51999AC0848

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Utkast till rådets förordning (EG) om avfallshanteringsstatistik"

(1999/C 329/07)

Den 5 juli 1999 beslutade rådet i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda utkast.

Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som ansvarat för det förberedande arbetet i ärendet, antog sitt yttrande den 14 juli 1999. Föredragande var Vasco Cal.

Vid sin 366:e plenarsession den 22-23 september 1999 (sammanträdet den 22 september 1999) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 108 röster för, 1 emot och 2 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Den 7 maj 1990(1) antog rådet en resolution om avfall. Mot bakgrund av att det sedan denna resolution antogs gjorts betydande lagstiftande, ekonomiska och tekniska framsteg på detta område, vilket inspirerat förvaltningar på såväl det nationella som det gemensamma planet inom EU samt de ekonomiska aktörerna och konsumenterna, antog rådet den 24 februari 1997 en ny resolution som efterlyser en gemenskapsstrategi för avfallshantering(2). Rådet

- understryker den betydelse som statistiken kan ha för att identifiera avfallsrelaterade problem, bedöma hanteringsprioriteringar samt formulera och nå realistiska mål om ramen för avfallshanteringspolitiken,

- betonar behovet av att regelbundet ta fram adekvata avfallsrelaterade uppgifter som är i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen,

- uppmanar kommissionen att i samarbete med Europeiska miljöbyrån och medlemsstaterna upprätta ett gemenskapsomspännande, tillförlitligt system för insamling av uppgifter om avfall, vilket system bör grundas på gemensam terminologi och gemensamma definitioner och klassifikationer samt fungera till lägsta möjliga offentliga och privata kostnader,

- uppmanar kommissionen att främja och medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna att sätta upp och sträva efter att nå kvantitativa mål av vägledande art som syftar till att uppnå en påtaglig minskning av den mängd avfall som uppkommer och en ökad grad av återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning,

- anmodar kommissionen att samla in information om de miljöfarliga ämnen och material i avfallet som orsakar särskilda problem i medlemsstaterna och att, när det är lämpligt, lägga fram rekommendationer till åtgärder för att hantera dessa problem.

1.1.1. I samma resolution uttrycker rådet oro för "de storskaliga transporter av avfall för förbränning med eller utan energiåtervinning som äger rum inom gemenskapen" och uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att ändra gemenskapslagstiftningen beträffande avfallsförbränning med energiåtervinning, och lägga fram lämpliga förslag.

1.2. Gemenskapens statistiska program 1998-2002(3) hänvisar under rubriken "Miljö" till det fyraåriga utvecklingsprogrammet (1994-1997) angående miljödelen i gemenskapsstatistiken(4), där man understryker att programmet har "utformats för att tillgodose behovet av statistik tillsammans med informationen från Europeiska miljöbyrån".

1.2.1. Vidare hävdar man beträffande samma del i gemenskapsstatistiken att "Det pågående arbetet kommer att fortsätta så att statistiken kompletteras med viktiga uppgifter om avfall och materialåtervinning, vattenförbrukning och utsläpp, användning av farligt material och knappa tillgångar samt utgifter för miljöåtgärder. I anslutning till nationalräkenskaperna skall satelliträkenskaper avseende miljön utvecklas som skall omfatta lager och förbrukning av de viktigaste naturresurserna, materialflöden, utsläpp och miljöutgifter".

1.3. Europaparlamentet

1.3.1. I en resolution av den 14 november 1996(5), begär Europaparlamentet att begreppen "avfall" och "produkter" tydligt skall definieras i en gemenskapslagstiftning på grundval av domstolens utslag i liknande fall (Zanetti- och Walloniamålen). Europaparlamentet uppmanar dessutom rådet och kommissionen att:

- lägga fram förslag om minskning av avfallsmängderna samt av farliga ämnen i avfall såsom klor, kvicksilver, PVC, kadmium och andra tungmetaller,

- inom ramen för avfallspolitiken formulera mål för att minska avfallsmängden, på så sätt att dessa vartannat år kan utvärderas och anpassas mot bakgrund av resultaten.

1.3.2. I resolutionen uppger Europaparlamentet att man delar kommissionens synpunkt att det behövs en bättre avfallsstatistik och uppmanar medlemsländerna att samarbeta med miljöbyrån och Eurostat.

1.4. Regionkommittén

1.4.1. I ett yttrande av den 16 januari 1997(6) om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om revidering av gemenskapens strategi för avfallshantering beklagar Regionkommittén "att det endast finns begränsad avfallsstatistik på gemenskapsnivå. Regionkommittén anser att en bättre grund kan skapas genom närmare samarbete mellan lokala och regionala myndigheter".

1.5. Ekonomiska och sociala kommittén

1.5.1. I sitt yttrande av den 19 september 1990(7) om rådets förslag till beslut om antagandet av ett fyraårigt program (1990-1993) med syfte att regelbundet utarbeta offentlig statistik om miljön(8), påvisar kommittén i punkt 2.1:

"Kommittén är medveten om de betydelsefulla skillnader som finns mellan nationella statistiksystem för hur långt de har kommit i framställningen av en särskild miljöstatistik. Man är även medveten om svårigheterna för de viktigaste sektorerna att fastställa ett hundratal väsentliga statistiska indikatorer, enhetliga och tillförlitliga, som var och en är slutresultatet av inhämtandet och frambringandet av tusentals och tio tusentals fysiska, tekniska, ekonomiska och sociala fakta."

2. Kommissionens utkast till förordning

2.1. Utkastet till förordning syftar till att fastställa en ram som förpliktigar medlemsstaterna och kommissionen att sammanställa gemenskapsstatistik om företags och hushålls avfallshantering. Statistiken skall omfatta följande områden:

- Avfallsgenerering och återvinning inom olika näringsgrenar.

- Företags insamling av hushållsavfall och liknande avfall samt kommunala insamlingssystem.

- Företags och kommunala myndigheters förbränning, kompostering och bortskaffande av avfall.

2.2. Kommissionen har rådfrågat kommittén för det statistiska programmet och måste inom tre år från dagen för ikraftträdandet av förordningen samt därefter vart tredje år överlämna en rapport om den statistik som har sammanställts och särskilt om statistikens kvalitet och uppgiftsbelastningen på företag.

2.3. Kostnaderna beräknas bli totalt 450000 euro under åren 1999, 2000 och 2001.

3. Allmänna kommentarer till kommissionens utkast

3.1. Ekonomiska och sociala kommittén stöder utkastet till förordning som syftar till att fastställa en statistisk gemenskapsram för företags och hushålls avfallshantering, med hjälp av vilken Eurostat kommer att kunna förfoga över tillförlitlig och jämförbar gemenskapsstatistik som inhämtats och behandlats i tid för att tjäna som grund till en stegvis harmonisering av avfallshantering i EU.

3.2. Kommittén betonar vikten av att rådet snabbt antar utkastet till förordning. Förordningen kommer att bli ett viktigt miljöpolitiskt instrument på avfallshanteringsområdet och särskilt för att förhindra olaglig avfallsuppsamling och avfallsförbränning.

3.3. ESK ser positivt på att utkastet som här granskas kommer att leda till ett effektivt samarbete mellan Eurostat och den Europeiska miljöbyrån som grundades 1996. Europeiska avfallskatalogen som upprättats genom kommissionens beslut 94/3/EG(9) bidrar med en förteckning som hädanefter kommer att tjäna som grund för medlemsstaternas inhämtning av uppgifter om allt slags avfall.

3.3.1. ESK välkomnar att ett samförståndsavtal håller på att upprättas mellan Europeiska miljöbyrån och Eurostat. Kommittén hoppas att detta avtal leder till en bättre och snabbare samordning mellan de båda organen och önskar särskilt att dubbelarbete och försummelser undviks.

3.4. Kommittén frågar sig om övergångsperioden på tre år som förutses i artikel 4 inte skulle kunna förkortas. ESK medger dock att de nationella statistikkontorens begränsningar i fråga om personal och ekonomiska resurser är ett gott skäl till en övergångsperiod som gör det möjligt för medlemsstaterna att stegvis anpassa sig till gemenskapens krav.

3.5. ESK understryker dock att gemenskapens politik rörande avfallsuppsamling, återvinning och/eller bortskaffande av avfall är en politik som medlemsstaterna uppmuntrat och godkänt. Dessa bör därför tillsammans fastställa vilka åtgärder som är nödvändiga för att politiken skall kunna genomföras på bästa sätt.

3.6. Kommittén fäster ännu en gång uppmärksamhet vid betydelsen av en tillfredsställande statistik som stöd för politiken på nationell nivå och gemenskapsnivå. Emellertid kan man konstatera att de nationella statistikkontoren ofta drabbas av de nedskärningar som gjorts och som alltjämt görs på grund av EMU:s genomförande och tillväxt- och stabilitetspakten.

3.7. Kommittén ställer sig frågande till att begränsa kravet att delta i de obligatoriska undersökningarna som föreskrivs i artikel 3 till företag med fler än 9 anställda. Även om kommittén hade föredragit en begränsning som grundar sig på mängden avfall, medger man dock att - för att inte missgynna småföretagen som är så viktiga för skapandet av arbetstillfällen - kriteriet som kommissionen föreslagit är godtagbart då företag som alstrar farligt avfall kontrolleras på grundval av andra bestämmelser.

3.8. ESK föreslår att den finansieringsöversikt som medföljer utkastet till förordning skall kompletteras - på samma sätt som sker när generaldirektoratet för miljöfrågor behandlar statistiska handlingsprogram i medlemsstaterna - med en delfinansiering av gemenskapen till länder där avfallsstatistiken är förhållandevis begränsad. Samtal med kandidatländerna borde inledas redan nu i syfte att hjälpa deras statistikkontor att leva upp till bestämmelserna i det här granskade utkastet till förordning.

3.9. Kommittén hyser farhågor för att statistiken som inhämtas på grundval av utkastet till förordning inte ger en exakt bild av "avfallsflödet". Frågan är om man inte på längre sikt borde se över systemet så att det ger en bild av flödet, vilket skulle bidra till en effektivare bekämpning av ett olagligt bortskaffande och illegal export av vissa typer av avfall.

4. Särskilda kommentarer

4.1. Under artikel 2, stycke a, är det nödvändigt att komplettera hänvisningen till direktiv 75/442/EEG med en hänvisning till kommissionens beslut 96/350/EG(10).

4.2. I bilaga I, avsnitt 2, punkt 3, borde inte nummer 14 (skrot av andra metaller än järn, utom förpackningsavfall), 26 ("textilavfall") och 43 ("bygg- och rivningsavfall") skapa förvirring, för i lagstiftningen anses dessa material vara avfall även ifall de tekniskt sett kan användas som råvaror.

4.3. Det inte lätt att ur bilagan urskilja skillnaden mellan produkterna under nummer 25 och nummer 43 (respektive "annat träavfall" och "bygg- och rivningsavfall"). Produkterna under nummer 43 täcker nästan 90 % av alla produkter och är långt ifrån de mest miljöskadliga.

4.3.1. Kommittén anser att farliga avfall även fortsättningsvis skall behandlas på ett särskilt sätt.

4.4. Kontroll av nummer 1 21 ("mängd internt återvunnet avfall") och 1 23 ("mängd sekundärt avfall från återvinning eller förbränning") i avsnitt 3, bilaga I, förefaller enligt kommittén inte vara motiverat. ESK noterar dock kommissionens företrädares förklaring att avfallsbortskaffningen med dessa nummer kan beräknas mer exakt och därmed kontrolleras bättre.

4.5. Vad gäller avsnitt 2 i bilaga II, ifrågasätter kommittén om nummer 16, 17 och 19 (respektive "sammansatta förpackningar", "blandade förpackningar" och "kläder och textiler") är tillräckligt tydliga.

4.6. I bilaga III, avsnitt 6, punkt 1 föreskrivs att "för varje behandlingstyp..., skall medlemsstaterna ange hur stor del i procent av näringsgrenen som täckts genom uppsamling. Täckningen kan skattas med hjälp av externa kriterier såsom sysselsättning eller mängden emottaget avfall. Minimikravet avseende täckning är 90 % för varje behandlingstyp". Kommittén är inte helt övertygad om legitimiteten hos detta minimikrav och anser att man bör sträva mot en 100-procentig täckning, framförallt vad gäller farligt avfall.

4.7. I bilaga III, avsnitt 7, är skillnaden mellan "bortskaffande" och "återvinning" av avfall inte tillräckligt tydlig i förteckningen över olika typer av förbränning, kompostering och bortskaffande. Kommittén föreslår att förteckningens underrubriker skall ändras så att de olika behandlingstyperna klart urskiljs: "Återvinning, inklusive kompostering och avfallsförbränning med energiåtervinning" och "Bortskaffande".

Bryssel den 22 september 1999.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

(1) EGT C 122, 18.5.1990.

(2) EGT C 76, 11.3.1997.

(3) EGT L 42, 16.2.1999.

(4) EGT L 328, 20.12.1994.

(5) EGT C 362, 2.12.1996.

(6) EGT C 116, 14.4.1997.

(7) EGT C 332, 31.12.1990.

(8) Detta program antogs aldrig. Den rättsliga procedur från vilken kommitténs yttrande härrör ledde till att rådet antog programmet 1994-1997 som nämns under punkt 2.1.

(9) EGT L 5, 7.1.1994.

(10) Kommissionens beslut av den 24 maj 1996 som anpassar bilagorna II A och II B i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall. EGT L 135, 6.6.1996.