14.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 82/20

—

upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 16 november 2006 i mål T-333/03, Masdar (UK) Ltd mot Europeiska gemenskapernas kommission, i dess helhet,

—

förplikta kommissionen att till klaganden betala

—

förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna såväl avseende förfarandet i domstolen som avseende förfarandet i förstainstansrätten.

1.

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den bedömde att klaganden endast hade agerat i enlighet med sin avtalsenliga skyldighet gentemot Helmico, och till följd härav underkände den av klagandens grunder som avsåg obehörig vinst eller utförande av ärende för annans räkning utan uppdrag av denne (negotiorum gestio). Härigenom underlät förstainstansrätten att beakta att klaganden hade rätt att säga upp avtalet redan den 2 oktober 1998.

2.

Oavsett huruvida klaganden agerade i enlighet med en avtalsenlig skyldighet gentemot Helmico eller ej, gjorde förstainstansrätten sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den underlät att beakta i) det förhållandet att kommissionen inte var en vanlig avtalspartner, utan istället hade behörighet att kräva återbetalning i enlighet med budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1) och ii) det sätt på vilket kommissionen utövade denna behörighet.

3.

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann i) att klaganden inte kunde anses ha agerat frivilligt, ii) att kommissionen kunde sköta de aktuella projekten själv, och iii) att det krävs att en person som gör gällande att han utfört ett ärende för annans räkning utan uppdrag av denne måste ha agerat utan huvudmannens vetskap.

4.

Förstainstansrättens slutsatser vad beträffar grunderna avseende obehörig vinst eller utförande av ärende för annans räkning utan uppdrag av denne (negotiorum gestio) å ena sidan och grunden avseende berättigade förväntningar å andra sidan är motsägande.

5.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig bedömning när den underkände den av klagandens grunder som byggde på argument om vållande på grund av att klagandens argumentation inte var tillräcklig, mot bakgrund av att saken framstår som uppenbar under omständigheterna i målet och i den särskilda situation då kommissionen utövar sin behörighet att kräva återbetalning enligt budgetförordningen.

6.

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig bedömning när den fann i) att det inte fanns någon bevisning som styrkte att de löften klaganden litade på lämnades vid mötet den 2 oktober 1998 och ii) att det var högst osannolikt att sådana löften lämnats.

7.

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionens underlåtenhet att föra protokoll över mötet den 2 oktober 1998 visade att detta möte var av informell karaktär och, mot bakgrund av denna felaktighet, felaktigt bortsåg från den möjligheten att kommissionen kunnat lämna ett sådant löfte på ett eller annat sätt. Vidare beaktade förstainstansrätten felaktigt det sätt på vilket löftet uttrycktes, och underlät felaktigt att beakta det rätta sammanhanget, nämligen det sammanhang i vilket kommissionen åtagit sig att inte göra något annat än att betala för utfört arbete enligt en vederbörligen upprättad avtalsspecifikation, och för vilket kommissionen redan hade budgeterat medel.