92002E2089

SKRIFTLIG FRÅGA P-2089/02

från Daniela Raschhofer (NI) till kommissionen

(10 juli 2002)

Ämne: Benesdekretens, amnestilagens (1946) och restitutionslagens (1992) förenlighet med EU:s lagstiftning

Den 2 juni 2002 publicerade den tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ) en intervju med kommissionsledamot Verheugen om Benesdekretens förenlighet med EU:s lagstiftning. På frågan om amnestilagen från 1946 fortfarande har rättslig verkan svarade Verheugen att lagen inte handlar om straffrihet för brott som begicks i samband med fördrivningen av tyskar, utan att avsikten var att ge motståndsmän rättsligt skydd, varför gärningar som begicks med ont uppsåt inte omfattas av lagen. Verheugen sade även att i den mån som dessa lagar fortfarande har verkningar görs de förenliga med EU:s lagstiftning genom enskilda åtgärder och andra åtgärder i Republiken Tjeckien.

Den 18 augusti 1995 innehöll FAZ en artikel om en tjeckisk medborgare som sköt ihjäl och begravde 14 människor den 24 maj 1945 i Schwarzbach. Gärningsmannen bakom detta brott mot liv och lem friades av distriktsdomstolen i Ceské Budejovice den 16 mars 1992.

Med hänvisning till dekret nr 33/1945 fattade den tjeckiske inrikesministern Stanislav Gross den 11 juni 1992 beslut om att återlämning av Graf Salm-Reifferscheids förmögenhet inte skulle ske (FAZ, 14.6.2002).

Anser kommissionen att den aktuella tillämpningen av amnestilagen från 1946 enligt tjeckisk rättspraxis strider mot principerna i artikel 6.1 i Fördraget om Europeiska unionen?

Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta såsom anges av kommissionsledamot Verheugen i ovannämnda intervju för göra de lagar som fortfarande har rättslig verkan (amnestilagen (1946), restitutionslagen (1992) och Benesdekreten) förenliga med EU:s lagstiftning?

Vad anser kommissionen om förslaget att Republiken Tjeckien som alternativ till tvistlösning skall inrätta en fond för försoning som symbolisk kompensation för den konfiskering utan ersättning som den sudettyska befolkningen blev föremål för (med den österrikiska skadeståndsfonden för konfiskerad judisk förmögenhet från 2001 som förebild)?

Svar avgivet av Günter Verheugen på kommissionens vägnar

(12 augusti 2002)

Som det helt riktigt anförs i den intervju, till vilken parlamentsledamoten hänvisar, analyserar kommissionen fortfarande tillsammans med de tjeckiska myndigheterna vissa delar av det tjeckoslovakiska presidentdekretet av år 1945 och viss dithörande lagstiftning från tiden närmast efter kriget. Arbete pågår också med restitutionslagen och dess tillämpning under 1990-talet.

Några slutgiltiga resultat föreligger ännu ej men följande punkter kan redan nu anföras:

- Den lag av år 1946, till vilken parlamentsledamoten hänvisar, är ingen amnestilag som medger fullständig befrielse från påföljd för alla brott som begåtts mot ockupationsstyrkor och mot tysk- och ungerskspråkiga minoriteter. Lagen utformades snarare som en straffrihetslag, där det eftersträvades att tillerkänna motståndskämpar och personer i tillfällig myndighetsställning lagligt skydd under befrielsen och den första efterkrigstriden. Lagstiftaren avsåg ej att lagen skulle omfatta handlingar som begåtts av vanhedrande skäl. Denna ursprungliga avsikt har i det allmänna medvetandet i allt större utsträckning blivit förbisedd på grund av rättspraxis under kommunisttiden. I olika tjeckiska uttalanden har det klargjorts att det ej föreligger några hinder inom den tjeckiska republiken mot att åtala personer som misstänks för krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten där det ej finns någon preskriptionstid.

- Kommissionen undersöker gällande tjeckisk rättspraxis och enskilda domstolsutslag men har ej fullbordat sitt arbete med detta. Parlamentet har också anlitat utomstående juridisk expertis i denna fråga.

- Som fastslogs i det gemensamma pressmeddelande som den 11 april 2002 utfärdades av premiärminister Zeman och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgningen, kan ingen del av den lagstiftning i ett kandidatland, som alltjämt kan få nya juridiska följder, undandras granskning i förhållande till unionens/gemenskapens (EU/EG) lagstiftning. Detta omfattar förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.

- Varje beslut att upprätta en försoningsfond bör falla under det nationella självbestämmande, på vilket kommissionen ej kan ha några synpunkter. I vilket fall som helst och bortsett från undersökningarna av de delar som berör EU:s/EG:s lagstiftning, kvarstår kommissionens totala förpliktelse att uppnå en tillfredsställande lösning av konflikten om de tjeckoslovakiska presidentdekreten och dithörande frågor.