52002AE0871

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Översyn av strategin för den inre marknaden 2002: Att uppfylla löftena"

(KOM(2002) 171 slutlig)

(2002/C 241/34)

Den 11 april 2002 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som förberett ärendet, antog sitt yttrande den 26 juni 2002. Föredragande var Kenneth Walker.

Vid sin 392:a plenarsession den 17-18 juli 2002 (sammanträdet den 18 juli 2002) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 32 röster för och 6 röster emot.

1. Inledning

1.1. Kommittén har tidigare avgett yttranden om kommissionens meddelande av den 24 november 1999, där strategin för inre marknaden läggs fast(1), och om kommissionens första(2) och andra(3) årliga översyner av denna strategi. I detta yttrande behandlas kommissionens tredje årliga översyn.

1.2. I kommissionens tredje årliga översyn sammanförs de olika komponenterna i inremarknadspolitiken till ett enda dokument och "beslutsfattarna får vägledning för de närmaste 18 månaderna". Meddelandet bygger på en omfattande analys - främst i Cardiff-rapporten(4) - av de områden där inre marknaden måste bli bättre. Det innehåller ett antal målinriktade åtgärder som skall fylla dessa luckor.

1.3. I meddelandet redovisas också de framsteg som gjorts sedan förra årets översyn. Bilden är blandad. Lite mer än hälften av de målinriktade åtgärderna har genomförts, vilket är ungefär lika mycket som föregående år. Vissa påtagliga framsteg har gjorts, men totalt sett har genomförandet inte gått tillräckligt fort.

1.4. Genom den extrakraft som Europeiska rådet i Barcelona har tillfört blir det möjligt att gå snabbare fram. Behovet av kontinuitet och resultat är det centrala budskapet i meddelandet, som är uppbyggt kring samma övergripande mål som fjolårets översyn, nämligen

- ökade ansträngningar för att genomföra de ekonomiska reformer som antogs i Lissabon och togs upp på nytt i Barcelona,

- förberedelser för att kunna ta vara på de möjligheter som en utvidgad inre marknad snart kommer att ge,

- garantier för att inre marknaden medför påtagliga fördelar för medborgarna, särskilt i deras roll som konsumenter, och för näringslivet, särskilt de små och medelstora företagen,

- fortsatt betoning på de grundläggande frågorna - t.ex. lämplig harmonisering, ömsesidigt erkännande, införlivande, genomförande och tillämpning, problemlösning och standardisering - vilket är nödvändigt om den inre marknaden skall fungera i praktiken, inte bara i teorin.

1.5. Kommittén vill inte i detta yttrande upprepa de kommentarer som redan har avgivits om de tidigare översynerna av strategin för inre marknaden utan kommer att begränsa sig till att ta upp sådana frågor som kan verka hämmande på inre marknaden i framtiden och frågan om hur man avhjälper de befintliga bristerna.

2. Kommissionens granskning av framstegen

2.1. Det är tio år sedan man först fastställde tidsgränsen för införandet av inre marknaden till den 1 januari 1993. Sedan dess har Europa kommit långt, men det finns fortfarande mycket att göra. Euron och utvidgningen kommer att skapa ny dynamik och Lissabon ger ännu större incitament.

2.2. Strukturella reformer är viktiga för att vi skall kunna bevara vår sociala modell. Strukturreformer är nödvändiga eftersom Europas möjligheter att skapa hållbar tillväxt och bättre arbetstillfällen beror på styrkan i ekonomin. Efter eurons införande har starka, flexibla ekonomier blivit ännu viktigare för att kunna stå emot yttre chocker. Med en stark ekonomi kan vi hävda vår unika sociala modell, utnyttja vår mångfald och hålla en hög livskvalitet.

2.2.1. Vi måste motstå frestelsen att skjuta upp reformerna, men de kan vara svåra att genomföra i praktiken och på kort sikt uppfattas som besvärande. De möter ofta motstånd från dem som har snäva branschintressen. I det nu rådande ekonomiska klimatet kan det vara frestande att slå av på reformtakten och motarbeta förändringarna. Det har vi redan sett exempel på. Att skjuta upp dem skulle emellertid vara ett misstag. I så fall skulle unionen stå illa förberedd inför den globala återhämtning som vi nu börjar se de första tecknen på. Det skulle begränsa företagens förmåga att förnya sig och bli starkare och göra det mindre sannolikt att nya företag etableras.

2.2.2. För att nå framgång behövs det politisk vilja: löften om handling måste hållas. Europa har visat sig kunna ta sig samman och agera - om den politiska viljan finns. Vi kan nu bygga vidare på det som uppnåtts. Huruvida vi lyckas beror på om det finns tillräcklig politisk vilja att omsätta åtagandena från Barcelona i konkreta åtgärder.

2.3. Kommissionen noterar i sin granskning av framstegen att det totalt sett inte har gått tillräckligt fort. Kommissionen, parlamentet och rådet har ett gemensamt ansvar för detta. Kommissionen har missat några av de tidsgränser som den själv har satt upp, t.ex. för handlingsplanen för bättre lagstiftning och strategin för tjänster. I de flesta fall har dock förseningarna uppstått i parlamentet och rådet. Detta gäller exempelvis gemenskapspatentet, lagstiftningen om offentlig upphandling och direktivet om övertagandebud.

2.4. En resultattavla över de mål som har uppfyllts respektive inte uppfyllts finns i bilaga 2.

2.5. Genom den extrakraft som Europeiska rådet i Barcelona tillförde blir det möjligt att gå snabbare fram. Denna möjlighet måste tas till vara. Hittills har åtagandena från Europeiska rådets möten ofta inte omsatts i handling vid de olika ministermötena. Uppsatta mål måste fullföljas, annars kommer Lissabonstrategin att förlora all trovärdighet.

2.5.1. Inremarknadsstrategins mervärde är att helheten är värd mer än summan av dess delar. Många av de föreslagna åtgärderna kommer på ett naturligt sätt att stärka varandra, eftersom de genererar många ändringar samtidigt. Om bara en del av de föreslagna åtgärderna genomförs, kommer denna multiplikatoreffekt att till stor del gå förlorad.

3. De närmaste 18 månaderna: kommissionens handlingsplan

3.1. Eftersom utvecklingen hittills gått långsamt, krävs det oförminskade ansträngningar för att alla de uppställda målen skall kunna nås. För tillfället behövs det inga nya idéer, inte heller någon kursändring. Det pågående arbetet är bara till hälften avklarat. Företa ekonomiska reformer, förbereda inre marknaden för utvidgningen och se till att den fungerar bättre i praktiken är de tre viktigaste frågorna.

3.2. Bara sju medlemsstater har uppnått målet för införlivade direktiv som uppställdes i Stockholm. Ett nytt mål har satts upp för medlemsstaterna: Vid Europeiska rådets möte våren 2003 skall minst 98,5 % av direktiven ha införlivats och 100 % av de direktiv som skulle ha införlivats två år tidigare.

3.2.1. Att införliva gemenskapens lagstiftning i nationell rätt är emellertid inte nog. Tillämpningen måste också ske korrekt i praktiska situationer. Verkligheten är den att medborgare och företag som försöker utöva sina rättigheter på inre marknaden alltför ofta stöter på praktiska problem, t.ex. yrkeskompetens som inte erkänns eller varor som tas bort från hyllorna utan godtagbara skäl. I sådana fall kan kommissionen inleda ett överträdelseförfarande, men det kan ta år innan tvisten är löst - två år i de flesta fall och betydligt längre om ärendet hamnar hos domstolen(5). Pragmatiska lösningar på problemen bör sökas i stället för rättsliga åtgärder. Därför är det viktigt att utveckla problemlösningsnätverket SOLVIT(6) och att på nytt lansera rådgivningstjänsten för medborgarna. Kommissionen har också satt upp som mål för medlemsstaterna att minska antalet överträdelser till följd av oriktig tillämpning av gemenskapens lagstiftning med minst 10 % fram till juni 2003.

3.3. De målinriktade åtgärderna för de kommande arton månaderna har valts ut efter deras potentiella bidrag till att de prioriterade målen uppnås. Antalet åtgärder har drastiskt minskats, från nästan 80 förra året till omkring 30 i år, för att garantera odelad politisk uppmärksamhet De målinriktade åtgärderna har grupperats under de fyra rubriker som lades fast i det ursprungliga meddelandet om strategin för den inre marknaden(7). De fyra rubrikerna är:

- Modernisera marknaderna.

- Förbättra näringslivets villkor.

- Möta medborgarnas behov.

- Förbereda utvidgningen.

3.3.1. Att modernisera marknaderna är ett högprioriterat mål. Viktiga delar av Europas ekonomi är fortfarande inte tillräckligt konkurrenskraftiga, och nyckelsektorn på inre marknaden är fortfarande uppsplittrade och överdrivet skyddade mot konkurrens. Vid Europeiska rådet i Barcelona betonades särskilt integreringen av nätverksamheterna och den finansiella sektorn. Dessa båda är ryggraden i en helt fungerande inre marknad. Genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster måste påskyndas. Djärva steg måste tas för att skapa integrerade tjänstemarknader. Stora besparingar kan göras om den offentliga upphandlingen blir öppnare och mera konkurrenskraftig. Ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, produktgodkännanden och finansiella tjänster måste fås att fungera. Problem med ömsesidigt erkännande minskade handeln inom EU med upp till 150 miljarder EUR bara under år 2000. Några snabba, enkla lösningar finns dock inte. Bristerna i standardiseringsarbetet måste avhjälpas. Även om standardiseringsarbetet verkligen har påskyndats, kan det fortfarande ta upp till åtta år innan en överenskommelse träffas om en europeisk standard.

3.3.2. Att förbättra näringslivets villkor är en annan högprioriterad fråga. Integreringen av marknaderna genom att handelshinder undanröjs får full effekt först när EU stöder kreativa, dynamiska företag i en miljö som främjar entreprenörskap och innovation. Det krävs ytterligare framsteg på flera olika håll. Vid Europeiska rådet i Barcelona uppmanades medlemsstaterna att arbeta vidare med att minska det statliga stödet och samtidigt omdirigera det till mer övergripande mål. Det är också viktigt att förbättra företagens skattevillkor i unionen genom att undanröja skattehinder och sådant som snedvrider konkurrensen. Företagens konkurrenskraft skadas genom det regelverk som tynger dem, och här är de negativa konsekvenserna särskilt kännbara för de små och medelstora företagen. Trots allt tal om bättre lagstiftning märker de flesta företag fortfarande inga tydliga effekter i sin dagliga verksamhet. Till Europeiska rådet i Sevilla lade kommissionen fram en handlingsplan om bättre lagstiftning. Detta räcker dock inte - den måste också genomföras i praktiken, och medlemsstaterna måste göra sin del i detta. En viktig insats som medlemsstaterna kan göra för att främja entreprenörskap är att göra det lättare och billigare att etablera ett nytt företag. Om gemenskapen menar allvar med sitt tal om betydelsen av utveckling och forskning, måste det rådande dödläget brytas när det gäller förslaget till gemenskapspatent. Utan ett starkt patentskydd till en rimlig kostnad kommer Europa att hamna ännu längre efter USA.

3.3.3. Inre marknaden skall tjäna medborgarna. Konkurrensen är konsumenternas bäste vän och har inte äventyrat deras säkerhet. Konsumentskyddet skall främja konkurrens och fri rörlighet. Prisskillnaderna har blivit mindre under de senaste tio åren, men konvergeringsprocessen har gått långsammare på senare tid. I Cardiff-rapporten och grönboken om konsumentskydd(8) hävdas det att olika regler kan var en del av förklaringen. För att möta medborgarnas behov måste också bärkraftig utveckling, miljöskydd(9) och sociala frågor integreras bättre med inre marknadens politik och genomförandet av kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet, som har till syfte att skapa en gynnsammare miljö för en öppen och lättillgänglig europeisk arbetsmarknad senast år 2005(10).

3.3.4. Inre marknaden är ett av de viktiga och mycket synliga områden där det genast blir uppenbart om de nya medlemsstaterna är fullt förberedda i både teorin och praktiken. Kandidatländerna måste förbättra sina administrativa resurser ytterligare nu när utvidgningen står för dörren. Detta gäller särskilt på centrala områden som immateriella rättigheter och industriellt rättsskydd, ömsesidigt erkännande i allmänhet (och ömsesidigt erkännande av yrkeskompetens i synnerhet), offentlig upphandling och penningtvätt. Unionen stöder deras arbete, men det är viktigt att så snart som möjligt integrera de nya medlemsstaterna med problemlösningsnätverket SOLVIT.

3.4. Kommissionens målinriktade åtgärder förtecknas i bilaga 3. Kommittén ger sitt fulla stöd till dessa mål och anmodar rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna att ta sitt ansvar när det gäller att uppfylla dem.

3.5. Att mäta resultaten av allmänna politiska riktlinjer är svårt. Vissa värdefulla resultat är omöjliga att kvantifiera. Andra kräver sådana kostnader att de inte är värda att kvantifiera. Varje mätning är dock bättre än ingen mätning alls. Det är viktigare att mäta resultat än input. Det som spelar roll är inte hur många enskilda åtgärder som har genomförts utan vilka konsekvenser de har fått. Åtgärderna bör åtföljas av indikatorer. I nästa översyn av inre marknaden kommer kommissionen att försöka klargöra med vilka indikatorer som konkreta framsteg skall mätas.

4. Allmänna kommentarer till kommissionens översyn av strategin för den inre marknaden

4.1. Vid Europeiska rådet i Lissabon år 2000 fastställdes det strategiska målet att Europeiska unionen inom tio år skall "bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". Då två år nu har gått har Europa hamnat ännu längre efter USA när det gäller många av de viktiga indikatorer med vilka man mäter den ekonomiska dynamiken och konkurrenskraften.

4.2. En av de främsta orsakerna till detta är att man inte har lyckats göra större framsteg i fråga om att genomföra inre marknaden. Liksom i USA är största delen av den europeiska handeln intern och handeln inom gemenskapen står för cirka 63 %(11) av den totala handeln. Såsom framgår av kommissionens meddelande har misslyckandet när det gäller att modernisera den europeiska marknaden begränsat tillväxten av denna handel - enbart problemen med ömsesidigt erkännande har begränsat den med så mycket som 150 miljarder EUR per år. Eftersom inre marknaden är allt annat än fullbordad är det ofta enklare för europeiska företag att idka handel med kunder utanför unionen än inom denna. Om EU skall uppnå sitt mål måste det bli lättare att göra affärer mellan medlemsstaterna än vad det är i dag. Kommittén håller därför med kommissionen om att en modernisering av den europeiska marknaden bör vara ett högprioriterat mål.

4.3. Då man läser kommissionsdokumentet får man en viss känsla av déjà vu. Många av påbuden, målen och uppmaningarna liksom den nedslående avsaknaden av framsteg återkommer i alla meddelanden som kommissionen har utarbetat om ämnet. Kommissionen har med beundransvärd ihärdighet förordat åtgärder och satt upp mål, men de önskade resultaten har uteblivit. Kommittén noterar kommissionens medgivande om missade tidsgränser, inklusive tidsgränserna för handlingsplanen för bättre lagstiftning, som kommittén redan har påpekat i ett annat yttrande(12). Kommittén stöder dock kommissionens bedömning att det huvudsakligen är medlemsstaterna, Europaparlamentet och rådet som är skyldiga till denna avsaknad av framsteg.

4.4. ESK stöder kommissionens åsikt att det behövs en strukturreform. Trots de åtaganden som antogs i Lissabon och på nytt togs upp i Barcelona sker avregleringen av energimarknaden mycket långsamt och vissa medlemsstater förefaller obenägna att låta orden följas av handling. Det verkar fortfarande finnas ett betydande motstånd mot förändringar på vissa håll, särskilt på medlemsstatsnivå. För att övervinna detta blir det, som kommissionen konstaterat(13), nödvändigt att införa nya vanor, formulera nya arbetsmetoder och utveckla en ny administrativ och politisk kultur. Detta förutsätter en uppläggning med många organ, där kommissionen måste inta den ledande rollen.

4.4.1. Förra året minskade kommissionen antalet målinriktade åtgärder i sin 18 månaders handlingsplan från 130 till 78. Nu har man ytterligare minskat åtgärderna till omkring 30. Under de senaste två åren har man lyckats genomföra cirka 50 % av åtgärderna. Även om kommissionen rimligtvis har rätt i att de politiska insatserna tack vare denna ytterligare minskning mer effektivt kan fokuseras på de åtgärder som återstår, förefaller minskningen inte ha ökat antalet genomförda åtgärder. Kommissionen förväntar sig uppenbarligen att en ny minskning resulterar i ett större antal uppnådda mål, men erfarenheten visar att man inte till fullo kan förlita sig på ett sådant orsakssammanhang. Det verkar snarare vara fråga om politisk vilja än politiska insatser.

4.4.1.1. I demokratier bygger den politiska viljan på majoritetens vilja. Inre marknaden kommer endast att kunna fullbordas om en övervägande andel av Europas medborgare inser dess fördelar.

4.4.2. Såsom kommissionen konstaterar är "förutsättningen för en effektiv inre marknad att medlemsstaterna överför de antagna direktiven till nationell lag". Kommittén stöder kommissionens åsikt att det är viktigt att medlemsstaterna överför de antagna direktiven till nationell lag på ett korrekt sätt och inom de fastställda tidsgränserna. För närvarande utgör överföringen av direktiven till medlemsstaterna och deras genomförande en källa till ytterligare komplikationer, skillnader och förseningar. För att undvika att konkurrensen snedvrids och att olika lagstiftningar uppstår, vilket hindrar och försvårar handeln inom gemenskapen, måste lagstiftningen i de olika medlemsstaterna harmoniseras i hög grad. Detta är inte möjligt så länge ett stort antal medlemsstater fördröjer införlivandet av gemenskapens lagstiftning i den nationella lagstiftningen och överföringen snedvrids på grund av varierande nationella tolkningar och allmänt förekommande övergångsperioder och undantag. Det är helt enkelt oacceptabelt att medlemsstaterna tillåts fortsätta att skjuta upp överföringsprocessen på obestämd tid.

4.4.3. Ett typiskt exempel på de förseningar som förekommer är direktivet om konsumentgaranti(14), som hittills endast har överförts till fyra medlemsstaters lagstiftning. Kommissionen har ställt som mål att minst 98,5 % av direktiven skall överföras till den nationella lagstiftningen liksom 100 % av de direktiv vars sista genomförandedatum har förfallit två år tidigare. Detta mål förefaller på förhand vara omöjligt att uppnå.

4.4.4. Det är dock inte enbart fråga om överföringen. Ett antal separata villkor måste också uppfyllas för att fullborda inlemmandet av EU-lagstiftningen på ett sådant sätt att det ger en sådan tillnärmning att inre marknaden kan bli verklighet. De viktigaste villkoren är följande:

- Överföringen av lagstiftningen skall ske på ett enhetligt sätt och i tid.

- De administrativa resurser som behövs för ett effektivt genomförande skall skapas.

- Den politiska viljan att säkerställa genomförandet skall omvandlas till handling.

4.5. Kommittén stöder kommissionens åsikt att de föreslagna åtgärderna kommer att förstärka varandra och åstadkomma en multiplikatoreffekt som till stor del skulle gå förlorad om endast en del av åtgärderna genomförs.

4.6. Kommittén håller med kommissionen om att det i detta skede inte krävs några fräscha idéer; det krävs inte heller någon riktningsändring. Det vore oklokt att försöka ändra inriktningen på processen vid denna tidpunkt. Däremot finns det ett akut behov av väsentliga framsteg i fråga om att uppnå de målsättningar som kommissionen ställt upp. Här spelar tiden en avgörande roll. Kommittén ställer sig i huvudsak positiv till dessa målsättningar och till den prioriteringsordning som kommissionen har utarbetat.

5. Kommentarer till kommissionens målinriktade åtgärder

5.1. Modernisera marknaderna

5.1.1. Kommittén håller med kommissionen om att det finns ett akut behov av att medlemsstaterna fullgör sina åtaganden från Barcelona om frihet för alla europeiska konsumenter utom hushållen att välja el- och gasleverantör från och med år 2004. Om detta mål uppnås ser kommittén det som ett stort steg framåt i processen att avreglera tjänster. Medlemsstaterna skulle dock fortfarande ha möjlighet att begränsa valfriheten för hushållen, och många andra viktiga tjänster skulle inte beröras. Som mål förefaller det därför inte särskilt ambitiöst, men det gränsar troligen till vad som är politiskt genomförbart.

5.1.2. Såsom kommissionen försäkrar "är de finansiella tjänsterna oljan i Europas ekonomiska maskineri". Enligt vad som framkom då handlingsplanen för finansiella tjänster efter halva tiden reviderades på hög nivå(15), skulle en integrerad finansiell sektor kunna ge ett tillskott till EU:s BNP med så mycket som 43 miljarder EUR per år. Bland de stora vinnarna finns konsumenterna. Vid Europeiska rådets möte i Barcelona bekräftades handlingsplanens betydelse för att nå detta mål. Rådet och Europaparlamentet anmodades att år 2002 anta de åtta lagstiftningsåtgärder som för närvarande diskuteras. Kommittén stöder denna anmodan.

5.1.3. Enligt kommissionens uppskattning skulle större konkurrens inom företagstjänsterna i sig innebära ett tillskott till unionens BNP på 350 miljarder EUR(16). Redan i slutet av 1990-talet skapades i hela EU de flesta nya sysselsättningstillfällena inom tjänstesektorn och där finns också den största potentialen för ökad sysselsättning. Skillnaden mellan sysselsättningen inom tjänstesektorn i EU och USA är 14 procentenheter - eller 36 miljoner arbetstillfällen(17). Kommittén stöder kommissionens åsikt att en förutsättning för att kunna ta tillvara denna möjlighet är att undanröja de hinder som återstår för företagens tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster, konsumenternas förmåga att ta till sig nytt tänkande och fri etableringsrätt.

5.1.3.1. Kommittén anser att det skulle vara värdefullt att genomföra en utvärdering av kostnaderna för EU:s skattebetalare när konsumenterna inte kan utnyttja erbjudna tjänster under betryggande former, med allmän tillgång och ett brett urval av tjänsteleverantörer. Det behövs lagstiftning och/eller uppförandekodexar för att reglera de företag som svarar för sådana tjänster. För att få inre marknaden att fungera bättre, undvika snedvriden konkurrens samt säkra tillgången och kvaliteten på dessa tjänster bör dessa regler harmoniseras över hela gemenskapen. Det skulle också vara upplysande att utvärdera vilka kostnader som den aktuella situationen inom tjänstesektorn medför vad gäller arbetslösheten. Dessa utvärderingar skulle vara särskilt belysande i samband med utvidgningen.

5.1.4. Offentlig upphandling är ett annat område där reformen bör påskyndas. Den andel av den offentliga upphandlingen som utannonseras öppet har ökat, men uppgår endast till 15 %. Samtidigt uppgår andelen offentliga anbud som tilldelas andra medlemsstater inte ens till 2 %. Detta skall jämföras med cirka 20 % för den privata sektorn. Kommissionen anser att Europas skattebetalare genom en mer öppen upphandling skulle spara mer än 50 miljarder EUR. Det är svårt att bortse från slutsatsen att detta helt enkelt är ett annat uttryck för medlemsstaternas protektionism, och därigenom inte motsvarar den europeiska andan eller bidrar till att uppnå det strategiska mål som unionen ställt upp. Kommittén är enig med kommissionen om att det är viktigt att kommissionens arbete med ett förslag till lagstiftningspaket ger resultat och att alla försök att vattna ur det, t.ex. genom högre trösklar, bestämt avvisas.

5.1.5. Kommittén delar kommissionens åsikt att principen om ömsesidigt erkännande måste godkännas i större utsträckning. Kommissionen konstaterar att "principen inom många sektorer fungerar relativt bra och onödig lagstiftning undviks". O si sic omnes!

5.1.6. Kommittén beklagar det faktum att det kan ta upp till åtta år innan en överenskommelse om en europeisk standard träffas och anser att en rationalisering av denna process måste ske å det snaraste. ESK kan inte acceptera att detta problem skulle vara olösligt. Kommittén delar också kommissionens åsikt att situationen fortfarande är oroande inom vissa nyckelbranscher, t.ex. byggvaror och maskiner. Såsom kommissionen tillstår "kan man inom dessa branscher ännu inte tala om någon inre marknad".

5.2. Förbättra näringslivets villkor

5.2.1. Kommittén omfattar kommissionens åsikt att unionen bör stödja kreativa, dynamiska företag. För detta krävs det att en företagskultur skapas där näringslivet kan utvecklas positivt, utan att begränsas av onödiga byråkratiska restriktioner. Lagstiftningens syfte bör vara att underlätta för näringslivet snarare än begränsa det. Kommittén betraktar detta som ett oeftergivligt villkor för att uppnå hållbar ekonomisk tillväxt.

5.2.2. En av de mest skadliga restriktionerna är den regleringsbörda som tynger företagen och, som kommissionen framhåller, måste minskas. Kommittén har nyligen avgett två yttranden(18) om förenkling och förbättring av bestämmelserna. I dessa yttranden framhöll kommittén behovet av att förbättra lagstiftningens kvalitet, vilket även omfattar en minskning av lagstiftningsmängden. ESK likställer inte denna process med avreglering. Det gradvisa sätt på vilket EU-lagstiftningen har utvecklats har resulterat i utdragna och förvirrande lagtexter. Det finns ett stort behov av en omfattande omarbetning av texterna så att man erhåller kortfattade och sammanhängande dokument i stället för de svåröverskådliga palimpsester som förekommer i dag. Kommittén framhöll också att en förenkling kräver att EU-lagstiftningen harmoniseras i högre grad och efterlyste en större tillämpning av förordningar i stället för direktiv, med andra ord att man ställer medlemsstaterna inför fullbordat faktum snarare än ger dem en möjlighet att öka mångfalden.

5.2.2.1. I det andra av de två yttrandena hänvisade kommittén till det faktum att lagstiftning av dålig kvalitet för närvarande kostar det europeiska näringslivet mer än 330 miljarder EUR per år och att de sammanlagda kostnaderna för samhället uppgår till cirka 10 % av BNP, om man inkluderar kostnaderna för den offentliga förvaltningen och för den brist på ekonomisk effektivitet som dålig lagstiftning orsakar. I yttrandet ställde kommittén upp en handlingsplan för förbättring av lagstiftningen och uppmanade alla berörda aktörer att fullt ut delta i genomförandet av handlingsplanen. ESK upprepar här denna uppmaning. Kommitténs förslag till handlingsplan återges i detalj i bilaga 4.

5.2.3. Kommittén noterar offentliggörandet av handlingsplanen om bättre lagstiftning som kommissionen lade fram för Europeiska rådet i Sevilla. Kommittén utarbetar för närvarande ett yttrande om detta dokument och utgår från att rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna kommer att tillämpa kommissionens förslag målmedvetet och utan dröjsmål. Kommissionen konstaterar att "vi vill att våra företag skall vara konkurrenskraftiga men ger dem inte full handlingsfrihet". Kommittén uppmanar kommissionen att gå i bräschen för denna fråga, som klart ingår i kommissionens ansvarsområde. Även om genomförandet av projektet i sista hand beror på andra aktörer sträcker sig kommissionens inflytande i detta fall utöver dess formella befogenheter. Att bibehålla status quo är inget alternativ.

5.2.3.1. Kommittén noterar att kommissionen har planer på att tillsammans med medlemsstaterna inrätta en permanent företagspanel på EU-nivå bestående av ca 4000 företag. Med hjälp av denna panel skall man bedöma vilka konsekvenser vissa lagförslag kan få för företag av olika storlek samt få in aktuell och representativ information om rektionerna. Kommittén välkomnar detta initiativ, och hoppas att det kommer att fungera effektivare än de tidigare försök som gjorts i denna riktning.

5.2.4. Kommittén har regelbundet framhållit att skillnaderna i medlemsstaternas skattesystem splittrar inre marknaden. Detta är mest uppenbart när det gäller momsen, där en tillkrånglad och utdragen lagtext fastställer komplexa och betungande momsbestämmelser som i hög grad varierar från ett land till ett annat och som kraftigt försvårar handel över gränserna, särskilt för småföretag. Det stora utbudet av bestämmelser och bristen på enhetlighet när det gäller tillämpningen av dessa innebär att inre marknaden i praktiken delas upp i femton olika beskattningsområden. Så länge momsen uppbärs av femton olika skattemyndigheter i medlemsstater med olika rätts- och lagstiftningstraditioner, tolkningar, processer, system, språk, sedvänjor, praxis och arbetsmetoder, är det meningslöst att tro att handel över gränserna skall kunna behandlas på samma sätt som handel inom gränserna, vilket är kännetecknet för en äkta inre marknad. Ur dagens perspektiv är detta bara självbedrägeri. De nuvarande momssystemen är i själva verket oförenliga med principerna för en inre marknad. I ett tidigare yttrande(19) påpekade kommittén att det är en anakronism att transaktioner mellan medlemsstater betraktas som "import" och "export" och att detta strider mot syftet med inre marknaden. Detta gäller också många andra aspekter på beskattningen. Kommittén håller för närvarande på att sammanställa ett yttrande om detta ämne.

5.2.5. Kommittén instämmer i kommissionens uppfattning att en viktig faktor vid främjandet av entreprenörskap är att göra det lättare och billigare att etablera nya företag och stöder också kommissionens avsikt att före årets slut presentera särskilda kvantitativa mål för andra delar av företagsverksamheten.

5.2.6. Kommittén stöder än en gång kommissionens uppmaning att minska statsstöden eftersom de snedvrider konkurrensen. Ett läge där dessa uppmaningar fortsätter att ignoreras skulle bli ohållbart.

5.3. Möta medborgarnas behov

5.3.1. Kommittén är ense med kommissionen om att de fördelar i form av större urval, bättre service och sänkta priser som konkurrensen mellan leverantörerna leder till i allmänhet inte har inverkat negativt på konsumenternas välfärd eller säkerhet. Kommittén noterar att den kommande konsumentstrategin 2002-2006 ytterligare kommer att klargöra kommissionens planer på konsumentområdet och önskar rådfrågas om dokumentet när det offentliggörs.

5.3.2. Utanför nätverksamheterna, där det inte finns någon gemenskapslagstiftning, avgör medlemsstaterna villkoren för åtaganden som gäller allmänna tjänster och kommissionens uppgift inskränker sig till att sörja för att de följer konkurrenslagstiftningen och inre marknadens bestämmelser. Denna situation kontrasterar mot de situationer där gemenskapslagstiftningen är i kraft. Kommittén anser inte att de två situationerna är likvärdiga och välkomnar kommissionens tillkännagivande(20) om konkreta åtgärder för att skapa större rättslig trygghet och förutsägbarhet vid tillämpningen av dessa bestämmelser.

5.3.3. Kommittén är enig med kommissionen om att de nuvarande informella arrangemangen för samarbete mellan myndigheter med ansvar för tillämpningen av konsumentskyddet inte är tillräckliga och behöver stärkas. Kommittén instämmer också i att fri rörlighet utan hinder måste garanteras så att man kan undvika situationer då företag helt enkelt beslutar sig för att inte utnyttja möjligheten att sälja sina varor i hela unionen, därför att de anser det vara för betungande att rätta sig efter 14 olika regelsystem. Såsom kommissionen konstaterar "är det i sådana fall i sista hand konsumenten som förlorar". De disparata rättsliga förutsättningarna över hela unionen fungerar som hämsko på handeln inom gemenskapen. Detta läge skulle skärpas om utvidgningsprocessen bara skulle få till följd att tio nya lagstiftningsregimer lades till de befintliga.

5.3.4. Kommittén delar kommissionens åsikt att utvecklingen av gränsöverskridande alternativa tvistlösningsmekanismer bör prioriteras högt(21). Detta är ingen ovidkommande fråga, utan är av helt avgörande betydelse för att inre marknaden skall fungera effektivt.

5.3.5. I sitt yttrande(22) om kommissionens meddelande av den 24 november 1999, där ett förslag till strategi för inre marknaden för de kommande fem åren läggs fast, kommenterade kommittén målet att "förbättra livskvaliteten för medborgarna" på följande sätt: "Inre marknaden kan inte ensam uppnå detta mål, eftersom medborgarna kan välja att inte utnyttja de möjligheter som erbjuds." I yttrandet ifrågasattes också att ett sådant mål någonsin kan utgöra ett konkret mål. Kommittén konstaterar att detta mål nu har ändrats till att "möta medborgarnas behov". ESK anser att detta är en förbättring av den något vaga ursprungsformuleringen, men tvivlar på att ens detta ändrade mål kan mätas objektivt. Det råder ingen generell samsyn i fråga om vad som innefattas i begreppet "medborgarnas behov". Uppfattningarna strider ofta mot varandra och bedömningen av om behoven har tillgodosetts eller inte är ofta mycket subjektiv.

5.3.5.1. Kommittén stöder principen om att förbättra medborgarnas livsvillkor, men vill påpeka att medborgarna inte är en homogen grupp med identiska behov. Kostnaderna och fördelarna i samband med inre marknaden fördelar sig ojämnt och enligt skilda tidsplaner på olika grupper av medborgare (industriidkare, arbetstagare, konsumenter etc.) och varierar också mellan geografiska regioner och branscher inom ekonomin. Dessutom kan enskilda medborgare samtidigt spela flera olika roller. Det vore därför lämpligt att mäta följderna med utgångspunkt i konsekvenserna för olika medborgargrupper. Det är säkerligen möjligt att göra specifika uttalanden beträffande enskilda grupper, men det vore svårt att fastställa mätbara resultat för de europeiska medborgarna i stort.

5.4. Förbereda utvidgningen

5.4.1. I fråga om kommissionens strategi för inre marknaden(23) har kommittén uttryckt följande: "Kommitténs främsta kritik mot den breda strategin är att utvidgningsaspekten inte beaktas tillräckligt. Att se till att inre marknaden bidrar till en framgångsrik utvidgning är ett viktigt mål, men det är inte tillräckligt." Man skulle önska att så vore. Kommittén menade vidare att det är viktigt att kandidatländerna har möjlighet att anta bestämmelserna för inre marknaden vid tiden för anslutningen. Detta är fortfarande en källa till oro, två år senare. Kommissionen skriver följande: "Då det gäller genomförande och tillämpning är kandidatländernas administrativa resurser fortfarande ganska klena." Efter utvidgningen kommer inre marknaden förvisso att ha utvidgats - men kommer den fortfarande att vara en inre marknad? Kommer den med andra ord att utgöra en enda marknad, ens i den något begränsade omfattning den har i dag?

5.4.1.1. Kommittén ser med viss oro framför sig en situation där utvidgningen medför ännu större uppsplittring av inre marknaden till följd av större skillnader i regelverk genom fördröjning av införlivandet av gemenskapslagstiftningen, fler nationella tolkningar och tillämpning av nationella lagar, sedvänjor, traditioner och etablerad praxis inom näringslivet i de nya medlemsstaterna. Det vore inte godtagbart att utvidgningsprocessen skulle få negativ effekt på inre marknadens funktionssätt. Av tillsynsskäl är det absolut nödvändigt att de befintliga bestämmelserna för inre marknaden går att tillämpa med vederbörliga ändringar på de nya medlemsstaterna.

5.4.1.2. Kommittén är emellertid medveten om att införlivandet av de regler som gäller för inre marknaden i vissa fall kommer att ta en viss tid i anspråk. Detta gäller särskilt de anslutningsländer som under många år har levat under oket av totalitära förtryckarregimer. Att bevilja övergångsperioder är i dessa fall ett positivt alternativ för såväl de nuvarande som för de nya medlemsstaterna. Övergångsperioder har dock en begränsande inverkan på de fyra grundläggande friheterna på inre marknaden. Hur socialt och ekonomiskt godtagbara och hur nödvändiga för utvidgningsprocessen dessa perioder än må vara, bör deras varaktighet bli så kort som möjligt.

5.4.1.3. Kommittén anser att en förenkling av regelverket också är en utvidgningsfråga. I sitt yttrande om utvidgningen av EU (föredragande: Bruno Vever)(24) uttryckte kommittén följande: "Överföringen av gemenskapslagstiftningen i kandidatländerna försvåras av lagstiftningens komplexitet. I stället för att som det var tänkt förenkla lagstiftningen i Europa fortsätter EU i dag att utfärda bestämmelser som är alltför komplicerade för användarna och alltför utspridda, eller till och med motsägelsefulla, för att utgöra en verkligt sammanhängande helhet, och som alltför ofta överlappar gällande nationella bestämmelser i stället för att verkligen harmonisera dem." Kommittén vill upprepa sin ståndpunkt och ännu en gång rikta uppmärksamheten på att tiden är knapp om man vill ta itu med frågan. Den måste behandlas snarast möjligt.

5.4.2. Kommittén instämmer i kommissionens åsikt att det är viktigt att så snart som möjligt integrera de nya medlemsstaterna med problemlösningsnätverket SOLVIT. ESK anser också att kandidatländerna bör uppmuntras att delta i databasen PRISM (Progress Report on Initiatives in the Single Market)(25), som har upprättats på initiativ av kommitténs observationsgrupp för inre marknaden. Vissa har redan gjort detta.

5.4.2.1. Kommittén anser för övrigt att Internet borde användas i större utsträckning i arbetet med att integrera inre marknaden. Det skulle t.ex. i hög grad underlätta handel inom gemenskapen, särskilt för småföretagen, om det fanns en webbplats som kunde tjäna som en handledning där företag kunde få tillgång till information om rättsliga krav och skatteregler i andra medlemsländer. Det finns också behov av att utveckla kapaciteten för kontakt mellan förvaltning och näringsliv, förvaltning och kunder, näringsliv och förvaltning samt kunder och förvaltning i större skala på EU-nivå. För tillfället är denna process bara påbörjad.

5.4.3. Kommittén välkomnar den expertgranskning (peer review) som utförs och som inbegriper besök i kandidatländerna av sakkunniga från motsvarande myndigheter i medlemsstaterna och från kommissionen. ESK instämmer också i att samarbete och samförstånd mellan tjänstemännen inom de behöriga myndigheterna är viktiga beståndsdelar i arbetet med att utvidga inre marknaden till kandidatländerna.

5.5. Mäta resultaten

5.5.1. Kommittén instämmer i kommissionens åsikt att varje mätning är bättre än ingen mätning alls och att det är viktigt att kombinera kvantitativa mätningar med kvalitativ utvärdering, men vill avråda från arbetssätt som är alltför subjektiva. Det kommer att bli svårt att övertyga medborgarna om att verkliga framsteg görs om dessa framsteg inte kan mätas och om mätningarna inte till största delen är empiriska. Kommittén godtar att den viktigaste faktorn är den påverkan som sker på den verkliga ekonomin. Dagens situation, där de flesta företag fortfarande inte märker några "tydliga effekter i sin dagliga verksamhet" måste förbättras.

5.5.2. Kommittén välkomnar kommissionens uttalande att den i "nästa översyn av den inre marknaden kommer [...] att försöka klargöra med vilka indikatorer som konkreta framsteg skall mätas". För att detta skall bli trovärdigt är det direkt avgörande att giltigheten kontrolleras. ESK välkomnar också inremarknadsöversikten, där priset på en normal varukorg regelbundet kommer att räknas fram i alla medlemsstaterna.

6. Slutsatser

6.1. Den slutsats som måste dras av kommissionens översyn av strategin för den inre marknaden 2002 är att mycket återstår att göra och att framstegen hittills har varit en besvikelse.

6.2. På denna punkt är den tidsmässiga aspekten inte till fördel för Europa. Efter den period på 18 månader som täcks av översynen kommer EU att stå inför anslutningen och nästan halvvägs mot det datum som lades fast i Lissabon. Att utvidgningen är så nära förestående gör det extra viktigt att helt genomföra inre marknaden. Om utvidgningen skall bli framgångsrik måste inre marknadens funktion förbättras så att den kan fungera som plattform för den snabbare ekonomiska tillväxt som utvidgningen bör medföra, och kandidatländerna måste komma ikapp när det gäller befintlig inremarknadslagstiftning så att inte nya snedvridningar och effektivitetsbrister hämmar inre marknadens funktion.

6.3. I stor utsträckning är detta att Europa så kapitalt har misslyckats med att göra några betydande framsteg mot det som allmänt ses som ett gemensamt mål inget mindre än en anklagelse, inte riktad mot kommissionen, som i huvudsak har fungerat som katalysator för förändringar, utan mot de övriga EU-institutionerna och medlemsstaterna. Utan kraftfullt och reellt politiskt stöd från samtliga berörda aktörer, och särskilt från medlemsstaterna, kommer visionen om en verklig inre marknad att förbli en chimär, och uppnåendet av Europas strategiska mål kommer att förbli en avlägsen dröm.

6.4. Ett sådant politiskt stöd kan endast uppstå ur en bred politisk acceptans för Europeiska unionen från medborgarnas sida. Detta kan i sin tur endast uppnås genom att fördelarna med inre marknaden klargörs för dem på ett mer effektivt sätt. Det krävs en samlad informationskampanj både för att övertyga EU-medborgarna om vilka fördelar de kan vinna på genomförandet av inre marknaden och för att dämpa deras oro över eventuella ogynnsamma följder.

6.5. För att EU:s strategiska mål skall kunna nås krävs det ett helhjärtat engagemang från samtliga berörda aktörer. Kommittén anmodar kommissionen att överväga en mer långsiktig handlingsplan för inre marknaden, så att den kan bidra fullt ut till att målet nås. Kommittén anser även att resultattavlan för inre marknaden skall utvidgas till att omfatta vissa faktorer som för närvarande inte finns med. Detta gäller i synnerhet sådana faktorer som utgör de återstående hinder som måste undanröjas för att inre marknaden skall kunna förverkligas.

6.6. Kommissionen anser med rätta att kommissionen, rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna måste ha en gemensam strategi för att inre marknaden skall fungera väl. Den har också rätt när den skriver att "Europas kollektiva ledarskap måste uppfylla sina löften". Frågan är om det finns en politisk vilja att uppnå detta.

Bryssel den 18 juli 2002.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) EGT C 140, 18.5.2000.

(2) EGT C 14, 16.1.2001.

(3) EGT C 221, 7.8.2001.

(4) KOM(2001) 736 slutlig, 7 december 2001.

(5) Resultattavla för den inre marknaden nr 9, november 2001.

(6) KOM(2001) 702 slutlig, 27 november 2001.

(7) KOM(1999) 624 slutlig, 24 november 1999.

(8) KOM(2001) 531, 2 oktober 2001.

(9) Strategi för integrering av miljöskydd och hållbar utveckling i politiken för inre marknaden (8970/01).

(10) KOM(2002) 72, 13 februari 2002.

(11) Europeiska kommissionen, februari 2002.

(12) EGT C 125, 27.5.2002.

(13) KOM(2001) 726 slutlig, 5 december 2001.

(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier, EGT L 171, 7.7.1999.

(15) I Bryssel den 22 februari 2002.

(16) KOM(2000) 78, 1 mars 2000.

(17) KOM(2000) 78, 1 mars 2000.

(18) CES 1496/2001, EGT C 48, 21.2.2002 och EGT C 125, 27.5.2002.

(19) EGT C 193, 10.7.2001.

(20) Kommissionens rapport till Europeiska rådets möte i Laeken, KOM(2001) 598, 17 oktober 2001.

(21) KOM(2002) 196 slutlig, 19 april 2002.

(22) EGT C 140, 18.5.2000.

(23) EGT C 140, 18.5.2000.

(24) EGT C 193, 10.7.2001.

(25) www.esc.eu.int/omu_smo/prism

BILAGA

till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Följande ändringsförslag avslogs under debatten men fick minst en fjärdedel av de avgivna rösterna:

Punkt 4.4

Gör följande ändring efter första meningen: "ESK stöder kommissionens åsikt att det behövs en strukturreform. >S>Trots de åtaganden som antogs i Lissabon och på nytt togs upp i Barcelona sker avregleringen av energimarknaden mycket långsamt och vissa medlemsstater förefaller obenägna att låta orden följas av handling. Det verkar fortfarande finnas ett betydande motstånd mot förändringar på vissa håll, särskilt på medlemsstatsnivå. För att övervinna detta>/S> Vid toppmötena i Lissabon och Barcelona gjordes åtaganden för en avreglering av energimarknaderna. Vid toppmötet i Barcelona gjorde vissa medlemsstater konkreta utfästelser (tidsperspektiv år 2004) för att öppna upp sina marknader samtidigt som de särskilda villkor som gäller för allmännyttiga tjänster skall beaktas. För att de reformer som man beslutat om skall kunna genomföras blir det, som kommissionen konstaterat, nödvändigt att ...".

Motivering

Att hänga ut enskilda medlemsstater gagnar varken debatten om eller arbetet med att vidareutveckla marknaderna för allmännyttiga tjänster. I synnerhet som debatten om de allmännyttiga tjänsternas speciella karaktär, deras betydelse för den ekonomiska utvecklingen och för medborgarnas levnadsförhållanden och de krav på ramvillkor som detta ger upphov till för de marknader som dessa tjänster bjuds ut på inte är avslutad ännu. De första erfarenheterna från olika länder visar dessutom att en alltför tidig och ensidig inriktning på de fria marknadskrafterna ofta kan ge oönskade resultat.

Resultat av omröstningen

Röster för: 8, röster emot: 19, nedlagda röster: 1.

Punkt 5.1.1

Gör följande ändringar: "Kommittén håller med kommissionen om att det finns ett akut behov av att medlemsstaterna fullgör sina åtaganden från Barcelona om frihet för alla europeiska konsumenter utom hushållen att välja el- och gasleverantör från och med år 2004. Om detta mål uppnås ser kommittén det som ett stort steg framåt i processen att avreglera tjänster., >S>Medlemsstaterna skulle dock fortfarande ha möjlighet att begränsa valfriheten för hushållen, och många andra viktiga tjänster skulle inte beröras.>/S> samtidigt som de allmännyttiga tjänsternas speciella karaktär beaktas. >S>Som mål förefaller det därför inte särskilt ambitiöst, men det gränsar troligen till vad som är politiskt genomförbart.">/S>

Motivering

Se 4.4.

Resultat av omröstningen

Röster för: 10, röster emot: 26, nedlagda röster: 0.

Punkt 6.4

Ersätt tredje meningen med följande text: "Samtidigt är det nödvändigt att man tar den oro och den kritik på allvar som framkommer i samband med en i stort sett obegränsad konkurrens, i synnerhet vad gäller tjänster i allmänhetens intresse. Medborgarnas missnöje får inte avfärdas som 'oberättigade känsloyttringar', för det uppstår ofta ur konkreta nackdelar som i realiteten kan hänföras till avregleringen av ekonomin. Därför kan fullbordandet av inre marknaden endast bli framgångsrik om man betraktar upprättandet av inre marknaden som ett lika viktigt mål som utvecklingen av EU till en social union och driver den frågan med lika stor energi."

Motivering

Självförklarande. Dessutom hänvisas till de erfarenheter som gjorts i olika länder i samband med avregleringen av allmännyttiga tjänster.

Resultat av omröstningen

Röster för: 16, röster emot: 21, nedlagda röster: 0.