28.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 261/4

1)

När en medlemsstat – före ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 om ändring av direktiv 80/987/EEG – i sin nationella lagstiftning erkände en arbetstagares rätt till skydd från garantiinstitutionen för avgångsvederlag vid arbetsgivarens insolvens, omfattas tillämpningen av denna lagstiftning, i de fall då arbetsgivarens insolvens uppstår efter ikraftträdandet av detta direktiv, av tillämpningsområdet för rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, i dess lydelse enligt direktiv 2002/74.

2)

Inom tillämpningsområdet för direktiv 80/987, i dess lydelse enligt direktiv 2002/74, krävs det enligt den allmänna likhetsprincipen, såsom den har slagits fast i gemenskapens rättsordning, att – när det följer av en nationell lagstiftning, som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, att de ersättningar som enligt lag skall utbetalas på grund av att anställningsavtalet har upphört att gälla, och som har fastställts genom dom, skall utbetalas av garantiinstitutionen vid arbetsgivarens insolvens – ersättningar av samma art som fastställts i en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren som har träffats vid domstol och med domstolens godkännande skall behandlas på samma sätt.

3)

Den nationella domstolen skall underlåta att tillämpa nationella bestämmelser, vilka i strid med likhetsprincipen, såsom den har slagits fast i gemenskapsrättens rättsordning, utesluter att den behöriga garantiinstitutionen utbetalar avgångsvederlag som har fastställts i en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren som träffats vid domstol och med domstolens godkännande.