91998E0950

SKRIFTLIG FRÅGA E-0950/98 från Iñigo Méndez de Vigo (PPE) till rådet (31 mars 1998)

Ämne: Strider på bägge sidor av gränsen mellan Ruanda och Kongo

Gränsen mellan före detta Zaïre och Ruanda har förvandlats till ett stridsfält, där två olika krig för närvarande utspelar sig. På ena sidan av gränsen, i Butembo, har 300 personer dödats i striderna mellan Maimai milisen och Kabilas armé, medan 2000 hutuextremister på andra sidan gränsen i närheten av Guitarama är omringade av Ruandas armé vars mål blott och bart är att döda dem alla och har fram till nu dödat 135 hutus. Fram till idag har totalt 435 personer dödats i striderna på bägge sidor om nämnda gräns. Situationen är mycket instabil på båda sidorna om gränsen och varken Kabilas eller Ruandas armé verkar ha situationen under kontroll.

Är rådet medvetet om hur pass allvarlig situationen är? Har rådet vidtagit, eller kommer rådet att vidta, några åtgärder i samband med denna situation?

Svar (8 juni 1998)

Rådet delar den oro som den ärade parlamentsledamoten ger uttryck för beträffande den fortsatta instabiliteten och återupptagandet av strider på bägge sidor av gränsen mellan Rwanda och Demokratiska republiken Kongo. Europeiska unionen är fast besluten att, genom partnerskap med regeringar och andra i området, inbegripet genom medling av dess särskilda sändebud till området kring de stora sjöarna, främja politisk stabilitet, demokratisering samt ekonomisk och social utveckling. EU:s särskilda sändebud till området kring de stora sjöarna, Aldo AJELLO, lämnade den 30 mars 1998 en rapport till rådet om sitt senaste uppdrag i området och har därefter genomfört ett nytt uppdrag i området kring de stora sjöarna.

När det gäller Demokratiska republiken Kongo känner Europeiska unionen fortsatt oro i synnerhet över den känsliga situationen i Kivuprovinsen. Den kongolesiska regeringen har nyligen sänt ett stort antal soldater till Kivuprovinsen för att återställa ordningen och förhindra att rebelltrupper använder sig av kongolesiskt territorium för att organisera raider in i angränsande länder. De angränsande länderna förefaller ha klargjort att de kan lösa problemet själva om Demokratiska republiken Kongo inte kan upprätthålla kontrollen över sina gränsområden. Beträffande orsakerna till maimaiupproret är mycket litet känt. Maimai var bland de första som stödde Kabilas uppror mot Mobutu under senare delen av 1996, men deras styrkor har vägrat att låta sig integreras i den nya kongolesiska armen, som aldrig har kunnat nå effektiv kontroll över stammens hemländer. Traditionella maimaikrigare, tidigare regeringstrupper under Mobutu, lokala stammedlemmar som protesterade mot närvaron av rwandiska tutsisoldater i Demokratiska republiken Kongo samt huturebeller från de angränsande Rwanda och Burundi kan strida tillsammans.

Den verksamhet som hutuextremister, f.d. FAR- och Interahamwemilis utför i Rwanda är ett annat problem som huvudsakligen berör den rwandiska regeringen. Rådet använder sig av varje möjlighet för att framföra budskapet till den rwandiska regeringen att endast en politisk lösning kan åstadkomma varaktig fred och försoning i Rwanda. Den 30 mars 1998 antog rådet en gemensam ståndpunkt med de politiska riktlinjer som skall utgöra grunden för EU:s framtida förbindelser med Rwanda. Det antog även slutsatser om området kring de stora sjöarna. Trojkans beskickningschefer i Kigali har lagt fram denna gemensamma ståndpunkt för den rwandiska regeringen som medgav att den eftersträvade nationell enighet och försoning, rättsstatsprincipen, respekt för mänskliga rättigheter, gynnande av demokratin och maktdelning.

Rådet har ett nära samarbete med andra berörda parter som FN, OAU, regionala ledare och Förenta Staterna för att främja politiska lösningar på konflikterna i området. Så småningom bör man överväga en internationell konferens under beskydd av FN och OAU om fred, säkerhet och utveckling. Rådet kommer att även i fortsättningen noggrant följa situationen i området kring de stora sjöarna.