30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/92

—

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet samt ändring av direktiv 1999/45/EG och förordning (EG) om långlivade organiska föroreningar och

—

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 67/548/EEG för att anpassa det till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier

1.1

Under de senaste 30 åren har kontrollen av kemikalier successivts förts över på gemenskapsnivå, från och med de första gemenskapsbestämmelserna på kemikalieområdet i direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen. Förutom dessa bestämmelser föreskrev direktivet att man i framtiden skulle vara skyldig att tillhandahålla mer information om de kemikalier som finns i handeln (1). Genom den sjätte ändringen av direktivet (i direktiv 79/831/EEG) infördes ett förfarande för anmälan av ”nya ämnen”, det vill säga ämnen som släppts ut på marknaden för första gången efter den 18 september 1981, och genom den sjunde ändringen (i direktiv 92/32/EEG) definierades enhetliga principer och regler för anmälningsförfarandena.

1.2

Bestämmelserna har sedan utvidgats till att omfatta tester, bedömning och kontroll av risker både när det gäller nya och existerande ämnen, med utgångspunkt i de principer som uttrycks i rådets förordning 793/93, som införlivats i förordning 1488/94 för de existerande ämnenas del respektive direktiv 93/67/EEG för de nya ämnenas del.

1.3

Vid rådsmötet (miljöfrågor) i april 1998 i Chester klargjordes att de gällande bestämmelserna behövde ses över om man ville åstadkomma en konsekventare och mer integrerad kemikaliepolitik i enlighet med försiktighets- och hållbarhetsprinciperna och med lämpligare ansvarsfördelning mellan dem som kontrollerar kemiska ämnen. Detta diskuterades sedan vid flera rådsmöten. Som ett led i det omfattande angreppssättet för hållbar utveckling som bekräftats av rådsmötet i Helsingfors i december 1999 lade kommissionen fram en vitbok om kemiska ämnen med titeln ”Strategi för den framtida kemikaliepolitiken” (KOM(2001) 88 slutlig), som GD Näringsliv och GD Miljö tillsammans utarbetat för att kunna behandla både den kemiska sektorns konkurrensmål och miljöskyddskraven på ett balanserat sätt (2).

1.4

Det nya system som föreslogs i vitboken kallas Reach (Registration, Evaluation and Authorisation of Chemicals) och innebär enhetliga bestämmelser både för existerande och nya ämnen, med utgångspunkt i registrering, utvärdering och godkännande av farliga ämnen. Det främsta målet var att säkerställa en hög hälso- och miljöskyddsnivå, och ansvaret att tillhandahålla lämplig information och genomföra en första riskbedömning fördes därför över på tillverkarna/importörerna och i vissa fall på nedströmsanvändarna (dvs. användarna i senare led). Systemet skulle tillämpas inom en exakt tidsfrist, i första hand på särskilt problematiska produkter och ämnen som tillverkas i stora volymer.

2.1

Det nuvarande förslaget till förordning och direktiv syftar alltså till att ersätta den gällande lagstiftningen, eftersom denna enligt kommissionen inte längre är verkningsfull, inte kan främja innovation och inte heller garantera en tillräcklig skyddsnivå för medborgarna och miljön. Det nya systemet lämpar sig bättre för att uppfylla följande fem mål:

2.2

Syftet med förslaget är att förenkla och i ett enda dokument samla den komplexa lagstiftningen om användning av kemiska ämnen, och därmed upphäva vissa gällande direktiv och förordningar. Det centrala är det ovannämnda Reach-systemet som innebär att alla företag som tillverkar eller importerar mer än 1 ton per år av ett kemiskt ämne måste registrera detta i en central databas. Tillverkarna/importörerna skall inte bara tillhandahålla teknisk information om ämnets egenskaper och säker användning, vilket redan föreskrivs i den gällande lagstiftningen, utan även om säkerhet och hantering av risker för människor och miljö. Denna information bör sedan föras vidare i alla led i produktionskedjan, så att användarna kan använda och saluföra ämnen på ett ansvarsfullt och medvetet sätt utan risker för arbetstagarnas och slutanvändarnas hälsa eller miljön.

2.3

Förslaget har fått sin nuvarande utformning genom medverkan av alla berörda parter, även via ett två månader långt Internetsamråd som inleddes i maj 2003 beträffande ett första utkast till förordning. Det resulterade i 6 000 bidrag från alla berörda aktörer. På grundval av de olika synpunkter som framkom ändrades det första utkastet och resulterade i den version som nu är under behandling. Kraven förenklades i förhållande till de mängder som tillverkas eller importeras, och enligt kommissionen innebär detta en avsevärd minskning av de direkta och indirekta kostnader för systemet som ursprungligen beräknats.

2.4

En ny europeisk kemikaliemyndighet kommer att sköta databasen med ämnen, ta emot registreringsansökningar och ha ansvar för att ge allmänheten icke-konfidentiell information. Myndigheten kommer att omfatta flera kommittéer med olika funktioner och en besvärsnämnd.

2.5

Registreringen rör alla ämnen som tillverkas eller importeras i större mängder än 1 ton per år, och kommissionen anser att cirka 80 % av dem inte kräver ytterligare åtgärder.

2.6

Utvärderingen av dokumentationen görs av behöriga myndigheter som medlemsstaterna utser. Syftet är att kontrollera att de olika registreringskraven uppfylls i fråga om tillverkade eller importerade mängder och djurförsök, och att rapporterna om hälso- och miljöriskbedömning håller hög kvalitet och är tillräckligt utförliga. Bedömningsprogrammet skall grunda sig på en löpande plan som utarbetas av de behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna, i enlighet med kemikaliemyndighetens kriterier för prioritering.

2.7

Ämnen som väcker särskilt stora farhågor, t.ex. CMR-ämnen, PBT-ämnen och vPvB-ämnen (3) samt andra ämnen som har allvarliga och irreversibla hälso- eller miljöeffekter kräver kommissionens tillstånd för specifik användning. Tillstånd kommer att ges endast om användningen av ämnet kan kontrolleras på lämpligt sätt. Annars kommer risknivån, den sociala och ekonomiska betydelsen och förekomsten av alternativa ämnen att undersökas, så att man kan se om ett tillstånd är motiverat. På förslag från kommissionen eller en annan medlemsstat kan begränsningar av eller förbud mot användning införas, i syfte att garantera en acceptabel risknivå och i enlighet med det förfarande som ingående beskrivs i artikel 130.

2.8

För att sektorns konkurrenskraft skall säkerställas är kraven på testning färre och mindre komplicerade i det nuvarande förslaget än i den första versionen, som återspeglade den gällande lagstiftningen framför allt i förhållande till ämnen med en mängd på 1-10 ton. Flera ämnen har undantagits från kraven, bland annat polymerer och vissa intermediärer, och reglerna för nedströmsanvändare har förenklats. Ett förslag rör informationsutbyte genom säkerhetsdatablad, som redan omfattas av den gällande lagstiftningen och har ändrats för att företagen till minsta möjliga kostnad skall kunna uppnå de resultat som önskas.

2.9

Innovation skall uppmuntras bland annat genom att den nuvarande viktgränsen för nya ämnen höjs, genom att mängder på mellan 10 kg och 1 ton undantas från testkraven, genom att det blir lättare för nedströmsanvändarna att hitta nya innovativa ämnen samt genom att undantagsperioden för ämnen som är föremål för forskning förlängs till 10 år (15 år inom läkemedelssektorn).

2.10

Genom dessa åtgärder har de beräknade kostnaderna minskat avsevärt, både när det gäller industrins direkta kostnader och de indirekta kostnaderna, som är mycket lägre än de väntade fördelarna för människors hälsa.

3.1

EESK ställer sig bakom de mål för hållbar utveckling, hälsoskydd och miljöskydd som EU skall prioritera. Redan i sitt förra yttrande om vitboken var kommittén därför positiv till införandet av Reach-systemet och stödde de mål som formulerats, bland annat att de företag som tillverkar, importerar respektive använder kemiska ämnen skall ha ansvar för att ta fram dokumentation i registreringssyfte och göra en första riskbedömning. Kommittén välkomnade även införandet av ett europeiskt registreringssystem och ett gemenskapsorgan som skulle sköta detta. EESK inser att det förslag till förordning som kommissionen lagt fram innehåller lämpliga mål, innebär en minskning av registreringskraven för nya ämnen (en av orsakerna till att antalet registrerade nya ämnen har minskat i Europa under de senaste 20 åren) och därmed främjar innovation samtidigt som det kräver stora insatser inte bara för den kemiska sektorn utan för hela produktionssystemet.

3.1.1

Den europeiska ekonomin genomgår en period med låg tillväxt, och därför bör lagstiftningsinitiativ som riskerar att äventyra konkurrenskraften, produktionsökningen och sysselsättningsutbudet behandlas med stor försiktighet. Den konsekvensbedömning som finns tillgänglig innehåller inga definitiva garantier för att Reach-systemet skall ge verklig balans mellan kostnad och nytta, vilket många aktörer menar. Kommittén håller med om att – om det är möjligt med hänsyn till att säkerhetskraven måste respekteras – konkurrenskraften inte får hämmas för den europeiska kemiska industrin, som är världsledande och tillhör de främsta näringslivssektorerna i nästan alla medlemsstater. Med tanke på den nya europeiska dimensionen i ett EU med 25 stater bör man även uppmärksamma återverkningarna för alla de branscher som använder kemiska ämnen och preparat (beredningar), inklusive branscher som till synes är mindre berörda, som stål-, textil-, verkstads- och elektronikindustrin samt de sektorer där de små och medelstora företagen kan stöta på särskilda problem.

3.1.2

Kommittén önskar att ändringar i förordningen som bidrar till förenklade förfaranden skall beaktas och att den fruktbara dialog med aktörerna som inleddes genom det breda samrådet 2003 skall fortsätta, så att både de rättmätiga hälsoskyddskraven och de lika rättmätiga konkurrenskraft- och sysselsättningskraven kan uppfyllas. För att detta mål skall kunna uppnås anser EESK att det krävs en tydligare uppsättning konkreta åtgärder för att öka utvecklings- och innovationsmöjligheterna. Detta är särskilt nödvändigt för små och medelstora företag eftersom deras kostnader för Reach-systemet riskerar att påverka deras omsättning betydligt.

3.1.2.1

EESK har tagit del av och uppskattar de initiativ som kommissionen och Europeiska kemikaliebyrån har tagit inom ramen för en tillfällig strategi, i väntan på att arbetet med rättsakterna i Europaparlamentet och rådet skall slutföras. Strategin innebär att aktörerna skall medverka i utarbetandet av dokument med riktlinjer (framför allt tekniska riktlinjer) som är lättare att följa, i mer detaljerade konsekvensbedömningar för olika sektorer och inrättandet av så kallade strategiska partnerskap för experimentella pilotprojekt. Kommittén, som på nära håll har följt erfarenheterna från delstaten Nordrhein-Westfalen, välkomnar denna inriktning, vill gärna delta i strategin och räknar med att senare yttra sig över resultaten av denna experimentella fas.

3.1.3

Förenklingen av lagstiftningen, möjligheten att göra bedömningar snabbare och på grundval av mer kunskap samt mer omfattande information om de särdrag och risker som är förbundna med tillverkning och användning av kemiska ämnen längs hela produktionskedjan kan bidra till ökad produktivitet, få positiva följder för den totala utvecklingen av miljölagstiftningen (4) och ge konkurrensfördelar. Dessa fördelar är påtagliga inom sektorn för avfallshantering och inom andra sektorer där produkter som är avsedda för slutförbrukare tillverkas. Förutsättningen är att denna anpassning till miljöskydds- och konsumentskyddsbestämmelserna med hjälp av lämpliga metoder, t.ex. en märkning som konsumenterna känner igen upptäcks och ”belönas” på marknaden. Därför krävs tydliga ansträngningar för att uppnå dessa mål, som kan bli verklighet om gemenskapsmyndigheternas målmedvetna agerande leder till att de europeiska normerna blir vedertagna normer i internationella forum. Om dessa resultat skall kunna uppnås krävs under alla omständigheter även en konstruktiv dialog med de ansvariga myndigheterna, de ekonomiska aktörerna och arbetslivet liksom en informations- och utbildningspolitik för slutanvändarna.

3.2.1

I förslaget föreslås inrättandet av en europeisk kemikaliemyndighet med uppgift att förvalta Reach-systemet i tekniskt, vetenskapligt och administrativt hänseende och se till att bedömnings- och beslutsprocesserna på gemenskapsnivå blir konsekventa. Enligt kommissionens förslag bör myndigheten ge vägledande kriterier för urvalet av de ämnen som skall bedömas, utfärda yttranden och rekommendationer under tillstånds- och begränsningsförfarandena och ge indikationer om uppgifternas konfidentialitetsgrad.

3.2.2

Det är naturligtvis positivt att man väljer att inrätta en egen myndighet i stället för att (vilket föreskrevs i vitboken) enbart utvidga uppgifterna för Europeiska kemikaliebyrån, som verkar inom kommissionens gemensamma forskningscenter. Kommittén stöder därför detta förslag helt och fullt, men anser att myndighetens befogenheter och ansvarsområden är alltför begränsade. I kommissionens förslag är myndighetens enda uppgift att ge vetenskapligt och tekniskt bistånd, medan den operativa förvaltningen av systemet i huvudsak tycks vara ett ansvarsområde för medlemsstaterna, som skall agera med utgångspunkt i myndighetens vägledande kriterier, yttranden och rekommendationer. Kommittén undrar om denna modell ger möjlighet till urval med verkligt effektiv prioriteringsordning för bedömning, och om man kan garantera att alla beslut blir resultatet av bredaste möjliga kunnande och sakkunskap i kemikaliemyndighetens kommittéer.

3.2.3

Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) är uppbyggd enligt en modell som i förslaget rätteligen betraktas som den mest närliggande, en modell som visar att man lättare kan åstadkomma balans mellan olika synpunkter när ärenden behandlas centralt, medan nationella myndigheter har en tendens att tillämpa försiktighetsprincipen på nya ansvarsområden. Vi menar att det är möjligt och önskvärt att dra nytta av de nationella myndigheternas insatser i ett nätverk där de kan fortsätta utföra praktiska, samordnade och gemensamt utformade uppgifter. Erfarenheterna från Europeiska kemikaliebyrån visar att det är viktigt att knyta de lokala myndigheterna till nätverk och ge dem ansvar, om man skall kunna skapa samförstånd i beslutsprocessen.

3.2.4

Kommittén anser därför att kemikaliemyndigheten bör få exakta uppgifter och ansvarsområden både när det gäller att fastställa prioriteringskriterier för bedömning, yttra sig över ansökningar om tillstånd, delta i förfarandet för begränsningar av vissa farliga ämnen och beredningar samt utarbeta förslag om harmonisering av klassificering och märkning på gemenskapsnivå. I och med att uppgifterna och ansvarsområdena får en annan utformning bör man även se över uppgifterna och sammansättningen för dess organ, såväl styrelsen och kommittéerna som forumet och besvärsnämnden.

3.2.5

När man vill lösa meningsskiljaktigheter och garantera en andra instans i de fall de nationella myndigheterna är oense, är det enligt EESK:s uppfattning inte lämpligt att inrätta ett organ som direkt representerar medlemsstaterna. För uppgifter som insamling och spridning av lämplig information, uppdatering av databaser, tekniskt stöd till behöriga myndigheter och industrin, framför allt små och medelstora företag, är det önskvärt med ett forum som är öppet för vetenskapssamfundet och de experter som livsmedelsmyndigheten väljer ut från bland annat produktionssektorn.

3.2.6

Rent allmänt hoppas EESK att kemikaliemyndighetens struktur och finansiering blir sådan att den omedelbart kan fungera som ett bedömningsorgan med fullständigt ansvar. Även om myndigheten tar hjälp av och stöder sig på de behöriga nationella myndigheternas sakkunskap och personal när detta är nödvändigt eller lämpligt, bör dess befogenheter och ansvarsområden inte begränsas på förhand. Fram till dess att kemikaliemyndigheten inrättats är det också önskvärt att Europeiska kemikaliebyrån kan kontrollera att processer rörande pilotinitiativ eller på särskilda områden fungerar väl, och göra detta i samarbete med nationella och lokala myndigheter och de berörda parterna.

3.2.7

Kommittén konstaterar i synnerhet att den medverkan av de berörda parterna som föreskrivs i artikel 105 inte är tillräcklig, eftersom det endast handlar om att upprätta ”kontakter” med företrädare för näringslivet samt konsumentskydds-, arbetarskydds- och miljöskyddsorganisationer.

3.3.1

I förordningen åläggs tillverkare och importörer av kemiska ämnen att ge de behöriga myndigheterna teknisk dokumentation med information om ämnet och en preliminär rapport om bedömning och minskning av risker för mängder på 1 ton eller mer, och att – för mängder på 10 ton och uppåt – uppfylla successivt strängare krav på den testning som skall ligga till grund för rapporten.

3.3.1.1

Företagen bör på ett lämpligt sätt utveckla ny testning och kunskap om ämnen i förhållande till import- och tillverkningskraven och därmed även registreringskraven, och med hjälp av denna kunskap garantera att de eventuella riskerna med ämnena hanteras på ett ansvarsfullt och kunnigt sätt. Dessutom bör de informera nedströmsanvändarna om riskerna med användning, och dessa användare bör göra en kemikaliesäkerhetsbedömning endast om de använder ämnet på ett annat sätt än det avsedda.

3.3.1.2.

Registreringssystemet ställer onekligen stora krav i fråga om tid och resurser, särskilt på importörerna och nedströmsanvändarna, som hittills inte har ålagts liknande uppgifter, men detta är nödvändigt för att hälsoskydds- och miljöskyddsmålen skall kunna uppfyllas och den inre marknaden fungera på ett korrekt sätt. Man får heller inte glömma att systemet kan vidga marknaden för de företag som är mest innovativa och bäst anpassar sig till de nya marknadsvillkoren.

3.3.2

Det finns en logik i att fastställa kortare tidsfrister och ställa större krav på information för större mängder av tillverkade eller importerade kemiska ämnen, eftersom dessa bestämmelser är lätta att tillämpa direkt, men det är inte nödvändigtvis det lämpligaste sättet att upptäcka verkliga risker vare sig det gäller inneboende risker eller exponering. Att man har behållit ett kriterium – rörande mängder – som kommittén redan tidigare betraktat som oprecist kan innebära en omotiverad belastning på företagen (5).

3.3.3

Det praktiska genomförandet kan bli mer flexibelt genom bedömning av inneboende risker och av den information om användning och exponering som är tillgänglig eller lätt kan tas fram ur tillverkarnas och myndigheternas uppgifter, och genom kunskap om och analys av strukturella likheter mellan problematiska eller farliga ämnen. Detta gäller graden av komplexitet i den dokumentation som varje tillverkare eller importör måste lägga fram i samband med en registreringsansökan och även om det gäller ämnen som produceras eller importeras i kvantiteter under 10 ton men som kräver fördjupad riskbedömning. Kommittén uppmanar kommissionen att fördjupa dessa idéer, som skulle få Reach-systemet att fungera bättre.

3.3.4

En rad bestämmelser om informationens tillgänglighet är avsedda att minska antalet djurförsök och företagens kostnader. Den viktigaste informationen kan utnyttjas gemensamt, med delade kostnader som följd. Registranter kan även få hjälp att finna andra registranter så att man kan ta del av varandras data, men denna möjlighet verkar inte tillräckligt underbyggd och det förefaller inte som om samarbete skulle främjas annat än mellan aktörer som redan är samarbetspartner eller är bundna till varandra genom leveranser.

3.3.5

Intentionen att minska antalet djurförsök förtjänar stöd, men detta är bara en del av problemet. Det behövs effektivare system för att minska eller helt avhjälpa dubbelarbete när det gäller dokumentation och testning, både analyser och in vitro-metoder, och hitta drivkrafterna för att främja samarbete mellan tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av samma ämne samt införa rättvisa fördelningsmekanismer som gör utgifterna överkomliga även för små och medelstora företag. EESK anser att det vore lämpligt att undersöka former för stöd till dokumentationen och att underlätta inrättandet av frivilliga konsortier (särskilt mellan nedströmsanvändare och mellan små och medelstora företag) med garantier för att de materiella eller industriella rättigheterna skyddas.

3.3.6

Information i hela produktionskedjan föreskrivs, både nedåt och uppåt, och säkerhetsdatabladet i bilaga Ia ersätter säkerhetsdatabladet i direktiv 91/155/EEG. Att de båda systemen kommer att fungera parallellt under ett antal år kan bli ett hinder för en välfungerande inre marknad.

3.4.1

Utvärderingen – både av dokumentation och ämnen – skall ske på medlemsstatsnivå, medan kemikaliemyndigheten endast skall ha i uppgift att utveckla riktlinjer för prioritering av de ämnen som skall utvärderas, och att ingripa i de fall då medlemsstaterna bedömning skiljer sig åt. Framför allt i början finns en risk att systemet med enskilda staters utvärdering, som skall godkännas av andra medlemsstater genom ett skriftligt förfarande, medför allvarliga tidsförluster eller rent av ömsesidiga avslag.

3.4.2

Förutsättningen för en säker användning av ämnen, med minimala risker för människor och miljö, är en databas med tillförlitliga, vetenskapliga data som samlas in på ett enhetligt sätt och verifieras genom en kontrollprocess (utvärdering i den mening som avses i avdelning VI), liksom en gedigen kostnads-/nyttoanalys av särskild användning. De företag som tillverkar eller importerar ämnen åläggs att utarbeta en kemikaliesäkerhetsrapport som innebär en preliminär riskbedömning (något som hittills ålegat de behöriga myndigheterna) och att tillhandahålla information om ämnena. Den komplicerade utvärdering av dokumentationen och ämnena som sedan följer, och som grundar sig på uppgifter från tillverkarna och importörerna, är en känslig fråga och de beslut som fattas har stor betydelse. Kommittén anser därför att denna uppgift i första hand bör tillfalla kemikaliemyndigheten, som dock kan ha ett nära samarbete med de nationella behöriga myndigheterna, eftersom denna myndighet kan garantera större snabbhet, enhetlighet och bredare kompetens.

3.4.2.1

Att kemikaliemyndigheten tilldelas detta ansvarsområde innebär inte att man inkräktar på de nationella myndigheternas befogenheter. Det är vår förhoppning att kemikaliemyndigheten – genom sina tekniska och politiska instanser – skulle kunna fastställa utvärderingskriterier och ge de nationella myndigheterna särskilda utvärderingsuppgifter. De nationella myndigheterna kan i sin tur alltid komma med självständiga förslag om utvärdering av ett ämne, och därvid ange motiv och se till att ämnet ingår i den centraliserade beslutsprocessen.

3.4.3

En brist i det nuvarande förslaget är att det inte uttryckligen föreskrivs utvärderingar av möjlig interaktion och ackumulationsprocesser som kan innebär att användningen blir riskabel, förutom när det gäller redan fastställda ämnen. Kommittén anser att denna fråga inte bör behandlas i samband med frågan om företagens ansvar, utan i samband med kemikaliemyndighetens operativa program, i samarbete med de nationella behöriga myndigheterna.

3.4.4

Ett oförutsett hot kan utgöras av ämnen, preparat, produkter och föremål som importeras från regioner i världen som saknar adekvat kontroll och som inte respekterar regelverket för att sammanställa de uppgifter som skall lämnas in för registrering och riskbedömning. De behöriga myndigheterna bör vara särskilt uppmärksamma på detta, bland annat för att inte ge producenter utanför EU orättmätiga konkurrensfördelar.

3.4.5

Kommittén efterlyser ett klarläggande av det ansvar som vilar på tillverkare, importörer och brukare i produktionskedjan – vid behov i form av specifika föreskrifter – för att man skall kunna ta itu med fall där förordningens krav inte uppfyllts med avseende på dokumentation, riskbedömning och åtgärder för kontrollerad och säker användning.

3.5.1

Syftet med tillståndssystemet är att garantera en den inre marknaden fungerar väl och att de ämnen som väcker särskilda farhågor används på ett sådant sätt att man kan garantera en lämplig riskhantering, eller ersätts med säkrare teknik eller ämnen. EESK ställer sig bakom detta, och inser därför det berättigade i kravet på att tillverkare och importörer skall tillhandahålla ytterligare information om risker, information som visar hur riskerna kan kontrolleras eller vilka socioekonomiska fördelar som uppväger riskerna. Kommittén ser även positivt på att tillstånd ges för ett särskilt användningsområde, så att användningen kan kontrolleras bättre, och att tillräcklig information kommer nedströmsanvändarna till del.

3.5.1.1

Kommittén anser att auktorisationen i vilket fall som helst skall gälla en begränsad tid. Vi föreslår att man vid behov genomför ytterligare utvärderingar med påföljande auktorisation, vilket är fallet med andra liknande förfaranden. Detta skulle bli en stimulans till nyskapande utveckling av säkra alternativ och främja ersättningsprincipen som första alternativ för farliga kemikalier.

3.5.2

De begränsningar som sammanhänger med tillståndet bör införas i hela EU, oavsett mängden av ett tillverkat eller importerat ämne, så att man kan undvika varje allvarlig hälso- eller miljörisk. Kommittén håller med om att en konsoliderad version av direktiv 76/769/EEG bör utgöra utgångspunkten för det nya begränsningsförfarandet, men efterlyser en snabb insats för att uppdatera förteckningarna över farliga ämnen där det finns vetenskapliga belägg.

3.5.3

Kommittén vill påpeka att lagstiftningen om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet även i fortsättningen bör tillämpas och utvecklas samtidigt som hänsyn tas till Reach-systemet. Det vore därför lämpligt att i samråd med intressenterna undersöka hur åtgärder på området skulle kunna införas inom ramen för Reach och hur Reach-systemet och direktiv 98/24/EG, som föreskriver bedömningskrav, kan bli kompatibla.

3.5.4

EESK anser att man bör studera andra riskabla substanser som är jämförbara med CMR, PBT och VPVB (som redan har tydliga, objektiva kriterier och därmed är upptagna i bilaga XIII) så snart riskerna har fastställts, och att de bör bli föremål för auktorisationsförfarandet oavsett kvantiteter.

3.6.1

EESK ställer sig bakom den bestämmelse som innebär att nedströmsanvändarna skall bedöma säkerheten vid sin användning av ämnen, med utgångspunkt i information från leverantören, vidta lämpliga riskhanteringsåtgärder och meddela eventuella nya användningsområden som leverantören inte tagit i betraktande och dokumenterat. Förutsättningen för att skyldigheten skall gå att uppfylla, särskilt för små och medelstora företag, är att leverantören har slutfört registreringen och låter nedströmsanvändaren ta del av den icke-konfidentiella informationen om ämnet. Man kan förutse att den information som tillverkarna eller leverantörerna skall få ta del av är ofullständig, en brist i förslaget som innebär att nedströmsanvändarna får en överdrivet tung dokumentationsbörda. Vi anser att denna fråga och möjligheterna att överklaga till kemikaliemyndigheten bör få en bättre utformning om kostnaderna för tillämpningen av det nya systemet skall kunna hållas nere.

3.6.2

Det är önskvärt att den nuvarande situationen undersöks i en rad seminarier och konferenser med de berörda parterna, både när det gäller de sektorer som kan komma att drabbas hårdast av åtgärderna (särskilt sektorerna för färg och måleriprodukter, pigment, garvning, trä, möbler, syntetfiber och elektroniska apparater verkar få särskilt höga dokumentationskostnader) och i fråga om små och medelstora företag, som ofta är beroende av en leverantör i oligopolställning och därför sällan kan få information på ekonomiskt acceptabla villkor. Utan en mer ingående behandling av frågorna och tydliga rambestämmelser finns det risk för ojämlika förhållanden i ovannämnda och liknande fall.

3.7.1

En rad åtgärder planeras för att utnyttja insamlade data gemensamt och undvika onödiga djurförsök. Kommittén ser positivt på denna målsättning och på att nya registranter får möjlighet att utnyttja data, antingen mot en avgift som betalas direkt till den som lämnar informationen eller via ett organ för tvistlösning. Fortfarande anser kommittén att de planerade åtgärderna är alltför allmänna, och önskar att bestämmelserna skall vidareutvecklas för att alla berörda parter, även de små och medelstora företagen, skall kunna verka på lika villkor.

3.7.2

Kommittén är positiv till mekanismen för förhandsregistrering för de företag som förbereder sig för registrering. Den gör det möjligt att utnyttja data gemensamt i ett tidigare skede, under förutsättning att konfidentialiteten garanteras i förekommande fall. Vi ser även positivt på att det inrättas ett forum för informationsutbyte om olika substanser, vilket inte bara skulle kunna tjäna till att undvika dubbla djurförsök utan även fylla fler funktioner.

3.8.1

EESK anser att informationen från Reach-systemet skall ligga till grund för bedömning och minskning av risker inte bara i hälsoskydds- och miljöskyddssyfte utan även när det gäller säkerhet och hälsa på arbetsplatsen, och att den därför har stor betydelse för nästan all yrkesverksamhet.

3.8.2

Erfarenheterna från den kemiska sektorn, som gjorts tack vare en kontinuerlig dialog mellan arbetsmarknadens parter, visar att tillgänglig information som används på ett korrekt sätt har gjort att denna bransch ligger bäst till i statistiken över olycksfall på arbetsplatsen och arbetsskador.

3.8.3

Mot bakgrund av dessa positiva men inte särskilt välkända erfarenheter bör man framhålla det mervärde som ligger i att arbetstagare och deras företrädare får all information de behöver, information som tagits fram genom kemikaliesäkerhetsbedömningen av ett ämne eller en beredning och finns i säkerhetsdatabladen. Kommittén önskar därför att de positiva erfarenheterna från den kemiska industrin skall kunna utvidgas till att omfatta sektorer längre ner i kedjan, bland annat genom särskilda utbildningsprogram för arbetstagare och deras företrädare, förbättring av de skyddsmekanismer som föreskrivs i den gällande lagstiftningen rörande farliga ämnen samt främjande av en mer enhetlig tillämpning.

3.9.1

Kommissionens uppgifter om direkta och indirekta kostnader för systemet under de närmaste tio åren har kritiserats för att vara tilltagna i underkant. Kommittén har tagit del av den nya utvärderingen, som inbegriper ändringar till det utkast som diskuterats under remissprocessen. Denna konsekvensbedömning, som särskilt uppdaterats för att omfatta dessa ändringar, verkar mer realistisk även om vissa osäkerhetsfaktorer kvarstår, särskilt när det gäller indirekta kostnader, nedströmsanvändarna och effekterna för de nya medlemsstaterna.

3.9.2

Kommittén uppmanar därför kommissionen att inleda en särskild diskussion i frågan med olika branschorganisationer på europeisk och nationell nivå, framför allt för de näringslivssektorer som enligt vissa undersökningar drabbas hårdast av det nya förslaget till förordning. Syftet skulle vara att utreda hur välgrundade undersökningarna är och att, om så behövs, se över ytterligare åtgärder som visar sig vara alltför betungande.

3.9.3

Kommittén är oroad över eventuella ekonomiska följder och uppmanar kommissionen att göra en mer djupgående konsekvensbedömning på detta område, undersöka hur stor användningen av kemiska ämnen är inom alla olika näringar, även jordbruket och tjänstesektorn, och mer ingående studera eventuella följder för kandidatländerna.

3.9.4

Innovation betraktas som en positiv följd av det nya systemet, och utan tvivel kommer vissa åtgärder att främja upptäckt och saluföring av fler nya ämnen än nu. Kommittén stöder därför dessa ändringar, men anser generellt att de – närmast automatiska – mekanismer som skall främja innovation är alltför allmänna – och att alltför lite har gjorts för att utvärdera effekterna i kvantitativt hänseende.

3.9.5

Förhållandet mellan kostnad och nytta är uppenbarligen mycket gynnsamt, särskilt på hälsoområdet, men man glömmer lätt det faktum att kostnaderna bärs direkt av de ekonomiska aktörerna medan fördelarna kommer andra aktörer eller hela samhället till del under en längre period än den tid som kostnaderna kräver. För att komma till rätta med denna situation, som har väckt mycket förvåning och mötts av negativa reaktioner, behövs en insats för att skapa större samförstånd. Grunden för detta skulle vara ingående diskussioner och sektorsanalyser, även kvantitativa sådana, och en mer framsynt politik för att främja konkurrenskraften och se till att de europeiska bestämmelserna blir en internationell referensram genom att kommissionen agerar målmedvetet och målinriktat i alla internationella sammanhang.

4.1

EESK står bakom målen för och genomförandet av Reach-systemet, men anser att särskild uppmärksamhet måste ägnas formerna för genomförandet för att undvika att den lagstiftning som krävs innebär en negativ påverkan på näringslivets konkurrenskraft och tillväxt, vilket skulle innebära ökade sysselsättningsproblem. Detta krav, som ligger i linje med satsningarna på en ”hållbar utveckling” socialt, ekonomiskt och miljömässigt, blir mer påtagligt när det gäller detta förslag, eftersom den konsekvensbedömning som finns tillgänglig inte innehåller några säkra garantier för verklig balans mellan kostnad och nytta.

4.2

För att samla den politiska viljan bakom en lagstiftning som med avseende på folkhälsa, säkerhet och miljöpåverkan skulle borga för hela spektrumet av användare av kemiska ämnen samt allmänheten, utan att skada den europeiska industrins konkurrenskraft, uppmanar EESK kommissionen, Europaparlamentet och rådet att allvarligt överväga varje ändring av förordningen som skulle kunna bidra till förenkling och minskning av den byråkratiska bördan i förfarandena (och därmed kostnaderna) och att rådfråga berörda intressenter med detta syfte i åtanke.

4.3

EESK:s föreslår dessutom att man tar fram lämpliga åtgärder för att informera om och belysa innehållet i lagstiftningen och i de ändringar som har gjorts, i synnerhet med inriktning mot små och medelstora företag samt användare i senare led av tillverkningskedjan. Det är viktigt att ta itu med den negativa attityd som finns för närvarande och som inte tar tillräcklig hänsyn till fördelarna med en förenkling av den gällande lagstiftningen rörande kemiska ämnen, en snabbare och effektivare utvärdering (med mindre risker och därmed sammanhängande ansvar) och enklare tillämpning av miljölagstiftningen (i fråga om utsläpp, avfall, arbetstagares säkerhet osv.).

4.4

På samma sätt behöver man förklara att bilagorna innehåller tillämpningsbestämmelser, allmänna riktlinjer och tekniska och vetenskapliga standarder för forsknings- och testmetoder som inte ökar den byråkratiska bördan utan underlättar tillämpningen av bestämmelserna. Volymmässigt skiljer de sig inte från bilagorna till den gällande lagstiftningen. Om det är juridiskt möjligt skulle det därför vara lämpligt att göra åtskillnad mellan de bilagor som har status som lag och de som kan användas som ”handledningar” eller riktlinjer för de sakkunniga och som skulle kunna uppdateras lättare mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

4.5

EESK uppskattar kommissionens breda samråd i samband med utarbetandet av förslaget och hoppas att intressenterna även fortsättningsvis kommer att höras och engageras så att de kan bidra med ytterligare förbättringar av texten, särskilt när det gäller följande:

4.6

EESK betonar behovet av en mer detaljerad konsekvensbedömning, särskilt i fråga om de indirekta kostnaderna, kostnaderna för vissa sektorer som är kritiska för användare i senare led av tillverkningskedjan och eventuell påverkan på anslutningsländerna, för att kontrollera om den kritik som har riktats mot studien hittills har någon grund eller inte.

4.7

EESK anser slutligen att det behövs kraftfulla politiska åtgärder för att få global uppslutning kring bestämmelserna i Reach-systemet, som är grundläggande för ett bättre skydd av arbetstagares hälsa och folkhälsan samt miljön och inte minst för försvaret av den europeiska kemiska industrins konkurrenskraft.

4.8

EESK ser positivt på de praktiska tester och de pilotprojekt för genomförandet som redan inletts i vissa medlemsstater, med deltagande av regionala myndigheter och andra berörda parter, och som syftar till en förenkling och mer konkret konsekvensbedömning. Kommittén välkomnar också kommissionens och Europeiska kemikaliebyråns satsningar på att tillsammans med berörda intressenter upprätta sektorsvisa tekniska riktlinjer för genomförandet av Reach-systemet. EESK anser att alla EU-institutioner när de slutliga rättsakterna fastställs bör dra nytta av den erfarenhet som samlats under mellantiden. Kommittén förbehåller sig möjligheten att utarbeta ett tilläggsyttrande för att utvärdera resultaten av det pågående arbetet.