92000E0786

SKRIFTLIG FRÅGA E-0786/00

från Paulo Casaca (PSE) till rådet

(16 mars 2000)

Ämne: Rättsligt samarbete i pedofilifall

Då en samarbetspolitik i rättsliga och inrikes frågor infördes i Maastrichtfördraget utgjorde detta en viktig milstolpe i byggandet av Europa.

Det är emellertid mycket svårt att förstå att det skall finnas strikta gränser för rättsväsendet i ett Europa med en total rörelse- och etableringsfrihet.

Tyvärr förbisåg denna nya pelare i den europeiska politiken den internationella brottsligheten i fråga om övergrepp mot och handel med barn och kvinnor. Detta är en brottslighet som ständigt håller på att öka.

Jag anser att det är fråga om ett utbrett brott som hotar grunden för det demokratiska samhälle som vi lever i.

Ett färskt fall handlar om en belgisk medborgare (Frans de Ryck) och portugisiska barn i den autonoma regionen Madeira. Detta fall illustrerar bristerna till följd av avsaknaden av ett rättsligt samarbete i detta slag av situationer.

Belgien vägrade att lämna ut den medborgare som anklagats för brottet till Portugal, medan den portugisiska staten genom riksåklagaren vägrade ge rättshjälp till offren.

Enligt uppgifter från pressen (Diário de Notícias) var det endast med hjälp av en personlig insats från den portugisiska brottsofferjourens sida och stödet från en portugisisk advokatbyrå som man lyckades lösa problemet. Den anklagade har emellertid överklagat beslutet och offren vet inte vad resultatet kommer att bli.

Anser inte rådet att det är nödvändigt att utvidga det rättsliga samarbete som fastställts i fördraget om Europeiska unionen till att också omfatta internationella brott som berör övergrepp mot och handel med minderåriga och kvinnor?

Svar

(18 maj 2000)

Rådet delar den ärade parlamentsledamotens uppfattning om att man på ett effektivare sätt bör kämpa mot den internationella brottslighet som gäller övergrepp mot och handel med minderåriga och kvinnor.

I artikel 29 i Fördraget om Europeiska unionen, såsom det ändrats genom Amsterdamfördraget, nämns dessutom bland de medel som gör det möjligt att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, särskilt kampen mot människohandel samt brott mot barn. Europol har dessutom getts behörighet på det område som gäller barnpornografi(1).

Det exempel som den ärade parlamentsledamoten nämner rör en speciell situation inom utlämningsområdet och styrs av den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957. De skäl som i det aktuella fallet har gjort att den begärda utlämningen inte kunnat genomföras, är att denna konvention gör det möjligt för de kontraktsslutande parterna att vägra utlämna sina egna medborgare. Denna situation kan komma att ändras när ratificering har skett av den konvention om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater(2), där medlemsstaterna uppmanas se över sin nationella lagstiftning, och även sin konstitutionella lagstiftning, på denna punkt. Rådet kommer dessutom inom kort att föreslås ett viktigt initiativ från Portugals sida, i syfte att förbättra offrens situation i brottmål.

(1) Rådets beslut av den 3 december 1999 (EGT C 26, 30.1.1999, s. 21).

(2) EGT C 313, 23.10.1996, s. 11.