogiltigförklarade BKB. Detta beror på att ekonomiska aktörer som har ett BKB inte är skyldiga att deklarera detta när de importerar varor (se punkt 26).

22.

Med hjälp av databasen EBTI-3 kan kommissionen undersöka om ansökningar och beslut om BKB samt upphävda (17) eller ogiltigförklarade BKB omgående matas in i databasen. Kommissionen har dock inte till fullo utnyttjat de möjligheter som databasen EBTI-3 erbjuder när det gäller att övervaka medlemsstaternas inmatning av uppgifter (till exempel är det möjligt att undersöka hur lång tid det har tagit från det att ett BKB började gälla tills att det matades in i systemet) (18). Om databasen hade utnyttjats mer systematiskt skulle några av de förseningar som noterades – i synnerhet att medlemsstaterna var långsamma när det gällde att uppdatera databasen – ha upptäckts och åtgärdats tidigare.

23.

Om medlemsstaterna matade in korrekta uppgifter i databasen EBTI-3 och bättre utnyttjade dess möjligheter skulle både medlemsstaterna och kommissionen bättre kunna övervaka ansökningar och beslut om BKB i andra medlemsstater. Kommissionen har organiserat utbildning enligt principen att kommissionen utbildar de utbildare som sedan ska utbilda användarna i sina medlemsstater. Dessa kunskaper har dock inte alltid spridits till operativ nivå i medlemsstaterna.

24.

Ordlistan med de termer som används i databasen EBTI-3 har inte uppdaterats. Detta minskar databasens användbarhet eftersom några relevanta nyckelord inte finns med.

25.

Användargränssnittet i den offentliga databasen EBTI-3 har inte översatts i sin helhet till språken i de stater som har blivit medlemmar sedan 2004. Detta begränsar dess användbarhet i dessa länder.

26.

Eftersom det inte finns något rättsligt krav på innehavaren av ett BKB att visa upp detta då en vara importeras (eller exporteras) sker det sällan. Om ett BKB inte deklareras är det i praktiken svårt för tullen att ta reda på om deklaranten verkligen har ett BKB för varan. Därför har kommissionen för närvarande ingen tillförlitlig beräkning av värdet på eller volymen av import som omfattas av BKB.

27.

Innehavare av BKB begär sällan anstånd (19). Men när anstånd beviljas är det dock svårt för tullmyndigheterna att överblicka att den högsta tillåtna varukvantiteten i de bindande avtal för vilka anståndet beviljats inte överskrids. Orsaken till detta är att sådana varor kan fortsätta att importeras till vilken medlemsstat som helst utan att det måste deklareras att anstånd har beviljats.

28.

Alla de sex granskade medlemsstaterna har inrättat en specifik enhet som sysslar med BKB. Det konstaterades att de anvisningar de använder eller lämnar till ekonomiska operatörer överensstämde med de relevanta förordningarna och de administrativa riktlinjerna.

29.

På grundval av de 155 BKB-akter som kontrollerades drar revisionsrättens revisorer slutsatsen att handläggningen av de ekonomiska operatörernas BKB-ansökningar och beviljandet av BKB är tillfredsställande. Dock hade några tullkontroller inte redovisats (punkt 31), och åtgärder vidtogs inte alltid i rätt tid och var inte alltid lämpliga (punkterna 32–37). Några medlemsstater beaktar knappast alls BKB vid sina kontroller (punkt 38).

30.

Revisionsrätten valde ut 185 importdeklarationer för kontroll av om ekonomiska operatörer använder sina BKB korrekt eller om de försöker klassificera varor för vilka de har ett BKB under andra tullkoder. Revisorerna fann inga bevis för sådana fel.

31.

Enligt kommissionens riktlinjer ska tullen kontrollera om den sökande har lämnat in andra BKB-ansökningar för samma varor i andra medlemsstater och om det finns avvikande BKB. I tre granskade medlemsstater gjordes i de flesta fall inga kontroller (20) eller så hade de inte alls dokumenterats (21). Dessa kontroller är grundläggande för att hindra att ekonomiska operatörer ”ser sig om” och ansöker om BKB för samma vara i olika medlemsstater för att använda det BKB som har den fördelaktigaste tullklassificeringen inom hela EU.

32.

Tullmyndigheterna i medlemsstaterna är skyldiga att utan dröjsmål mata in uppgifter om BKB-ansökningar och utfärdade BKB i databasen EBTI-3 (22). I tre besökta medlemsstater (23) var inmatningarna i databasen EBTI-3 av BKB-ansökningar och utfärdade BKB systematiskt försenade. I en medlemsstat (24) matades inte avslagna BKB-ansökningar in i databasen trots att orsaken till avslaget var att de sökande hade ”sett sig om” efter bästa BKB. Om inte BKB-ansökningar och utfärdade BKB matas in i databasen finns det inga praktiska möjligheter att förhindra att avvikande BKB utfärdas av andra medlemsstater för liknande varor.

33.

Det finns inga specifika rättsliga tidsgränser för att utfärda BKB. I kommissionens administrativa riktlinjer rekommenderas att BKB utfärdas inom 3–4 veckor efter ansökan. Fyra av de granskade medlemsstaterna (25) klarade inte att följa denna rekommendation. Tre medlemsstater (26) meddelade inte de sökande när de hade mottagit all nödvändig information för att fatta beslut (27).

34.

Ett BKB bör upphävas om det senare konstateras att det har utfärdats på grundval av felaktiga eller ofullständiga upplysningar från den sökande (28). Ett BKB blir ogiltigt om det är oförenligt med en ny rättslig bestämmelse som antas av Europeiska unionen, om det inte längre är förenligt med tolkningen av tullnomenklaturen eller om det återkallas eller ändras (29).

35.

Den tullmyndighet som utfärdade ett BKB ska så snart som möjligt meddela kommissionen att det har upphävts eller blivit ogiltigt (30). I två av de granskade medlemsstaterna (31) konstaterades förseningar när det gällde att mata in dessa upphävanden eller ogiltigförklaranden i databasen EBTI-3. I en annan medlemsstat (32) var omkring 3 000 ogiltigförklarade eller upphävda BKB fortfarande registrerade som giltiga i databasen EBTI-3 på grund av problem med gränssnittet mellan det nationella IT-systemet och databasen EBTI-3. Om ogiltigförklarade eller upphävda BKB inte omgående överförs till databasen EBTI-3 kan tullmyndigheterna och ekonomiska aktörer uppfatta det som att dessa BKB fortfarande gäller och kan utnyttjas av sina innehavare.

36.

I två ärenden där en medlemsstat (24) hade identifierat avvikande BKB inleddes konsultationerna med de två andra berörda medlemsstaterna (33) i juni 2005 och fortsatte fram till slutet av maj 2006 med en av dem (34). Varken i lagstiftningen eller i kommissionens riktlinjer anges någon tidsfrist för medlemsstaterna att svara i sådana fall.

37.

I en medlemsstat (32) återkallades ett BKB i stället för att upphävas. Samma medlemsstat beviljade 13 anstånd under 2006. Inget av dessa hade rapporterats till databasen EBTI-3.

38.

När en importör deklarerar ett BKB i sin importdeklaration kan en dubbelkontroll av importdeklarationen gentemot BKB ingå som en del av tullmyndigheternas kontroller av tullklassificering. Detta är ytterligare en fördel med BKB-systemet och förbättrar kontrollerna i medlemsstaterna. I två av de besökta medlemsstaterna (35) fanns inga bevis på att BKB kontrollerades på detta sätt.

39.

Vid revisionsrättens revision har det bekräftats att informationssystemet för bindande klassificeringsbesked generellt sett har utformats på ett bra sätt. BKB är ett användbart verktyg med vars hjälp ekonomiska aktörer kan förvissa sig om en varas tullklassificering innan de fattar beslut om import (eller export). Det främjar en enhetlig tullklassificering inom EU, vilket är ett krav från WTO och en väsentlig del av Europeiska gemenskapens tullunion.

40.

När BKB utfärdas i enlighet med Gemensamma tulltaxan och tillämpas korrekt och ändamålsenligt är det till verklig hjälp för att garantera att korrekta traditionella egna medel fastställs för de varor som har ett BKB.

41.

Även om kommissionen i allmänhet har förvaltat systemet på ett lämpligt sätt påträffades brister, särskilt när det gällde övervakningen. Det krävs specifika förbättringar för att systemet som helhet ska fungera bättre och för att se till att det helt och hållet fungerar som avsett. De lagstadgade bestämmelserna skulle stärkas om de ekonomiska aktörerna vore skyldiga att uppge sina BKB i importdeklarationerna.

42.

De rättsliga bestämmelserna om BKB tillämpas i stor utsträckning i de granskade medlemsstaterna även om det vid revisionen identifierades olika brister som skulle kunna påverka traditionella egna medel.

43.

Tullkodexkommittén ska avgöra ärenden om BKB-klassificering när medlemsstaterna inte kan nå en överenskommelse efter bilaterala diskussioner. Kommitténs nuvarande arbetssätt kan leda till att den tidsgräns som anges i artikel 9 i tillämpningsföreskrifterna till tullkodexen överskrids, vilket förlänger den period under vilken det kan finnas olika tullklassificeringar (se punkterna 17–19).

44.

Kommissionen bör genomföra följande förbättringar:

45.

Medlemsstater hålls inte systematiskt ansvariga för förluster som uppkommer till följd av att ett felaktigt BKB har utfärdats. Denna fråga måste behandlas (se punkterna 20–21).

Kommissionen bör utvärdera hela den ekonomiska effekten av felaktigt utfärdade BKB och göra medlemsstaterna ekonomiskt ansvariga för eventuella förluster av traditionella egna medel som detta leder till.

46.

Den centraliserade databasen EBTI-3 som förvaltas av kommissionen bör vara uppdaterad och innehålla alla ansökningar och beslut om BKB så att BKB-systemet blir ändamålsenligt i hela EU. Den är alltså nyckelverktyget i systemet, men en del av dess potentiella fördelar går förlorade (se punkterna 22–25).

Kommissionen bör

47.

Flera brister i lagstiftningen identifierades i samband med revisionen (se punkterna 26, 27 och 36).

48.

De granskade medlemsstaterna har i allmänhet korrekt tillämpat de rättsliga bestämmelserna, men några brister i genomförandet av dem noterades (se punkterna 31–38).

Kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna att