30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/81

1.1

Förslaget syftar till att ge domstolen behörighet att döma i mål om det framtida gemenskapspatentet.

1.2

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fattades beslut om ett allmänt program inriktat på att förbättra EU-ekonomins konkurrenskraft i syfte att göra den till världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi. Detta ambitiöst syftande program är uppdelat i flera olika områden, däribland immaterialrätt. I detta hänseende har rådet åter tagit upp frågan om skapandet av ett gemenskapspatentsystem för att mildra begränsningarna med de nuvarande systemet för skydd av tekniska uppfinningar och för att bidra till att stimulera investeringarna i forskning och utveckling i gemenskapen.

1.3

I avvaktan på det slutgiltiga beslutet om rådets förordning (rådet har ensam behörighet i dessa frågor enligt de rättsliga grunderna för de förslag som diskuteras) har kommissionen utgått ifrån de rättsliga aspekterna av rådets gemensamma politiska strategi (som granskades av rådet (konkurrenskraft) den 3 mars och rådet (sysselsättning, socialpolitik, folkhälsa och konsumentfrågor) den 6 mars 2003) (1), när man här lägger fram det första utkastet om att ge EG-domstolen denna behörighet.

1.4

Syftet är att förhindra en territoriell och materiell splittring i tvisten om giltigheten för gemenskapspatentet och den immaterialrätt som är direkt avhängig av detta samt om giltigheten för eventuella gemenskapstilläggsskydd till detta patent genom att skapa en enda gemenskapsrättspraxis som skall vara tillgänglig för fysiska och juridiska personer och ha trätt i kraft senast 2010.

1.5

Rättslig grund för förslaget om att ge domstolen behörighet att döma i tvister avseende gemenskapspatent (2) är EG-fördragets artikel 229a, införd genom Nicefördraget. Enligt fördraget kan rådet, på kommissionens förslag och efter att ha hört parlamentet, ge domstolen behörighet att – inom de gränser som kommissionen sätter – döma i tvister om gemenskapsrättigheter avseende industriellt rättsskydd. Rådet rekommenderar att dessa regler skall antas av medlemsstaterna. Dessa skall sedan ratificera dem i enlighet med respektive lands författning.

1.6

Rådets behörighet (med strikt tolkning) avser lösning av tvister i fråga om intrång i och giltighet för gemenskapspatent och rättsligt tilläggsskydd. Ärenden som kan behandlas detaljredovisas i det reviderade förslaget till rådets förordning om gemenskapspatent (3): I fråga om patentintrång handlar det om talan för att få stopp på ett intrång och talan för att fastställa att intrång inte har skett; i fråga om giltighet handlar det om talan om ogiltigförklaring och genkäromål om ogiltigförklaring. Domstolen blir också behörig att utfärda föreskrifter i brådskande fall och förelägga vite i anslutning till tvister som den skall handlägga.

1.7

Man föreskriver övergångsåtgärder för de gemenskapspatent som eventuellt hinner bli giltiga innan GPR inrättas år 2010. De rättsinstanser som medlemsstaterna utser kommer således att ha behörighet att tillämpa Münchenkonventionens materiella patenträtt och den gemenskapsrätt som berör tvister som konstaterats innan GPR etableras. I alla händelser skall man slutföra alla förfaranden som redan inletts.

2.1

Kommittén konstaterar att förslaget överensstämmer med EG-fördraget och med protokollet om Europeiska gemenskapens domstol och ger sitt principiella stöd med förbehåll för de iakttagelser som formuleras nedan.

2.2

Vi delar uppfattningen att det krävs en enda jurisdiktion med exklusiv behörighet som tillämpar regelverket och rättspraxis för att gemenskapspatenträtten skall kunna tillämpas korrekt vid de tvister som kan uppstå inom gemenskapens territorium. En sådan lösning ger medborgarna de garantier för rättssäkerhet och stabilitet som de har rätt att vänta sig. Rätten att föra talan på det egna modersmålet respekteras också i förhandlingarna.

2.3

Kommittén anser att respekten för medborgarnas rättigheter motiverar den möjlighet som tillerkänns enskilda att indirekt angripa vissa gemenskapsbestämmelser med anknytning till deras privata tvist (invändning om rättsstridighet) när det gäller giltigheten i ett patent. Gemenskapspatenträtten skall dock inte kunna upphäva de ifrågasatta gemenskapsbestämmelserna. Kommittén anser emellertid att man bör ta konsekvenserna: Kommissionen skulle till exempel kunna hänskjuta ärendet till EG-domstolen om en invändning om rättsstridighet läggs fram inför gemenskapspatenträtten.

2.4

Det bör understrykas att det finns en risk för att de nationella domstolar som utsetts av medlemsstaterna (ett begränsat antal i varje land) under övergångsperioden skapar en sådan rättspraxis och avger domslut som innebär att skillnader uppstår mellan länderna, bland annat när det gäller tolkningen av artiklarna 52–57 i den europeiska patentkonventionen. Det är kanske lämpligt att domstolen kan ingripa i ett senare skede, när dess behörighet fastställts, som översynsinstans och med begränsande villkor för ett sådant förfarande, för att vid behov jämka samman praxis vid nationella domstolar med uppgift att lösa gemenskapspatenttvister. Det skulle vara orättvist om olika lösningar kan tillämpas i liknande fall. Detta kan särskilt gälla villkoren för att Europeiska patentbyråns dokument skall gälla. Rättspraxis blir ibland ifrågasatt av överklagandeinstanser med avseende på patenterbarhet (4), och denna praxis följs inte alltid av de nationella domstolarna.

2.5

Gemenskapstilläggsskyddet (läkemedel och växtskyddsprodukter) existerar inte ännu på gemenskapspatentets nivå. Det blir föremål för ett senare förslag från kommissionen. Kommittén anser att det är chansartat att föra upp tvister om ett planerat instrument bland domstolens befogenheter som fortfarande är osäkert till både existens och karaktär. En annan och vidare formulering skulle kunna tänkas för att avgränsa domstolens befogenhet (till exempel ”gemenskapspatent och andra instrument eller gemenskapscertifikat om industriell äganderätt”), så att man inte låser sig inför framtiden. Att utsträcka skyddsmekanismer eller deras framtida tillämpning på de olika områdena för patenterbara uppfinningar kommer sannolikt att väcka diskussion, och det är känsligt att redan i dag föregripa lösningarna och karaktären på de rättsinstrument som kan bli föremål för gemenskapslagstiftarens framtida beslut.

2.6

Kommittén ställer sig positiv till att domstolen får befogenhet att eventuellt anta provisoriska åtgärder (förpliktelser att agera eller avstå från att agera, skydd av bevismaterial, omedelbart upphörande av patentintrång) och sanktioner, bland annat vitesförelägganden. I annat fall skulle inte tvistlösningsreglerna vara verksamma. Av praktiska skäl bör genomförandet av GPR:s slutgiltiga eller provisoriska exekutionsbeslut anförtros behöriga nationella myndigheter. Dessa förfogar över tvångsmedel enligt respektive lagstiftning. För de fall som inte täcks av domstolens behörighet förblir de nationella rättsväsendena behöriga. Det kan särskilt handla om kontrakt avseende gemenskapspatent eller tvister om äganderätt till ett sådant patent. Dessa lösningar är också positiva, men kommittén har några särskilda kommentarer i anslutning till detta.

2.7

Vi menar att villkoren är logiska och nödvändiga för ikraftträdandet av detta beslut, som förutsätter att nationella behörighets- och rättsordningsregler ändras. Detta måste förhandsanmälas av medlemsstaterna till kommissionen. Samma sak gäller det effektiva och samtidiga genomförandet av GPR, som inrättas genom förslaget till rådets beslut. Detta granskas i ett separat yttrande.

3.1

Förstainstansrätten har redan behörighet i fråga om immaterialrättsliga tvister om varumärken, mönster och modeller, som förvaltas av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden. Skulle man kunna inrätta en immaterialrättslig domstol knuten till förstainstansrätten och med behörighet i fråga om befintliga och kommande immaterialrättsliga handlingar, och en särskild överklagandeinstans för dessa handlingar inom förstainstansrätten? Därmed skulle man samla alla immaterialrättsliga tvistemål inom gemenskapen. Granskningen av denna fråga ligger dock längre bort i framtiden, när det finns tillräcklig rättspraxis i fråga om gemenskapspatent, det vill säga efter 2013. Denna möjlighet till en bredare behörighet finns redan i den instans inom förstainstansrätten som är behörig i fråga om överprövning, vilket kommittén stöder.