20.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 231/46

1.1

Regionkommittén välkomnar kommissionens första årliga rapport om migration och integration som ett viktigt underlag för utveckling av en helhetsstrategi för integrering av invandrare i den nya utvidgade Europeiska unionen.

1.2.

Kommittén erkänner värdet och omfattningen av världens migration, och dess betydelse för mångfalden och utvecklingen, inte minst i det lokala samhället. Kommittén instämmer fullständigt i vikten av att samordna immigrations-, flykting- och integrationspolitiken inom den Europeiska unionen. Detta är än viktigare nu i den utvidgade gemenskapen.

1.3

Kommittén betonar att den nationella nivån ansvarar för implementeringen av lagstiftningen, medan uppgiften att underlätta invandrarens mottagande, bosättning och integration faller på den regionala och lokala nivån. Regionkommittén framhåller därför särskilt de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll, vilkas ansvar för bland annat planering, bostäder, utbildning och arbetsmarknaden direkt påverkar integrationen och kan främja social sammanhållning, social integration och hållbara samhällen.

1.4

Kommittén noterar att rapporten uppehåller sig vid utvecklingen av invandringspolitiken som den ter sig på nationell nivå och på EU-nivå. En del av misslyckandet med integrationen inom den Europeiska unionen härrör sig från det faktum att de lokala och regionala myndigheterna inte har inkluderats i framtagandet av politiken. De lokala och regionala myndigheterna utgör den närmast ansvariga nivån gentemot medborgarna, men konsekvenserna av implementeringen på den lokala nivån har oftast förbisetts och inte alltid beaktats.

1.5

Kommittén beklagar bristen på samråd med lokala och regionala myndigheter under så väl faktainsamlingen som analysarbetet inför utarbetandet av rapporten. Olika åtgärder har vidtagits inom medlemsstaterna för att möta den växande mångfalden i dagens samhällen. De erfarenheter som gjorts, positiva och negativa, är av särskild betydelse nu, när migrationsströmmarna blir alltmer mångskiftande och världsomfattande och medlemsstaterna får ta emot invandrare och flyktingar från alltfler länder, inte bara sådana som de haft handel eller historiska/kulturella band med.

1.6

Kommittén erinrar om att integrationsfrågorna måste inkluderas i alla politikområden för att lyckas med den sociala sammanhållningen. Gemenskapens politik för invandring och integration måste stå i samklang med EU:s mera övergripande målsättningar inom socialpolitiken, den ekonomiska politiken, utrikes- och utvecklingspolitiken och stämma överens med sådana grundläggande europeiska värderingar som lika möjligheter, mänskliga rättigheter, människovärde, tolerans, aktning för mångfalden, åtgärder för att bekämpa diskriminering och främjandet av ökat deltagande i samhällslivet.

1.7

Kommittén framhåller att integration är ett ansvar för samhället som helhet, och att det krävs ansträngningar både från de invandrades och från de lokala befolkningarnas sida för att uppnå hållbar social sammanhållning och tillväxt.

1.8

Kommittén beklagar frånvaron i denna rapport av fakta kring integrering och invandringspolitikens implementering och framhåller att det vore värdefullt om kommissionen kunde göra mer för att främja utbyte av information och erfarenheter. Den handbok om integration för yrkesverksamma och beslutsfattare som Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet) gav ut i november 2004 är ett första positivt steg i denna riktning eftersom den tillhandahåller konkreta uppgifter om bästa praxis och resultat rörande integration.

1.9

Kommittén tillstår att arbetsmarknadsfrågorna har en avgörande betydelse för integreringen av invandrare, men de kan inte ses lösryckta ur sitt sammanhang eftersom graden av integration även beror på en rad andra faktorer, såsom den samhälleliga bakgrunden, utbildningen och språkkunskaperna och deltagandet i samhällslivet. Att invandrarna integreras med framgång är ett steg på vägen mot ett samhälle där alla får en plats att fylla, till nytta både för den enskilde och lokalsamhället och samhället i vidare bemärkelse.

1.10

Kommittén välkomnar det växande erkännandet av invandrarnas kreativitet och egenföretagande inom unionen. Framväxten av entreprenörer och nya företag är av avgörande betydelse för framgångsrika integrationsprocesser samt ett viktigt bidrag till förverkligandet av Lissabonstrategin.

1.11

Kommittén noterar att rapporten domineras av resonemang kring behovet av arbetskraftsinvandring. Ändå konstateras att huvuddelen av invandringen består av familjeåterförening eller någon form av humanitärt skydd. Strategier för den stora gruppen invandrade som står utanför arbetsmarknaden är angelägna, såväl av ekonomiska som av sociala och politiska skäl. Kvinnornas betydelse för en lyckad integration får inte underskattas eftersom de ofta utgör direktlänken till barnen i familjen.

1.12

Kommittén beklagar att situationen för de nästan 500 000 asylsökande i Europeiska unionen som väntar på besked om uppehållstillstånd eller motsvarande, varav den absoluta merparten återfinns utanför den reguljära arbetsmarknaden, inte ens omnämns.

1.13

Kommittén understryker att påståendet att unionsmedborgare uppnått mycket hög sysselsättning måste preciseras, eftersom de lokala och regionala skillnaderna är drastiska. Man kan tala om höga sysselsättningssnitt i unionen, men man måste samtidigt erkänna den ojämna lokala och regionala fördelningen.

1.14

Kommittén understryker att kontrasten mellan den nationella nivåns fokus på behovet av invandrad arbetskraft, och den lokala nivåns ansträngningar för att motverka utslagning, utanförskap och främlingsfientlighet, förstärker behovet av dialog och samverkan mellan alla inblandade nivåer.

1.15

Kommittén understryker att invandrings- och integrationspolitiken debatteras väsenskilt annorlunda på de olika nivåerna i samhället, det leder till skillnader i synsätt och försvårar effektiviteten i åtgärderna. Samtidigt läggs en grund för misstro gentemot samhället, en misstro som kan leda till förakt för det politiska systemet. Denna misstro och detta förakt kan exploateras av extrema politiska krafter.

1.16

Kommittén konstaterar att avståndet och bristen på dialog mellan de politiska nivåerna till viss del möjliggjort framväxten av partier med isolationism och främlingsfientlighet på dagordningen. Flera unionsfientliga och främlingsfientliga partier har utvecklats från en lokal bas.

1.17

Kommittén välkomnar införandet av jämställdhetsperspektiv i rapporten, samtidigt som beskrivningen av jämställdhetsinriktade integrationsåtgärder allvarligt nog saknas. Åtgärder som frigör invandrade kvinnors kompetenser ger värdefulla sociala, ekonomiska och demokratiska effekter.

1.18

Kommittén anser att den formaliserade rösträtten genom att den ökar invandrarnas deltagande i det demokratiska livet är ett minimikrav som ännu inte uppnåtts i alla medlemsstater. Integreringen av nya medborgare måste emellertid också lyckas bättre. Rösträtten tenderar att ignoreras om upplevelsen av utanförskap är för stark. Rätten och möjligheten att påverka samhällsutvecklingen blir inget värd om man saknar arbete eller position i samhället.

1.19

Kommittén understryker att i sysselsättningsstrategin och strategin för social integration endast nämns riktlinjer för att täcka arbetskraftsbehovet. Men inget sägs om huvuddelen av invandrarna som kommer till unionen i samband med familjeåterförening eller för humanitärt skydd. Strategin för social integration blir ofullständig utan riktlinjer för denna stora grupp.

1.20

Kommittén understryker att rapporten beskriver verksamheter som bedrivs lokalt. Men informationen är bristfällig, uppgifter om implementeringens praxis och resultat saknas. Hur de ekonomiska medlen används i integrationsarbetet är svårt att veta, eftersom rapporten inte innefattar de lokala och regionala nivåerna.

1.21

Kommittén betonar att på många håll i unionen tillfaller skatteintäkterna den nationella nivån, medan kostnaderna för invandring som lett till utanförskap belastar den lokala nivån. Frånvaron av samråd mellan de olika nivåerna försvårar en optimal användning av de ekonomiska resurserna.

2.1

Regionkommittén anmodar kommissionen att dra nytta av den sakkunskap som lokala och regionala myndigheter skaffat sig efter årtionden av konkret arbete med integration och invandringspolitikens implementering. För att underlätta och förbättra utbytet mellan medlemsstaterna av information, uppslag och erfarenheter i fråga om integrationen bör de nationella kontaktpunkterna uppmanas att samråda med regionala och lokala myndigheter och stora städer i syfte att dra fördel av deras erfarenheter.

2.2

Kommittén uppmanar även kommissionen att ha löpande kontakter med Regionkommittén vid framtagandet av de årliga rapporterna för att diskutera hur man bäst fångar upp lokala och regionala erfarenheter av integrationsarbetet.

2.3

Kommittén understryker att lokala myndigheter bör uppställa tydliga och uppföljningsbara mål för att kunna utveckla integrationsarbetet samt utvärdera hur arbetet genomförts. Även myndigheter på nationell och regional nivå bör utvärdera sin egen verksamhet och ReK påminner därför kommissionen om behovet av utvärderingar av de olika strategier för integration som används i dag.

2.4

Kommittén betonar att för att insatserna skall leda till att det ekonomiska stödet till en gemensam invandringspolitik blir effektivt måste regionala olikheter erkännas. Stödet bör uppmuntra flexibla lösningar, de lokala och regionala nivåerna måste ges frihet att välja arbetssätt.

2.5

Kommittén uppmanar kommissionen att i debatten om den framtida europeiska sammanhållningspolitiken ta hänsyn till de insatser som gjorts i vissa regioner där strukturfondsstödet kan komma att minskas och där invandrarbefolkningen ökat påtagligt de senaste åren; detta gäller särskilt i de större städerna.

2.6

Kommittén understryker att dialogen med invandrarorganisationer blir otillräcklig om den enbart förs på nationell nivå och på EU-nivå. Integrationspolitiken, de religiösa och kulturella frågorna behandlas i allt väsentligt i människors vardag, på den lokala nivån. Betydelsen av den lokala gränsöverskridande dialogen kan knappast överskattas i strävan att stärka samhörigheten över etniska, religiösa och kulturella skillnader.

2.7

Kommittén efterlyser möjligheter för lokala och regionala myndigheter att bidra till utarbetandet av nationella handlingsplaner för integration och sysselsättning. Det skulle göra det lättare att jämföra arbetssätt och ta fram goda metoder samt att analysera de verkliga konsekvenserna och resultaten av medlemsstaternas strategier.

2.8

Kommittén betonar att rapporten uppehåller sig på den horisontella, nationella nivån. Åtgärderna som diskuteras konkretiseras på den lokala nivån. Behovet av ett vertikalt synsätt är uppenbart. För att nå målet om en korrekt och objektiv analys måste trenderna på samtliga nivåer beskrivas, även de nivåer där politiken implementeras. De nationella kontaktpunkterna för integration behöver kompletteras med lokala och regionala motsvarigheter.

2.9

Kommittén understryker att invandringen inte räcker för att täcka arbetskraftsbristen inom EU på lång sikt, och påminner om sitt yttrande om de äldres bidrag till arbetsmarknaden.

2.10

Kommittén betonar hur viktigt det är att de invandrade, framför allt kvinnorna, ses som en resurs och ett över lag värdefullt tillskott på arbetsmarknaden samt att arbetskraften är mångsidigt sammansatt. Den princip som skall gälla inom arbetslivet är likabehandling.

2.11

Kommittén betonar att summan av lokala och regionala skillnader ger en rättvisare bild av sysselsättningsgraden än nationella snitt. Analyser som bygger på nationella snitt ger otillräckligt underlag till åtgärder som riktas mot den regionala mångfalden. För att strategier skall bli framgångsrika bör de byggas underifrån.

2.12

Kommittén efterlyser aspekter som rör det stora antalet arbetstagare som invandrat olagligt. Mekanismer måste inrättas som möjliggör för invandrare som bryter mot gällande invandringslagstiftning att utan dröjsmål där så är lämpligt få sin ställning legaliserad. Man får dock sätta detta i relation till kapaciteten för ett värdigt mottagande.

2.13

Kommittén välkomnar insikten om behovet att införliva invandringsaspekter med all politik och att öka samarbetet mellan nationella, regionala och lokala myndigheter samt det civila samhället. Till den vertikala dialogen måste också diskussionen om fördelningen av resurser behandlas.

2.14

Regionkommittén efterlyser hänvisningar till invandrarnas hälsa och betonar vikten av samarbete mellan den lokala vården (primärvård) och övriga parter som verkar för en god integration.

2.15

Kommittén understryker vikten av att ta fram finansiella instrument för decentraliserat samarbete kring invandringsfrågor samt att även fortsättningsvis stödja det lokala och regionala arbetet som sker för att främja integrationen genom EU:s strukturfonder och initiativ såsom Equal och Urban. I sammanhanget bör särskilt intresse riktas mot det arbete som sker inom ramen för det nya pilotprojektet INTI som syftar till att stödja dialogen, nätverk och samarbete kring integration på europeisk nivå.

2.16

Kommittén understryker att den enskilde invandrarens behov av arbete och egenförsörjning måste erkännas och stimuleras. Förutom ekonomiska aspekter bidrar entreprenörskapet och småföretagsamheten till positiv social utveckling. Möjligheten att äga och driva företag påverkar integrationen och bör därför ges ökat samhälleligt stöd.

2.17

Kommittén påminner om att kvinnor diskrimineras på grund av såväl kön som etniskt ursprung. Om det tas hänsyn till genusfrågorna kommer arbetet med att bättre integrera invandrarna att bli mera målinriktat och effektivt.

2.18

Kommittén betonar att även andra värden än ekonomiska måste bejakas för att en framgångsrik integrationspolitik skall uppnås. Invandringen tillför perspektiv som kan berika den enskilde medborgarens liv, samtidigt som den kan ge unionen kompetenser som är värdefulla i globala sammanhang.

2.19

Kommittén understryker vikten av icke-statliga organisationers arbete i tät samverkan med lokala och regionala myndigheter, och stöder deras program för att påskynda integrationen av invandrare i landets politiska liv och samhällsliv (språkutbildning, undervisning i landets kultur och demokratiska principer, politisk och samhällelig bildning, bevarande av invandrarnas etniska identitet o.dyl.). Det slutliga ansvaret för att agera för god social integration liksom för att fortsätta dialogen med icke-statliga organisationer ligger alltid på den nationella nivån i tät samverkan med lokala och regionala myndigheter.