91998E0098

SKRIFTLIG FRÅGA E-0098/98 från Sirkka-Liisa Anttila (ELDR) till kommissionen (30 januari 1998)

Ämne: Vid beviljandet av tillstånd för saluföring av veterinärmedicinska läkemedel bör inte bara livsmedelshygieniska faktorer beaktas utan också djurskyddet och djurens välbefinnande

EU håller på med en reform av sitt system för beviljande av tillstånd för saluföring av veterinärmedicinska läkemedel. I det sammanhanget föreligger det emellertid en risk för att veterinärmedicinska mål till förmån för djurskyddet och djurens välbefinnande kommer att åsidosättas i konsumentskyddets namn. Detta står fullständigt i strid med djurskyddet och med en verksamhet som samhället erkänt som allt viktigare, nämligen verksamheten till förmån för djurens allsidiga välbefinnande. Enligt läkaretiken kan man inte vägra att lindra djurens smärtor och lidanden.

Det krävs en förnuftig kompromiss i fråga om användningen av veterinärmedicinska läkemedel och övervakningen av resterna efter sådana. Bland annat följande möjligheter kunde då stå till buds:

1. För sällskapsdjur och allmänt taget för djur som inte används till föda (¨non food animals¨) kunde alla registrerade läkemedel få användas utan begränsningar, också de som registrerats såsom humanläkemedel. Veterinärernas egen utbildning och yrkesskicklighet skulle borga för att de användes på bästa och mest betryggande sätt ur djurens synvinkel.

2. För produktionsdjur som hålls av annan anledning än för livsmedelsproduktion (hästar) skulle läkemedel som på farmakologiska grunder godkänts för veterinärmedicinskt bruk få användas under förutsättning att det förts bok över medicineringen samt över orten där djuruppfödningen äger rum och djuren försetts med identifieringsmärken enligt vad som stadgas därom i EU:s direktiv. Vid slakt skulle en karenstid föreskrivas för djuren. Om slakten skett under själva karenstiden skulle köttet kasseras.

3. För produktionsdjur som uppföds för produktion av kött, mjölk, ägg eller andra livsmedel skulle enbart sådana veterinärmedicinska läkemedel få användas som separat godkänts för var och en ifrågakommande djurart. Godkännandet skulle inte ske enbart på livsmedelshygieniska grunder, utan även veterinärmedicinska faktorer ägnade att bevara och främja djurens välbefinnande skulle därvid beaktas. Övervakningen underlättas av bestämmelserna om märkning och identifiering av djur.

Hur avser kommissionen att i samband med reformen av tillstånd för saluföring av veterinärmedicinska läkemedel ta hänsyn till veterinärmedicinska faktorer ägnade att bevara och främja djurens välbefinnande?

Svar från Martin Bangemann på kommissionens vägnar (6 mars 1998)

En grundläggande reform av systemet för godkännande av veterinärmedicinska produkter för försäljning har genomförts genom ikraftträdandet av rådets förordning (EEG) 2309/93 av den 22 juli 1993 om gemenskapsförfaranden för godkännanden för försäljning av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet ((EGT L 214, 24.8.1993. )) den 1 januari 1995. I och med att tidsfristen för att införliva rådets direktiv 93/40/EEG av den 14 juni 1993 som ändrar direktiven 81/851/EEG och 81/852/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel1 den 1 januari 1995 och den 1 januari 1998 har löpt ut, har gemenskapsförfarandena för att erhålla godkännande för försäljning för läkemedelsprodukter genomgått betydande ändringar. Det finns inga planer på nya grundläggande reformer inom den närmaste framtiden.

Det finns dock en viss flexibilitet innesluten i de aktuella förordningarna angående skydd för konsumenter och djur. Som exempel kan nämnas att det i artikel 4 i rådets direktiv 81/851/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel ((EGT L 317, 6.11.1981, ändrat genom rådets direktiv 90/676/EEG - EGT L 373, 31.12.1990 och 93/40/EEG. )) redan föreskrivs att medlemsstaterna undantagsvis, i fall där det inte finns en godkänd produkt för ett besvär, särskilt om det gäller att undvika att ett djur lider på ett oacceptabelt sätt, kan godkänna att en veterinär ger en annan produkt. Ett sådant läkemedel måste ges under veterinärens direkta personliga ansvar till ett enda djur eller ett litet antal djur eller ett särskilt bestånd. Den produkt som används måste antingen vara godkänd i medlemsstaten för en annan djurart eller mot ett annat besvär eller, om de första två möjligheterna inte gäller, för användning på människor. Om det inte finns något godkänt läkemedel att tillgå kan en person med tillräcklig behörighet enligt den nationella lagstiftningen på ett improviserat sätt preparera ett veterinärmedicinskt läkemedel i enlighet med villkoren för ett veterinärrecept. I fråga om livsmedelsproducerande djur måste en lång avstängningstid observeras för att säkerställa att de livsmedel som fås från de behandlade djuren inte innehåller rester som är skadliga för konsumenter.