92000E0453

SKRIFTLIG FRÅGA E-0453/00

från Karin Jöns (PSE) till rådet

(24 februari 2000)

Ämne: Rådets förordning (EG) nr 2822/98 om tillfällig total eller partiell befrielse från autonoma tullar enligt Gemensamma tulltaxan för vissa fiskeriprodukter

I rådets förordning (EG) nr 2822/98 av den 21 december 1998(1) fastställdes med verkan från och med den 1 januari 1999 tulltaxorna för en rad fiskeriprodukter (stör, stenbit, olika sorters krabbor och

så vidare) till noll procent. Däremot fastställdes tulltaxorna för pigghaj (Squalus acanthias färsk, kyld eller fryst) till sex procent och tulltaxorna för filéer och fiskkött av Alaskasej (Theragre chalcogramma i form av frysta industriblock för beredning) till fyra procent.

1. Hur hög är den icke reducerade tulltaxan för övrig import av fiskprodukter?

2. Varför fastställdes inte tulltaxan för Alaskasej till noll procent på samma sätt som för de övriga fiskprodukterna som nämns i förordningen? Fångst av Alaskasej bedrivs så gott som uteslutande av länderna vid Stilla havet (Förenta staterna, Kanada, Ryssland, Kina, Korea, Japan), vilket leder till att Europeiska unionen är beroende av import på detta område.

3. Av vilken anledning fastställdes tulltaxan för Alaskasej till fyra procent?

4. Varför fastställdes inte tulltaxan för pigghaj till noll procent på samma sätt som för de övriga fiskprodukterna som nämns i förordningen? Det skall understrykas att pigghaj till största delen måste importeras till Europeiska unionen från Förenta staterna och Kanada eftersom den endast i ringa utsträckning förekommer i vattnen mellan Irland och Förenade kungariket.

5. Av vilken anledning fastställdes tulltaxan för pigghaj till sex procent?

(1) EGT L 351, 29.12.1998, s. 9.

Svar

(18 maj 2000)

Rådets förordning nr 2822/98 om tillfällig total eller partiell befrielse från autonoma tullar enligt Gemensamma tulltaxan för vissa fiskeriprodukter antogs den 21 december 1998 samtidigt som rådets förordning om öppnande och förvaltning av autonoma gemenskapstullkvoter för vissa fiskeriprodukter.

Förslagen till förordningar behandlades tillsammans i syfte att nå fram till en kompromisslösning som kunde accepteras av både de medlemsstater som prioriterar fiskarnas intressen och de som försvarar bearbetningsindustrin.

1. Gemensamma tulltaxan fastställer den tillämpade tulltaxan. När det gäller fiskeriprodukter befinner sig taxorna i ett intervall mellan 2 % för lax och 25 % för sardiner, makrill osv. Dessa taxor offentliggjordes i(1)

2. Det finns fall där produktionen av vissa produkter inom gemenskapen är obefintlig, obetydlig eller otillräcklig, varför bearbetningsindustrin måste göra sina uppköp på marknader utanför gemenskapen. I dessa situationer måste gemenskapen vidta nödvändiga taxeåtgärder för att den egna industrin skall kunna behålla sin konkurrenskraft i förhållande till industrin i tredje land.

Gemenskapens bestämmelser om tulltaxan har ett nära samband med gemenskapens handelspolitik och den ändras regelbundet med beaktande av utvecklingen på den internationella marknaden och möjligheterna till uppköp som särskilt är ett resultat av fiskeriavtal.

3. Taxan på 18 % för alaskasej och pigghaj var föremål för en partiell befrielse med en taxa på 4 % respektive 6 % med hänsyn till dessa överväganden.

4. När det gäller år 2000 offentliggjordes tulltaxorna för fisk samt kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur i(2)

5. Den 17 december 1999 antog rådet en ny förordning om tillfällig total eller partiell befrielse från autonoma tullar enligt Gemensamma tulltaxan för vissa fiskeriprodukter. Denna förordning som skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2000 offentliggjordes i(3). Taxan för filéer och fiskkött av alaskasej och fiskkött av pigghaj är föremål för en partiell befrielse med en taxa på 3,5 % respektive 6 %.

(1) EGT L 292, 30.10.1998, s. 47 och 62.

(2) EGT L 278, 28.10.1999, s. 47 och 66.

(3) EGT L 336, 29.12.1999.