30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/5

1.1

Den viktiga frågan om batterier och ackumulatorer har diskuterats i flera år. Ca 800 000 ton bilbatterier, 190 000 ton industriackumulatorer och 160 000 ton bärbara batterier släpps årligen ut på den europeiska marknaden.

1.2

Sektorn ökar dessutom starkt, bland annat till följd av utvecklingen av nya elektroniska apparater för konsumentbruk. Världsmarknaden ökar med ca 9 % årligen. Den årliga ökningen i ton ligger på ca 1 % för batterier, och 1,5 % för industribatterier och industriackumulatorer.

1.3

Slutligen bör framhållas att med den förväntade och önskade produktionsökningen av el från förnybara energikällor som vindkraft och solenergi kommer också behovet av lämplig lagringsteknik för sådan elektrisk energi att öka avsevärt. Detta kommer att bli ytterligare ett skäl till en ökad marknad för kraftfulla och säkra batterier och ackumulatorer.

1.4

Den nuvarande EU-lagstiftningen, framför allt den som rör batterier, tycks varken ha förmått att reglera avfallsriskerna eller skapa en enhetlig ram för insamling och återvinning. År 2002 samlades mindre än hälften av den totala volymen sålda bärbara batterier in och återvanns, medan större delen hamnade i naturen. De flesta batterier och bil- och industriackumulatorer samlas däremot redan in, eftersom återvunnet bly har ett kommersiellt värde och eftersom det finns lämpliga insamlingssystem för industriackumulatorer som innehåller nickel/kadmium.

1.5

Den föreslagna lagstiftningen ligger i linje med målen i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (1), med de strategiska anvisningarna för förebyggande och återvinning av avfall, om vilka kommittén redan uttalat sig positivt (2), och med direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon (3) och 2000/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (4). Kommittén har också haft tillfälle att uttala sig om dessa två direktiv vid ett flertal tillfällen (5) och har då ställt sig bakom införandet av ambitiösa mål för återvinning, återanvändning och materialåtervinning (CESE 1407/2000, punkt 3.4.1).

1.6

Slutligen påpekas att kommissionen antagit ett förslag till ramdirektiv om upprättandet av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energiförbrukande produkter (6) – om vilket kommittén har antagit ett yttrande (7). Kommissionen har för avsikt att redan vid utformningen av energiförbrukande produkter integrera miljöaspekterna i samtliga produkter. Inom och i linje med denna ram skall det sedan utarbetas ett genomförandedirektiv per produkt, på grundval av artikel 95.3 i EG-fördraget.

1.7

Innan kommissionen lade fram det aktuella förslaget genomfördes en djupgående konsekvensanalys (utvidgad konsekvensanalys) med en utvärdering av de bästa politiska lösningarna på lång sikt. I samband med denna genomfördes ett offentligt samråd med ca 150 berörda parter som nationella, regionala och lokala myndigheter, företag och sammanslutningar för tillverkare och distributörer av batterier och ackumulatorer, olika icke-statliga organisationer samt konsument- och detaljistorganisationer.

2.1

Syftet med direktivförslaget, som gäller samtliga batterier och ackumulatorer, är främst att

2.2

De viktigaste åtgärderna i kommissionens förslag kan sammanfattas som följer:

3.1

Kommittén stöder målet att skapa enhetlighet vad gäller gemenskapslagstiftningen för batterier och ackumulatorer och strävan mot förenkling och sammanslagning i en enda rättsakt av det omfattande materialet. Detta skulle göra det möjligt att med harmoniserade standarder säkerställa ett ökat miljöskydd på en konkurrenskraftig europeisk inre marknad som värnar om naturresurser och material.

3.2

Å andra sidan anser kommittén att WEEE-direktivets (2002/96/EG) tillämpningsområde om möjligt bör utökas så att det omfattar alla slags batterier och ackumulatorer. Detta skulle förhindra eventuellt dubbelarbete och alltför många föreskrifter och förfaranden. Medlemsstaterna måste börja tillämpa WEEE-direktivet 2004 – och från och med år 2006 för vissa av direktivets bestämmelser – vilket innebär system för insamling, återvinning och övervakning, nationella WEEE-register, ansvarsfördelning och finansiering.

3.3

Vad gäller det aktuella förslaget framhåller kommittén behovet av en rättslig bas som säkerställer följande:

3.4

För att nå dithän finns enligt EESK fyra möjliga alternativ:

3.5

Kommittén pekar i sammanhanget på den mängd direktiv med ett omfattande miljöskyddsinnehåll som bygger på artikel 95 i EG-fördraget, exempelvis direktiven om avfallshantering och förpackningar, direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (9) och direktiv 91/157/EEG om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen (10), som det aktuella kommissionsförslaget har för avsikt att upphäva och ersätta. EESK erinrar också om att artikel 95.5 och 95.6 tillåter medlemsstater som så önskar att gå längre i fråga om miljöskydd om de lägger fram väl underbyggda argument.

3.6

Mot bakgrund av kraven på en rättslig grund som framförs i punkt 3.3 och synpunkterna i punkt 3.5 samt behovet av en enda, enhetlig och förenklad ram för den framtida lagstiftningen, anser kommittén emellertid att det vore lämpligt med ett enda direktiv.

3.7

Vad gäller den rättsliga grunden anser visserligen också kommittén att det vore möjligt och följdriktigt att utgå från artikel 95 (fortsatt harmonisering av inre marknaden) och artikel 175 (fortsatt utveckling av miljöskydd), men menar att man så långt det är möjligt borde använda sig av en enda rättslig grund och att denna i görligaste mån skall utgå från artikel 95. Syftet är att säkerställa en enhetlig behandling och enhetliga kostnader vad gäller de produkter som släpps ut i fritt omlopp på inre marknaden där det tas vederbörlig hänsyn till höga miljöskyddsnivåer utan snedvridning av konkurrensen och skiljaktig behandling och som inte leder till ökade kostnader eller byråkrati.

3.8

I de fall det anses viktigt att förutom artikel 95 använda sig av artikel 175 rekommenderar kommittén att den sistnämnda tillämpas vad gäller bestämmelser rörande de nationella systemen för insamling, (kapitel IV), behandling och återvinning (kapitel V) samt konsumentinformation (kapitel VII). När det däremot gäller de återstående bestämmelserna – och särskilt de som gäller systemen för registrering – borde dessa harmoniseras i enlighet med artikel 95, för att säkerställa enhetlighet på marknaden.

3.9

Direktivförslaget omfattar alla slags batterier och ackumulatorer av alla storlekar och kategorier, med undantag för dem som används för den nationella säkerheten, rymdforskning eller militär forskning. Även om vi förstår skälen till att dessa undantas anser vi, med tanke på den utbredda användningen av batterier och ackumulatorer inom det militära och på säkerhetsområdet, att medlemsstaterna enligt egna metoder och förfaranden skall få ansvara för hur dessa produkter bäst skall användas, insamlas och återvinnas under beaktande av kravet på en hög miljö- och hälsoskyddsnivå.

3.10

Kommittén anser att det är viktigt att alla direktiv använder samma definitioner för att uppnå enhetlighet i EU:s lagstiftning. Därför bör definitionen av tillverkare i direktivförslaget överensstämma med definitionen av tillverkare i WEEE-direktivet, vilket innebär att tillverkare är den som tillverkar eller säljer under eget varumärke eller den som importerar eller exporterar en vara. Vi vill också understryka vikten av principen om varje tillverkares individuella ansvar vad gäller utsläppande på marknaden liksom av de garantier som tillverkarna skall lämna till de nationella insamlingsregistren vad gäller hantering och återvinning av industri- och bilbatterier och ackumulatorer samt hantering av bärbara batterier. Alla parter i insamlingskedjan – kommuner, återförsäljare, konsumenter, tillverkare/importörer, offentliga myndigheter – måste dock ta ansvar för sin egen del i processen.

3.11

Kommittén framhåller betydelsen av att insamlingssystemen i möjligaste mån överensstämmer med och liknar de system som införts genom andra direktiv, särskilt WEEE-direktivet. Kommittén anser att de föreslagna insamlingsnivåerna är godtagbara (gram/år per person) för alla uttjänta bärbara batterier och ackumulatorer från och med fem och ett halvt år efter det att direktivet antagits. Insamling och återvinning av bil- och industribatterier respektive ackumulatorer sker redan via effektiva befintliga program – återlämningsavtal och direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon. Vad beträffar procentsatsen för nickel-kadmiumbatterier kan det föreslagna målet 80 % möjligen förefalla väl optimistiskt och svårt att kontrollera, i synnerhet vad gäller bärbara batterier.

3.12

Däremot välkomnar kommittén möjligheten till förlängning av genomförandetiden med ytterligare tre år för glest bebodda bergs- och landsbygdsområden och för öar. Vi stöder också införandet av särskilda åtgärder för de nya medlemsstaterna.

3.13

Vad beträffar de föreslagna bestämmelserna för återvinningen stöder EESK principen att alla batterier skall samlas in med undantag för dem som inte är i insamlingsbart skick ochsom kan betraktas som farligt avfall. Alla insamlade återvinningsbara batterier måste återanvändas med hjälp av bästa tillgängliga teknik, som inte får medföra för stora kostnader – BATNEEC (11). Målet om en återvinningsnivå på 55 % (65 % för bly och 75 % för kadmium) av den genomsnittliga materialvikten är godtagbart för att säkerställa en rimlig konkurrens mellan olika återvinningstyper som anpassats till den tekniska utvecklingen.

3.14

Vad finansieringssystemen anbelangar anser EESK att alla aktörer på marknaden skall ha möjlighet att hos kunder och slutkonsumenter få kompensation för alla kostnader på samma sätt som de offentliga myndigheterna kompenserar för sina kostnader via skatten på avfall. ”Tillverkarna” av bärbara batterier ansvarar för finansieringen av transporter från de centrala insamlingspunkterna till upplagen och för återanvändningen. Vad beträffar finansieringen av insamling, hantering och återvinning av industri- och bilbatterier måste tillverkare och användare kunna sluta avtal om fördelning av kostnaderna. Vid export till andra medlemsstater och till tredje land anser kommittén att man som föreskrivs i artikel 16 bör beakta de eventuella externa effekterna av transporter.

3.15

Kommittén anser att särskilda informations- och utbildningsinsatser för att öka konsumenternas och allmänhetens engagemang redan i skol- eller förskoleåldern är en förutsättning för att nå de förslagna målen med avseende på en inre marknad och miljö- och hälsoskydd.

3.15.1

Även om ökade försäljningspriser inte tycks ha haft någon effekt i ett antal nordeuropeiska länder har man räknat med att om alla kostnader för insamling och återvinning av uttjänta bärbara batterier skulle bäras av konsumenterna skulle den årliga kostnadsökningen per familj bli 1 à 2 euro.

3.15.2

Vad som främst krävs är bättre information och en ökad medvetenhet bland konsumenterna. Förutom informationskampanjer på nationell och lokal nivå föreslår kommittén särskilda utbildningsinsatser redan i skolan, som i lekens form skall öka benägenheten att samla in uttjänta bärbara batterier samt ge kunskap om symbolerna för produktmärkning. De ekonomiska aktörerna i produktions-distributionskedjan måste ge tydliga och enkla instruktioner för hur produkterna skall förvaras och för de tidsfrister som gäller för insamlingsställena.

3.15.3

Olika metoder för att få konsumenterna att delta aktivt kan prövas via olika incitament som pristävlingar med insamlade ”poäng” från återlämning av uttjänta batterier eller via andra ekonomiska incitament.

3.16

Förutom en sammanställning av de nationella rapporterna bör enligt kommittén den rapport som vart tredje år skall sammanställas om genomförandet av direktivet och dess effekt på inre marknadens funktion och på miljö- och hälsoskyddet också innehålla instruktioner från producent- och konsumentorganisationer i gemenskapen samt ett kapitel om de tekniska framstegen på området. Kommittén bör få ta del av dessa rapporter.

4.1

EESK understryker vikten av att upprätta en enhetlig rättslig ram för att med harmoniserade standarder säkerställa ett ökat miljöskydd på en konkurrenskraftig europeisk inre marknad för batterier och ackumulatorer.

4.2

Kommittén understryker också vikten av att bevara hållbarheten och innovationsförmågan på en växande marknad utan att en regeldjungel hindrar de tekniska och teknologiska framstegen både vad gäller ökad livslängd för produkterna – och följaktligen färre förbrukade produkter – och den ökade tillförlitlighet, styrka och säkerhet som krävs bland annat till följd av det tilltagande behovet av lagring av elektrisk energi som i allt större utsträckning kommer från förnybara energikällor, som vind och sol.

4.3

EESK upprepar kravet på att undvika alltför många föreskrifter och förfaranden eftersom dessa riskerar att öka byråkratin och hindra utvecklingen av innovativa produkter.

4.4

Kommittén anser att det är möjligt och följdriktigt att välja en rättslig grund som omfattar artikel 95 respektive artikel 175 för väl specificerade och definierade avsnitt i direktivet. Med avseende på ett omfattande miljöskydd på en inre marknad som är lika för alla skulle kommittén trots detta föredra att man så långt det är görligt utgår från artikel 95, med vederbörlig hänsyn till möjligheterna i följande punkter: 3 (hög skyddsnivå), samt 5 och 6 (införande och bibehållande av högre skyddsnormer).

4.5

För att undvika onödig byråkrati framhåller kommittén betydelsen av att systemen för insamling, återvinning och registrering samordnas med WEEE-direktivet.

4.6

Kommittén understryker vikten av principen om varje tillverkares individuella ansvar vad gäller utsläppande på marknaden samt av de garantier som ”tillverkarna” skall lämna till de nationella insamlingsregistren enligt harmoniserade registreringssystem. Alla berörda parter i insamlingskedjan – kommuner, återförsäljare, konsumenter, tillverkare/importörer och offentliga myndigheter – skall ta ansvar för sin egen del i processen.

4.7

EESK stöder principen att alla batterier skall samlas in med undantag för dem som inte är i insamlingsbart skick och som kan betraktas som farligt avfall. Alla insamlade återvinningsbara batterier måste hanteras med bästa tillgängliga återvinningsteknik, som inte får medföra för stora kostnader – BATNEEC (12).

4.8

Vad finansieringsprogrammen beträffar anser EESK att alla aktörer på marknaden skall ha möjlighet att hos kunder och slutkonsumenter få kompensation för alla kostnader.

4.9

Kommittén anser att särskilda informations- och utbildningsinsatser för att öka konsumenternas och allmänhetens engagemang redan i skol- eller förskoleåldern är en förutsättning för att nå de förslagna målen med avseende på en inre marknad och miljö- och hälsoskydd.

4.10

Kommittén anser att den rapport som vart tredje år skall sammanställas om genomförandet av direktivet och dess effekt på inre marknadens funktion och på miljö- och hälsoskyddet också skall tillställas EESK, som ju står för kontakterna med det organiserade civila samhället.