52003IG0426(02)

Republiken Greklands initiativ inför antagandet av rådets rambeslut om förebyggande och bekämpande av olaglig handel med mänskliga organ och vävnader

(2003/C 100/13)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 29, artikel 31 e och artikel 34.2 b i detta,

med beaktande av Republiken Greklands initiativ(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2), och

av följande skäl:

(1) I rådets och kommissionens handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa(3), i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 och från Europeiska rådet i Santa Maria da Feira den 19-20 juni 2000, enligt förteckningen på resultattavlan, nämns eller efterlyses lagstiftningsåtgärder mot människohandel, inklusive gemensamma definitioner, grunder för åtal och påföljder.

(2) Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader utgör en form av människohandel som innebär en allvarlig kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna och i synnerhet den mänskliga värdigheten och den fysiska integriteten. Sådan handel är ett av verksamhetsområdena för organiserade kriminella grupper som ofta tillgriper oacceptabla metoder såsom utnyttjande av utsatta personer, liksom användning av våld och hot. Vidare leder den till en allvarlig fara för folkhälsan och skadar medborgarnas rätt till en lika tillgång till hälsovård. Slutligen undergrävs medborgarnas förtroende för det lagliga systemet för transplantationer.

(3) Bekämpning av handel med människokroppen och dess delar har vid upprepade tillfällen tagits upp av många olika internationella organisationer och har varit föremål för reglering genom internationella konventioner. Redan 1978 förklarade Europarådet genom sin resolution (78)29 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning ifråga om avlägsnande och transplantation av ämnen av mänskligt ursprung, som antogs av Europarådets ministerkommitté den 11 maj 1978 att inget ämne av mänskligt ursprung får erbjudas i vinstsyfte. Detta uttalande bekräftades vid de europeiska hälsovårdsministrarnas tredje konferens som hölls i Paris den 16-17 november 1987 och i vars slutförklaring det betonas att ett mänskligt organ inte får erbjudas i vinstsyfte av någon som helst organisation för organbyte, organbank eller någon annan organisation eller privatperson.

(4) Ett viktigt steg i försöket att bekämpa olaglig handel med mänskliga organ och vävnader och, mer allmänt, att bekämpa handel med människokroppen och dess delar, utgörs av Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin som undertecknades i Oviedo den 4 april 1997 och trädde ikraft den 1 december 1999. Artikel 21 i konventionen innehåller ett förbud mot att göra ekonomisk vinning av människokroppen och dess delar. I artikel 25 krävs att de undertecknande staterna skall sörja för att påföljder - inte nödvändigtvis av straffrättslig karaktär - föreskrivs för brott mot bestämmelserna i denna konvention. Till konventionen bifogades ett tilläggsprotokoll om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung, vilket upprättades den 24 januari 2002 men som ännu inte trätt ikraft. I artikel 21 i tilläggsprotokollet fastställs det att människokroppen och dess delar inte får vara upphov till ekonomisk vinning eller liknande fördelar. Där fastställs även ett förbud mot annonsering av behov av eller tillgång på organ eller vävnader i syfte att erbjuda eller begära ekonomisk vinning eller liknande fördelar. I artikel 22 i tilläggsprotokollet föreskrivs förbud mot olaglig handel med organ och vävnader.

(5) Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader har även fördömts vid upprepade tillfällen av Världshälsoorganisationen (WHO). Första gången var genom resolution WHA 40.13 från maj 1987. Även genom resolution WHA 42.5 från maj 1989 fördömdes köp och försäljning av mänskliga organ och med hänvisning till den bristande framgången med att förhindra fenomenet uppmanades de nationella lagstiftarna att intensifiera sina ansträngningar. Genom resolution WHA 44.25 från maj 1991 förklarade organisationen att inget organ får avlägsnas från en underårigs kropp utom i undantagsfall, ansåg att utbjudande av mänskliga organ mot betalning skulle förbjudas och införde principen om jämlikhet i fråga om organdonationer.

(6) I FN:s tilläggsprotokoll till konventionen om gränsöverskridande organiserad brottslighet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn innefattas avlägsnande av mänskliga organ i definitionen av utnyttjande vilket kännetecknar "människosmuggling". Detta protokoll utgör ett viktigt steg mot ett internationellt samarbete i bekämpandet av olaglig handel med mänskliga organ.

(7) Rådets nyligen antagna rambeslut 2002/629/EG av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel(4) innehåller emellertid inte bestämmelser om olaglig handel med mänskliga organ.

(8) Det viktiga arbete som internationella organisationer, i synnerhet FN, Världshälsoorganisationen och Europarådet utför bör kompletteras med sådant arbete som utförs av Europeiska unionen.

(9) Det är nödvändigt att ta itu med det allvarliga brott som olaglig handel med mänskliga organ och vävnader utgör, inte bara genom individuella åtgärder som varje enskild medlemsstat vidtar utan genom en övergripande strategi i vilken en för alla medlemsstater gemensam definition av de komponenter som utgör brottet, samt effektiva proportionella och avskräckande påföljder ingår som en integrerad del.

(10) Eftersom de ovannämnda målen för rambeslutet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen. I enlighet med proportionalitetsprincipen går detta rambeslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(11) Det är nödvändigt att införa påföljder för gärningsmännen som är tillräckligt stränga för att olaglig handel med mänskliga organ och vävnader skall omfattas av de instrument som redan har antagits i syfte att bekämpa organiserad brottslighet, såsom rådets gemensamma åtgärd 98/699/RIF av den 3 december 1998 om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott(5) och rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott(6).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I detta rambeslut används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. transplantation: skall innefatta hela förfarandet med avlägsnande av ett organ eller vävnad från en människa och dess inoperation i en annan människa, däri inbegripet förfaranden för förberedande, preservation och förvaring.

2. vävnad: skall även innefatta celler, däri inbegripet blodproducerande blastceller.

3. mänskliga organ och vävnader: skall inte innefatta

a) reproduktionsorgan och reproduktionsvävnader

b) organ och vävnader från foster

c) blod och blodprodukter

4. underårig: avser personer som är under 18 år.

Artikel 2

Brott som avser olaglig handel med mänskliga organ och vävnader

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straffbelägga följande handlingar:

1. Rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av en person, inbegripet utbyte eller överföring av kontroll över denna person, om

a) tvång eller hot, inklusive bortförande, brukas, eller

b) bedrägligt förfarande brukas, eller

c) maktmissbruk eller utnyttjande av en utsatt belägenhet förekommer, som är av sådan art att personen inte har någon annan verklig eller rimlig möjlighet än att ge efter för det missbruk eller utnyttjande som utövas, eller

d) betalning eller förmåner ges eller tas emot för att erhålla medgivande från en person som har kontroll över en annan person i syfte att avlägsna organ eller vävnader från den senare.

2. a) Avlägsnande av ett organ från en levande donator med bruk av våld, hot eller bedrägeri.

b) Avlägsnande av ett organ från en donator som har givit sitt medgivande därtill efter betalning av eller löfte om ekonomisk ersättning.

c) Betalning, erbjudande eller löfte om ekonomisk ersättning, direkt eller via tredje part till en donator i syfte att få dennes medgivande till avlägsnande av ett organ.

d) Mottagande av eller begäran om ekonomisk ersättning av donatorn eller tredje part så att donatorn skall ge sitt medgivande till avlägsnande av ett organ.

e) Medhjälp till att någon av handlingarna i punkterna a, b, c och d utförs.

f) Begäran om, erhållande av, betalning för, erbjudande eller löfte om ekonomisk ersättning i syfte att erbjuda, erhålla eller, mer generellt, syssla med olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

3. a) Köp, innehav, förvaring, transport, import, export eller överföring av mänskliga organ som har avlägsnats med hjälp av någon av de handlingar som avses i punkterna 1 och 2.

b) Deltagande av läkare eller sjukvårdspersonal i en transplantation av ett organ i vetskap om att det har varit föremål för någon av ovanstående handlingar.

Artikel 3

Anstiftan, medhjälp, främjande och försök

Varje stat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straffbelägga anstiftan, medhjälp, främjande och försök att begå de brott som anges i artikel 2.

Artikel 4

Påföljder

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att de brott som anges i artiklarna 2 och 3 skall beläggas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder som kan medföra utlämning.

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att de brott som anges i artikel 2 skall beläggas med maximistraff på minst tio års fängelse, om brotten har begåtts under någon av följande omständigheter:

a) Brottet har inneburit att brottsoffrets liv har satts på spel genom uppsåt eller grov oaktsamhet.

b) Brottet har begåtts mot underårig.

c) Brottet har orsakat brottsoffret ytterligare allvarlig fysisk skada.

d) Brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation enligt definitionen i gemensam åtgärd 98/733/RIF, och oavsett de påföljder som anges däri.

Artikel 5

Juridiska personers ansvar

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att juridiska personer kan ställas till ansvar för brott som avses i artiklarna 2 och 3 och som begås till förmån för dessa juridiska personer av någon person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation, grundad på

a) befogenhet att företräda den juridiska personen, eller

b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2. Utöver vad som anges i punkt 1 i denna artikel skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att juridiska personer kan ställas till ansvar när brister i övervakning eller kontroll som skall utföras av en sådan person som avses i ovannämnda punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till förmån för denna juridiska person begå ett brott som anges i artiklarna 2 och 3.

3. Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel skall inte utesluta bestraffning av fysiska personer som är gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till ett brott som avses i artiklarna 2 och 3.

4. I detta rambeslut avses med juridisk person varje enhet som har denna status enligt tillämplig lagstiftning, med undantag av stater eller andra offentliga organ vid utövandet av de befogenheter som de har i egenskap av statsmakter samt offentliga internationella organisationer.

Artikel 6

Påföljder för juridiska personer

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att en juridisk person som har ställts till ansvar i enlighet med artikel 5 skall kunna bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, som innefattar bötesstraff eller administrativa avgifter och som kan innefatta andra påföljder, såsom

a) fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,

b) tillfälligt eller permanent näringsförbud,

c) rättslig övervakning,

d) rättsligt beslut om upplösning av verksamheten, eller

e) tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå brottet.

Artikel 7

Behörighet och lagföring

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fastställa sin behörighet ifråga om de brott som avses i artiklarna 2 och 3 när

a) brottet har begåtts helt eller delvis inom medlemsstatens territorium,

b) gärningsmannen är medborgare i medlemsstaten, eller

c) brottet har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad inom medlemsstatens territorium.

Artikel 8

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut före den....

2. Medlemsstaterna skall före den dag som anges i punkt 1 till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras nationella lagstiftning.

3. På grundval av en rapport som utarbetats med hjälp av denna information och en skriftlig rapport från kommissionen, skall rådet före den...bedöma i vilken utsträckning medlemsstaterna har följt bestämmelserna i detta rambeslut.

Artikel 9

Ikraftträdande

Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den...

På rådets vägnar

...

Ordförande

(1) EGT C...

(2) EGT C...

(3) EGT C 19, 23.1.1999, s. 1.

(4) EGT L 203, 1.8.2002, s. 1.

(5) EGT L 333, 9.12.1998, s. 1. Gemensamma åtgärden senast ändrad genom rambeslut 2001/500/RIF (EGT L 182, 5.7.2001, s. 1).

(6) EGT L 351, 29.12.1998, s. 1.