This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document C2007/183/40
Case C-260/07: Reference for a preliminary ruling from the Audiencia Provincial de Barcelona (Spain) lodged on 31 May 2007 — Pedro IV Servicios S.L. v Total España S.A.
Mål C-260/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Barcelona (Spanien) den 31 maj 2007 – Pedro IV Servicios SL mot Total España SA
Mål C-260/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Barcelona (Spanien) den 31 maj 2007 – Pedro IV Servicios SL mot Total España SA
EUT C 183, 4.8.2007, p. 23–23
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
4.8.2007 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 183/23 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Barcelona (Spanien) den 31 maj 2007 – Pedro IV Servicios SL mot Total España SA
(Mål C-260/07)
(2007/C 183/40)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Audiencia Provincial de Barcelona (Spanien)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Pedro IV Servicios SL
Motpart: Total Espana SA
Tolkningsfrågor
I artikel 12.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 (1) föreskrivs följande: ”[o]m avtalet avser en bensinstation som leverantören hyr ut till återförsäljaren eller låter återförsäljaren disponera på någon annan rättslig eller faktisk grund, kan återförsäljaren utan hinder av punkt 1 c för hela den tid som han faktiskt driver bensinstationen åläggas de exklusiva inköpsskyldigheter eller de förbud mot att sälja konkurrerande varor som anges i denna avdelning”. Skall nämnda artikel tolkas så att den hänvisar till en situation i vilken den leverantör som hyr ut en bensinstation från början äger marken och anläggningarna eller avser tvärtom hänvisningen till hyran av bensinstationen en situation i vilken leverantörens äganderätt enbart rör själva bensinstationen, med följden att leverantören kan hyra ut den till markägaren utan hänsyn till de tidsmässiga begränsningar som enligt förordningen gäller för exklusiva köpeavtal?
I artikel 5 i förordning (EG) nr 2790/99 (2) av den 22 december 1999 föreskrivs att undantaget inte skall tillämpas om det exklusiva köpeavtalet gäller för en tid som överstiger fem år, även om ”tidsgränsen på fem år [dock inte] skall … gälla om köparen säljer varor eller tjänster som omfattas av avtalet från lokaler och mark som ägs av leverantören eller som leverantören hyr av en tredje man som inte har någon anknytning till köparen, under förutsättning att konkurrensklausulens varaktighet inte är längre än den period under vilken köparen besitter lokalerna och marken”. Skall nämnda artikel, för det fall förordningen är tillämplig, tolkas så att bestämmelsen, med dess hänvisning till hyresavtal, avser en situation i vilken den leverantör som hyr ut en bensinstation från början äger marken och anläggningarna eller avser tvärtom hänvisningen till hyran av bensinstationen en situation i vilken leverantörens äganderätt enbart rör själva bensinstationen, med följden att leverantören kan hyra ut den till markägaren utan hänsyn till de tidsmässiga begränsningar som enligt bestämmelsen gäller för exklusiva avtal?
I artikel 81.1a EG föreskrivs att det är förbjudet att ingå avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser indirekt fastställs, och i skäl 8 i kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 anges att ”[y]tterligare konkurrensbegränsande skyldigheter, särskilt sådana som begränsar återförsäljarens val av kunder eller friheten att bestämma priser och försäljningsvillkor, [inte kan] undantas med stöd av denna förordning”. Fastställande av försäljningspriser och försäljningsvillkor omnämns inte bland de konkurrensbegränsningar som är tillåtna enligt förordningens artikel 11. Skall detta tolkas så att förbudet avser alla klausuler som begränsar återförsäljarens frihet att fastställa kundpriset, såsom en klausul enligt vilken leverantören får bestämma en vinstmarginal för den som driver stationen genom att fastställa priset på det bränsle som återförsäljaren förses med enligt de mest fördelaktiga av de villkor som framförhandlats med andra bensinstationer som kan komma att etablera sig i Barcelona, med förbehåll för att priset aldrig får överstiga det medelpris som andra större leverantörer på marknaden sätter, och med tillägg för det minimipålägg som anses lämpligt för att uppnå ett kundpris som leverantören inte uttryckligen ålägger men rekommenderar att använda?
I artikel 81.1 a EG föreskrivs att det är förbjudet att ingå avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser indirekt fastställs, och i artikel 4 a i förordning (EG) nr 2790/99 av den 22 december 1999 anges att fasta försäljningspriser anses utgöra särskilt allvarlig konkurrensbegränsning. Skall detta tolkas så att förbudet avser alla klausuler som begränsar återförsäljarens frihet att fastställa kundpriset, såsom en klausul enligt vilken leverantören får bestämma en vinstmarginal för den som driver stationen genom att fastställa priset på det bränsle som återförsäljaren förses med enligt de mest fördelaktiga av de villkor som framförhandlats med andra bensinstationer som kan komma att etablera sig i Barcelona, med förbehåll för att priset aldrig får överstiga det medelpris som andra större leverantörer på marknaden sätter, och med tillägg för det minimipålägg som anses lämpligt för att uppnå ett kundpris som leverantören inte uttryckligen ålägger men rekommenderar att använda?
(1) Kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal (EGT L 173, s. 5; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 52).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EGT L 336, s. 21).