Överklagande ingivet den 18 januari 2005 av H. Meister, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, meddelade den 28 oktober 2004 i mål T-76/03: H. Meister mot Byrån för harmoniering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

(Mål C-12/05 P)

(2005/C 93/08)

Rättegångsspråk: franska

H. Meister har den 18 januari 2005 till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 28 oktober 2004 i mål T-76/03: H. Meister mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Klaganden företräds av advokaten P. Goergen.

Klaganden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har dels felaktigt, otillräckligt och motsägelsefullt motiverat sin dom, dels gjort en felaktig rättstillämpning.

Bristerna i motiveringen består framför allt i missuppfattning av omständigheterna. Förstainstansrätten genomförde i själva verket ett godtyckligt urval liksom en oriktig fastställelse av faktiska omständigheter. De leder sedan till en felaktig rättslig kvalificering i det ifrågasatta beslutet, samt till vägran att bedöma det som en disciplinåtgärd. Förstainstansrätten brast även i motiveringen genom att tillerkänna administrationen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i utvärderingen av tjänstens intresse, vilket berövar allt värde från skyldigheten att beakta tjänstemannens intresse, liksom att bekräfta att domstolsprövningen som rör iakttagandet av villkoret beträffande tjänstens intresse skall begränsas till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten inte använde sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett uppenbart felaktigt sätt. Förstainstansrätten genomförde för övrigt en oriktig bedömning av tjänstens intresse och underlät att beakta tjänstemannens intresse. Rätten tillämpade även felaktigt proportionalitetsprincipen, genom att bedöma att det ifrågasatta beslutet iakttog denna princip, trots att det varken var en lämplig åtgärd eller det minsta begränsande. Förstainstansrätten gjorde även en felaktig bedömning av likvärdigheten eller motsvarigheten av den nya tjänsten jämfört med den gamla tjänsten. Enligt domstolens resonemang beaktas i själva verket kravet på likvärdighet mellan arbeten vid all omplacering som är kopplad till den lönegrad som för tillfället innehas. Slutligen brast förstainstansrätten i att ange de omständigheter som den nyttjat för utvärderingen av den ideella skadan som sökanden lidit.

Förstainstansrätten gjorde flera felaktiga rättstillämpningar. För det första avvisade den beslutet om omplacering, såsom en enkel åtgärd inom den interna organisationen, av motiveringsskyldighet som är en vedertagen allmän rättsprincip. För det andra gjorde förstainstansrätten en felaktig rättstillämpning genom att inte fastställa att rätten till en rättvis rättegång åsidosatts till skada för klagande. Förstainstansrätten gjorde även en felaktig rättstillämpning beträffande tillämpningen av rätten till yttrandefrihet genom att underlåta att klart uttala sig angående omfattning av rätten till yttrandefrihet som klagande borde kunna åtnjuta i det föreliggande fallet. Slutligen gjorde förstainstansrätten en felaktig rättstillämpning angående tillämpningen av principen om rätten till försvar och särskilt rätten att yttra sig före beslutet om omplacering.