De grekiska tullmyndigheterna vägrar utan saklig grund att ge rederier möjlighet att expediera gods som skall lossas i hamnarna Pireus, Thessaloniki och Heraklion enligt artikel 448 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 ((EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. )) i enlighet med det så kallade förenklade transiteringsförfarandet.

Myndigheterna har förklarat de nämnda tre hamnarna i sin helhet för ¨frizoner¨. Därigenom blir de speditörer som använder dessa hamnar tvungna att uppfylla de formaliteter som hänger samman med dessa ¨frizoner¨, och detta även oberoende av om godset transporteras i container. Dessa formaliteter omfattar upp till femton olika förfarandesteg och är mycket tidskrävande och kostsamma. Mot denna bakgrund frågar jag kommissionen:

1. Hur bedömer kommissionen de grekiska myndigheternas ovan beskrivna praxis?

2. Vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta för att möjliggöra för rederierna att tillämpa det förenklade transiteringsförfarandet även i dessa hamnar?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar (4 juni 1998)

Kommissionen har mottagit flera klagomål om att grekiska hamnar har organiserats som frizoner, vilket har lett till att samtliga varor som införs sjövägen till Grekland måste passera via en frizon. Detta organisationssätt innebär att de grekiska myndigheterna alltid skulle kunna kräva att gemenskapsstatusen för de varor som transporteras sjövägen måste styrkas, vilket skulle strida mot artikel 313 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ((EGT L 253, 11.10.1993. )) (senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 75/98 av den 12 januari 1998 ((EGT L 7, 13.1.1998. ))). När varornas gemenskapsstatus fastställts skulle aktörernas skyldigheter dessutom inte överensstämma med de skatteordningar som gäller inom gemenskapen utan deras tullmässiga karaktär skulle kvarstå, nämligen krav på deklaration om övergång till fri konsumtion mot uppvisande av ett enhetsdokument trots att detta inte längre krävs enligt tullagstiftningen, och betalning av mervärdesskatt när deklarationen görs.

Passerandet via en frizon som är en tullbestämmelseort för import i enlighet med artikel 166 a i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 11 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ((EGT L 302, 19.10.1992. )), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996 ((EGT L 17, 21.1.1997. )), är först och främst avsett för icke-gemenskapsvaror, och bör kvarstå som ett alternativ för aktörerna och inte bli en ofrånkomlig skyldighet vad beträffar gemenskapsvarorna som berövar aktörerna fördelarna med den inre marknaden.

I artikel 180 i kodexen fastställs att när varor från frizoner införs till en annan del av gemenskapens tullområde och det inte genom ett intyg eller på något annat sätt styrks att varorna har status som gemenskapsvaror eller icke-gemenskapsvaror, skall dessa varor normalt anses vara icke-gemenskapsvaror.

I artikel 37.2 i kodexen fastställs att de varor som förs in i gemenskapens tullområde skall kvarstå under tullövervakning under den tid som krävs för att fastställa deras tullstatus.

Efter fastställandet av denna status som bör ske i enlighet med artikel 313 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93, är ingen ytterligare tullåtgärd avseende indirekt beskattning av gemenskapsvarorna möjlig. Dessa varor omfattas nämligen av bestämmelserna om leveranser inom gemenskapen såväl rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund ((EGT L 145, 13.6.1977. )), som i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor ((EGT L 76, 23.2.1992. )) (senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG av den 30 december 1996 ((EGT L 8, 11.1.1997. ))).

I ett brev av den 3 december 1997 har kommissionen i enlighet med artikel 169, första stycket, i EG-fördraget givit Grekland tillfälle att inkomma med sina synpunkter vad gäller den bristande respekten för bestämmelserna i fråga. Den 17 februari 1998 överlämnade Grekland sitt svar på denna anmodan till kommissionen. Detta svar är för närvarande under behandling.

Arriba