51999IP0222(01)

A4-0222/99

Resolution om kommissionens rekommendation beträffande de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (utarbetad i enlighet med artikel 103.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) (KOM(99)0143 - C4-0208/99)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens rekommendation (KOM(99)0143 - C4-0208/99),

- med beaktande av Europeiska rådets resolution om stabilitets- och tillväxtpakten som antogs i Amsterdam den 17 juni 1997 ((EGT C 236, 2.8.1997, s. 1.)),

- med beaktande av Europeiska rådets resolution om tillväxt och sysselsättning som antogs i Amsterdam den 16 juni 1997 ((EGT C 236, 2.8.1997, s. 3.)),

- med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 12 och 13 december 1997 om samordningen av den ekonomiska politiken under den tredje etappen av EMU, och av artiklarna 109 och 109b i fördraget,

- med beaktande av sin resolution av den 11 mars 1999 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, om unionens ekonomi vid införandet av euron: främjande av tillväxt, sysselsättning och stabilitet, ekonomisk årsrapport 1999 (KOM(99)0007 C4-0043/99) ((Protokollet av detta datum, del II.19.)),

- med beaktande av rapporterna om stabilitet och konvergens som utarbetats av medlemsstaterna,

- med beaktande av rapporten om hur marknaden för produkter och kapital fungerar i gemenskapen - Cardiff I - som framlades av kommissionen som svar till Europeiska rådets slutsatser från Cardiff (KOM(99)0010),

- med beaktande av rapporten om de ekonomiska och strukturella reformerna i Europeiska unionen - Cardiff II - som framlades av kommissionen som svar på Europeiska rådets slutsatser från Cardiff (KOM(99)0061),

- med beaktande av sitt ansvariga utskotts utfrågning av de institutionella arbetsmarknadsparterna den 17 mars 1999,

- med beaktande av det sammanfattande betänkandet om de strukturella reformerna i medlemsstaterna som utarbetats av utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik (EPC/II/168/99)

- med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi, valutafrågor och yttrandet den 26 februari från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (A4-0222/99), och av följande skäl:

A. Inledandet av den tredje etappen i den ekonomiska och monetära unionen har stärkt banden mellan ekonomierna i de medlemsstater som ingår i euroområdet, en situation som innebär att den ekonomiska politiken i de berörda länderna kräver ökad övervakning och samordning. De andra medlemsstaterna i Europeiska unionen bör även de integreras i en samordning av den ekonomiska politiken i syfte att stärka den gemensamma marknaden, underlätta konvergensen och förbereda ett inträde i euroområdet för dem som så önskar.

B. Den makroekonomiska politiken skall dels skapa ett så stabilt läge som möjligt, och dels skapa bästa möjliga «policy mix» mellan budget-, skatte- och valutapolitik.

C. En lämplig kombination av dessa politiska insatser är nödvändig för en stark ekonomisk tillväxt och hög sysselsättningsgrad, med bibehållen prisstabilitet.

D. Den internationella ekonomiska krisens effekter på Europeiska unionens ekonomi verkar för närvarande vara förhållandevis begränsade och Europeiska unionen bör dra fördel av växelkursen mellan dollarn och euron och av dynamiken i den amerikanska ekonomin, och arbeta för att man i god tid vidtar åtgärder för att åstadkomma en ny global ekonomisk struktur i syfte att undvika eller lindra nya ekonomiska kriser.

E. Denna bild döljer dessutom skillnader i hur det går för de olika medlemsstaternas ekonomier, där vissa av de större medlemsstaterna har en lägre tillväxt.

F. Utsikterna för tillväxten i Europa under 1999 är visserligen mindre lovande än för 1998 och skiljer sig från Förenta staternas utsikter, men de är inte tecken på någon ekonomisk tillbakagång utan enbart på en minskad ekonomisk tillväxt, med en uppskattad tillväxt på 2,1 procent för 1999 istället för 2,4 procent som man ursprungligen räknat med.

G. ECB har givit ett maximalt penningpolitiskt bidrag genom att sänka räntan med 0,5 procent även om penningmängden verkar vara i enlighet med de referensvärden som ECB har satt upp på medellång sikt.

H. Det nuvarande ekonomiska läget är inte i sig skäl nog för medlemsstaterna att minska sina budgetära ansträngningar.

I. Inom de närmaste åren kommer för övrigt finansieringen av pensionerna successivt att medföra nya sociala och budgetära utgifter.

J. Skattetrycket är i allmänhet högt i unionens medlemsstater och detta faktum gynnar knappast vare sig konsumtionen, startandet och expansionen av företag eller sysselsättningen.

K. Riktlinjerna för sysselsättningen bör på ett bättre sätt knytas till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, i synnerhet vad gäller ekonomiska reformer.

L. För att bekämpa arbetslösheten krävs både strukturella reformer och en ihållande ekonomisk tillväxt.

M. Genomföranet av de strukturella reformerna utifrån målsättningar och principer som uppställts på gemenskapsnivå är även beroende av den specifika situationen i var och en av medlemsstaterna.

N. Reformernas positiva resultat kommer inte att ge utslag förrän på medellång sikt och därför kräver dessa politiska insatser kontinuitet och varaktighet.

O. I många medlemsstater är de strukturella reformer som genomförts fortfarande otillräckliga.

1. Parlamentet understryker på nytt den politiska och institutionella betydelsen av kommissionens rekommendation, som ger gemenskapens och medlemsstaternas allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken dess oumbärliga gemenskapsdimension,

2. gläder sig över att kommissionen trots svårigheterna i samband med sin avgång har avgivit sina rekommendationer, totalt oberoende och i enlighet med bestämmelserna i fördraget, för att inte ge några negativa signaler till de ekonomiska aktörerna,

3. uppskattar rekommendationens bestämda karaktär då den ställer medlemsstaterna till ansvar genom att göra bedömningar land för land, något som parlamentet vid flera tillfällen uttryckt önskemål om,

Den ekonomiska situationen i Europa

4. noterar kontrasten mellan möjligheterna i den europeiska ekonomin, framför allt genom dynamiken i den gemensamma marknaden och den interna efterfrågan, och dess blygsamma resultat vad gäller tillväxt och sysselsättning, i synnerhet för de viktigaste ekonomierna i euroområdet (Tyskland, Italien och Frankrike),

5. skulle vilja att man genomför Europaparlamentets förslag om att Ekonomiska och finansiella kommittén övertar de befogenheter som innehas av kommittén för ekonomisk politik, i syfte att effektivisera Ekofinrådets arbete och samordningen av den ekonomiska politiken; uppmanar i samma anda rådet och kommissionen att ge Europaparlamentet lämpliga förslag till utformningen på den dialog som bör upprättas mellan ekonomiska och finansiella kommittén och sysselsättningskommittén,

6. uttrycker oro över det ekonomiska klimat som tycks ha skapats och som verkar avspegla den internationella ekonomiska och finansiella situationen, om förväntningar vad gäller vissa medlemsstaters utveckling i budgetfrågor och vissa länders löneutveckling,

7. välkomnar kommissionens krav på en Europeisk sysselsättningspakt, och anser att denna pakt bör baseras på en politisk förklaring av rådet, kommissionen och Europaparlamentet som förbinder dem att skapa tillväxt och sysselsättning, en målsättning som arbetsmarknadens parter också uppmanas att bidra till; anser att denna pakt i synnerhet skulle innebära följande:

- ett förstärkt samarbete mellan de olika ekonomiska aktörerna,

- en samtidig diskussion om de allmänna ekonomiska riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna, så att båda antas i juni varje år,

- ett europeiskt initiativ för informationssamhället,

8. uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att närmare samordna de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och riktlinjerna för sysselsättningen, att ta hänsyn till behovet av en sammanhängande strategi för sysselsättning, tillväxt, stabilitet och ekonomiska reformer och ett förbättrat förfarande vad beträffar deras innehåll, tidsmässiga planering och förhållandet mellan de berörda rådsutskommittéerna,

9. betonar behovet av en balanserad och korrekt «policy mix» som tar hänsyn till att löneutvecklingen bör följa produktivitetsutvecklingen,

10. instämmer i kommissionens analys av investeringarnas betydelse; efterlyser offentliga och privata investeringar för att åstadkomma en modern infrastruktur för transport och kommunikation i unionen, och uppmanar rådet och kommissionen att slutligen bestämma sig för en lämplig finansieringsform, som till exempel en större insats från EIB,

11. uppmanar den privata sektorn att ta sitt fulla ansvar för tillväxt och sysselsättning och att investera i en ökad produktionskapacitet, med tanke på rådande gynnsamma investeringsvillkor,

Makroekonomisk «policy mix» i euroområdet

12. konstaterar med tillfredsställelse att Ekofinrådet följt kommissionens rekommendationer vid sina utvärderingar av stabilitets- och konvergensprogrammen och noterar det faktum att alla de stabilitetsprogram som lagts fram av medlemsstaterna uppfyller kraven för stabilitets- och tillväxtpakten, och konstaterar - genom förespråkande av att medlemsstaterna uppnår en budget som ligger nära eller över den ekonomiska cykeln - att man vid genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten även bör ta hänsyn till betydelsen av automatiska stabilisatorer,

13. anser dock att enligt de bedömningar som gjorts i stabilitetsprogrammen kommer de budgetmässiga målsättningarna ofta enbart att uppnås enligt minimikraven, och med begränsade säkerhetsmarginaler, men hävdar att den rådande övergångsperioden, när de flesta av medlemsstaternas budgetar inte uppfyller paktens krav, innebär särskilda anpassningsproblem,

14. noterar Ekofinrådets otvetydiga anmärkningar vad beträffar den alltför stora optimism som kännetecknar vissa av stabilitetsprogrammen i fråga om tillväxtutsikter, och bristen på klarhet vad gäller åtgärder för att begränsa de offentliga utgifterna, i synnerhet från Italiens, Tysklands, Portugals och till en viss mån Frankrikes sida, och betonar att skattepolitiken inte bör få framkalla procykliska effekter och att budgetkonsolideringen bör drivas i ett tempo som tar hänsyn till det ekonomiska läget,

15. anser att vissa medlemsstater inte ägnat stabilitetsprogrammets första verksamhetsår erforderlig uppmärksamhet,

16. noterar att offentliga investeringar inte alltid ges den prioritet de borde ges i förhållande till de offentliga förvaltningarnas driftskostnader,

17. anser att konsolideringen av budgeten bör förbli en prioritet snarare än att öka skatter och andra avgifter, och ännu hellre genom att sänka dessa, och anser att medlemsstaterna bör förbinda sig att sätta ett tak för sina utgifter när väl de ekonomiska framtidsutsikterna ljusnar,

18. uppmuntrar dialogen mellan arbetsmarknadens parter, inte enbart om lönerna utan även om de strukturella reformerna, och efterlyser dels en decentralisering av denna dialog för att hänsyn skall kunna tas till lokala och regionala ekonomiska och sociala säregenheter, dels upprättandet av ett årligt forum för diskussion och information på europeisk nivå,

19. önskar att stabilitetsprogrammen, innan de antas av medlemsstaterna och med hänsyn till dessas respektive författningar, blir föremål för en nationell budgetdebatt som säkerställer medlemsstaternas individuella engagemang i samordningen av de ekonomiska politiken,

20. begär att kommissionens rekommendationer om stabilitets- och konvergensprogrammen skall offentliggöras i syfte att öka inblicken i den europeiska demokratiska debatten,

21. anser att den Europeiska centralbankens oberoende ställning måste respekteras för att en effektiv valutapolitik skall kunna genomföras, utan att detta inverkar på den demokratiska dialog ECB bör upprätthålla med Europaparlamentet, eller på de bedömningar som kommissionen och rådet kan göra om denna politik,

22. betonar ECB:s ansvar för att upprätthålla prisstabilitet och bidra till en «policy mix» som främjar hållbar tillväxt och sysselsättning och betonar vikten av bankens förpliktelser att stödja den allmänna ekonomiska politiken enligt villkoren i artikel 105 i fördraget,

23. anser emellertid inte att den europeiska ekonomin befinner sig i en deflationsfas, men uppmanar ändå till vaksamhet i frågan,

De strukturella reformerna

24. anser att den ekonomiska politiken skulle bli ännu mer effektiv och arbetstillfällena därmed fler om lämpliga strukturella reformer genomfördes,

25. konstaterar framför allt att den gemensamma marknaden måste förbättras, i synnerhet genom att bestämmelserna för denna marknad respekteras bättre och genom att oförenligheten mellan de nationella åtgärderna och gemenskapsåtgärderna tas bort eller åtminstone reduceras,

26. anser även, med tanke på de svårigheter som marknadens aktörer stött på då de velat få sina produkter eller tjänster att överensstämma med olika nationella specifikationer, att principen om ömsesidigt godkännande skall göras allmän, dock utan att det görs avkall på hög standard i fråga om konsument-, hälso- och miljöskydd, och att normförfarandet skall förbättras,

27. insisterar dessutom på att man måste få till stånd en bättre integrering av ett flertal marknader på ett stort antal tjänsteområden, som är av stor betydelse för skapandet av arbetstillfällen, genom att främja upprättandet av filialer och dotterbolag i andra medlemsstater än ursprungsstaten, och genom att i så hög grad som möjligt begränsa tvånget att inrätta nya juridiska enheter,

28. understryker att en vidare integration av finansmarknaderna måste påskyndas nu när euron har lanserats, i syfte att förbättra effektiviteten för den gemensamma marknaden, och därmed främja tillväxt och sysselsättning, och detta såväl inom den traditionella marknaden för finanstjänster som inom sektorn för värdepapper och derivatinstrument,

29. anser att villkor för tillgång till finansiering i varjehanda form, framför allt i form av riskkapital, till exempel genom okonventionella investeringsformer, för små och medelstora företag kommer att gynna den ekonomiska utvecklingen och skapa en mer dynamisk och företagarvänlig marknad,

30. önskar att man snarast möjligt vidtar åtgärder i syfte att utveckla en europeisk elektronisk marknad och tjänster som kan utföras elektroniskt som kan konkurrera med Förenta staterna, och se till att alla slags nationella begränsningar tas bort genom att säkerställa mekanismer för konsumenterna så att de kan lämna in besvär och för behandling av dessa klagomål,

31. betonar att en sådan utveckling i hög grad skulle hjälpa små och medelstora företag att fullt förverkliga sina möjligheter på den inre marknaden,

32. understryker att skattereformer som syftar till att sänka skatten på arbete och främja investeringar och produktion kommer att göra de strukturella reformerna mer trovärdiga och förstärka deras verkan,

33. uppmanar medlemsstaterna att modernisera sina skattesystem genom att förenkla skattesystemet och utvidga beskattningsunderlagen och önskar tillämpningen av en lägre mervärdesskattnivå tillämpas i samtliga medlemsstater på tjänster som kräver intensiv arbetskraft,

34. önskar se att arbetet med samordningen av skattesystemen fullföljs, i synnerhet vad gäller indirekt beskattning, liksom det arbete som utförs av expertgruppen inom ramen för uppförandekoden; önskar även att rådet träffar en snar överenskommelse om förslagen till direktiv om konsolideringen av företagens vinster i Europa och om inkomster från sparkapital,

35. ger sitt samtycke till den metod som utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik använt sig av, och som består i att introducera en metod för «bästa tillämpning» i sin bedömning av de ekonomiska reformerna och begär att denna metod hädanefter skall användas systematiskt i samband med varje årsrapport om de strukturella reformerna,

36. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att offentliggöra årliga rapporter med översikt över de nya företagsbestämmelser som införts de senaste 12 månaderna med särskilda hänvisningar till små och medelstora företag,

37. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut tillämpa SLIM (förenklad lagstiftning om den inre marknaden) och förbättra bestämmelserna så att de gynnar tillväxtpotentialen i alla företag, främst i de små och medelstora företagen; önskar förslag om att upphäva lagstiftning som inte längre behövs eller uppfyller den ursprungliga målsättningen,

38. noterar att de statliga industristöden reducerats sedan början på decenniet, men anser däremot att stöd till forskning och teknisk utveckling skulle vara ekonomiskt mer effektiva och samtidigt förhindra snedvridning av konkurrensen,

39. anser att sundare offentliga förvaltningar i synnerhet kräver en ökad effektivitet och kvalitet vad gäller de offentliga utgifterna, och understryker apropå detta vikten av att använda benchmarking-metoder inom offentlig förvaltning, i synnerhet inom hälso- och sjukvården och utbildningsväsendet,

40. uppmuntrar fullföljandet av liberaliseringen av telekommunikations-, transport- och energisektorn, som kommer att stimulera dessa sektorer och slutligen förbättra det universella tjänsteutbudet, samtidigt som de fullföljer sina uppdrag i allmänhetens intresse och begär att kommissionen skall göra en utvärdering av liberaliseringens effekter,

41. anser att för att höja deltagandet på arbetsmarknaden (sysselsättningsgraden) i synnerhet när det gäller ungdomar, äldre och långtidsarbetslösa, bör reformerna på arbetsmarknaden syfta till

- att anpassa organisationen av arbetet efter produktionsprocessen och framhålla vikten av flexibel arbetstid som förhandlas fram på företags- och branschnivå,

- att säkerställa flexibel arbetstid utan att detta inverkar negativt på den sociala integrationen,

- att anpassa socialförsäkringssystemen så att alla uppmuntras till arbete,

och anser att utbyte av praxis på detta område är avgörande för att reformerna så effektiva som möjligt,

42. anser att reformerna som rör skol- och utbildningssystemen och yrkesutbildningen skall spela en avgörande roll i den nationella sysselsättningspolitiken, i syfte att bättre anpassa dem till den ständiga kvalitetsutvecklingen och bättre säkerställa övergången mellan skolan och arbetsmarknaden,

43. uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt påbörja reformer av sina socialförsäkringssystem i syfte att göra dem mer flexibla, effektiva och sysselsättningsfrämjande i syfte att stimulera till att det skapas så många arbetstillfällen som möjligt, samtidigt som man måste säkerställa hållbara offentliga finanser på lång sikt med tanke på den åldrande befolkningen och de sänkta värden som Human Poverty Indicator visar på men man måste också bevara den europeiska sociala modellen,

44. understryker att samverkan mellan de olika ekonomiska reformerna förstärker deras respektive effekter och att det enbart genom en uppsättning sammanhållna åtgärder som man kan maximera de ekonomiska och sociala vinsterna,

45. uppmanar kommissionen att i samband med sin nästa rekommendation om allmänna riktlinjer för ekonomisk politik, offentliggöra en rapport om hur varje medlemsstat genomfört de allmänna riktlinjerna,

46. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament.