14.9.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/5

1.1

Föreskrifter för tillämpningen av de bestämmelser om statligt stöd som anges i artiklarna 87–89 i EG-fördraget när det gäller produktion av och handel med fiskeriprodukter ges i artikel 19.1 i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (1) och i artikel 32 i rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (2).

För principen om statligt stöds oförenlighet med den gemensamma marknaden, som fastställs i artikel 87.1 i fördraget, gäller de undantag som anges i artikel 87.2 och 87.3. Det är inom ramen för de här riktlinjerna som kommissionen avser att administrera dessa undantag inom fiskerisektorn.

1.2

Dessa riktlinjer skall tillämpas på hela fiskerisektorn och gäller utnyttjandet av levande akvatiska resurser och vattenbruk tillsammans med produktionsmedel, beredning och saluföring av de resulterande produkterna, men med undantag för sportfiske och fritidsfiske som inte leder till försäljning av fiskeriprodukter.

De berör alla åtgärder som utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, inklusive varje åtgärd som kan medföra en ekonomisk fördel i vilken form som helst direkt eller indirekt finansierad från offentliga myndigheters budget (nationella, regionala, provinsiella, länsvisa eller lokala) eller av andra statliga medel. Följande är t.ex. att anse som stöd: kapitalöverföringar, lån med reducerad ränta, räntesubventioner, vissa statliga tillgångar i företagskapital, stöd som finansieras genom särskild uttaxering eller skatteliknande avgifter, stöd som beviljas i form av statlig säkerhet för banklån, minskning av eller undantag från avgifter eller skatter, inklusive accelererad nedskrivning och minskning av sociala avgifter.

2.1

Enligt artikel 19.2 i förordning (EG) nr 2792/1999 gäller inte artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget för obligatoriska ekonomiska bidrag från medlemsstaternas sida till åtgärder som medfinansieras av gemenskapen och som omfattas av de utvecklingsplaner som avses i artikel 3.3 i den förordningen och definieras i artikel 9 b i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (4), eller för vilka föreskrifter ges i artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2370/2002 av den 20 december 2002 om införande av en nödåtgärd från gemenskapen för skrotning av fiskefartyg (5). Följaktligen behöver medlemsstaterna inte anmäla sådant stöd till kommissionen. Dessa bidrag regleras inte av de här riktlinjerna.

Enligt artikel 19.3 i förordning (EG) nr 2792/1999 skall dock åtgärder genom vilka medlemsstaterna tillhandahåller offentlig finansiering som är mer omfattande än enligt bestämmelserna i den förordningen eller i förordning (EG) nr 2370/2002 som gäller obligatoriska ekonomiska bidrag, enligt artikel 19.2 i förordning (EG) nr 2792/1999, anmälas till kommissionen som statligt stöd. Dessa åtgärder skall följa de här riktlinjerna.

För att minska den administrativa börda som kan bli resultatet av att artikel 19.3 i förordning (EG) nr 2792/1999 tillämpas och för att underlätta utbetalningen av medel från gemenskapens strukturfonder har medlemsstaterna ett intresse av att tydligt skilja mellan de obligatoriska ekonomiska bidrag som de avser att bevilja för att medfinansiera gemenskapsåtgärder inom ramen för Fonden för fiskets utveckling (FFU) enligt artikel 19.2 i förordning (EG) nr 2792/1999, som inte behöver anmälas, och statligt stöd som kräver anmälan.

2.2

Medlemsstaterna behöver inte anmäla statligt stöd inom fiskerisektorn som uppfyller villkoren i de förordningar om gruppundantag som kommissionen har antagit som en följd av artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (6). Sådana stöd inbegriper

2.3

Kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (11) gäller inte för fiskeriområdet.

3.1

Inom fiskerisektorn syftar gemenskapens politik, liksom inom andra ekonomiska sektorer, till att förhindra snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.

Statligt stöd inom fiskerisektorn är berättigat endast om det är förenligt med målen för konkurrenspolitiken och för den gemensamma fiskeripolitiken enligt de här riktlinjerna och särskilt enligt rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (12) och förordningarna (EG) nr 2792/1999 och (EG) nr 104/2000.

3.2

Det är viktigt att säkerställa förenlighet och samordning mellan gemenskapens politikområden när det gäller kontrollen av statligt stöd och när det gäller användningen av strukturfonderna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

I den utsträckning som åtgärder berättigar till gemenskapsfinansiering kommer de att vara berättigade till statligt stöd endast om de uppfyller de kriterier som anges i förordning (EG) nr 2792/1999. Inte i något fall får det finansiella deltagandet uttryckt som en procentsats av de stödberättigande kostnaderna i stödekvivalenter överskrida den totala nivå på nationella bidrag och gemenskapsbidrag som fastställs i bilaga IV till den förordningen.

Kommissionen kommer att bedöma stöd för åtgärder som inte täcks av de här riktlinjerna eller av förordning (EG) nr 1595/2004 från fall till fall med hänsyn till de principer som avses i artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget och i den gemensamma fiskeripolitiken.

3.3

Det är viktigt att stöd inte beviljas om det inte är förenligt med gemenskapslagstiftningen, och särskilt med den gemensamma fiskeripolitiken. Statligt stöd får därför endast anses förenligt om medlemsstaten, innan stöd beviljas kontrollerar att de finansierade åtgärderna och deras effekter uppfyller kraven i gemenskapslagstiftningen. Under stödperioden måste medlemsstaterna kontrollera att stödmottagarna följer reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken. Om det under stödperioden visar sig att förmånstagaren inte följer den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser måste stödet återbetalas i proportion till hur allvarlig överträdelsen är.

3.4

För att säkerställa att stödet är nödvändigt och fungerar som ett incitament för att utveckla en viss verksamhet får stöd för verksamhet som stödmottagaren även skulle bedriva på rena marknadsvillkor inte anses förenligt med den gemensamma marknaden. Inget stöd får beviljas för verksamhet som redan har genomförts av stödmottagaren.

3.5

Statligt stöd får inte ha skyddande verkan: det skall tjäna syftet att främja rationalisering och effektivitet i produktion och saluföring av fiskeriprodukter. Varje form av sådant stöd måste leda till varaktiga förbättringar på ett sådant sätt att fiskesektorn kan utvecklas endast med intäkter från marknaden.

3.6

Statligt stöd för export av eller handel med fiskeprodukter inom gemenskapen är oförenligt med den gemensamma marknaden.

3.7

Statligt stöd, som beviljas utan krav på mottagarna att det ska tjäna den gemensamma fiskeripolitikens syften och som är avsett att förbättra företagens situation och öka deras likviditet eller som beräknas på den producerade eller saluförda kvantiteten, produktpriser, producerade enheter eller produktionsmedel och som har till effekt att reducera mottagarens produktionskostnader eller förbättra mottagarens inkomster, är driftsstöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen avser att strängt tillämpa denna regel på allt driftsstöd, inklusive stöd i form av skattelättnader eller lägre avgifter till socialförsäkrings- eller arbetslöshetsförsäkringssystem.

3.8

I öppenhetens intresse får inget statligt stöd av kommissionen förklaras vara förenligt om den berörda medlemsstaten inte har anmält det totala stödbeloppet per åtgärd och stödnivån.

Enligt kommissionens fasta praxis bör tröskelvärden normalt uttryckas som stödnivåer i förhållande till en uppsättning bidragsberättigande kostnader snarare än som maximala stödbelopp. Det tas emellertid hänsyn till alla faktorer som gör det möjligt att bedöma den reella fördelen för mottagaren.

Den kumulerade effekten för stödmottagaren av alla åtgärder som innehåller ett bidrag som beviljas av offentliga myndigheter enligt gemenskapslagstiftning eller nationella, regionala eller lokala författningar, särskilt sådana som är ägnade att främja regional ekonomisk utveckling, tas i beaktande vid bedömningen av statliga stödordningar.

3.9

Riktlinjerna för nationellt regionalt stöd (13) gäller inte inom den här sektorn. De delar av regionala stödordningar som berör fiskerisektorn kommer att granskas på grundval av de här riktlinjerna.

3.10

Stöd för sådana åtgärder som omfattas av förordning (EG) nr 1595/2004 men som är avsedda att gynna andra företag än små och medelstora företag eller som överskrider de tröskelvärden som fastställs i artikel 1.3 i den förordningen, kommer att bedömas på grundval av de här riktlinjerna och de kriterier som fastställs för varje kategori av åtgärder i artiklarna 4–13 i den förordningen.

4.1.1

Stöd för miljöskydd kommer att bedömas i enlighet med Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (14). Förutom kraven i de riktlinjerna kommer statligt stöd till skydd för miljön inte att förklaras vara förenligt om det berör ett fartygs kapacitet eller tjänar till att öka effektiviteten i dess fiskeredskap.

4.1.2

Statligt stöd som syftar till att undsätta och omstrukturera företag i svårigheter kommer att bedömas i enlighet med Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (15). Förutom kraven i de riktlinjerna får statligt stöd som syftar till omstrukturering av företag vars verksamhet inbegriper fiske till sjöss beviljas endast om och när en tillämplig plan har lämnats in till kommissionen för att minska flottans kapacitet utöver vad som är obligatoriskt enligt gemenskapslagstiftningen.

4.3.1

Stöd för tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet kan bedömas vara förenligt om villkoren i artikel 16 i förordning (EG) nr 2792/1999 är uppfyllda.

Vid tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten inom ramen för en återhämtningsplan eller en förvaltningsplan får statligt stöd förklaras vara förenligt endast om planen har antagits enligt artikel 5 eller 6 i förordning (EG) nr 2371/2002.

Vid tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten inom ramen för en nödåtgärd får statligt stöd förklaras vara förenligt endast om åtgärden har beslutats av kommissionen i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 2371/2002 eller med artikel 45.1 i rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (17) eller av en eller flera medlemsstater enligt antingen artikel 8 i förordning (EG) nr 2371/2002 eller artikel 45.2 i förordning (EG) nr 850/98.

4.3.2

I enlighet med artikel 12.6 i förordning (EG) nr 2792/1999 skall åtföljande sociala åtgärder för besättningsmedlemmar på berörda fiskefartyg kunna bedömas vara förenliga för att underlätta tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet inom ramen för planer för skydd av akvatiska resurser.

Beslut om upphörandet skall fattas av en medlemsstat enligt artikel 8, 9 eller 10 i förordning (EG) nr 2371/2002, artikel 46 i förordning (EG) nr 850/98, eller artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 88/98 av den 18 december 1997 om fastställande av vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Östersjön, Bälten och Öresund (18) eller enligt artikel 1.3 i rådets förordning (EG) nr 1626/94 av den 27 juni 1994 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Medelhavet (19).

Planerna för skydd av akvatiska resurser skall, utöver tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet, inbegripa effektiva åtgärder avsedda att minska fiskedödligheten, t.ex. genom permanent minskning av fiskekapaciteten eller genom beslut om tekniska åtgärder. Planerna skall anmälas till kommissionen och innehålla noggrant angivna och mätbara mål och en tidsplan.

Kommissionen kommer utan dröjsmål att begära yttrande över planerna av den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté (STECF) som inrättas enligt artikel 33.1 i förordning (EG) nr 2371/2002. Belägg för planernas sociala effekter och motiveringar för speciella åtgärder som går längre än den normala ordningen när det gäller social trygghet skall företes. Besättningsmedlemmar är endast sådana personer som har som sin huvudsakliga yrkesverksamhet ombord på ett fiskefartyg som bedriver fiske. Stöd till fartygsägare kommer inte att beviljas, utom i de fall där det handlar om fartygsägare vars huvudsysselsättning är att arbeta ombord på sina fartyg.

Vetenskapliga, och där det är nödvändigt, ekonomiska motiveringar för sådant stöd måste åtfölja anmälan av åtgärden till kommissionen. Åtgärderna får inte gå utöver vad som är ytterst nödvändigt för att uppnå målet med stödet och de måste ha en begränsad varaktighet. Överkompensation skall undvikas.

Ersättning som beviljas av en medlemsstat får ha en varaktighet av ett år och får förlängas med ytterligare ett år.

4.3.3

Statligt stöd som avses i punkterna 4.3.1. och 4.3.2. får endast ersätta delar av det inkomstbortfall som hör samman med det tillfälliga upphörandet.

4.3.4

Stöd som inrättas av en medlemsstat för att begränsa fiskeverksamhet för att minska fiskeansträngningen enligt artikel 16.2 i förordning (EG) nr 2371/2002 är inte tillåtet.

4.4.1

Stöd till förnyelse av fiskeflottan får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med villkoren i artiklarna 9 och 10 i förordning (EG) nr 2792/1999 och enligt punkt 1.3 i bilaga III till samma förordning under förutsättning att det totala statliga stödet uttryckt i stödekvivalenter inte överskrider den totalnivå för nationellt stöd och gemenskapsstöd som fastställs i bilaga IV till den förordningen.

Stöd får inte beviljas till skeppsvarv för nybyggnad av gemenskapsfiskefartyg. Stöd till skeppsvarv för byggnad, reparation eller omställning av tredjelands fiskefartyg regleras i Rambestämmelser för statligt stöd till varvsindustrin (20).

4.4.2

Stöd för modernisering och utrustning av fiskeflottan får anses förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med villkoren i artiklarna 9 och 10 i förordning (EG) nr 2792/1999 och punkt 1.4 i bilaga III till samma förordning under förutsättning att det totala statliga stödet uttryckt i stödekvivalenter inte överskrider den totalnivå för nationellt stöd och gemenskapsstöd som fastställs i bilaga IV till den förordningen.

4.4.3

Stöd som avses i punkterna 4.4.1 och 4.4.2 får beviljas endast om de bestämmelser är uppfyllda som anges i artikel 13 i förordning (EG) nr 2371/2002, i kommissionens förordning (EG) nr 1438/2003 av den 12 augusti 2003 om genomförandebestämmelser för gemenskapens flottpolitik enligt definitionen i kapitel III i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 (21), och i förekommande fall, i rådets förordning (EG) nr 639/2004 av den 30 mars 2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden (22).

4.4.4

Stöd för inköp av begagnade fiskefartyg skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden endast om det uppfyller bestämmelserna i artikel 12.3 d och 12.4 f i förordning (EG) nr 2792/1999.

4.4.5

Statligt stöd för investeringar i fiskeflottan kommer inte att anses vara förenligt med den gemensamma marknaden och får inte beviljas av en medlemsstat för åtgärder i anslutning till vilka avstängning av finansieringsstöd från gemenskapen har ägt rum i enlighet med artikel 16.1 i förordning (EG) nr 2371/2002.