14.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 82/51

—

ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet, eller

—

i andra hand förklara, enligt artikel 241 EG, att artiklarna 133 och 175 i kommissionens förordning 2342/2002 av den 23 december 2002 är rättsstridiga och inte skall tillämpas, samt

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Genom förevarande talan begär Associazione Movimondo ONLUS – en NGO för internationellt samarbete och solidaritet – att kommissionens beslut K(2006) 5802 slutlig av den 1 december 2006, varigenom NGO:n Movimondo ålades en administrativ sanktion för grovt åsidosättande av god affärssed och allvarligt kontraktsbrott, skall ogiltigförklaras.

2.

Det skall därvid tilläggas att avtalsförbindelsen med kommissionen angående humanitär hjälp och insatser som led i utvecklingssamarbetet regleras i ett antal kontrakt med rubriken Grant Agreements, som ingåtts på grundval av ramavtalet om partnerskap (Framework Partnership Agreement) (nedan kallat FPA) och på allmänna avtalsvillkor. FPA Echo, som rör de händelser som lett kommissionen att ålägga den ifrågasatta sanktionen, är

3.

Movimondo anför fem påståenden till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av beslutet av den 1 december 2006.

Sökanden gör genom sitt första påstående gällande att det skett ett åsidosättande av artiklarna 93, 96 och 114 i rådets förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget och att artiklarna 133 och 175 i kommissionens förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning nr 1605/2002 är rättsstridiga, då de utgör ett åsidosättande av artikel 183 i rådets förordning nr 2988/95 av den 18 december 1995.

Sökanden gör för det andra gällande att kommissionen har gjort en oriktig och ofullständig bedömning av de faktiska omständigheterna rörande sökanden och att det inte finns någon avgörande faktiskt underlag för sanktionsbeslutet.

Sökanden gör för det tredje gällande att den allmänna principen om rätten till försvar har åsidosatts.

För det fjärde gör sökanden gällande att det skett en felbedömning beträffande de faktiska omständigheter som legat till grund för sanktionen och att denna baserats på icke existerande omständigheter. Sökanden hävdar därvid att proportionalitetsprincipen åsidosatts och att det föreligger en brist i motiveringen vad gäller kriterierna ”effektiva, proportionella och avskräckande”, som anges i artikel 114 i budgetförordningen 1605/2002.

Slutligen gör sökanden, som sitt femte påstående, gällande att de projekt som ligger till grund för det ifrågasatta beslutet är obestämda och att preskriptionsfristen har löpt ut. Sökanden hävdar samtidigt att den gemenskapsrättsakt varigenom sanktionen fastställdes saknar grund och att artiklarna 2.2 och 3.1 i rådets förordning nr 2988/95 av den 18 december 1995 har åsidosatts. Vidare hävdar sökanden att artiklarna 175 och 133 i kommissionens förordning nr 2342/2002 har åsidosatts.