Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2004/118/97

    mål T-104/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 16 mars 2004 av Peroxid-Chemie GmbH & Co

    EUT C 118, 30.4.2004, p. 44–45 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

    30.4.2004   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 118/44


    Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 16 mars 2004 av Peroxid-Chemie GmbH & Co

    (mål T-104/04)

    (2004/C 118/97)

    Rättegångsspråk: tyska

    Peroxid GmbH & Co. KG, Pullach (Tyskland), har den 16 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Karl och C. Steinle.

    Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

    ogiltigförklara artikel 2 a, c och d i Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 10 december 2003 (rättat den 7 januari 2004) i ärende COMP/E-2/37.857 – Organisk peroxid,

    alternativt nedsätta de böter som sökanden åläggs genom i artikel 2 c och d i beslutet,

    fastställa de böter om 120 750 000 EUR som solidariskt ålagts Akzo Nobel Chemicals B.V., Akzo Nobel B.V. och Akzo Nobel Chemicals International B.V., och

    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

    Grunder och huvudargument

    Genom det omtvistade beslutet har kommissionen slagit fast att sökanden och fem andra bolag (däribland Akzo) respektive företagssammanslutningar åsidosatt artikel 81.1 EG genom att ha deltagit i en rad avtal och överenskomna förhållningssätt på marknaden för organisk peroxid. Sökanden ålades två böter, medan Akzo inte ålades några böter.

    Sökanden har inte väckt talan mot beslutet i dess helhet utan endast mot de böter som åläggs däri. Sökanden anser att kommissionen inte fick ålägga sökanden två böter på grund av sökandens brott mot konkurrensen på marknaden för organisk peroxid. Kommissionen har antingen åsidosatt preskriptionsbestämmelserna eller förbudet mot dubbelbestraffning. För det fall de båda böterna grundas på två olika rättsstridiga beteenden från sökandens sida, har det första beteendet (som pågick från år 1971 till slutet av augusti 1992) redan preskriberats. För det fall de båda böterna däremot grundas på en fortlöpande rättsstridig handling från sökandens sida, är det fråga om en otillåten dubbelbestraffning.

    Sökanden gör vidare gällande att kommissionen gjort en felaktig bedömning av den övre gränsen i artikel 15.2 i förordning nr 17, eftersom de fastställda böterna tydligt överstiger 10 procent av sökandens omsättning under det räkenskapsår som inträffade före beslutet. Dessutom har kommissionen inte klassificerat sökanden som ett bolag som gjort sig skyldigt till upprepat beteende, och kommissionen borde därför inte ha höjt grundbeloppet för böterna med 50 procent. Därigenom har kommissionen åsidosatt principen om oskyldighetspresumtion och sökandens rätt till försvar.

    Slutligen har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatt principen om likabehandling och meddelandet om kronvittne från år 1996 genom att inte ålägga Akzo några böter trots att detta bolag bevisligen spelat en avgörande roll vid genomförandet av de otillåtna handlingarna. Därigenom har kommissionen beviljat sökandens huvudkonkurrent en otillåten finansiell fördel i 100-miljonerklassen, och sökanden berörs av denna åtgärd direkt och personligen.


    Top