52002IG1008(01)

Konungariket Belgiens initiativ inför antagandet av rådets beslut om inrättande av ett europeiskt nätverk av nationella kontaktpunkter för reparativ rättvisa

(2002/C 242/09)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 34.2c i detta,

med beaktande av Konungariket Belgiens initiativ,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

av följande skäl:

(1) I rekommendation nr R(85) 11 från Europarådets ministerkommitté om brottsoffrets ställning i det straffrättsliga och straffprocessuella förfarandet av den 28 juni 1985 rekommenderas medlemsstaternas regeringar att undersöka möjliga fördelar med olika former av medling.

(2) I Förenta nationernas deklaration om grundläggande juridiska rättigheter för brottsoffer och offer för maktmissbruk av den 29 november 1985 uppmanas till användning i tillämpliga fall av informella mekanismer för lösande av tvister, inbegripet medling, skiljedom och sedvanerätt eller inhemska bruk för att underlätta förlikning och upprättelse för brottsoffer.

(3) I rekommendation nr R(87) 21 från Europarådets ministerkommitté av den 17 september 1987 om hjälp till brottsoffer och skydd mot att personer faller offer för brott rekommenderas medlemsstaternas regeringar att verka för experiment, på nationell eller lokal grundval, med medling mellan förövare och brottsoffer samt att utvärdera resultaten med särskilt avseende på i vilken mån brottsoffrets intressen tillgodoses.

(4) I Förenta nationernas minimiregler från 1990 för ickefrihetsberövande åtgärder betonas vikten av ett större engagemang från samhällets sida i straffrättskipningen och behovet att hos förövarna uppväcka en känsla av ansvar mot brottsoffren och mot samhället i stort.

(5) I rekommendation nr R(92) 16 från Europarådets ministerkommitté om europeiska regler för samhällssanktioner och samhällsåtgärder som verkställs i gemenskapen anses dessa som en betydelsefull metod att bekämpa brottslighet och undgå negativa verkningar av frihetsberövande.

(6) I punkt 19 i handlingsplanen från Wien förklaras att "[...] procedurregler bör vara såpass väl samordnade att människor inte behöver befara att få olika behandling beroende på vilken jurisdiktion som är behörig."

(7) I resolution 1999/26 av den 28 juli 1999 från Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd om utveckling och genomförande av åtgärder för medling och reparativ rättvisa i straffrätten uppmanas stater, internationella organisationer och andra enheter att utbyta information och erfarenheter om medling och reparativ rättvisa.

(8) I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om brottsoffer i Europeiska unionen - Reflexioner över normer och åtgärder av den 14 juli 1999 fastslås att medling mellan brottsoffer och förövare i brottsoffrens intresse kan vara ett alternativ till långdragna och nedslående straffrättsliga förfaranden och göra det möjligt för brottsoffer att få ersättning för skador eller återfå förlorad egendom utanför det vanliga straffrättsliga förfarandet.

(9) I rekommendation nr R(99) 19 från Europarådets ministerkommitté om medling i brottmål fastställs principer som medlemsstaterna skall beakta när sådan medling utvecklas.

(10) Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 ansåg i punkt 30 av slutsatserna att alternativa utomrättsliga förfaranden bör skapas av medlemsstaterna.

(11) I resolution 2000/14 av den 27 juli 2000 från Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd om grundprinciper för användning av program för reparativ rättvisa i brottmål uppmanas medlemsstaterna att fortsätta med utbytet av information och erfarenheter om medling och reparativ rättvisa.

(12) I Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2000 om kommissionens meddelande om brottsoffer i Europeiska unionen(1) fastslås vikten av att utveckla brottsoffrens rättigheter.

(13) I rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden(2) anges i artikel 10 att varje medlemsstat skall sträva efter att främja medling under straffrättsliga förfaranden om den anser brottet lämpligt för denna form av åtgärd och se till att det under straffrättsliga förfaranden är möjligt att ta hänsyn till varje överenskommelse som har ingåtts mellan brottsoffret och förövaren genom medling. Enligt artikel 17 i rambeslutet skall varje medlemsstat före den 22 mars 2006 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 10 i rambeslutet.

(14) Republiken Frankrikes och Konungariket Sveriges initiativ om inrättande av ett europeiskt nätverk för förebyggande av brott som resulterade i beslut 2001/427/RIF(3) är ett lysande exempel på hur medlemsstaterna kan samarbeta på stabil grund om vissa frågor. Innefattandet av medling med ungdomsbrottslingar och social medling i det första arbetsprogrammet för Europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet är ett bevis på det växande intresset för alternativa sätt att utöva rättskipning i brottmål.

(15) Emellertid bör det framhållas att eventuell förebyggande kapacitet hos medling i synnerhet och reparativ rättvisa i allmänhet endast utgör en aspekt av den mycket vidare synen på reparativ rättvisa som omfattar brott, straffrättskipning och det straffrättsliga förfarandet som helhet. Med reparativ rättvisa avses ett brett synsätt, där den materiella och immateriella reparationen av de störda relationerna mellan brottsoffret, samhället och gärningsmannen utgör en allmän och vägledande princip i det straffrättsliga förfarandet.

(16) Reparativ rättvisa har hittills huvudsakligen kommit till uttryck i olika former av medling mellan offer och gärningsmän (medling offer-gärningsman), men andra metoder som familjerådslag tillämpas i allt större omfattning. Såväl regeringar som polis, straffrättsliga organ, specialiserade myndigheter, enheter för hjälp och stöd till brottsoffer, enheter för hjälp till gärningsmän, forskare och allmänheten berörs av denna process.

(17) Detta initiativ har tagits i samråd med European Forum for Victim-Offender Mediation and Restorative Justice, en icke-statlig organisation på området reparativ rättvisa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiskt nätverk av nationella kontaktpunkter för reparativ rättvisa

1. Ett europeiskt nätverk av nationella kontaktpunkter för reparativ rättvisa (nedan kallat nätverket) inrättas härmed.

2. Nätverkets nationella företrädare skall säkerställa att nätverket fungerar väl i enlighet med detta beslut.

Artikel 2

Räckvidd

I detta beslut avses med reparativ rättvisa en övergripande syn på den straffrättsliga processen, där brottsoffrets behov prioriteras och gärningsmannens ansvarsskyldighet betonas på ett positivt sätt och omfattar en uppsättning idéer som har betydelse för olika former för bestraffning och konflikthantering i de olika stadierna av den straffrättsliga processen.

Artikel 3

Nätverkets syfte

Nätverket skall bidra till att utveckla, stödja och främja olika aspekter inom reparativ rättvisa både i medlemsstaterna och på Europeiska unionens nivå. I detta syfte är lagstiftningsstöd och logistiskt stöd till straffrättsliga organ viktiga instrument.

Artikel 4

Uppgifter och verksamhet

För att målet i artikel 3 skall uppnås skall nätverket särskilt ha uppgifter och bedriva verksamhet enligt följande:

a) Nätverket skall vara ett informationsställe. Nätverket skall därför samla in, analysera och utvärdera information och uppgifter om befintliga rutiner för reparativ rättvisa och om hur de utvecklas i medlemsstaterna för att bidra till normer för goda rutiner och för att stödja framtida nationella initiativ och initiativ på unionsnivå. Nätverket skall också bistå Europeiska unionens råd och medlemsstaterna med frågeformulär om rutiner för reparativ rättvisa.

b) Nätverket skall utveckla mekanismer för att sprida och hålla denna information och dessa uppgifter tillgängliga för myndigheter på nationell, regional, europeisk och internationell nivå och för andra statliga och icke-statliga organisationer, grupper, nätverk och forum som arbetar på området reparativ rättvisa eller är intresserade av detta.

c) Nätverket skall underlätta ömsesidigt utbyte av information, erfarenheter och kontakter mellan myndigheter, institutioner, organ, grupper, nätverk och enskilda personer på nationell, regional, europeisk och lokal nivå som berörs av frågor som rör reparativ rättvisa.

d) Nätverket skall främja forskning om reparativ rättvisa och skall därför bidra till att fastställa och utveckla de viktigaste områdena för forskning om reparativ rättvisa.

e) Nätverket skall bidra till att fastställa och utveckla de viktigaste områdena för utbildning och utvärdering vad gäller reparativ rättvisa.

f) Nätverket skall anordna konferenser, seminarier, möten och annan verksamhet för att främja rutiner för reparativ rättvisa och stimulera och förbättra utbytet av erfarenhet och goda rutiner.

g) Nätverket skall utveckla samarbetet med ansökarländerna, tredje land samt internationella organisationer och organ.

h) Nätverket skall vid behov och på begäran ställa sin sakkunskap till Europaparlamentets, rådets och kommissionens förfogande i syfte att biträda dem i alla frågor som rör reparativ rättvisa.

i) Nätverket skall varje år rapportera till rådet om sin verksamhet genom behöriga arbetsorgan och ange de prioriterade områdena i arbetsprogrammet för det kommande året. Rådet skall notera och godkänna rapporten och därefter översända den till Europaparlamentet.

Den konkreta tolkningen, utförandet och utvecklingen av de uppgifter som nämns i denna artikel kommer att påverkas och vara avhängiga av de frivilliga bidragen från medlemsstaterna.

Artikel 5

Samarbete

Eftersom reparativ rättvisa i sig innebär att man inriktar sig på samhället och gräsrötterna skall nätverket när det utför sina uppgifter och bedriver sin verksamhet enligt artikel 4 ta särskild hänsyn till samarbetet och stimulera utbytet med icke-statliga organisationer som arbetar på området reparativ rättvisa. Nätverket får för att kunna nå sina mål på ett så effektivt och värdefullt sätt som möjligt besluta att använda sig av kunskap och erfarenheter hos de icke-statliga organisationer som är verksamma inom området reparativ rättvisa och även besluta att samarbeta mer strukturerat.

Artikel 6

Nätverkets sammansättning

1. Nätverket skall utgöras av kontaktpunkter som utses av varje medlemsstat. Även Europeiska kommissionen och Europeiska gemenskapernas kandidatländer får utse en kontaktpunkt.

2. Ingen medlemsstat får utse mer än tre kontaktpunkter.

3. Kontaktpunkterna skall inkludera åtminstone en företrädare för de nationella myndigheter som är behöriga för reparativ rättvisa i dess många aspekter.

4. Medlemsstaterna får utse forskare, personer som tillämpar reparativ rättvisa eller andra aktörer på området reparativ rättvisa till kontaktpunkter.

5. Medlemsstaterna bör se till att forskare, personer som tillämpar reparativ rättvisa och andra aktörer på området reparativ rättvisa, t.ex. lokala myndigheter och icke-statliga organisationer, involveras genom de utsedda kontaktpunkterna,

6. Varje medlemsstat skall se till att dess kontaktpunkter förfogar över tillräckliga kunskaper i minst ett annat av Europeiska unionens officiella språk, så att det underlättas för nätverket att fungera praktiskt och särskilt att kontakterna med andra kontaktpunkter underlättas.

Artikel 7

Arbetet

1. Nätverkets första sammanträde skall äga rum den ...

2. Nätverket skall sammanträda minst var sjätte månad och sammankallas av ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. En företrädare för den medlemsstat som innehar ordförandeskapet i rådet skall vara ordförande vid mötena mellan de nationella företrädarna i nätverket.

3. Nätverket får besluta att anförtro sekretariatsfunktionen i nätverket åt en nationell kontaktpunkt.

4. Nätverkets nationella företrädare skall besluta om nätverkets årliga program, inbegripet en finansieringsplan. De skall särskilt fastställa

- vilka områden som skall behandlas i första hand, samt vidta åtgärder, och då beakta artiklarna 10 och 17 i rådets rambeslut 2001/220/RIF,

- de viktigaste specifika åtgärder som skall vidtas (konferenser, seminarier, forskningsprogram, utbildningsprogram),

- inrättandet, struktureringen och utvecklingen av ett elektroniskt system för utbyte av information och en webbplats.

De nationella företrädarna skall även utarbeta nätverkets årliga verksamhetsrapport. De skall själva upprätta sin arbetsordning, som skall antas genom enhälligt beslut.

5. Rådet får besluta om nätverkets finansiering.

Artikel 8

Utvärdering

Rådet skall utvärdera nätverkets verksamhet och arbete inom tre år från det att detta beslut har antagits.

Artikel 9

Detta beslut får verkan samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den ...

På rådets vägnar

...

Ordförande

(1) EGT C 67, 1.3.2001, s. 304.

(2) EGT L 82, 22.3.2001, s. 1.

(3) EGT L 153, 8.6.2001, s. 1.