This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62007TN0207
Case T-207/07: Action brought on 7 June 2007 — Eurallumina v Commission
Mål T-207/07: Talan väckt den 7 juni 2007 – Eurallumina mot kommissionen
Mål T-207/07: Talan väckt den 7 juni 2007 – Eurallumina mot kommissionen
EUT C 183, 4.8.2007, p. 36–37
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
4.8.2007 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 183/36 |
Talan väckt den 7 juni 2007 – Eurallumina mot kommissionen
(Mål T-207/07)
(2007/C 183/71)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Eurallumina SpA (Portoscuso, Italien) (ombud: L. Martin Alegi, R. Denton och E. Cormack, Solicitors)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
— |
eller:
|
— |
eller:
|
Grunder och huvudargument
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 286 slutlig av den 7 februari 2007, i vilket kommissionen konstaterade att den befrielse från punktskatt som Frankrike, Irland och Italien har tillämpat för tjock eldningsolja som används som bränsle vid framställning av aluminiumoxid sedan den 1 januari 2004 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG och att en viss del av stödet var oförenlig med den gemensamma marknaden.
Till stöd för talan gör sökanden gällande att den omständigheten att befrielsen från punktskatt fortsatte att tillämpas för mineraloljor som används som bränsle vid framställning av aluminiumoxid på Sardinien inte heller efter att rådets direktiv 2003/96/EG (1) trädde i kraft den 1 januari 2004 utgör statligt stöd. Det anges nämligen uttryckligen i artikel 18.1 i direktivet och bilaga II att befrielsen, som godtogs genom rådets beslut 2001/224/EG (2), skall fortsätta tillämpas fram till den 31 december 2006. Enligt sökanden innehåller således direktiv 2003/96/EG en ny bekräftelse av den särskilda befrielse från punktskatt som sökanden beviljades fram till den 31 december 2006.
Sökanden anför också att den befrielse som godtogs genom rådets beslut 2001/224/EG visserligen vid en första anblick utgör en selektiv åtgärd, men att den är motiverad av både gemenskapslagstiftningens och det italienska skattesystemets ”allmänna beskaffenhet och logik”, och således inte utgör statligt stöd.
Dessutom hävdar sökanden att även om den befrielse som godtogs genom rådets beslut 2001/224/EG var att betrakta som statligt stöd skulle den vara undantagen från förbudet i artikel 87.1 EG med stöd av bestämmelserna om miljöskydd (3).
Slutligen anför sökanden att kommissionen åsidosatte principerna om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhet, giltighetspresumtion, lex specialis, ändamålsenlig verkan och god förvaltningssed när den fann att tillämpningen av befrielsen från punktskatt för mineraloljor som används som bränsle vid framställning av aluminiumoxid bland annat på Sardinien utgjorde statligt stöd som skulle återkrävas från och med den 1 januari 2004. Sökanden hade nämligen rätt att förvänta sig att den befrielse som godtogs genom rådets beslut 2001/224/EG fram till den 31 december 2006 utgjorde en juridiskt giltig gemenskapsrättsakt och att åtgärder som vidtogs av de italienska myndigheterna och sökanden för att genomföra och stödja sig på nämnda beslut inte skulle leda ett olagligt resultat.
(1) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51).
(2) Rådets beslut 2001/224/EG av den 12 mars 2001 om nedsättning av punktskattesatser och befrielse från punktskatter för vissa mineraloljor som används för särskilda ändamål (EGT L 84, s. 23).
(3) Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (EGT C 37, 2001, s. 3), särskilt punkt 51.1 a och b.