52003AR0150

Yttrande från Regionkommittén om "Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: 'Industripolitiken i ett utvidgat Europa'"

(2004/C 23/04)

BAKGRUND

Regionkommittén har avgett detta yttrande med beaktande av "Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: 'Industripolitiken i ett utvidgat Europa'" (KOM(2002) 714 slutlig),

Europeiska kommissionens beslut av den 12 december 2002 att rådfråga kommittén i detta ärende i enlighet med EG-fördragets artikel 265 första stycket,

Ordförandens beslut av den 4 november 2002 att ge utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,

Regionkommitténs yttrande En politik för den europeiska industrins konkurrensförmåga, CdR 140/95(1),

Det utkast till yttrande (CdR 150/2003 rév.) som antogs av utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik den 13 juni 2003 (föredragande: Roberto Pella, fullmäktigeordförande i provinsen Biella (IT-PPE)).

Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 51:a plenarsession (sammanträdet den 9 oktober 2003) enhälligt följande yttrande.

1. Regionkommitténs ståndpunkt

Kommitténs bedömning

1.1. Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande och värdesätter det arbete som utförts, eftersom det avspeglar konkreta krav som kommittén har framfört att man på EU-nivå nära skall följa de industripolitiska utvecklingstendenserna för att snabbt kunna reagera på de många och plötsliga förändringarna på detta område.

1.2. Kommittén ser positivt på kommissionens utgångspunkter för analysen, som utgår från de grundprinciper som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon våren 2000 och av Europeiska rådet i Göteborg 2001.

1.3. Dessutom anser ReK att principen om en hållbar utveckling, som slogs fast vid Europeiska rådet i Göteborg, är av grundläggande betydelse för att uppnå en balanserad och samtidig utveckling av de tre väsentliga faktorerna för industrins konkurrenskraft (kunskap, innovation, entreprenörskap).

1.4. Regionkommittén är, som det organ som i Europa företräder de lokala och regionala myndigheterna, direkt engagerad i industripolitikens alla aspekter, inte bara i de rent ekonomiska aspekterna utan också i dem som hänger nära samman med socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och miljöpolitiken.

1.5. Kommittén instämmer i kommissionens synpunkter på de många sambanden mellan industripolitiken och andra politikområden i EU som har betydelse för industrins konkurrenskraft och att dessa måste integreras på ett bättre sätt.

1.6. Vi noterar att den svaga produktivitetsökningen i Europa samt den relativt låga sysselsättningsgraden har att göra med ihållande strukturproblem. Dessutom måste skatterna, bland annat bolagsskatten och skatten på arbete, sänkas avsevärt.

1.7. Kommittén uttrycker sin oro över den europeiska industrins påtagligt långsamma tillväxt, särskilt som det fortfarande finns för stora skillnader mellan EU:s regioner.

1.8. ReK framhåller dock att man genom fördjupade analyser i likhet med kommissionens kan visa på industripolitikens svaga punkter och genomföra den samordning som krävs för att snabbt åtgärda dem.

1.9. Kommittén anser att EU:s förestående utvidgning för med sig betydande fördelar, som enligt meddelandet redan börjat visa sig, men att det är viktigt att föregripa de oundvikliga problemen i detta sammanhang. Dessa problem kan man gripa sig an om också kandidatländerna tillämpar den öppna samordningsmetoden, samtidigt som de beaktar de förfaranden som anges i fördraget.

1.10. Regionkommittén uttrycker sin fasta vilja att via kommitténs lokala och regionala myndighetsföreträdare aktivt bidra till att utforma en effektiv industripolitik, i övertygelsen att den administrativa decentralisering som många medlemsstater håller på att genomföra kan bidra till att politiken förankras hos alla berörda aktörer och därmed skapar förutsättningar för en faktisk tillämpning av den öppna samordningsmetoden samtidigt som man måste se till att subsidiaritetsprincipen och den befogenhetsfördelning som anges i fördraget beaktas.

1.11. ReK anmodar kommissionen att fortsätta att analysera de bästa systemen för att effektivisera industripolitiken. Vi vill här särskilt framhålla två kommissionsdokument, som delvis föregrips i det meddelande som är föremål för detta arbetsdokument: grönboken om entreprenörskap i Europa(2) och kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet "Att tänka småskaligt i ett växande Europa"(3). Dessa dokument innehåller väsentliga överväganden för en effektiv industripolitik med konkreta spridningseffekter på lokal nivå.

1.12. Kommittén värdesätter att kommissionen har pekat på det nära sambandet mellan en förbättrad industripolitik och ett bättre system för utbildning och livslångt lärande för arbetstagarna.

1.13. ReK anser att några pågående EU-program kan vara särskilt effektiva i detta sammanhang och vill än en gång framhålla Galileo-programmets effektivitet i fråga om forskning och utveckling.

1.14. Kommittén instämmer i att industripolitiken oundvikligen har sociala konsekvenser. Det är därför nödvändigt att främja en verklig företagskultur, inte minst genom att direkt engagera lokala och regionala myndigheter, som är medborgarnas viktigaste kanaler.

2. Regionkommitténs rekommendationer

Kommitténs bedömning

2.1. Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna med hänsyn till de specifika mål som kommissionen fastställt bör engageras särskilt vid utvärderingen av i vilken mån de specifika industripolitiska målen har uppnåtts på europeisk nivå.

2.2. Kommittén anser att det är nödvändigt att på europeisk nivå analysera industripolitikens effektivitet för att få en samlad bild av situationen och kunna jämföra hur effektiva medlemsstaternas olika lösningar har varit och utbyta väl fungerande metoder. Men det är också viktigt att vända på perspektivet och att göra analyser på lokal och regional nivå för att kunna vidta riktade industripolitiska åtgärder, som till exempel berör särskilda produkter. Dessa riktade åtgärder kan bara utformas med de lokala och regionala myndigheternas aktiva medverkan.

2.3. EU spelar således en central roll inte bara när det gäller att fastställa ramvillkoren och fungera som den viktigaste analysinstansen för EU:s samtliga politikområden - EU har också, och framför allt förmåga att sammanföra stater, regioner och kommuner, som på EU-nivå kan utbyta effektiva lösningar på specifika problem som i vissa fall är gemensamma.

2.4. Kommittén vill särskilt framhålla kravet på en fortsatt konvergens mellan politiken i de olika medlemsstaterna i syfte att åtgärda den snåriga lagstiftning som för närvarande omger framför allt småföretag och mikroföretag.

2.5. Kommittén välkomnar förslaget om en mer systematisk EU-strategi för att förbättra ramvillkoren, men är bekymrad över att många medlemsstater dröjer med att anpassa sig till EU-politiken. Kommissionen påpekar med rätta att industripolitiken måste vara maximalt flexibel för att kunna anpassas till ständigt och snabbt skiftande omständigheter. Men även om detta lyckas på EU-nivå kommer den europeiska industrins tillväxt att allvarligt hotas om medlemsstaterna inte snabbt införlivar EU:s direktiv.

2.6. Kommittén understryker att man måste vinnlägga sig om att de nya EU-bestämmelserna blir mindre betungande för företagen, framför allt för småföretag och mikroföretag, som tyvärr ofta tyngs av alltför höga skatter. Detta krav är viktigt för små företag och mikroföretag i medlemsstaterna, men ännu viktigare för företagen i kandidatländerna. En annan fara i samband med utvidgningen skulle kunna vara att kandidatländernas marknad invaderas av stora europeiska koncerner, vilket skulle skapa allvarliga problem för de mindre företagen och särskilt för familjeföretagen.

2.7. ReK uppmanar därför kommissionen att bevaka att fusioner och företagsförvärv, som visserligen är nödvändiga för att den europeiska industrin skall kunna konkurrera på världsmarknaden, inte skadar små företag och mikroföretag, som är väsentliga källor till kreativitet och innovation.

2.8. Kommittén uppmanar kommissionen att utarbeta strategier för spridning av bästa metoder, t.ex. klusterbildning av små och medelstora företag, som ju utgör själva dynamiken i det europeiska näringslivet och som är en källa till innovation. Det är särskilt några europeiska företagskluster som kan tjäna som exempel, t.ex. inom biotekniksektorn i München- och Stockholmsområdet eller inom textilsektorn i nordvästra Italien.

2.9. ReK anmodar kommissionen att fortlöpande samarbeta med lokala och regionala myndigheter eftersom, som kommissionen själv påpekar, regionalpolitikens potential måste utnyttjas fullt ut för att stödja den omstruktureringsprocess som utvidgningen kommer att innebära.

2.10. Kommittén framhåller att bara ett aktivt samarbete med lokala och regionala myndigheter kan bidra till att förenkla det administrativa arbete som företagen är skyldiga att utföra, och därmed hjälpa småföretag och mikroföretag att uppfylla dessa krav, eftersom byråkratin annars skulle fortsätta att sluka kapital som skulle kunna användas till att förbättra produktionsprocessen.

2.11. ReK anmodar kommissionen att ta initiativ för att se till att värdefulla instrument som lokala och regionala myndigheter erbjuder företagen, till exempel de "one-stop shops" för företag som införts i Italien, med lätthet kan förmedlas och exporteras till andra europeiska länder, särskilt till kandidatländerna. I själva verket är de "one-stop shops" som lokala och regionala myndigheter inrättar för företagen ytterst värdefulla inte bara för att hjälpa dem att uppfylla de administrativa kraven utan också för att informera dem om EU-initiativ.

2.12. Regionkommittén framhåller att lokala och regionala myndigheter, inte minst i samband med EU:s utvidgning, kan göra det lättare för småföretag och mikroföretag att få tillgång till finansiellt EU-stöd och statligt stöd.

2.13. Kommittén understryker att lokala och regionala myndigheter har en oundgänglig roll på ett annat område inom EU:s industripolitik, nämligen i samband med fortbildning för arbetstagare. Eftersom företagen har ett ständigt ökande behov av högt specialiserad personal måste lokala och regionala myndigheter samarbeta med universitet, yrkesskolor, forskningsinstitut och företag.

2.14. ReK påpekar att eftersom arbetstagarnas speciella utbildningsbehov ofta är lokalt betingat, har lokala och regionala myndigheter ytterst goda förutsättningar att med hjälp av EU-stöd kunna tillhandahålla effektiva utbildningsprogram. Dessa program kan bli ännu effektivare på EU-nivå om de gör det möjligt för lokala och regionala myndigheter att jämföra resultat inbördes och utbyta väl fungerande metoder. För en effektivare framtida industripolitik med satsning på fortbildning för arbetstagare bör man knyta dessa frågor till lokala och regionala handlingsplaner för sysselsättning.

2.15. ReK håller med kommissionen om att forskning utgör grunden för innovationer. Man menar att en effektiv information också är oundgänglig för att länka samman till synes diametralt motsatta innovativa element. Detta har till exempel skett inom textilindustrin på design- och datorområdet, vilket har ökat den europeiska textilindustrins konkurrenskraft på världsmarknaden.

2.16. Vi är också överens om att man måste göra EU till ett allt attraktivare produktionsområde och betonar vikten av att förstärka kommunikationsvägarna och transportsektorn.

2.17. Regionkommittén yrkar på att man i gemensamma och nationella riktlinjer skall erkänna betydelsen av flygfrakt vid hantering av produktflöden. Likaså är e-handelsföretag beroende av kort leveranstid för att bli lönsamma. Flygfraktsservice som är tillförlitlig, lättillgänglig och konkurrenskraftig är av växande betydelse, i synnerhet i perifera områden.

2.18. Kommittén framhåller de etniska minoriteternas stora kapacitet och potential på företagsområdet, vilket också kommissionen uppmärksammar i grönboken om entreprenörskap i Europa(4). Vi anmodar därför kommissionen att fortsätta studera möjliga lösningar på de problem som denna grupp av entreprenörer möter. Enligt kommissionens egna uppgifter får dessa mindre offentligt företagsstöd än genomsnittet och saknar ofta kontakter med företagsorganisationer. Lokala och regionala myndigheter kan spela en viktig roll genom att hjälpa företagare från etniska minoriteter att lösa dessa problem.

2.19. ReK anmodar kommissionen att fortsätta sin strävan att på EU-nivå hjälpa småföretag och mikroföretag att starta och etablera näringsverksamhet.

2.20. Kommittén upprepar att lokala och regionala myndigheter betjänar allmänheten och kan bidra till att skapa en positiv företagskultur, samtidigt som de kan tillhandahålla enkla och effektiva verktyg som kan uppmuntra kreativa och nytänkande europeiska medborgare att konkret överväga att starta ett eget företag.

2.21. ReK vill framhålla en princip som kommissionen nämner i grönboken om entreprenörskap i Europa: Man måste sträva efter att i EU skapa en ny kultur med en mindre kategorisk inställning till konkurser, så att de som utsätter sig för den ofrånkomliga risk som varje företagsaktivitet innebär och går i konkurs utan att det beror på inkompetens eller bedrägeri fortfarande kan bidra till den europeiska ekonomins tillväxt.

2.22. Rek gör kommissionen uppmärksam på dess egna uppgifter vad gäller krisen inom tillverkningssektorn, som har haft en produktivitetstillväxt som är klart lägre än i USA. Stimulerar man tillverkningssektorn stärker man samtidigt EU:s tillväxtpotential. Det bör därför snarast läggas fram ett specifikt EU-direktiv som syftar till att stödja tillverkningsindustrin och som avsätter finansiella medel till branscher som på ett betydande sätt kan öka EU:s konkurrenskraft, däribland textilindustrin, byggnadssektorn och andra arbetskraftsintensiva sektorer.

2.23. ReK framhåller kravet på att stärka EU:s inre marknad och noterar i sammanhanget att kommissionen inte i tillräcklig grad har uppmärksammat denna aspekt. Kandidatländernas anslutning till EU kan ge den inre marknaden ett nytt konkurrensmässigt uppsving, som utan tvekan kan vara till stor nytta för den europeiska industrin på alla nivåer.

2.24. Vi är överens med kommissionen om att det behövs en konsumentskydds- och folkhälsopolitik. En sådan är en förutsättning för konsumenternas förtroende och för den inre marknadens tillväxt.

2.25. Det är kommitténs åsikt att en kärnpunkt i EU:s industripolitik bör vara en rapporteringsplikt som bör gälla för alla produkter som saluförs på marknaden och som bör göra det möjligt att spåra produkten till produktionsort och enskild producent. Detta skulle bidra till information och öppenhet, något som konsumenterna efterfrågar alltmer för att kunna välja bättre och säkrare produkter.

2.26. ReK uppmanar kommissionen att överväga strategier för att undvika att de europeiska produkterna drabbas negativt av onödiga tullar, som ofta försvagar den europeiska industrins konkurrenskraft.

2.27. Kommittén vill också understryka behovet av att införa ett gemenskapspatent till skydd för immateriella rättigheter.

2.28. Vi uppmanar kommissionen att fortsätta att prioritera lämpliga strategier för att motverka de negativa sociala effekterna av oundvikliga omstruktureringar som kommer att göra det ännu svårare för lokala och regionala organ att hantera nya sociala problem.

2.29. Vi understryker att det i dag mer än någonsin krävs garantier för en hållbar utveckling och rekommenderar att kandidatländerna redan nu förses med alla nödvändiga verktyg för att denna utveckling också skall säkerställas på det lokala planet. Än en gång befästs den mycket viktiga roll som lokala och regionala organ spelar både vad gäller att skapa en kulturell medvetenhet och att utarbeta instrument för en hållbar utveckling.

Bryssel den 9 oktober 2003.

Regionkommitténs

ordförande

Albert Bore

(1) EGT C 100, 2.4.1996, s. 14.

(2) KOM(2003) 27 slutlig.

(3) KOM(2003) 26 slutlig.

(4) KOM(2003) 27 slutlig.