This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document C2005/006/52
Case C-452/04: Reference for a preliminary ruling by the Verwaltungsgericht, Frankfurt am Main by order of that court of 11 October 2004 in the case of Fidium Finanz AG against Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht
Mål C-452/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgericht Frankfurt am Main av den 11 oktober 2004 i målet mellan Fidium Finanz AG och Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht
Mål C-452/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgericht Frankfurt am Main av den 11 oktober 2004 i målet mellan Fidium Finanz AG och Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht
EUT C 6, 8.1.2005, p. 28–29
(ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
8.1.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 6/28 |
Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgericht Frankfurt am Main av den 11 oktober 2004 i målet mellan Fidium Finanz AG och Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht
(Mål C-452/04)
(2005/C 6/52)
Rättegångsspråk: tyska
Verwaltungsgericht Frankfurt am Main begär genom beslut av den 11 oktober 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 27 oktober 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Fidium Finanz AG och Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht beträffande följande frågor:
1. |
Kan ett företag som har sitt säte i en stat utanför Europeiska unionen, i detta fall Schweiz, för rätt att yrkesmässigt bevilja kredit till invånare i en medlemsstat i Europeiska unionen, i detta fall Förbundsrepubliken Tyskland, gentemot sistnämnda medlemsstat och åtgärder som vidtagits av den medlemsstatens myndigheter eller domstolar åberopa bestämmelsen i artikel 56 EG om fri rörlighet för kapital, eller omfattas förberedande, beviljande och fullgörande av sådana finansiella tjänster endast av bestämmelserna om fritt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 49 ff EG? |
2. |
Kan ett företag som har sitt säte i en stat utanför Europeiska unionen åberopa bestämmelsen i artikel 56 EG om fri rörlighet för kapital när företaget yrkesmässigt eller till helt övervägande del beviljar kredit till invånare som är etablerade inom Europeiska unionen, och har sitt säte i ett land i vilket det för att inleda och utöva sådan verksamhet varken krävs auktorisation av en statlig myndighet i landet eller löpande tillsyn över verksamheten på det sätt som är vedertaget beträffande kreditinstitut inom Europeiska unionen, i detta fall särskilt i Förbundsrepubliken Tyskland, eller innebär det rättsmissbruk att i ett sådant fall åberopa den fria rörligheten för kapital? Kan ett sådant företag enligt gemenskapslagstiftningen med avseende på kravet på auktorisation likabehandlas med personer och företag som är etablerade inom den aktuella medlemsstatens område, trots att det inte har vare sig säte och eller någon filial i denna medlemsstat? |
3. |
Inkräktar en bestämmelse, enligt vilken ett företag med säte i en stat utanför Europeiska unionen inte får bevilja krediter till invånare inom unionen utan att först ha erhållit auktorisation från en myndighet i den medlemsstat i vilken kredittagaren är etablerad, på den fria rörlighet för kapital som säkerställs i artikel 56 EG? Har det i sådant avseende någon betydelse om den som utan auktorisation yrkesmässigt beviljar kredit gör sig skyldig till en straffbar handling eller endast till en ordningsförseelse? |
4. |
Är det under punkt 3 ovan nämnda kravet på auktorisation berättigat enligt artikel 58.1 b EG, särskilt i syfte att
|
5. |
Står det i överensstämmelse med artikel 58.1 b EG att utforma ett krav på auktorisation enligt punkt 3 ovan, som i sig är gemenskapsrättsligt tillåtet, så, att företaget för att få auktorisation måste ha sitt huvudkontor eller åtminstone en filial i beträffande medlemsstat, särskilt i syfte att
|