51999AR0357

Yttrande från Regionkommittén om "Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om fastställande av riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för ekonomisk och social förnyelse av städer och förorter som befinner sig på tillbakagång för att främja hållbar utveckling - Urban)"

(2000/C 156/05)

BAKGRUND

"Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om fastställande av riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för ekonomisk och social förnyelse av städer och förorter som befinner sig på tillbakagång för att främja hållbar utveckling - Urban" (KOM(1999) 477 slutlig)

Kommissionens beslut av den 25 oktober 1999 att i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget rådfråga Regionkommittén i detta ärende.

Presidiets beslut av den 2 juni 1999 att ge utskott 4 (fysisk planering, stadsfrågor, energi och miljö) i uppdrag att utarbeta kommitténs yttrande i frågan.

Det utkast till yttrande (CdR 357/99 rév. 1) som antogs av utskott 4 den 2 december 1999. Föredragande: Sally Powell, UK-PSE.

Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén följande yttrande vid sin 32:a plenarsession den 16-17 februari 1999 (sammanträdet den 17 februari).

1. Inledning

1.1. Regionkommittén ser positivt på kommissionens förslag om en fortsättning på gemenskapsinitiativet Urban, eftersom det utgör ett starkt erkännande av att det finns ett fortsatt behov av strukturella EU-insatser i eftersatta stadsområden. Kommittén ser även positivt på att de föreslagna riktlinjerna, i form av ett "preliminärt remissutkast", presenterats för Europaparlamentet och Regionkommittén redan innan den slutgiltiga utformningen är klar.

1.2. Regionkommittén kan konstatera att det nuvarande angreppssättet med fokusering på stadsområden med hög arbetslöshet, dåliga boendeförhållanden, allt sämre miljö och bristande social service har varit mycket framgångsrikt. Det finns många exempel på mycket innovativa projekt runt om i EU.

1.3. Inom ramen för det första Urban-initiativet gjordes stora framsteg vad gäller att hitta finansieringsmöjligheter via konventionella program, men här finns mer att göra. Genom att direkt involvera städer och stadsdelar har Urban-programmet bidragit till ändrade kulturmönster som möjliggjort ett nytt sätt att se på integrerade partnerskap och integrerad programplanering. Erfarenheterna från det tidigare gemenskapsinitiativet, samt en allt starkare insikt om hur viktigt det är med en stadspolitik, har bidragit till utformningen av en ny typ av finansieringsmöjligheter under mål 1 och 2, något som innebär ett betydande steg framåt med avseende på ett erkännande av de behov som finns i EU:s stadsområden.

1.4. Det är viktigt att notera att det nya gemenskapsinitiativet ger EU ytterligare en möjlighet att handskas med stadsområdenas problem, och betydligt fler stödmöjligheter via mål 1 och 2. Den föreslagna anslagstilldelningens omfattning (700 miljoner euro för åren 2000-2006) skall ses utifrån detta sammanhang, men kommittén vill trots detta påpeka att resurser som uppgår till eller överstiger nivån i det förra programmet skulle innebära att ett bredare spektrum av innovativa projekt skulle kunna utvecklas.

2. En strategi för gemenskapsinitiativet Urban för åren 2000-2006

2.1. Strategin för det nya Urban-initiativet måste ta hänsyn till mer övergripande faktorer som påverkar EU, både utifrån och inifrån. I många städer överstiger arbetslösheten det nationella genomsnittet, vilket visar på betydelsen av en ekonomisk omstrukturering och av anpassningsförmågan.

2.2. Den utmaning som en globaliserad ekonomi utgör, där fokus ligger på sådana tillväxtsektorer som kommunikation, transport, internationell handel och miljöteknik, får på många sätt oproportionerligt stora följder för just stadsområdena.

2.3. Social utslagning kvarstår som en speciellt viktig fråga inom EU. Läget är särskilt kritiskt för de långtidsarbetslösa, bland etniska minoriteter och invandrare som vid sidan av språkliga hinder dessutom riskerar att utestängas från arbets- och bostadsmarknaden.

2.4. Att skydda och förbättra miljön i städerna utgör fortfarande en utmaning på global nivå. Förbrukade naturresurser, ökad förorening och alltmer avfall samt en minskning av grönområdena utgör några faktorer som föranleder ökade EU-insatser.

2.5. För att man skall kunna möta denna utmaning krävs det ett helhetsperspektiv med förebyggande såväl som korrektiva åtgärder. Regionkommittén noterar med tillfredsställelse att ett flertal av de åtgärder som föreslås av kommissionen utformats utifrån ett sådant synsätt, men föreslår samtidigt att mer övergripande faktorer, i den mån de inte behandlas i förslaget, (t.ex. globaliseringen och vikten av förebyggande åtgärder) skall uppmärksammas i större utsträckning.

3. Allmänna målsättningar och principer

3.1. Det nya programmets två huvudsyften är enligt förslaget till riktlinjer (punkt 8) följande:

a) Uppmuntra utformningen och genomförandet av särskilt innovativa strategier för en hållbar ekonomisk och social upprustning av små och medelstora städer och storstäder eller eftersatta stadsdelar i storstadsområden.

b) Öka kunskaperna och utbytet av erfarenheter vad gäller en hållbar upprustning och utveckling i Europeiska unionens stadsområden.

I den åtgärdsförteckning som bifogas riktlinjerna betonas vikten av en miljövänlig utveckling och upprustning, samt av en integrering av de socialt utslagna genom att de ges tillgång till sådan grundläggande service som hälso- och sjukvård, utbildning och kollektivtrafiktjänster. Det vore nog värdefullt om betoningen på dessa faktorer blir mer framträdande i beskrivningen av programmets syften.

3.2. Med reservation för detta påpekande ställer sig Regionkommittén bakom det nya programmets två huvudsyften. För att Urban-programmet skall ge resultat krävs det innovativa strategier för att utforma projekt på gräsrotsnivå som leder till reella förbättringar i människors liv och som på ett integrerat sätt förenar nationella, regionala och lokala åtgärder och finansieringssystem. På samma sätt innebär det nya gemenskapsinitiativet intressanta möjligheter för lokala myndigheter att samordna de olika aspekterna i kampen mot social utslagning inom ramen för ett nytt integrerat angreppssätt som ger ett reellt mervärde via det nya gemenskapsinitiativet. Ett utökat utbyte av erfarenheter och bästa metoder är också att välkomna från lokala och regionala myndigheters sida, med tanke på den roll dessa myndigheter har i samband med de pågående programmens vidareutveckling och genomförande. Man måste ta hänsyn till deras roll vid utformning, kontroll och genomförande av nya program.

3.3. Regionkommittén noterar med tillfredsställelse att riktade åtgärder i stadsområden kvarstår som en av nyckelkomponenterna i förslagen beträffande ett nytt program och stöder kravet på en "kritisk massa" vad gäller befolkningsunderlaget. En integrering av programmen i en vidare ekonomisk, social och miljöpolitisk strategisk planering innebär att det skapas band mellan eftersatta områden och tillväxtområden.

3.4. Lokalt administrerade program, starka partnerskap och integrerade insatser har haft en nyckelroll för de goda resultat som uppnåtts med de nuvarande Urban-programmen. Regionkommittén noterar med tillfredsställelse att dessa faktorer fortsätter att vara centrala i samband med genomförandet av de nya programmen. Sådana riktade initiativ på lokal nivå som Urban-programmet stimulerar till aktiva och innovativa insatser via lokala partnerskap där många olika typer av aktörer medverkar för att främja och stärka samhällsengagemanget. Det är just en sådan medverkan i samband med att lokala problem och prioriteringar skall identifieras och planerna för en förändring skall utformas och förverkligas som leder till varaktiga lösningar.

3.5. Regionkommittén vill dock betona att om den lokala nivån skall ges befogenheter och möjligheter att delta krävs det investeringar för att bygga upp och vidareutveckla den lokala kapaciteten. Detta är något som tar tid och som bör beaktas i programplaneringsprocessen. Kommittén vill dessutom framhålla att kommissionen bör vara klar över att det är resultatens kvalitet som visar om den integrerade åtgärdsstrategin varit framgångsrik, snarare än rent kvantitativt mätbara resultat från exempelvis de olika formella samrådsprocesser som genomförts.

3.6. Regionkommittén vill dessutom betona att skillnader i förhållanden mellan olika stadsområden kräver specialutformade och flexibla lösningar. Det finns ingen slutgiltigt fastställd modell som bör eller måste tillämpas. Varje enskilt stadsområde har sina egna specifika problem och utmaningar som kräver ett visst angreppssätt och sina egna lösningar. Flexibilitet kommer därför att vara av fundamental betydelse för att projekten skall ge goda resultat.

3.7. Integration utgör en central faktor för en hållbar utveckling, och detta synsätt måste främjas inom ramen för de nya programmen. Vi kan inte bygga upp en välfungerande stadsmiljö om vi hämmar den ekonomiska tillväxten. Men vi kan inte heller bevara stadsmiljön om inte samtliga samhällssektorer är införstådda med att vi har ett gemensamt ansvar att skydda och förbättra livskvaliteten i stadsområdena. Och vi kan inte nå eller upprätthålla ekonomiskt välstånd samtidigt som så många av våra stadsdelar präglas av social utslagning.

3.8. Regionkommittén är också medveten om den utmaning som det innebär att försöka få till stånd en god politisk ledning, bygga upp den lokala kapaciteten och uppmuntra invånarna att engagera sig, och ser positivt på att dessa aspekter ges hög prioritet i det nya Urban-initiativet. Programmet kan möjliggöra innovativa och flexibla beslutsprocesser så att deltagandet kan utvidgas till att även omfatta det lokala samhället, något som innebär en vidareutveckling av rekommendationerna i ramarna för Urban-programmet.

4. Stödberättigade områden och åtgärdskriterier

4.1. Regionkommittén är införstådd med kravet på ett befolkningstal på minst 10000 för att ett område skall anses stödberättigat, eftersom detta torde innebära en tillräcklig bas och omfattning för en utveckling av innovativa strategier. Kommittén noterar förslaget att det maximala antalet stadsområden som kan komma att omfattas skall ligga på ca 50. Regionkommittén anser att det borde vara möjligt för varje medlemsstat att lägga till ytterligare stadsområden utöver det antal som föreslagits av kommissionen. Vi anser dock att det måste avsättas tillräckliga finansiella medel för att garantera att programmen på ett effektivt sätt uppfyller målen i Urban-initiativet. Regionkommittén ser vidare positivt på att programmets tillgänglighet breddats så att samtliga eftersatta städer och stadsdelar nu kan ansöka om stöd. Detta innebär att det artificiella hinder som fanns tidigare avlägsnats och att det nu finns ett enhetligt angreppssätt för att få bukt med problemen i ett visst område. Genom att hänsyn tas till sådana sociala faktorer som hälsofrågor kommer detta även att bidra till att strukturfondernas effekter blir bredare. Det blir ökade möjligheter för stadsområden som tidigare inte varit berättigade till sådant stöd, samt även möjligheter till fortsatt stöd till stadsområden som förlorat sin status som mål 2-område. Samtidigt kommer konkurrensen om de finansiella anslagen att bli knivskarp. Det beräknade antalet projekt, befolkningsunderlaget och det stora antalet stödberättigade områden understryker vikten av realistiska förväntningar beträffande de resultat som man hoppas nå.

4.2. I riktlinjerna anges följande nio kriterier för bedömningen av ett områdes stödberättigande, varav minst tre måste uppfyllas:

- Stor andel långtidsarbetslösa.

- Svagt utvecklad ekonomisk aktivitet.

- Stor andel ekonomiskt och socialt utslagna.

- Särskilt behov av förnyelse, på grund av lokala ekonomiska och sociala problem.

- Stort antal invandrare, etniska minoritetsgrupper eller flyktingar.

- Låg utbildningsnivå, betydande yrkeskompetensbrister och hög andel med ofullständig skolgång.

- Utbredd kriminalitet och brottslighet.

- Oroande demografiska utvecklingstrender.

- Särskilt nedsliten miljö.

Regionkommittén anser att det i samband med det femte kriteriet vore lämpligare att tala om "migranter" i stället för "invandrare", att "yrkeskompetensbrister" [eng. "skills deficiencies"] bör ersättas med "yrkeskompetensluckor" [eng. "skills gap"], samt att frågan om anställbarhet bör tas upp i samband med utbildnings- och yrkeskompetensaspekterna.

4.3. Regionkommittén välkomnar att förslaget till riktlinjer tillåter viss flexibilitet i samband med en rad olika indikatorer, något som gör det möjligt att ta hänsyn till att olika stadsområden har olika behov, något som i sin tur i framtiden kan resultera i effektivare program på detta område.

4.4. Regionkommittén stöder även kravet på att främja jämställdheten, och vill här dessutom tillägga att alla former av utestängning bidrar till att öka skillnaderna mellan olika regioner. Detta är något som lokala och regionala myndigheter bör ta hänsyn till i sin programplanering.

4.5. Regionkommittén ser de föreslagna kriterierna som lämpliga indikatorer för en utveckling av gemenskapsprogram, eftersom de omfattar en mängd olika aspekter och tillsammans med det breda spektrumet av stödberättigad verksamhet bör bidra till innovativa strategier och flexibilitet i beslutsfattandet.

5. Utarbetande av program - presentation och godkännande

5.1. I riktlinjerna föreslås att kommissionen skall bevilja enskilda anslag till varje medlemsstat, med en utgiftsnivå på minst 500 euro per invånare och till ett visst antal områden per medlemsstat (se bilaga II till riktlinjerna). Det åligger sedan medlemsstaterna att bestämma vilka de aktuella områdena är och hur anslagen skall fördelas, samt att välja ut exakt vilka kriterier för stödberättigande som skall gälla i den egna medlemsstaten. Lokala myndigheter skall därefter utforma gemenskapsprogram i enlighet med riktlinjerna, vid behov i partnerskap med regionala eller nationella myndigheter. Programmen skall lämnas in till kommissionen för godkännande innan anslag från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) kan beviljas.

5.2. Regionkommittén anser att riktlinjerna i större utsträckning bör ta upp behovet av öppenhet under beslutsfasen i medlemsstaterna, inklusive behovet av samråd med lokala och regionala myndigheter och av öppen konkurrens om finansiella anslag. Som ett alternativ förordar kommittén ett rättvisare och enklare system med begränsade möjligheter för medlemsstaterna att ändra kriterierna och där lokala myndigheter helt enkelt får försöka bjuda över riktlinjernas kriterier.

5.3. Regionkommittén välkomnar erkännandet av lokala myndigheters ledande roll. Lokala myndigheter har en unik roll och viktig position för att bygga upp kapaciteten inom frivilligsektorn och för att skapa nya former av partnerskap.

5.4. Innovation är ett centralt begrepp i det nya gemenskapsinitiativet, och det föreslås i detta sammanhang särskilda ansträngningar för att få till stånd ett enkelt, direkt och flexibelt sätt att se på hur gemenskapsinitiativet bör förvaltas, som gör det möjligt för lokala myndigheter och deras partner att utveckla det förvaltningssätt som är mest effektivt för just deras område.

6. Övervakning av programutvärderingen

6.1. Lokala myndigheter har även en ledande roll att spela i samband med utformningen av de mekanismer som krävs för att administrera och genomföra programmen, oavsett om detta sker på lokal, nationell eller transnationell nivå. Regionkommittén vill framhålla att lokala myndigheter även i fortsättningen bör medverka i olika övervaknings- och styrkommittéer.

7. Finansiering

7.1. Regionkommittén vill återigen uttrycka sitt stöd för Urban-initiativet. Kommittén är medveten om att programmet antogs i slutet av debatten om en reform av strukturfonderna och att stadsområden kommer att kunna beviljas ökat specialstöd via mål 1 och 2, men vill samtidigt påpeka att den relativt blygsamma tilldelningen av budgetmedel inte speglar det faktum att fyra femtedelar av EU:s befolkning bor i stadsområden.

8. Slutsatser

8.1. Regionkommittén ser positivt på att utkastet till riktlinjer skickats på remiss till Europaparlamentet och Regionkommittén.

8.2. Regionkommittén stöder en fortsättning på gemenskapsinitiativet Urban och det allmänna syftet med målsättningarna för perioden 2000-2006, med reservation för de synpunkter som framförs nedan i punkt 8.3, samtidigt som kommittén inte är nöjd med den relativt blygsamma resurstilldelningen.

8.3. Det vore värdefullt om målbeskrivningen i punkt 8 i förslaget till riktlinjer tydligare återgav den betoning som görs senare i dokumentet på en miljövänlig utveckling och upprustning, såväl som en integrering av de socialt utslagna genom att de ges tillgång till sådan grundläggande service som hälso- och sjukvård, utbildning och kollektivtrafiktjänster.

8.4. Regionkommittén ser positivt på att förslaget innebär en fortsättning på de riktade initiativen på lokal nivå, men vill samtidigt framhålla att det inom programmen bör tas hänsyn till att det tar tid att bygga upp och utveckla den lokala kapaciteten. Kommittén anmodar därför kommissionen att även beakta de kvalitativa resultaten.

8.5. Regionkommittén betonar att stadsområdenas olikheter sinsemellan måste avspeglas i programmen och i vederbörlig utsträckning beaktas av kommissionen.

8.6. Regionkommittén välkomnar breddningen av kriterierna för stödberättigande som ett mer ändamålsenligt sätt att utveckla program, och ser positivt på den ökade tillgänglighet för programmet som kommissionens förslag erbjuder och som innebär att samtliga eftersatta städer eller stadsdelar nu kan ansöka om stöd. Samtidigt kommer konkurrensen om de finansiella anslagen att bli knivskarp. Kommittén understryker vikten av realistiska förväntningar vad gäller såväl antalet projekt som kan komma i fråga för stöd som de resultat man hoppas nå.

8.7. Regionkommittén ser positivt på erkännandet av de lokala myndigheternas roll för att utveckla och genomföra detta gemenskapsprogram och skulle vilja se att detta synsätt även avspeglas i riktlinjerna och överförs till programförvaltningen, inklusive aspekter som öppenhet och kravet på att medlemsstaterna samråder med lokala och regionala myndigheter i samband med att kriterierna skall fastställas. Kommittén föreslår till och med en begränsning av medlemsstaternas möjligheter att göra kriterierna för projektanbud mer långtgående än de allmänna kriterier som anges i riktlinjerna.

8.8. Regionkommittén efterlyser största möjliga förenkling och flexibilitet i samband med förvaltning och genomförande av det nya gemenskapsinitiativet.

Bryssel den 17 februari 2000.

Regionkommitténs

ordförande

Jos Chabert