30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/43

1.1

Kommissionens förslag till direktiv om gränsöverskridande fusioner har länge varit blockerat och det har varit en allmän trend att förslag till direktiv som rör bolagsrätt försenas. Förutom blockeringen av det tionde bolagsdirektivet har också arbetet försenats med förslaget till ett femte direktiv om ledningsorgan och representation inom aktiebolag samt förslaget till ett fjortonde direktiv om ändring av säte. Det finns många skäl till denna blockering, även om det i samtliga fall har varit svårt att uppnå enighet om arbetstagares rätt till information och delaktighet i denna företagsutveckling, vilket kräver särskilda rättsliga ändringar.

1.2

Genom stadgan för Europabolag och direktivet om komplettering av stadgan vad gäller arbetstagarinflytande (1) och arbetstagares skydd vid företagsflytt – även vid gränsöverskridande fusioner (2) – har dödläget dock brutits och många planerade rättsakter om harmonisering av bolagsrätten i EU har antagits. Förslaget till direktiv om gränsöverskridande fusioner är ett tydligt tecken på detta. EESK anser att EU:s nya strävan att harmonisera bolagsrätten också är viktig med hänsyn till utvidgningen, som kommer att omfatta flera länder som har en företagsorganisation som avviker från varandra och från de nuvarande medlemsstaternas.

1.3

Det direktivförslag som lades fram 2003 avviker på väsentliga punkter från förslaget från 1985 (3).

1.3.1

I förslaget från 1985 behandlades uteslutande gränsöverskridande fusioner mellan aktiebolag medan förslaget från 2003 omfattar alla bolag med begränsat ansvar. Det ökar EU-företagens möjlighet att samarbeta och gå samman i andra företagsformer som är mer i linje med EU:s företagsväv, särskilt inom små och medelstora företag.

1.3.2

De båda förslagen skiljer sig också i fråga om hänvisningen till gällande lagstiftning. Medan förslaget från 1985 genomgående hänvisar till det tredje direktivet om nationella fusioner (4) så hänvisar förslaget från 2003 i allmänhet till nationell lagstiftning om fusioner, förutom när det gäller de specifikt gränsöverskridande aspekter på fusionerna som regleras av själva direktivet. Denna hänvisning är möjlig eftersom medlemsstaternas lagstiftning redan har harmoniserats genom det tredje direktivet. Det ger en positiv effekt eftersom det förenklar fusionsförfarandena, som är välbekanta för de ekonomiska, sociala och juridiska aktörer som medverkar i fusioner, och gör det möjligt att minska osäkerheten och de höga fusionskostnaderna.

1.3.3

Den viktigaste skillnaden mellan det föreliggande direktivförslaget och det från 1985 är att det förstnämnda i artikel 14 behandlar arbetstagarnas medverkan vid en gränsöverskridande fusion, vilket var en fråga som uttryckligen undveks i förslaget från 1985. Skälen till detta är uppenbara: Fusioner får mestadels konsekvenser för de anställda i de berörda företagen. Eftersom erkännandet av arbetstagarnas rätt till medinflytande i företagsstyrningen inte bara är reglerad i gemenskapens lagstiftning utan också i många frivilliga avtal är det nödvändigt att behandla denna fråga vid gränsöverskridande fusioner. Genom hänvisningen till stadgan för Europabolag och det kompletterande direktivet i de fall då den nationella lagstiftning som tillämpas på det bolag som uppstår genom fusion inte föreskriver arbetstagarinflytande, underlättas antagandet av lagförslaget eftersom man undviker upprepade diskussioner inom EU:s institutioner.

1.4

Man bör hålla i minnet att direktivförslaget är ett led i programmet för modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i EU (5). I programmet ingår en handlingsplan med målet att på kort, medellång och lång sikt göra djupgående rättsliga ändringar som går längre än slutförandet av de fördröjda förslagen till direktiv om bolagsrätt. Handlingsplanen omfattar bland annat rättsliga instrument (direktiv) och andra instrument (t.ex. rekommendationer) om krav på information om företagsstyrning, en starkare roll för ej anställda styrelseledamöter och aktieägaredemokrati (en aktie, en röst). Förslaget till ett tionde direktiv om gränsöverskridande fusioner förekom på listan över åtgärder på medellång sikt (2003–2005) beträffande omstrukturering och flyttning av företag.

1.5

Man måste också ha i minnet att detta direktiv utgör ett steg på vägen mot definition av ”det privata Europaaktiebolaget” som en juridisk företagsform i hela EU, särskilt för att möta behoven inom små och medelstora företag, och har fått starkt stöd av EESK. Kommittén vill påminna om att kommissionens meddelande av den 21 maj 2003 innehöll en rekommendation från expertgruppen att det tionde direktivet om gränsöverskridande fusioner bör antas innan förslaget om det privata Europaaktiebolaget läggs fram och i väntan på en genomförbarhetsstudie.

1.6

En annan fråga som bör uppmärksammas även om den inte behandlas i direktivförslaget är ändringen av direktiven om bolagsbeskattning (6). Det framgår klart (7) att det som fördröjer bildandet av Europabolag är det olösta problemet att gemenskapens bestämmelser skapar en komplicerad skattesituation och framför allt den dubbelbeskattning som fusioner ger upphov till. Detta kan komma att beröra de gränsöverskridande fusioner som regleras i detta direktiv, som i och med att det främst riktar sig till små och medelstora företag bör underlätta lägre kostnader för att fusioner skall bli attraktiva.

1.7

Slutligen vill kommittén påpeka att detta tionde direktiv är nödvändigt eftersom vissa medlemsstater redan har lagstiftning som tillåter gränsöverskridande fusioner mellan bolag med begränsat ansvar (det finns konkreta exempel på fusioner mellan spanska och italienska företag), medan sådana fusioner är olagliga i andra medlemsstater (8).

2.1

Förslaget till direktiv reglerar gränsöverskridande fusioner, det vill säga fusioner mellan bolag med begränsat ansvar som har sina säten i minst två EU-länder och lyder under minst två olika medlemsstaters lagstiftning (artikel 1).

2.2

Formerna för att genomföra en fusion har redan definierats i stadgan för Europabolag: absorption, bildande av ett nytt bolag och överföring av ett företags samtliga tillgångar till ett holdingbolag (artikel 1).

2.3

Förfarandet vid gränsöverskridande fusioner omfattas av den nationella lagstiftning som de fusionerande bolagen lyder under. Förfarandet måste dock, oavsett i vilken form, uppfylla vissa minimikrav som anges i direktivet (artikel 2). Det handlar om följande minimikrav:

2.3.1

För det första skall bolagen utarbeta en gemensam fusionsplan som innehåller de uppgifter som anges i artikel 3, däribland uppgifter om bolagen, utbytesförhållandet för värdepapperen eller andelarna inom varje bolag samt deras rättigheter och om delägare som beviljas speciella rättigheter. Det är viktigt att betona att fusionen bara kan slutföras om planen också innehåller information om arbetstagarnas rätt till medverkan i det nybildade bolaget.

2.3.2

I förslaget behandlas därefter uppgifter som skall offentliggöras före fusionen och när planen är klar. Detta är en särskilt viktig fråga eftersom borgenärer och minoritetsägare har möjlighet att utöva sina rättigheter med en tidsfrist på minst en månad före dagen för bolagsstämman. I till exempel artikel 4 hänvisas till artikel 3 i det första bolagsdirektivet (9) (68/151/EEG), som reglerar formerna för att offentliggöra uppgifterna. Avsikten är att stärka rättssäkerheten för alla parter som berörs av den gränsöverskridande fusionen.

2.3.3

I förslaget anges vidare att sakkunniga skall utarbeta ett yttrande som är riktat till alla delägare (artikel 5) och som skall vara tillgängligt senast en månad före den bolagsstämma i vart och ett av bolagen som skall godkänna fusionsplanen (artikel 6). Det är viktigt att betona möjligheten att utse en eller flera oberoende sakkunniga för samtliga bolag som berörs efter begäran hos behörig myndighet eftersom det medför lägre kostnader för fusionen, vilket är särskilt viktigt för små och medelstora företag. Samma möjlighet finns i stadgan för Europabolag för att bilda ett Europabolag genom fusion.

2.3.4

När bolagsstämmorna har godkänt fusionsplanen skall behörig myndighet kontrollera fusionens lagenlighet (artiklar 7 och 8). Resultatet skall offentliggöras i ett offentligt register (artikel 10) för att bestämma den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan (artikel 9) och därmed de rättsverkningar som är förknippade med varje fusionsform: absorption (artikel 11.1), bildande av ett nytt bolag (artikel 11.2) eller överföring av tillgångar till det nya bolaget (artikel 13). Rättsäkerheten garanteras genom att en fusion som trätt i kraft inte kan ogiltigförklaras (artikel 12).

2.4

När det gäller arbetstagarnas medverkan i det nybildade bolaget skall de regler följas som finns i den nationella lagstiftning som det nya bolaget är underkastat. Om den nationella lagstiftning som tillämpas på det nybildade bolaget inte innehåller regler om arbetstagarnas medverkan och om minst ett av de bolag som deltar i fusionen omfattas av regler för arbetstagarnas medverkan, så gäller föreskrifterna i stadgan för Europabolag och direktivet om arbetstagarinflytande, vilka anger en juridisk modell som skall följas om inte personalföreträdarna och företagsledningen kan enas om en lösning (artikel 14).

3.1

EESK ställer sig mycket positiv till förslaget till direktiv om gränsöverskridande fusioner, såväl när det gäller lagstiftningsstrategi som juridisk metod.

3.2

Direktivet kommer att öka EU-företagens koncentrationsmöjligheter, särskilt för små och medelstora företag.

3.2.1

När stadgan för Europabolag träder i kraft den 8 oktober 2004 (artikel 70) kommer det dessutom att bli möjligt för aktiebolag som har sina säten i olika medlemsstaterna att bilda ett privat Europaaktiebolag (artiklarna 2 och 17 ff.). Detta första koncentrationsinstrument kommer, när direktivet om gränsöverskridande fusioner har trätt i kraft, att kompletteras med ett annat som gör det möjligt för bolag med begränsat ansvar med säte i olika medlemsstater (aktiebolag eller andra former av företag med begränsat ansvar, t.ex. kooperativ, som uppfyller kraven i det första bolagsdirektivet (10)) att koncentrera sina tillgångar genom en gränsöverskridande fusion och bilda ett nya bolag som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat.

3.2.2

Utökningen av antalet företagsformer genom detta nya koncentrationsinstrument kommer att få särskilt stor betydelse för små och medelstora företag, som ofta är bolag med begränsat ansvar. Man kan också konstatera att den reala ekonomin inom EU bygger på ett system där storföretagen samexisterar med små och medelstora företag, som utgör en väsentlig ekonomisk utvecklingsfaktor. Dessutom svarar de för de flesta arbetstillfällena i Europa och har en stor förmåga att anpassa sig till nya förutsättningar, konjunkturnedgångar och innovation. EU bör således i sitt lagstiftningsarbete ha som mål att stärka de små och medelstora företagens konkurrenskraft, och ett av de effektivaste sätten att uppnå detta är ekonomisk koncentration i nya bolagsformer som medger gränsöverskridande verksamhet och som samtidigt gör det lättare att få finansiering från banker och aktiemarknaderna.

3.3

Det andra skälet till vårt positiva omdöme om förslaget är som nämnts den juridiska metod som används, eftersom den förenklar lagstiftningsmodellen när det gäller de två viktigaste aspekterna i förslaget: företagsform och arbetstagarinflytande.

3.3.1

I fråga om företagsform behandlas i förslaget endast de gränsöverskridande aspekterna av fusioner, som i allmänhet också regleras av fusionsregler i de nationella lagstiftningarna. Dessa har redan harmoniserats genom det tredje fusionsdirektivet, även om det finns några viktiga skillnader mellan medlemsstaterna som måste uppmärksammas när detta direktivförslag har antagits. Detta system stärker rättsäkerheten för alla berörda parter eftersom det är den juridiska modell som avspeglar praxis i medlemsstaterna. I detta hänseende bör fusionsplanen innehålla uppgifter om fusionens troliga effekter på sysselsättningen och en konsekvensbedömning.

3.3.2

Vad gäller arbetstagarinflytande inom fusionerade företag innebär hänvisningen till stadgan för Europabolag och direktivet om arbetstagarinflytande att man undviker att återuppta den diskussion som så kraftigt har försenat antagandet av dessa rättsakter, som fick stor uppslutning bland samtliga berörda parter. Artikel 14 i direktivförslaget bör i detta avseende åtminstone säkra det skydd av medbestämmande som föreskrivs i direktiv 2001/86/EG i fråga om grundandet av ett europeiskt aktiebolag genom fusion. Kommittén förespråkar en motsvarande ändring av artikel 14, så att man begränsar risken för att medbestämmandekvaliteten minskar i berörda företag. I detta sammanhang anser vi att de tillämpliga nationella systemen bör innebära att samtliga arbetstagare i det nya bolaget, dvs. även de som arbetar utanför säteslandet, har samma rättigheter, med hänsyn till de system för arbetstagarinflytande som inrättats för olika bolagsformer.

3.4

Trots den positiva bedömningen av direktivförslaget vill EESK ändå peka på några aspekter som kommissionen bör överväga på nytt.

3.4.1

Den rättsliga grund som används är bolagsrätten (artikel 44 i EG-fördraget) men den bör utvidgas till artikel 308 i EG-fördraget, eftersom det inte bara handlar om de fusionerade företagens fortlevnad utan också om arbetstagarnas sysselsättning. Artikel 308 valdes som rättslig grund för direktiv 2001/86 om komplettering av Europabolagsstadgan med avseende på arbetstagarnas inflytande. Föreliggande direktivförslag hänvisar till detta i artikel 14.

3.4.2

En aspekt som kan skapa viss förvirring när medlemsstaterna skall införliva direktivet är systemet för kontroll av lagenlighet i artiklarna 7 och 8. Där anges att varje medlemsstat skall utse de myndigheter som är behöriga att kontrollera fusionens lagenlighet för den del av förfarandet som gäller varje fusionerande bolag som lyder under den statens lagar och för genomförandet av fusionen. Även i artikel 10 i direktivförslaget från 1985 föreskrevs en föregående kontroll av lagenligheten, men det innehöll olika undantag som byggde på artikel 16 i det tredje bolagsdirektivet (11). Kommittén anser att harmonisering av det europeiska registreringssystemet som garanterar registrets legitimitet (dvs. att uppgifterna är korrekta och giltiga) och principen om lagenlighet (dvs. att registreringsanvarig garanterar uppgifternas och handlingarnas lagenlighet) skulle kunna förenkla kontrollen av gränsöverskridande fusioners lagenlighet genom remittering.

3.4.3

En annan aspekt som kommissionen bör överväga är skydd av rättigheter för tredje man, inklusive utestående lönefordringar, eftersom en kombinerad tolkning av artikel 4 c och artikel 11.3 i själva verket skulle kunna försvaga dessa rättigheter. I artikel 4 c anges att varje fusionerande bolag skall offentliggöra uppgifter om hur borgenärer och minoritetsägare skall förfara för att utöva sina rättigheter (de har t.ex. rätt att köpas ut om det anges i nationell lagstiftning, men denna rätt behandlas inte i direktivförslaget). I artikel 11.3 anges dock uttryckligen att för att de särskilda formaliteter för att de fusionerande bolagens överföring av vissa tillgångar, rättigheter och skyldigheter skall få rättsverkan gentemot tredje man, skall dessa formaliteter fullgöras av det bolag som uppstår genom fusionen. För att undvika en potentiellt negativ tolkning av rättigheterna för tredje man bör det i direktivet anges att tredje man har rätt att motsätta sig fusionen om deras rättigheter inte har tillvaratagits, vilket förefaller vara syftet med artikel 11.3.

3.4.4

En tredje aspekt som bör klargöras är definitionen av direktivets tillämpningsområde och konsekvenser när det gäller arbetstagarnas rätt till medinflytande.

3.4.4.1

För det första bör man i texten ange att den information som avses skall innehålla samma uppgifter som krävs enligt direktiv 2001/23/EG om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag och direktiv 2002/14/EG om information till och samråd med arbetstagare. Kommittén anser att enbart nationella regler om information och samråd inte är tillräckliga eftersom de inte tar sikte på frågor av gränsöverskridande karaktär. Reglerna om Europeiska företagsråd är inte alltid tillämpliga eftersom de bara gäller företag med minst 1000 anställda varav minst 150 i två olika länder. Förslaget bör därför tillföras regler som garanterar arbetstagarna rätt till information och samråd på samma nivå som i Europabolag.

3.4.4.2

För det andra innebär de praktiska konsekvenserna av att företag inte efterlever kravet på information till och samråd med arbetstagare att sysselsättningen påverkas negativt. Det är också därför motiverat att vidta särskilda åtgärder för att skydda deras rättigheter.

3.4.4.3

För det tredje bör artikel 14 klargöras för att undvika alltför många hänvisningar till transnationella bestämmelser, till exempel förordningen om stadga för Europabolag, och andra av nationell karaktär, däribland direktivet om arbetstagarinflytande i Europabolag. Det måste framgå klart att det är följande system som skall tillämpas:

4.1

EESK upprepar att förslaget till direktiv är positivt och värdefullt.

4.2

Kommittén vill dock fästa kommissionens uppmärksamhet på två frågor som inte behandlas i förslaget:

4.2.1

För det första regleras inte ansvaret för de administratörer och sakkunniga som medverkar i fusionen. I artikel 15 i förslaget från 1985 fastställdes regler om ansvar med hänvisning till artiklarna 20 och 21 i det tredje bolagsdirektivet. Det är därför allmänt sett motiverat att föra in en artikel om administratörers och sakkunnigas ansvar i direktivförslaget från 2003, inte bara för att det finns stor överensstämmelse i alla nationella lagstiftningar utan också för att ansvarsfrågan ingår i många uppförandekodexar för företag och rapporter som kommissionen står bakom (12).

4.2.2

För det andra bör direktivförslaget samordnas med gällande direktiv och de nya förslagen om skattereform vid fusion och fission osv. (13) Gränsöverskridande fusioner i EU kommer endast att bli praktiskt genomförbara om det finns en effektiv och överskådlig bolagsrätt som ger rättsäkerhet, vilket är syftet med det tionde direktivet, men det kräver också att det finns en rimlig relation mellan kostnader och skattevinster vid en sådan fusion. EESK anser därför att det behövs ökad samordning mellan GD Inre marknaden och GD Ekonomi och finans.