Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2005/296/69

mål T-362/05: Talan väckt den 21 september 2005 – Nuova Agricast mot kommissionen

EUT C 296, 26.11.2005, p. 33–34 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

26.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 296/33


Talan väckt den 21 september 2005 – Nuova Agricast mot kommissionen

(mål T-362/05)

(2005/C 296/69)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Nuova Agricast s.r.l. (Cerignola, Italien) (Ombud: advokaten Michele Arcangelo Calabrese)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar, med alla processuella förbehåll, att förstainstansrätten skall fastställa att kommissionen, genom det rättsstridiga handlande som anges i talan, på ett allvarligt och uppenbart sätt har åsidosatt gemenskapsrätten och vållat sökanden ekonomisk skada och därmed skall förpliktas att till sökanden utge

a)

701 692,77 euro i ersättning för den skada som består av att den första utbetalningen av stödet inte erhållits,

b)

701 692,77 euro i ersättning för den skada som består av att den andra utbetalningen av stödet inte erhållits,

c)

701 692,77 euro i ersättning för den skada som består av att den tredje utbetalningen av stödet inte erhållits,

d)

ränta på dessa belopp efter uppräkning,

e)

1 453 387,03 euro, eller det högre eller lägre belopp som kan komma att fastställas – eventuellt i samråd med kommissionen – under förfarandets gång, i ersättning för den skada som avser det sämre resultatet för företagets kärnverksamhet som uppnåddes under det räkenskapsår som avslutades den 30 juni 2002 i förhållande till vad resultatet hade blivit om investeringsprogrammet hade fullföljts,

f)

ränta på beloppet efter uppräkning enligt punkt e ovan, och

g)

ersättning för rättegångskostnaderna, inbegripet dem som avser sökandens tekniska konsultationer.

Grunder och huvudargument

Sökanden i målet, som är densamma som i målen T-139/031 (1), T-151/032 (2) och T-98/043 (3), hävdar att kommissionen handlat rättsstridigt vid det inledande förfarandet avseende statligt stöd nr 715/99, som avslutades med ett beslut om godkännande utan invändningar. Genom detta godkännande förlängdes det statliga stöd som avses i lag nr 488/92, som redan år 1997 hade godkänts till och med den 31 december 1999, för sjuårsperioden 2000–2006.

Det skall härvid erinras om att enligt det särskilda administrativa förfarandet för att erhålla nämnda stöd borde den italienska regeringen ha utlyst halvårsvisa anbudsförfaranden, som intresserade företag hade kunnat delta i. De ekonomiska resurser som avsatts för att finansiera respektive omgång skulle ha tilldelats de företag som upptagits i förteckningen efter rangordning till dess att resurserna var uttömda. Eftersom sökanden deltog i den tredje omgången, kunde detta företag inte erhålla stöd på grund av att de resurser som avsatts för att efter rangordning finansiera företagen var uttömda.

Den italienska regeringen begärde, vid sin begäran om granskning av stöd nr 715/99, att kommissionen i det första förfarandet enligt den nya ordningen skulle tillåta att de ansökningar som hör till den tredje och den fjärde omgången formuleras om. Kommissionen godkände dock endast förslaget vad gäller den fjärde omgången.

Till stöd för sina yrkanden hävdar sökanden följande:

Kommissionen inledde inte något formellt granskningsförfarande när den fann att den italienska regeringens förslag att tillåta en omformulering av de ansökningar som hör till den tredje omgången under den tidigare ordningen inte var förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen har på så vis åsidosatt artikel 88.2 EG och principen om rätten till försvar.

Kommissionen har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.

Kommissionen har gjort en felaktig bedömning.

Enligt sökanden har kommissionen, då den på nytt granskat huruvida förslaget att bevilja företagen i den tredje omgången tillstånd att göra en omformulering var förenligt med den gemensamma marknaden och funnit, utan att låta de intresserade parterna yttra sig, att så inte var fallet, ändrat sitt beslut att godkänna stödordningen från år 1997, vilket redan förutsatte en granskning på grundval av artikel 87 EG.

Genom att kommissionen ingripit i ännu föreliggande rättsförhållanden och upphävt dessa, har den faktiskt upphävt beslutet om godkännande från år 1997, dock utan iakttagande av de garantier avseende förfarandet som föreskrivs i förordning nr 659/99 för fall då stöd dras in.


(1)  Förstainstansrättens beslut av den 8 juni 2005 (ej publicerat i rättsfallssamlingen).

(2)  Förstainstansrättens beslut av den 8 juni 2005 (REG 2005, II-0000).

(3)  Förstainstansrättens beslut av den 15 juni 2005 (ej publicerat i rättsfallssamlingen).


Top