91997E3843

SKRIFTLIG FRÅGA E-3843/97 från Kirsi Piha (PPE) till kommissionen (5 december 1997)

Ämne: EG-domstolens beslut angående det svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker

För några veckor sedan fattade EG-domstolen beslut om detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker i Sverige. Det så kallade fallet Franzén ledde till diskussioner också i Sveriges grannland Finland där detaljhandeln med alkoholdrycker är föremål för ett monopol av samma slag. Domstolens beslut är i och för sig att beklaga eftersom understödjandet av monopol inte överensstämmer särskilt bra med gemenskapens principer om fri konkurrens och handel. I Italien har man med liknande motiveringar stött t.ex. tobaksmonopolet. Nu förefaller det som om monopol är någonting som unionen med stöd av vissa motiveringar kan godkänna och med stöd av vissa andra motiveringar inte kan godkänna. Jag ber därför kommissionen svara på följande: vilka är de skäl som talar för att ett monopol i en medlemsstat skall bevaras?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar (17 februari 1998)

Lagstadgade monopol i medlemsstaterna är inte nödvändigtvis oförenliga med gemenskapslagstiftningen och måste inte alltid upphävas. Nationella monopol av kommersiell karaktär måste emellertid följa reglerna i EG-fördraget och i synnerhet reglerna för fri rörlighet för varor i artiklarna 30-37.

Enligt EG-domstolens rättspraxis (mål C-189/95, Franzén, dom av den 23 oktober 1997) skall nationella bestämmelser om statliga monopol och dess funktionssätt granskas mot bakgrund av artikel 37 i EG-fördraget. Detta innebär att nationella monopol av kommersiell karaktär skall anpassas på ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare. Monopolets utformning och funktionssätt måste således anpassas så att ingen diskriminering förekommer mellan medlemsstaternas medborgare vad gäller anskaffnings- och saluföringsvillkor så att handeln med varor med ursprung i övriga medlemsstater varken rättsligt eller faktiskt missgynnas i förhållande till handeln med inhemska varor och så att konkurrensen mellan medlemsstaterna inte snedvrids.

Nationella bestämmelser kan ha betydelse för monopolet även om de egentligen inte påverkar monopolets funktionssätt. Sådana bestämmelser bedöms separat från driften av monopolet och granskas mot bakgrund av artikel 30 i EG-fördraget. EG-domstolen ansåg i Franzén-målet att ett tillståndssystem för import av varor som inför ytterligare kostnader på varor från övriga medlemsstater, såsom kostnader för mellanhänder och kostnader i samband med betalning av de avgifter som fordras för att tillstånd skall beviljas eller som har samband med skyldigheten att förfoga över lagringsutrymmen i destinationsmedlemsstaten utgör ett hinder för import som strider mot artikel 30 i EG-fördraget. Ett hinder kan anses befogat och stå i proportion till alla obligatoriska krav som godtas genom artikel 36 i EG-fördraget och i domstolens rättspraxis, såsom folkhälsa. Domstolen ansåg emellertid inte att dessa villkor var uppfyllda av omständigheterna i samband med Franzén-målet.