Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2007/129/10

    Mål C-163/07 P: Överklagande ingett den 26 mars 2007 av Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar av det beslut som förstainstansrätten (fjärde avdelningen) meddelade den 17 januari 2007 i mål T-129/06, Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar mot Europeiska gemenskapernas kommission

    EUT C 129, 9.6.2007, p. 7–7 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    9.6.2007   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 129/7


    Överklagande ingett den 26 mars 2007 av Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar av det beslut som förstainstansrätten (fjärde avdelningen) meddelade den 17 januari 2007 i mål T-129/06, Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar mot Europeiska gemenskapernas kommission

    (Mål C-163/07 P)

    (2007/C 129/10)

    Rättegångsspråk: tyska

    Parter

    Klagande: Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar (ombud: advokaten C. Şahin)

    Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

    Klagandens yrkanden

    Klaganden yrkar att domstolen skall

    upphäva Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts beslut av den 17 januari 2007 i mål T-129/06 (1), vilket delgavs klaganden den 26 januari 2007, och ogiltigförklara motpartens beslut av den 23 december 2005 med nummer MK/KS/DELTUR/(2005)/SecE/D/1614,

    i andra hand upphäva punkt 1 i förstainstansrättens beslut och ogiltigförklara motpartens angripna beslut av den 23 december 2005 med nummer MK/KS/DELTUR/(2005)/SecE/D/1614 och bifalla klagandens yrkanden vid förstainstansrätten,

    i tredje hand upphäva punkt 1 i förstainstansrättens beslut och återförvisa målet till förstainstansrätten,

    förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

    Grunder och huvudargument

    Klaganden har anfört följande grunder för sitt överklagande av förstainstansrättens beslut.

    Förstainstansrättens behörighet är inte inskränkt till att endast beakta parternas uppgifter och anförda bevisning vid sin bedömning av de faktiska omständigheterna i målet. Av artikel 21 i domstolens stadga framgår tvärtom tydligt att gemenskapsdomstolarna är skyldiga att utreda de faktiska omständigheterna och inte bara kan, utan måste, ta egna initiativ, när så är nödvändigt.

    Förstainstansrätten har således i förevarande mål åsidosatt artikel 21 i domstolens stadga, artikel 64 i domstolens rättegångsregler och materiell gemenskapsrätt vad gäller principerna om hur omfattande presumtionen om en rättsakts lagenlighet är och teorin om det yttre skenet (”Anscheinstheorie”) genom att inte ta ställning till huruvida motparten har gett det angripna beslutet en lagenlig motivering och först efter en månad, det vill säga när svarsfristen löpt ut, underrätta klaganden om ett formfel. Enligt gemenskapsprätten kan nämligen allvarliga och uppenbara formfel i en rättsakt leda till att rättsakten anses vara en nullitet.

    Om motparten hade gett en korrekt motivering, hade klaganden direkt vänt sig till en advokat för att anföra klagomål inom svarsfristen. Förstainstansrättens påstående att klaganden och dennes turkiska advokater inte har visat den omsorg som man kan kräva av en förståndig klagande utgör inte grund för att motparten skulle vara befriad från motiveringsskyldigheten.


    (1)  EUT C 212, s. 29.


    Top