91998E0559

SKRIFTLIG FRÅGA E-0559/98 från John McCartin (PPE) till kommissionen (4 mars 1998)

Ämne: Utestängande från jordbruksmarknader

Kan jordbrukare i vilken medlemsstat som helst dra nytta av kommissionens subventioner och stimulansåtgärder samtidigt som de genom skrämseltaktik stänger ute jordbruksprodukter från andra medlemsstater från sina marknader?

Svar från Franz Fischler på kommissionens vägnar (31 mars 1998)

I den gällande gemenskapslagstiftningen finns ingenting som kan motivera att jordbrukare vägras subventioner inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, även om de deltar i sådana aktiviteter som parlamentsledamoten nämner.

Jag vill däremot rikta parlamentsledamotens uppmärksamhet på EG-domstolens dom i december 1997 i mål C-265/95 (kommissionen mot Frankrike). Domstolen fann att de händelser som ledde till åtgärd, och som inte bestreds av Frankrikes regering, uppenbart har utgjort hinder för den fria rörligheten för jordbruksprodukter från andra medlemsstater, eftersom allvarliga incidenter, bland annat att lastbilar har stoppats och deras last förstörts, våld mot chaufförer, hotelser mot grossister och detaljister samt åverkan på de produkter som saluförs i affärer, inträffade år efter år * under mer ån tio års tid * och att de åtgärder som vidtagits av Frankrikes regering inte har räckt till för att förhindra och effektivt avskräcka dem som begått överträdelserna från att upprepa dem. Dessa händelser skapar också en känsla av osäkerhet som har en avskräckande verkan med negativa konsekvenser för handeln i dess helhet.

Detta innebär att bestämmelserna i EG-fördraget om fri rörlighet av varor och medlemsstaternas skyldighet att delta i uppfyllandet av sina åtaganden enligt fördraget medför att de inte bara skall avstå från att anta bestämmelser som kan innebära hinder för handeln inom gemenskapen, utan också att de skall vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att förhindra att enskildas handlande hindrar den fria rörligheten för varor inom deras territorium.

Det åligger medlemsstaterna att avgöra vilka som är de mest lämpliga åtgärderna för att garantera den fria rörligheten för varor och det åligger domstolen att i de fall som hänskjuts till den kontrollera att sådana åtgärder har vidtagits.

Om en medlemsstat inte vidtar sådana nödvändiga och lämpliga åtgärder kan den enligt EG-domstolens rättspraxis ställas inför en nationell domstol (se de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur).