1.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/8

”a)

Kan enskilda med stöd av artikel 6.3 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (EGT L 364; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 203) åberopa denna förordning för att ifrågasätta giltigheten av bestämmelser som den grekiska lagstiftaren har antagit före den 1 januari 2004?

b)

Om den föregående frågan skall besvaras jakande önskas svar på följande fråga: Tillåter bestämmelserna i artiklarna 1, 2 och 4 i förordning (EEG) nr 3577/92 att nationella bestämmelser antas, enligt vilka rederierna får tillhandahålla sjötransporttjänster enbart på vissa linjer som fastställs årligen av den på området behöriga myndigheten, efter föregående administrativt godkännande som utfärdats inom ramen för ett system för godkännande med följande kännetecken: a) Systemet gäller utan undantag för alla linjer som trafikerar öarna. b) De behöriga nationella myndigheterna får, när de beviljar en ansökan om godkännande för insättande av fartyg på en linje, utifrån en skönsmässig bedömning och utan att det dessförinnan har fastställts vilka kriterier som skall tillämpas, ensidigt ändra de uppgifter i ansökan som avser turtätheten och avbrott i trafiken på linjerna, samt transportavgiften?

c)

Om den första frågan skall besvaras jakande önskas svar på följande fråga: Utgör en nationell bestämmelse enligt vilken ett rederi, till vilket det har utfärdats ett administrativt godkännande av insättande av ett fartyg på en viss linje (efter det att rederiets ansökan härom i dess ursprungliga form eller med av rederiet godtagna ändringar av vissa av uppgifterna i denna har beviljats), i princip är skyldigt att utan avbrott trafikera den aktuella linjen under hela trafikåret, och enligt vilken rederiet, som garanti för att denna skyldighet fullgörs, innan trafiken inleds skall inge en säkerhet som för det fall att den ifrågavarande skyldigheten inte fullgörs, eller inte fullgörs på ett korrekt sätt, helt eller delvis, skall förverkas, en icke tillåten inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen?

d)

Är det förenligt med bestämmelserna i artiklarna 5.2, 6.3 a, b, c, f, och g i rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EGT L 144, s. 1), i dess lydelse under den för förevarande fall relevanta perioden, före dess ändring genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/24/EG av den 14 april 2003 (EGT L 123, s. 18), att anta en nationell bestämmelse enligt vilken det är absolut förbjudet att använda fartyg som har uppnått en viss ålder för inrikes resor?”