51999IR0053

Yttrande från Regionkommittén om "Regeringskonferensen 2000"

(2000/C 156/02)

BAKGRUND

Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Helsingfors den 10-11 december 1999.

Rapporten av den 18 november 1999 från Europeiska kommissionens expertgrupp under ledning av Jean-Luc Dehaene.

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - "Institutionella reformen - en förutsättning för en lyckosam utvidgning", Europeiska kommissionens bidrag till förberedelserna inför regeringskonferensen om institutionella frågor av den 10 november 1999.

Kommissionens yttrande enligt artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen om sammankallandet av en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar i syfte att ändra fördragen - 26 januari 2000.

Europaparlamentets resolution av den 18 november 1999 om förberedelserna inför reformen av fördragen och nästa regeringskonferens.

Europaparlamentets resolution av den 3 februari 2000 om sammankallandet av regeringskonferensen.

Regionkommitténs yttranden om subsidiaritetsprincipen (CdR 302/98 fin; CdR 136/95)(1).

Regionkommitténs resolution om "Resultaten från regeringskonferensen" av den 20 november 1997 (CdR 305/97 fin)(2).

Regionkommitténs yttrande om de institutionella aspekterna av utvidgningen "Lokalt och regionalt styre i hjärtat av Europa" av den 15 september 1999 (CdR 52/99 fin)(3).

Regionkommitténs resolutioner av den 3 juni 1999 (CdR 54/99 fin)(4) och den 18 november 1999 om nästa regeringskonferens (IGC) (CdR 473/99 fin)(5).

Regionkommitténs resolution om "EU:s pågående utvidgningsprocess" av den 17 november 1999 (CdR 424/99 fin).

Presidiets beslut av den 15 juli 1998 att i enlighet med artikel 198 C fjärde stycket i EG-fördraget utarbeta ett yttrande i ärendet och ge utskottet för institutionella frågor i uppgift att ansvara för det förberedande arbetet.

Det utkast till yttrande om regeringskonferensen 2000 som utskottet för institutionella frågor antog den 17 januari 2000. Föredragande: Risto Koivisto (FIN-PSE) och Luc van den Brande (B-PPE).

För en korrekt juridisk definition av "subsidiaritet" krävs en hänvisning till regioner i begreppet och i formuleringen av artikel 5.

Syftet med regeringskonferensen 2000 är att skapa nya möjligheter för att driva på den europeiska integrationen genom att reformera EU-institutionerna på basis av tre kriterier: representativitet, effektivitet och närhet till medborgarna.

Eftersom ledamöterna i Regionkommittén är politiska företrädare för lokala och regionala myndigheter, anser sig Regionkommittén kunna bidra till den reformprocess som har till syfte att förbereda Europeiska unionen inför utvidgningen.

Utvidgningen kommer att få konsekvenser för Regionkommittén, och ändringar måste göras i Amsterdamfördraget för att ReK skall bli effektivare och mer representativ.

Mot bakgrund av de konstitutionella befogenheter som vissa av de regioner som representeras av Regionkommitténs ledamöter åtnjuter - och som ger dem särskild behörighet i samband med ratificeringen av slutsatserna från regeringskonferensen 2000 (belgiska regioner och gemenskaper, tyska och österrikiska delstater) - kommer dessa regioner att spela en viktig roll som företrädare för alla regioner.

EU bör även stödja Europeiska rådets och andra organs ansträngningar att främja demokrati i Europas länder.

Med beaktande av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 32.a plenarsession den 16-17 februari 2000 (sammanträdet den 17 februari) följande yttrande.

1. Inledning

1.1. Betydelsen av den lokala och regionala nivån har ökat under senare år i Europa. Att beslut fattas nära medborgaren är nödvändigt för att uppväga och komplettera den allmänna tendensen mot globalisering. Därför bör Europeiska unionen inte enbart vara ett samarbete mellan stater - även de lokala och regionala myndigheternas intressen måste tas i beaktande. Detta innebär främst att den europeiska integrationen inte längre bör begränsas till ekonomiskt samarbete. Samarbetet bör i allt högre grad även omfatta politiska beslut som har konsekvenser för alla administrativa nivåer. Eftersom det är de lokala och regionala myndigheternas ansvar att genomföra EU-lagstiftningen inom många nyckelområden, måste de vara välinformerade så att de kan delta fullt ut i beslutsprocessen. Med EU-politiken hoppas man kunna öka de lokala och regionala myndigheternas möjligheter att möta invånarnas behov på olika områden.

1.2. Sedan 90-talet har man i allt större utsträckning tagit hänsyn till de lokala och regionala myndigheterna när beslut fattas inom EU. Inrättandet av Regionkommittén genom Maastrichtfördraget kan nämnas som exempel på detta. Numera är det dessutom EU:s skyldighet att i förväg utvärdera beslutens ekonomiska och administrativa konsekvenser för det lokala styret. Detta är ett steg i rätt riktning. Det finns dock fortfarande behov av målmedvetna åtgärder för att säkerställa att de lokala och regionala myndigheterna ges den roll de förtjänar inom EU.

1.3. Av den anledningen bidrog Regionkommittén som företrädare för lokala och regionala myndigheter i EU till föregående regeringskonferens, som inleddes 1996, genom att fästa uppmärksamhet vid frågor som är av betydelse på lokal och regional nivå. Regionkommittén lade fram resolutioner till toppmötena i Köln och Helsingfors. I detta yttrande önskar Regionkommittén redogöra för sina åsikter i de frågor som man vid toppmötet i Helsingfors beslutade skall diskuteras under regeringskonferensen.

2. EU:s utvidgning som utgångspunkt för regeringskonferensen

2.1. EU:s utvidgning är avgörande för Europas framtid. En gemensam europeisk tradition, kulturell mångfald och den fredsprocess som inleddes efter andra världskriget är de avgörande faktorerna för ett förenat Europa. Historiskt sett återgår vi nu till normala förhållanden i och med att vissa av de tidigare konstgjorda gränserna har tagits bort.

2.2. Utvidgningen är en krävande process såväl för kandidatländerna som för EU:s nuvarande medlemsstater. Kandidatländerna kommer att bli tvungna att anpassa sig till omfattande lagstiftningsmässiga, ekonomiska och administrativa förändringar, samtidigt som de nuvarande medlemsstaterna måste vara öppna för en reform av vissa av EU:s strukturer och förfaranden. I ett utvidgat EU kommer man inte att kunna arbeta på samma sätt som tidigare, då både antalet medlemsstater och antalet ansvarsområden var mindre än inom den nya Europeiska unionen, som kommer att omfatta de flesta av Europas länder.

2.3. En institutionell reform är nödvändig inför utvidgningen. Den nuvarande beslutsstrukturen, som ursprungligen utformats för ett litet antal medlemsstater, kommer inte längre att kunna tillämpas inom ramen för ett utvidgat EU. Även andra reformer är nödvändiga.

Enligt Regionkommitténs uppfattning bör arbetet inom ramen för regeringskonferensen inte orsaka förseningar i utvidgningsförhandlingarna.

2.4. Att de lokala och regionala myndigheterna i kandidatländerna deltar i utvidgningsprocessen är av avgörande betydelse för att säkerställa att EU-medlemskapet får demokratiskt stöd från allmänheten i dessa länder. Med en union som enbart bygger på samarbete mellan regeringarna i medlemsstaterna och kandidatländerna, och där de lokala och regionala myndigheterna och medborgarna inte har möjlighet att delta, kommer man inte att uppnå hållbara resultat.

2.5. Regionkommittén har deltagit aktivt i utvidgningsprocessen genom att framföra sina åsikter i frågor som hänger samman med utvidgningen. Sedan 1997 har kommittén dessutom fått till stånd en diskussion mellan sina ledamöter och politiska representanter på lokal och regional nivå i kandidatländerna.

2.6. De konferenser som Regionkommittén har anordnat i kandidatländerna har visat att den lokala och regionala nivån är en förutsättning för att en modern demokrati skall kunna skapas i dessa länder. Den lokala och regionala nivån spelar även en mycket viktig roll i genomförandet av EU:s lagstiftning. Dessutom håller de lokala och regionala myndigheternas betydelse på att öka på grund av att många länder för över befogenheter från den centrala regeringen till den lokala och regionala nivån. Trots det får de lokala och regionala myndigheterna i kandidatländerna inte tillräcklig information om förhandlingarna mellan de egna regeringarna och EU; inte heller är de tillräckligt delaktiga i förberedelserna inför medlemskapet. Enligt ReK:s uppfattning bör arbetet inom ramen för regeringskonferensen förenkla tillgången till information om utvidgningsförhandlingarna.

Regionkommittén anser dessutom att det behövs särskilda program inom EU för samarbete mellan de nuvarande medlemsstaternas lokala och regionala myndigheter och deras nationella samarbetsorganisationer. Inom ramen för dessa program skall vi kunna samarbeta med våra motparter i kandidatländerna, bistå i utvecklingsarbetet och se till att kandidatländernas lokala och regionala myndigheter är väl förberedda inför de framtida uppgifterna och det ansvar som väntar dem såsom medlemmar i unionen.

3. Regeringskonferensens målsättningar

3.1. Ett medborgarnas Europa som präglas av demokrati och insyn

3.1.1. Demokrati på lokal och regional nivå är en av hörnstenarna i samhället och en grundläggande princip i EU:s medlemsstater. Ändå talas det ofta om ett demokratiskt underskott i EU-sammanhang. EU är inte tillräckligt demokratiskt och på grund av den invecklade arbetsstrukturen ligger EU långt från sina medborgare. För att legitimiteten skall kunna bevaras är det av största betydelse att EU blir mer demokratiskt.

3.1.2. Genom utvidgningen betonas i växande utsträckning betydelsen av demokrati som en nyckelprincip i medlemsstaterna. Bland kandidatländerna finns länder där uppfattningen om demokrati och medborgarnas roll i den politiska processen är annorlunda än i de nuvarande medlemsstaterna. Det är viktigt att demokratin i medlemsstaterna inte enbart utövas på nationell nivå, utan bygger på ett demokratiskt lokalt och regionalt styre.

3.1.3. Även principen om insyn ingår i en välfungerande demokrati. Denna princip kan betraktas som en av medborgarnas demokratiska rättigheter. I EU-sammanhang innebär insynsprincipen främst att medborgarna har rätt att ta del av information och dokument som rör EU, och att de lagtexter som utarbetas måste bli tydligare. Vidare har EU-institutionerna försökt öka insynen i arbetet och beslutsprocessen i syfte att främja ökad och fördjupad insikt i den europeiska integrationen. Regionkommittén anser att det är viktigt att principen om insyn tillämpas effektivt inom alla EU:s arbetsområden.

3.1.4. En förutsättning för att demokratin inom EU skall kunna fungera korrekt är att fördragen och beslutsförfarandena blir överskådliga och förståeliga för medborgarna. ReK efterlyser en omfattande rationalisering och förenkling av fördragen.

Därför stöder Regionkommittén Europaparlamentets förslag angående fördragens struktur. Fördragen skall slås samman till en enda fördragstext bestående av följande två delar:

a) En "konstitutionell" eller grundläggande del bestående av ingressen, unionens målsättningar, grundläggande rättigheter samt bestämmelserna beträffande institutionerna, beslutsförfarandena och de olika befogenheterna. Denna del kan enbart ändras genom en regeringskonferens.

b) En del bestående av EU:s politik. Denna del kan ändras genom ett enklare förfarande på grundval av kvalificerad majoritet och medbeslutande.

3.1.5. En av de viktigaste uppgifterna inom den närmaste framtiden är att föra EU närmare medborgarna, dvs. att skapa ett medborgarnas Europa. Det stämmer att kontakterna mellan EU och dess medborgare hittills har varit bristfälliga och att det, i takt med att den europeiska integrationen fördjupas och utvidgas, blir allt svårare att skapa sådana kontakter. En förutsättning för att EU skall kunna föras närmare medborgarna är att man lyckas tillämpa principen om insyn i beslutsprocessen och att man ägnar sig åt allmänna frågor som är av betydelse för allmänheten, t.ex. främjande av sysselsättningen, gränsöverskridande miljöskydd och bekämpning av internationell brottslighet.

3.1.6. Utformningen av en stadga om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen kommer att inleda en betydelsefull etapp i relationerna mellan EU och dess medborgare. Man måste noga överväga stadgans innehåll och rättsliga status.

3.2. Subsidiaritetsprincipen

3.2.1. Syftet med subsidiaritetsprincipen är att säkerställa att beslut fattas så nära medborgarna som möjligt. På de områden där EU inte är ensam behörig bör gemenskapsåtgärder vidtas endast om dessa får större genomslagskraft än åtgärder på nationell nivå. I detta sammanhang bör man i så stor utsträckning som möjligt välja den lokala eller regionala nivån, i synnerhet om det gäller frågor som direkt påverkar medborgarna. Lokala och regionala myndigheter har traditionellt arbetat inom områden som direkt berör medborgarna. Inom dessa områden är det särskilt viktigt att subsidiaritetsprincipen tillämpas.

3.2.2. För att EU-politiken skall kunna genomföras och för att man skall kunna få till stånd en ökad politisk, social och geografisk sammanhållning i Europa krävs att EU ger beslutsnivåer nära medborgarna så stort spelrum som möjligt. Samtidigt måste EU få möjlighet att agera effektivt på de områden där dess befogenheter är av betydelse för alla. Medlemsstaterna måste uppträda lojalt gentemot gemenskapen och tillämpa gemenskapsrätten på ett korrekt och överskådligt sätt i enlighet med subsidiaritetsprincipen(6).

3.2.3. De lokala och regionala myndigheterna bör rådfrågas om all gemenskapspolitik som har betydelsefulla konsekvenser för dem innan politiska strategier beslutas och genomförs. Vid behandlingen av förslag till EU-lagstiftning önskar Regionkommittén uttala sig om såväl de allmänna effekterna på lokala och regionala myndigheter som efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen. Medlemsstaterna bör även förhandla med lokala och regionala myndigheter när de formulerar sina åsikter i frågor som påverkar dessa myndigheter.

4. Regeringskonferensen: förberedelser och innehåll

4.1. Regionkommittén välkomnar den rapport om de institutionella konsekvenserna av EU:s utvidgning som utarbetats av en arbetsgrupp under ledning av Belgiens f.d. premiärminister Jean-Luc Dehaene. Regionkommittén ställer sig i synnerhet positiv till att man i rapporten betraktar kontakten med medborgarna som en prioriterad fråga.

4.2. I sina bidrag till förberedelserna inför regeringskonferensen om institutionella frågor(7) fastställer Europeiska kommissionen att anslutningen av ett flertal nya medlemsstater är den viktigaste politiska målsättningen i början av det nya århundradet. Efter det att regeringskonferensen har avslutats kommer EU inte att kunna hantera utvidgningen och den institutionella reformen på samma gång. Därför måste en hållbar grund utarbetas för gemenskapens institutioner. Reformer måste genomföras nu, eftersom EU efter utvidgningen måste kunna uppnå sina målsättningar och stärka den europeiska integrationen tillsammans med de nya medlemsstaterna. Regionkommittén anser att kommissionen mycket tydligt har redogjort för syftet med regeringskonferensen och de motiv som ligger bakom och att detta bör ligga till grund för den kommande regeringskonferensen. I sitt yttrande enligt artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen om sammankallandet av en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar i syfte att ändra fördragen - 26 januari 2000 föreslår kommissionen att antalet ledamöter i Regionkommittén ses över under regeringskonferensen. Kommittén har undersökt ärendet och utarbetat ett förslag om antalet nya ledamöter.

4.3. Regionkommittén välkomnar att Europaparlamentet i sin resolution om sammankallandet av regeringskonferensen(8) betonar vikten av allmän debatt, insyn och demokratiskt ansvar. Kommittén anser att dessa frågor är av största betydelse, liksom den ständiga dialogen med kandidatländerna, vilket också betonas i resolutionen.

5. Regionkommitténs slutsatser

5.1. Det är enbart genom allmänhetens stöd som EU kan få legitimitet. Att föra EU och medborgarna närmare varandra måste därför vara utgångspunkten för en reform. Det underliggande syftet med en institutionell reform måste vara att stärka och demokratisera EU:s institutioner så att de kan möta de utmaningar som en utvidgning innebär.

5.2. Regionkommittén efterlyser en omfattande rationalisering och förenkling av fördragen. Därför stöder ReK Europaparlamentets förslag angående fördragens struktur

5.3. De huvudpunkter som skall diskuteras under regeringskonferensen - kommissionens sammansättning, röstfördelningen i rådet och ökad tillämpning av kvalificerad majoritet vid omröstning - har betydelse för EU:s framtid, men fler punkter måste läggas till för en mer genomgripande reform. Möjligheten att göra detta finns för övrigt inskriven i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Helsingfors. Man måste finna lösningar som både nuvarande och framtida medlemsstater kan acceptera. Särskild hänsyn måste tas för att undvika konflikter mellan små och stora medlemsstater. Det är även viktigt att regeringskonferensen granskar möjligheten att i det nya fördraget införa texten till stadgan om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen. Regler för ökat samarbete och större flexibilitet bör antas, såsom föreslås i Dehaene-rapporten.

5.4. Kommittén anser att artikel 5 i fördraget bör ändras så att inte enbart gemenskapsnivån och medlemsstaternas nationella suveränitet omfattas, utan så att hänsyn även tas till de lokala och regionala myndigheternas särskilda ställning. Detta är en målsättning som Regionkommittén prioriterar högt, som framgår av kommitténs yttrande om subsidiaritet "För en ny subsidiaritetskultur! En appell från Regionkommittén"(9). Genom denna fullständiga tillämpning av subsidiaritetsprincipen illustreras den roll som regionala och lokala myndigheter önskar spela i den europeiska integrationsprocessen. En klar angivelse av vilka nivåer som sköter vilka uppgifter, och bär ansvaret för dessa, gör att allmänhetens insyn och acceptans ökar.

ReK vill än en gång understryka betydelsen av Belgiens, Tysklands och Österrikes gemensamma förklaring, enligt vilken "insatser som Europeiska gemenskapen gör i enlighet med subsidiaritetsprincipen inte bara gäller medlemsstaterna utan också enheter inom dessa i den utsträckning som dessa enheter enligt nationell konstitutionell rätt har befogenhet att själva stifta lagar". Kommittén anser dessutom att denna förklaring i princip och i enlighet med den interna förvaltningsorganisationen i medlemsstaterna bör kunna tillämpas analogt på lokala och regionala myndigheter i medlemsstater som inte är förbundsstater, och anmodar samtliga medlemsstater, först och främst de medlemsstater där kommunerna eller regionerna har konstitutionella lagstiftningsbefogenheter, att ansluta sig till denna förklaring.

De regionala parlamenten med lagstiftningsbefogenheter arbetar på att vidareutveckla de institutionella kontakterna med Europaparlamentet; ReK stöder denna strävan.

5.5. Regionkommittén bör inbjudas att delta i regeringskonferensen från början på samma villkor som Europaparlamentet och tillåtas spela en aktiv roll i förhandlingarna och beslutsprocessen vid regeringskonferensen.

Eftersom de institutionella reformer som skall utarbetas under regeringskonferensen kommer att få långtgående konsekvenser för EU-medborgarna, bör lokala och regionala myndigheter hållas informerade och ges tillfälle att direkt påverka utformningen av de rättsliga instrument som dessa reformer kräver.

Kommittén hänvisar till de modeller och förfaranden som finns för de regionala respektive kommunala nivåernas medverkan i den nationella opinionsbildningen i frågor som berör den europeiska integrationen. Vi uppmanar medlemsstaterna att dra nytta av regionernas, städernas och kommunernas erfarenheter, kunnande och närhet till medborgarna; på detta sätt kan besluten på europeisk nivå lättare accepteras.

5.6. De lokala och regionala myndigheterna i Europa är en symbol för den stora kulturella mångfalden i Europa. Detta grundläggande särdrag i vårt samhälle kommer att förstärkas i och med utvidgningen, genom vilken många regioner från Central- och Östeuropa förenas med EU:s medlemsstater. Lokala och regionala myndigheter hoppas att denna kulturella mångfald skall präglas av subsidiaritetsprincipen på ett korrekt sätt i politiskt hänseende, eftersom frågan faller inom de lokala och regionala myndigheternas ansvarsområde.

5.7. Från och med nu kommer Regionkommittén att noga övervaka utvecklingen inom ramen för regeringskonferensen i allmänhet, med beaktande av den tidsplan som Europeiska rådet i Helsingfors föreskrivit. Kommittén kommer i synnerhet att fästa uppmärksamhet vid det portugisiska ordförandeskapets möjligheter att föreslå tillägg av nya punkter till regeringskonferensens dagordning. Det är således inte uteslutet att Regionkommittén innan dess utarbetar ett nytt initiativ.

Med hänsyn till punkterna 20 och 23 i ordförandeskapets slutsatser från Helsingfors, och i synnerhet bilaga III: "Riktlinjer för reformer och rekommendationer för verksamhetens genomförande", önskar Regionkommittén bli rådfrågad i dessa ärenden, som är av särskild betydelse för regioner med lagstiftande befogenheter.

5.8. De gemensamma principer som omnämns i fördragen och som ligger till grund för EU-samarbetet, dvs. frihet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt rättssäkerhet, bör kompletteras med principen om lokalt och regionalt självstyre.

5.9. Regionkommittén föreslår att dess ställning som EU-institution erkänns i artikel 7.1 i fördraget. Regeringskonferensen bör bidra till att man uppnår målet att införa en tredje, lokal och regional, nivå för det politiska styret inom EU.

5.10. Regionkommittén vill i detta sammanhang betona betydelsen av sin resolution av den 20 november 1997 om resultaten av regeringskonferensen 1997, och då i synnerhet punkt 10, 11 och 12 beträffande kommitténs åsikter om bristerna i samband med föregående regeringskonferens. Många av dessa brister(10) kvarstår inför regeringskonferensen 2000.

5.11. Utvidgningen innebär att antalet ledamöter i Regionkommittén måste utökas. Genom att öka det totala antalet ledamöter kan man säkerställa att lokala och regionala myndigheter i de nya medlemsstaterna representeras på ett korrekt sätt i kommittén. Kommittén anser att det högsta antalet ledamöter inom Regionkommittén bör begränsas till cirka 350. På så sätt kan man säkerställa att storleken på de nationella delegationerna, de lokala och regionala myndigheternas representation och medlemsstaternas geografiska spridning blir rättvis. Det är viktigt att se till att dessa kriterier även uppfylls när små nationella delegationer utses(11). Därför stöder kommittén inte kommissionens förslag enligt vilket antalet ledamöter i Regionkommittén bör begränsas till en tredjedel av antalet ledamöter i Europaparlamentet, vilket enligt kommissionens förslag innebär högst 233 ledamöter.

5.12. De principer som för närvarande föreskrivs i fördraget och som ligger till grund för utnämning av ledamöter i Regionkommittén bör omprövas. För att kunna utses till ledamot måste kandidaterna inneha ett demokratiskt mandat i sin region eller kommun, eller vara politiskt ansvariga inför en församling som tillsatts genom allmänna val(12). En ledamot som förlorar ett sådant mandat bör efter sex månader automatiskt lämna sin post som ledamot av kommittén. Medlemsstaterna skall säkerställa att efterträdare utnämns i tid.

5.13. Regionkommittén måste ges formell rätt att väcka talan vid EG-domstolen för att kunna försvara sina kompetensområden. Även regioner med lagstiftningsbefogenheter bör ges denna rätt(13).

5.14. Kontakter och överläggningar mellan institutionerna är en förutsättning för ett effektivt institutionssystem. Regionkommittén hoppas få delta i överläggningar om frågor som diskuteras vid informella rådssammanträden.

5.15. På områden där samråd med ReK är obligatoriskt bör kommissionen och rådet anmodas att motivera varför de inte följer ReK:s rekommendationer, om och när de väljer att inte göra det. Europaparlamentet bör göra detta på frivillig grund.

5.16. Slutligen vill vi betona att Regionkommittén spelar en nyckelroll som företrädare för de lokala och regionala myndigheterna och EU-medborgarna. Kommittén bidrar till att integrera det europeiska målsättningarna i medborgarnas vardag genom att hjälpa dem att förstå EU:s ambitioner och målsättningar.

Bryssel den 17 februari 2000.

Regionkommitténs

ordförande

Jos Chabert

(1) EGT C 198, 14.7.1999, s. 73; EGT C 100, 2.4.1996, s. 1.

(2) EGT C 64, 27.2.1998, s. 98.

(3) EGT C 374, 23.12.1999, s. 15.

(4) EGT C 293, 13.10.1999, s. 74.

(5) EGT C 57, 29.2.2000, s. 103.

(6) CdR 302/98 fin.

(7) Meddelande av den 10 november 1999 och yttrande av den 26 januari 2000. KOM(1999) 592 slutlig - KOM(2000) 34 slutlig.

(8) A5-0018/2000.

(9) CdR 302/98 fin.

(10) Nämligen ändring av f.d. artikel 3b (nu artikel 5 i EG-fördraget) och den förklaring som bifogats om subsidiaritetsprincipen, principen om lokalt självstyre, ReK:s ställning som EU-institution, rätten att väcka talan vid EG-domstolen och tillämpningen av medbeslutandeförfarandet.

(11) CdR 52/99 fin.

(12) CdR 305/97 fin.

(13) CdR 305/97 fin.