30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/1

1.1

Direktiv 89/109/EEG utgör grunden för en hög nivå av skydd av människors hälsa och konsumenternas intressen med avseende på material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, samtidigt som det ser till att den inre marknaden fungerar väl.

1.2

Tack vare tekniska framsteg har det utformats ”aktiva” material för att bevara eller förbättra livsmedlen och förlänga deras hållbarhet. En annan typ av ny förpackning kallas ”intelligent” och kan ge information om livsmedlets faktiska tillstånd.

1.3

Under direktiv 89/109/EEG är det för närvarande oklart om dessa nya förpackningstyper omfattas av nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning. I det nya förslaget klargörs att dessa två typer av material och produkter omfattas av förordningen, och det fastställs grundläggande bestämmelser för hur de får användas. Möjligheten att utarbeta särskilda genomförandeåtgärder för dem tas också upp.

1.4

Bedömningen av olika ämnen handhas för närvarande av Vetenskapliga kommittén för livsmedel. För att öka insynen är det dock nödvändigt att fastställa mer detaljerade förfaranden för säkerhetsbedömning och godkännande av ämnen som får användas vid tillverkning av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

1.5

Material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel måste kunna spåras på samtliga stadier av tillverkning, förädling och distribution, och det bör fastställas allmänna bestämmelser för spårbarhet hos material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Liknande bestämmelser om spårbarhet för livsmedel och foder har fastställts i artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002.

1.6

Ytterligare märkningsbestämmelser föreslås, som ett sätt att ge konsumenterna och användarna bättre information.

2.1

I kommissionsdokumentet föreslås att man skall ersätta det befintliga ramdirektivet om förpackningslagstiftning och dessutom överväga bestämmelser avseende spårbarheten hos aktiva och intelligenta förpackningstyper.

2.2

Aktiva och intelligenta förpackningstyper kan förenklat sammanfattas i två huvudformer: absorberande förpackningar som eliminerar överskott (exempelvis syreupptagande material), och förpackningar som sakta frigör konserveringsmedel och smaktillsatser. I samtliga fall är det viktigt att betona att förpackningarna och komponenter som antingen absorberar eller frigör ämnen måste följa EU:s livsmedels- och märkningslagstiftning och alltså vara säkra för livsmedel. Förslaget i sig måste vara i linje med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.

2.3

Syftet med förslaget är att ändra direktiv 89/109/EEG så att ovan nämnda frågor beaktas. För enkelhetens skull innehåller förslaget också den symbol som bör användas för att märka material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och som fastställts i direktiv 80/590/EEG. Förslaget till förordning skall därför ersätta direktiven 89/109/EEG och 80/590/EEG, vilka upphör att gälla.

2.4

I rådets direktiv 89/109/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (ramdirektiv) fastställs allmänna principer som gäller alla sådana material, däribland principerna om ”inaktiva material” och ”livsmedelsrenhet”. I direktivet fastställs även förteckningar över de ämnen som det är tillåtet att använda vid tillverkningen av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (positivlista; ämnen som inte är upptagna i listan får inte användas) samt de grupper av material och produkter som skall regleras av genomförandeåtgärder (särdirektiv), inklusive den utvärdering av ämnen som görs av Vetenskapliga kommittén för livsmedel och yttrandet från Ständiga livsmedelskommittén.

2.5

Det allmänna politiska målet i fråga om förväntade effekter är följande:

3.1

Bestämmelserna om aktiva och intelligenta material och produkter är allmänna, och innebär att dessa typer av förpackningar regleras på gemenskapsnivå, något som medför fördelar både för de berörda branscherna och för konsumenterna och medlemsstaterna.

3.2

De ytterligare kraven avseende märkning kommer att säkerställa att användare och slutkonsumenter av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel får ännu bättre information.

3.3

Att förbättra spårbarheten hos material avsedda att komma i kontakt med livsmedel kommer att innebära fördelar för konsumenten om problem uppstår, och det kommer också att göra det möjligt för företagen att begränsa återkallandet av defekta produkter.

3.4

Det huvudsakliga tillvägagångssätt som föreslås för att nå ovan nämnda syften är att förbättra och harmonisera gemenskapens lagstiftning om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Detta skall ske genom att man inför de föreslagna bestämmelserna.

3.5

Avseende subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna antogs ramdirektivet 89/109/EEG på grundval av de skillnader i nationell lagstiftning som hindrade fri rörlighet för dessa material och produkter. Direktiv 89/109/EEG innebar en tillnärmning av dessa lagar för att få till stånd fri rörlighet för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, samtidigt som konsumenternas hälsa och intressen skyddas. I det direktivet upprättades också en lista över material och produkter som skall omfattas av särdirektiv. Denna metod har visat sig ändamålsenlig och bör därför behållas.

3.6

Att anta en förordning i stället för ett direktiv motiveras av rättsaktens tekniska natur, och innebär att de föreslagna bestämmelserna direkt kan tillämpas i hela gemenskapen. Detta är viktigt mot bakgrund av den utvidgade gemenskap som snart kommer att omfatta 25 medlemsstater och som säkerligen kommer att dra nytta av enhetliga och direkt tillämpliga bestämmelser på hela sitt territorium.

3.7

Gemenskapsgodkännande för de ämnen som används vid tillverkningen av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel nämns redan i direktiv 89/109/EEG. Bestämmelserna om godkännandeförfarandet innebär alltså inga nya skyldigheter för företagen.

3.8

Förslaget innehåller följande allmänna skyldigheter för sökande:

3.8.1

Först och främst att skicka en ansökan om godkännande av ett ämne till medlemsstatens behöriga myndighet.

3.8.2

Att informera livsmedelsmyndigheten om eventuella nya uppgifter som kan påverka bedömningen av huruvida det är säkert att använda ett godkänt ämne.

3.9

De allmänna skyldigheterna för företagare med ansvar för tillverkning, förädling, import eller distribution av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel omfattar följande:

3.9.1

Att märka allt material och alla produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, även de som uppenbart är avsedda för detta ändamål och som hittills inte har omfattats av direktiv 89/109/EEG.

3.9.2

Att instruera användarna av aktiva och intelligenta material och produkter i hur dessa skall användas så att användarna kan efterleva relevant livsmedelslagstiftning.

3.10

Företagarna har också följande skyldigheter:

3.10.1

Att efterleva bestämmelserna om villkor för användning samt eventuella begränsningar som gäller för ett godkänt ämne vid tillverkning av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

3.10.2

Att ha system för att identifiera leverantörer av material och produkter, och där så är lämpligt de ämnen och produkter som används i tillverkningen. De skall på begäran kunna lämna dessa uppgifter till de behöriga myndigheterna.

3.10.3

Att identifiera vilka företag deras produkter har levererats till samt på begäran lämna dessa uppgifter till de behöriga myndigheterna.

3.10.4

Att på ett godtagbart sätt märka material och produkter som släpps ut på gemenskapsmarknaden så att de kan spåras.

4.1

EESK stöder kommissionens dokument KOM(2003) 689 och välkomnar kommissionens fortlöpande samråd med bransch- och konsumentorganisationerna vid utarbetandet av slutdokumentet. Kommittén välkomnar likaledes att det införs positivlistor.

4.2

EESK konstaterar att kommissionen har identifierat problematiska frågor (som ingår i detta dokument som referens) och är medveten om att det inte kommer att göras någon utvidgad konsekvensanalys av förslaget. EESK skulle emellertid vilja be kommissionen att ta i beaktande att det föreliggande förslaget är oklart på tre punkter i de inledande styckena:

4.3

Ytterligare regler och förfaranden får konsekvenser för små och medelstora företag inom livsmedels- och förpackningsindustrin. Det kommer att innebära ytterligare kontrollförfaranden för livsmedelsindustrin och därav följande kostnader för förpackningsindustrin, vilket kan medföra svårigheter för mindre företag.

4.4

Konsekvenserna av nya tillståndsförfaranden avseende material och utformning kan inom en bransch där det traditionellt sett inte finns denna typ av bestämmelser – särskilt tidsgränser, säkerhet vid utformningen av produkterna och restriktiva förfaranden – hämma industrins nyskapande och konkurrenskraft. Importerade produkter måste kontrolleras ofta om man vill bevara en högproduktiv och konkurrenskraftig global näring.

4.5

EESK är medveten om att kommissionen har för avsikt att reducera betungande kontrollförfaranden och endast kräva ett intyg om överensstämmelse som skall utfärdas ett steg ”före” och ett ”efter” i distributionskedjan. I kommissionsdokumentet kan detta emellertid ge upphov till missförstånd på grund av ordvalet ”varvid minst” (”varvid minst ett steg ’före’ och ett ’efter’ måste kunna identifieras)”. I anslutning till kontrollen av att förpackningsindustrin ger korrekt information i hela producentledet bör kommissionen fastställa riktlinjer till stöd för livsmedelsindustrin – med hänvisningar till de kontroller som krävs – samt ge tydlig information till branschen, tillsynstjänstemännen och medlemsstaterna om de särskilda bestämmelserna om spårbarhet i syfte att undvika ytterligare krav eller överdriven nit. Stöd bör föredras framför ytterligare bestämmelser inom en redan kraftigt reglerad bransch.

4.6

EESK vill uppmana kommissionen att överväga ytterligare medel för att stödja både en allmän och en branschinriktad kampanj. Den allmänna informationskampanjen avser att ge användare och slutkonsumenter av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel information om nya bestämmelser avseende förpackningar och om hur förpackningarna skall hanteras ur miljösynpunkt. En informationskampanj riktad till livsmedelsindustrin och konsumenterna bör få stöd av medlemsstaterna och olika organ för regional utveckling. EESK uttrycker farhågor beträffande en korrekt märkning av aktiva och intelligenta material och produkter, och efterlyser bestämmelser för att utesluta att sådana system kan vilseleda konsumenterna när det gäller livsmedlets kvalitet och faktiska tillstånd. Aktiva förpackningar får inte under några omständigheter dölja naturlig nedbrytning. EESK vill dessutom be kommissionen att testa näringsvärdet i produkter som förvarats i aktiva förpackningar jämfört med näringsvärdet för oförpackade produkter, så att konsumenterna kan göra ett välgrundat val. För närvarande vet inte konsumenterna om de aktiva förpackningarna bidrar till att bevara eller bryter ner näringsinnehållet. EESK är medveten om att en detaljerad märkning av aktiva och intelligenta förpackningar för närvarande övervägs, och anser att provning av produkter med avseende på risker eller fördelar ut näringssynpunkt bör vidtas i anslutning till den nya lagstiftningen.

4.7

EESK accepterar att förpackningar omfattas av den befintliga livsmedelslagstiftningen, men vill understryka att den måste vara läsbar, tydlig och lättförståelig. Större klarhet i fråga om märkning behövs omedelbart. Den får inte ge upphov till missförstånd eller osanna påståenden. Även om det inte har direkt koppling till kommissionens dokument, vill EESK lyfta fram behovet av ytterligare märkning av plastförpackningar i syfte att förhindra felaktig användning, särskilt i samband med uppvärmning i kontakt med livsmedel och olika fetter. Detta skulle kunna tas upp i anslutning till den utökade märkningslagstiftningen och översynen av bestämmelserna om plastförpackningar.

4.8

Importerade livsmedel bör få särskild uppmärksamhet. För dessa bör fastställas att den symbol som skall användas för att märka material och artiklar som kommer i kontakt med livsmedel enbart skall användas för tillåtna produkter. Ansvaret ligger på importören, men total spårbarhet kan vara svår att fastställa om ursprunget är utomeuropeiskt. Detta kan kombinerat med märkning på främmande språk leda till att undermåliga produkter dyker upp i EU, vilket skadar EU:s livsmedels- och förpackningsindustri och eventuellt kan innebära hälsorisker för konsumenterna.

4.9

EESK är medveten om att det krävs lång omsättningstid för både livsmedels- och förpackningsindustrin för att göra det möjligt att förbruka de förpackningar som för närvarande finns i lager. Det är viktigt att undvika miljökonsekvenser och kostnader för industrin i samband med avlägsnande och destruktion av förpackningar, särskilt när det gäller material som inte kan återvinnas.