22.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 49/44

(1)

Den 12 februari 2008 granskade rådet Slovakiens uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2007–2010.

(2)

Slovakien är nu inne i en period av stark tillväxt, till följd av föregående års omfattande strukturformer i förening med betydande utländska direktinvesteringar inom främst tillverkningssektorn. Visserligen har tillväxten gett ökad sysselsättning och en betydligt lägre arbetslöshet, men vissa delar av befolkningen i främst de östra regionerna tycks stå utanför denna ekonomiska expansion.

Att vissa delar av arbetskraften har svårt att få anställning begränsar landets potentiella produktionstillväxt och bromsar därmed upphämtningsprocessen – förutom att det utgör en hämsko på de offentliga finanserna och ett socialt problem. Att den ekonomiska aktiviteten är så ojämnt fördelad mellan olika befolkningsgrupper och regioner föranleder kvalitetshöjande satsningar inom den offentliga utbildningen och en viss omallokering av de offentliga utgifterna till utbildning, FoU och innovation samt utveckling av infrastrukturen. Efter att tidigare år ha varit övervägande restriktiv blev finanspolitiken under 2006 expansiv. Samtidigt stramades penningpolitiken åt, med stöd av höjda styrräntor och fortsatt appreciering av växelkursen. Detta verkar dock inte ha påverkat den slovakiska ekonomins konkurrenskraft, vilket bevisas av den starka exporttillväxten och det sjunkande underskottet i bytesbalansen. Slovakien är en medlemsstat med ett undantag och deltar i ERM-II, varför landet bör inrikta sin makroekonomiska politik och strukturpolitik på att uppnå hållbar konvergens. Trots inflationens tydliga avmattning 2007 väntas den öka igen, till följd av stigande priser på livsmedel och energi, stark tillväxt, brist på arbetskraft och de avtagande effekterna av den kraftiga apprecieringen av växelkursen 2006–2007. Programmet utgår från en anslutning till euroområdet 2009 och för att uppfylla inflationsmålen krävs ytterligare strukturreformer, samtidigt som regeringen bör vara beredd att tillämpa en stramare finanspolitik än i programmet. Detta krävs också för att stävja eventuellt inflationstryck, när den tidigare betydande apprecieringen av växelkursen mist sin inflationsbekämpande verkan.

(3)

Enligt programmets bakomliggande markoekonomiska scenario beräknas den reala BNP-tillväxten successivt mattas av från 8,8 % 2007 till 5,0 % 2010. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter (2) verkar detta scenario baseras på rimliga tillväxtantaganden till 2009 och försiktiga för 2010, eftersom de enastående exportframgångarna 2007 till följd av ny produktionskapacitet inom tillverkningssektorn inte väntas upprepas de närmaste åren. Programmets inflationsberäkningar tycks vara tilltagna i underkant, då de baseras på mer optimistiska antaganden om omvärlden än kommissionens höstprognos 2007 och på ett annorlunda antagande om de avtagande effekterna av den tidigare apprecieringen av växelkursen.

(4)

I kommissionens höstprognos 2007 beräknas det offentliga underskottet för 2007 uppgå till 2,7 % av BNP, vilket kan jämföras med målet på 2,9 % i denna uppdatering av konvergensprogrammet och på 2,5 % i den föreliggande uppdateringen. Denna förbättring har möjliggjorts av högre intäkter som uppvägt att utgifterna överskridit budgeten. Det beräknade underskottet för 2007 är 0,2 % av BNP lägre än tidigare planerat, både nominellt och strukturellt (dvs. konjunkturrensat, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder). Därför har de slovakiska myndigheterna delvis tillmötesgått uppmaningen i rådets yttrande av den 27 februari 2007 om den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet (3), som efterlyste en kraftfullare strukturell anpassning för att säkerställa att det alltför stora underskottet korrigerades senast 2007 med en större säkerhetsmarginal.

(5)

Den finanspolitiska strategins huvudmål på medellång sikt är att senast 2010 uppnå ett strukturellt underskott på knappt 1 % av BNP. I programmet beräknas det offentliga nominella underskottet minska från 2,5 % av BNP 2007 till 0,8 % 2010, medan det primära saldot beräknas vända från ett underskott på 1,0 % av BNP 2007 till ett överskott på 0,5 % 2010. I både nominella och strukturella termer är anpassningen koncentrerad till slutet av programperioden. Det nya programmet bekräftar i stort sett det föregående programmets planerade korrigeringar, mot bakgrund av ett mer gynnsamt makroekonomiskt scenario. Den finanspolitiska konsolideringen beräknas vara utgiftsbaserad (särskilt nedskärningar av sociala transfereringar och ersättningar till statsanställda), eftersom utgiftskvoten planeras minska med 3 procentenheter av BNP under programperioden medan intäktskvoten bara beräknas minska med hälften så mycket.

(6)

Jämfört med programmets beräkningar kan utfallet bli bättre 2008 men sämre 2009 och 2010. Underskottsutfallet 2008 bör kunna bli bättre än väntat, bland annat genom en förväntat stark tillväxt, redan antagna inkomstförstärkande åtgärder (en breddning av bolagsskattebasen och höjning av taket för de sociala avgifterna väntas ge ytterligare intäkter på cirka 0,3 % av BNP) och att personer anslutna till andra pensionspelaren sannolikt lämnar denna (4) (ett positivt resultat beräknat till cirka 0,2 % av BNP). Detta förutsätter dock att utgiftsökningarna hålls under kontroll som under tidigare år, dessutom under bättre kontroll än vad som anges i programmet. Emellertid finns det uppenbara risker för den planerade finanspolitiska konsolideringen med tyngdpunkten på 2009 och 2010. Framför allt föreligger inga bindande utgiftstak, brist på information om åtgärderna som understödjer anpassningen samt potentiellt vissa risker i samband med utgifter från partnerskap med den privata sektorn, särskilt rörande byggande av motorvägar.

(7)

Utifrån denna riskbedömning verkar programmets finanspolitiska inriktning i stort sett vara förenlig med en korrigering av det alltför stora underskottet senast 2007 som rådet har rekommenderat. Först från och med 2010 väntas en tillräcklig säkerhetsmarginal för att hålla underskottet inom referensvärdet på 3 % av BNP vid normala konjunktursvängningar (ett strukturellt underskott på cirka 2 % av BNP), under förutsättning att den planerade konsolideringen strikt genomförs (5). Dessutom verkar programmets finanspolitiska inriktning vara otillräcklig för att säkerställa att programmets mål på medellång sikt uppnås till programperiodens slut, som beräknat i programmet. Under 2008 kan det strukturella saldot bara förväntas bli något bättre (0,25 % av BNP), i samband med att goda tider väntas.

Programmets takt i anpassningen till målet på medellång sikt för 2008 borde därför stärkas för att ligga i linje med stabilitets- och tillväxtpakten. I denna anges nämligen att den årliga förbättringen av det strukturella saldot för euroområdet och de länder som deltar i ERM II som ett riktmärke bör ligga på 0,5 % av BNP och att korrigeringen bör vara större under goda ekonomiska tider. För att upprätthålla den restriktiva finanspolitik som planerats för 2009-10 måste dessutom mer budgetutrymme skapas för det väntade inflödet av EU-medel. För programmets återstående år ligger den planerade korrigeringen i linje med pakten och bör strikt genomföras, vid behov med hjälp av åtgärder. Om slutligen ett inflationstryck skulle uppstå, kommer det att krävas en stramare finanspolitik än i programmet.

(8)

Slovakien förefaller vara utsatt för medelstora risker när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt. På lång sikt har befolkningens åldrande en mindre påverkan på de offentliga finanserna än vad som genomsnittligen är fallet i EU och genom 2005 års pensionsreform ökar pensionsutgifterna mindre än i många andra länder. Dessa beräkningar utgår dock från antagandet att en relativt låg andel av de arbetande kommer att lämna det blandade pensionssystemet under första halvåret 2008, när de erbjuds denna möjlighet. Det strukturella primära underskott som utgör programmets utgångsläge för 2007 innebär en risk för offentliga finansernas hållbarhet, redan innan de långsiktiga effekterna av befolkningens åldrande har tagits med i beräkningarna. Konvergensprogrammets planerade konsolidering av de offentliga finanserna skulle därför bidra till att minska riskerna för dessas hållbarhet.

(9)

Konvergensprogrammet verkar i viss utsträckning ligga i linje med rapporten från oktober 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet. Det bekräftar att regeringens prioriterade utgifter (hälso/sjukvård, utbildning och jordbruk) fortfarande delvis avviker från nyckelfrågorna i det nationella reformprogrammet (informationssamhället, FoU och innovation, företagsklimatet, utbildning och sysselsättning). Det framgår heller inte om det nationella reformprogrammets utgiftsmål på 0,8 % av BNP kommer att uppnås senast 2010, medan EU:s strukturfonder tenderar att blir allt viktigare för utbildningsutgifterna. Programmet saknar en kvalitativ bedömning av det nationella reformprogrammets samlade effekter inom ramen för den finanspolitiska strategin på medellång sikt. Däremot innehåller det konsekvent uppgifter om de direkta budgetkostnaderna för huvudreformerna i det nationella reformprogrammet för 2008.

(10)

När det gäller genomförandet av ERM II-åtagandena, har de finanspolitiska målen genomgående överträffats i de olika konvergensprogrammen. Däremot har målen i sig visat sig vara föga ambitiösa, med tanke på att både det finanspolitiska utgångsläget och det ekonomiska utfallet varit bättre än väntat. Beträffande inkomstpolitiken har kollektivavtalen inom den offentliga sektorn gett viktiga signaler om återhållsamhet till ekonomin som helhet. För stävjande av kreditexpansion har Slovakiska centralbanken noga övervakat bankernas riskhanteringspraxis och stärkt samarbetet med hemlandets tillsynsmyndigheter när det gäller banker med verksamhet i Slovakien.

(11)

Programmet innehåller alla obligatoriska och de flesta frivilliga uppgifter som föreskrivs i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram (6).

i)

Att för 2008 utnyttja de gynnsamma goda tillväxtprognoserna till att öka takten i den strukturella anpassningen mot målet på medellång sikt och att därefter strikt genomföra den planerade strukturella konsolideringen, vid behov med stöd av ytterligare åtgärder och mer bindande utgiftstak på medellång sikt.

ii)

Att lägga fram ytterligare strukturreformer för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och vara redo att bedriva en stramare offentlig finanspolitik, särskilt för att stävja ett eventuellt inflationstryck, i synnerhet när den tidigare betydande apprecieringen av växelkursen mister sin inflationsbekämpande verkan.