92002E2065

SKRIFTLIG FRÅGA P-2065/02

från Olivier Dupuis (NI) till kommissionen

(5 juli 2002)

Ämne: Radhia Nasraouis hungerstrejk

Den 26 juni 2002 inledde den tunisiska medborgaren Radhia Nasraoui en hungerstrejk för att protestera mot att hennes make Hamma Hammami har gripits och fällts i domstol. Hammami har varit talesman för det förbjudna tunisiska kommunistpartiet PCOT och chefredaktör för den likaledes förbjudna tidningen al-Badil. Han dömdes, efter en farsartad rättegång, till tre år och två månaders fängelse, och sitter sedan den 2 februari 2002 inspärrad i fängelset i Tunis på grund av sitt medlemskap i PCOT. Sedan han greps har Hammami suttit i en isoleringscell på avdelningen för dödsdömda. Han blir dåligt behandlad och har fått sina rättigheter kränkta vid en rad olika tillfällen. Han har hungerstrejkat för att förflyttas till en annan avdelning. Han har praktiskt taget aldrig fått tala med sina advokater, och sedan den 6 april i år har hans fru Nasraoui inte haft rätt att besöka honom. Hans familj har endast fått göra några få besök, vilka har varit omgärdade av stränga säkerhetsbestämmelser: dubbla galler har funnits mellan honom och hans anhöriga, och flera vakter har alltid funnits närvarande under besöken. Hammami har ännu inte fått träffa sin dotter Sara, som föddes när han var på flykt. Hans familj har i flera år och vid en rad tillfällen brutalt trakasserats av myndigheterna: hans dotter Radhia har blivit utsatt för ett kidnappningsförsök och hans dotter Oussaima har flera gånger terroriserats av agenter från den politiska polisen. Den sistfödda, Sarra, har erbjudits polisskydd utanför daghemmet! Familjen Hammamis hem har flera gånger utsatts för inbrott och för husrannsakningar av ordningsmakten. Nasraoui har flera gånger uttryckt sitt stora missnöje med denna situation. Hittills har dock hennes ansträngningar varit resultatlösa. Nasraoui kämpar för att hennes man skall släppas fri. Genom sin kamp vill hon även fördöma den fysiska och psykiska tortyr som hennes make tvingas genomlida samt den psykiska tortyr som hans barn utsätts för.

Vad vet kommissionen om förhållandena för Hammami i fängelset? Vilka konkreta initiativ har kommissionen tagit, eller vilka initiativ tänker den ta, för att få de tunisiska myndigheterna att fullt ut respektera de grundläggande rättigheterna för Hammami och hans familj samt för alla de åsiktsfångar som hålls fängslade i Tunisien?

Som en följd av diktatorn Ben Alis styre har det skett en kraftig ökning av de grova brotten mot de grundläggande rättigheterna. Är det inte, mot denna bakgrund, lämpligt att kommissionen betonar att de demokratiska principer som fastställs i artikel 2 i associeringsavtalet med Tunisien måste respekteras? Skulle inte kommissionen kunna göra en sådan markering genom att villkorslöst fördöma den tunisiska diktaturen?

Gemensamt svarpå de skriftliga frågorna E-1845/02 och P-2065/02ingivet av Christopher Patten för kommissionen

(26 juli 2002)

Kommissionen hålls genom flera källor väl underrättad om de pågående kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Tunisien, i synnerhet i fallen Zouhair Yahyaoui och Radhia Nashraoui. I juli 2002 tog kommissionen i mycket tydliga ordalag upp frågan om respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna med flera tunisiska ministrar och höga tjänstemän, däribland statssekreteraren i det tunisiska utrikesdepartementet, Youssef Mokaddem.

Kommissionen ämnar också undersöka andra möjligheter att agera tillsammans med medlemsstaterna.

Utöver de traditionella diplomatiska kontakterna har kommissionen ytterligare ett hjälpmedel, dvs. det ekonomiska samarbetet med Tunisien, vilket alltmer inriktas på främjandet av de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen. Särskilt betydelsefullt i detta sammanhang är ett program som håller på att utarbetas med sikte på en modernisering av det tunisiska rättsväsendet och som kommer att få betydande återverkningar på lång sikt.

Samtidigt är Tunisien ett av 29 länder som under perioden 20022004 ingår i målgruppen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. En av de två främsta prioriteringarna när det gäller Tunisien är rättsväsendets oberoende och tillgången till rättslig prövning (en förslagsinfordran som är öppen för oberoende icke-statliga organisationer kommer att genomföras i september 2002).

Slutligen kommer kommissionen att vid det kommande mötet i associeringskommittén (i Tunis den 24 september 2002) fortsätta sin ständiga politiska dialog med den tunisiska regeringen, bl.a. om mänskliga rättigheter och demokrati.