Överklagande, ingivet den 29 september 2004 av The Sunrider Corporation, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 8 juli 2004 i mål T-203/02 (1): The Sunrider Corporation mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Den andra parten i förfarandet inför harmoniseringsbyråns överklagandenämnd var Juan Espadafor Caba

(mål C-416/04)

(2004/C 300/55)

The Sunrider Corporation, Torrance, Kalifornien (USA), har den 29 september 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 8 juli 2004 i mål T-203/02: The Sunrider Corporation mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), där den andra parten i förfarandet inför harmoniseringsbyråns överklagandenämnd var Juan Espadafor Caba. Klaganden företräds av advokaten A. Kockläuner.

Klaganden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Klaganden anför följande grunder till stöd för sitt yrkande att förstainstansrättens dom skall upphävas:

Åsidosättande av artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken i förening med artikel 15.3 i samma förordning (obefogad användning)

Förstainstansrätten misstolkade artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 i förening med artikel 15.3 i samma förordning och tog felaktigt hänsyn till tredje mans användning av varumärket.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig tolkning av bevisbörderegeln i artikel 15.1 och 15.3 i förordning nr 40/94. Vidare tog förstainstansrätten hänsyn till ej bindande (implicita) uppgifter och bevis som lades fram av motparten. Förstainstansrätten grundade dessutom sin bedömning på presumtioner istället för hållbara bevis. Slutligen borde förstainstansrätten, mot bakgrund av alla uppgifter om rättsliga och faktiska förhållanden som fanns tillgängliga, ha prövat huruvida ett nytt beslut som har samma innehåll som det överklagade beslutet lagenligt kunde fattas vid den tidpunkt då överklagandet avgjordes.

Åsidosättande av artikel 43.2 i förordning nr 40/94: Inte tillräckliga bevis för det varumärke som åberopats som hinder för registrering

Förstainstansrätten åsidosatte artikel 43.2 i förordning nr 40/94 i det att den misstolkade begreppet verkligt bruk i den mening som avses i artikel 43.2 i förordning nr 40/94.

Förstainstansrätten tog bland annat inte skälig hänsyn till att

vilket medför att det varumärke som åberopats som hinder för registrering ES 372 221 ”Vitafrut” inte hade varit föremål för verkligt bruk i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94, eftersom det endast användes sporadiskt, i enstaka fall, ytterst lite och inte i en väsentlig del av det område inom vilket det åtnjöt skydd.

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94

De varumärken som skall jämföras är inte så lika att det finns risk för förväxling med avseende på varorna ”drycker baserade på örter och vitaminer” som det ansökta varumärket nr 156 422 ”Vitafruit” söker skydd för. Varorna ”drycker baserade på örter och vitaminer” och ”fruktsaftskoncentrat” är endast obetydligt lika då de endast har ett fåtal beröringspunkter.

Detta grundar sig på omständigheten att de varor som skall jämföras skiljer sig med avseende på deras produktegenskaper, deras råmaterial och deras produktionsförhållanden, särskilt vad beträffar maskiner, know-how och de produktionsanläggningar som är nödvändiga för att tillverka de aktuella varorna. Varorna skiljer sig dessutom åt med avseende på användningssätt, funktion och distributionssätt. Skillnaderna mellan de aktuella varorna är således mer omfattande än eventuella likheter.

(1)  EGT C 233, 28.9.2002, s. 26.